Inte längre minst på forumet - Sidan 1205 - Kolozzeum Forum

shadowfire · 2018-01-02, 02:01

Ketokost är total omöjligt på berg av flera anledningar. Dels det praktiska, maten ska bäras upp och den lättaste maten att bära är kolhydrater (ris, pasta etc). Sedan kostar all rörelse och rentav bara att vila kostar mer energi på ett berg ihop med att man vill undvika att vara katabol. Det gör att man måste äta mycket, mycket mer än på hemmaplan och försöka äta ofta. Dessutom tappar man aptiten rejält på hög höjd och blir mätt superfort. I praktiken ovanför 5000 meter så blir man mätt på bara ett par tuggor och känner sig fullproppad i magen. Att då försöka pressa någon som helst fett i kroppen är skitsvårt.

Det är snarare så att högkolhydratkost är det bästa. Det kostar lite energi att ta hand om kolhydraterna och ju mera lättflyktig kost desto bättre så man lättare kan få i sig kalorier som inte mättar fullt lika mycket. Jag kommer bland annat att kräva att få en stor uppsättning vanlig läsk och saft till basecamp.

I normalläget så kostar det mer syre att oxidera fett än kolhydrater.

Nepaleserna äter något som heter Dal Bhat som är i praktiken en STOR tallrik sprängfylld med vitt ris. Sedan lite ben med kött på till det som de gnager av ihop med lite sås. Det är helt sinnessjuka mängder kolhydrater de trycker i sig, men energi har dem till tusen de små rackarna och starka är dem.

Sverker · 2018-01-02, 14:14

En journal om att klättra i berg

.
Häftigt. Men Kullaberg räcker för mig.

Hur äter man kolhydrater på hög höjd. Kakor, kakor och kakor ?
Inte släpar man T-sprit och spritkök för att koka ris

. Trodde att kokosfett och choklad var fin föda för arbete på hög höjd.

shadowfire · 2018-01-03, 13:15

Citat:

Ursprungligen postat av Sverker

En journal om att klättra i berg

.
Häftigt. Men Kullaberg räcker för mig.

Hur äter man kolhydrater på hög höjd. Kakor, kakor och kakor ?
Inte släpar man T-sprit och spritkök för att koka ris

. Trodde att kokosfett och choklad var fin föda för arbete på hög höjd.

Hehe, Kullaberg är inte fy skam det heller!

Till baslägret på Everest - som ändå ligger på nästan 5400m - så bär de upp mycket ris, mjöl, pasta osv och lagar helt ok mat. Allt från pannkakor till pizza till ris och lite köttstycken, men det är relativt lite protein och fett man får. Någon stackare bär upp ägg till BC så jag försökte tigga till mig omelett och stekt ägg så ofta det gick. Stora delen är annars kolhydrater. Sedan bär de upp kex, chips och sådant, lite bös som Nutella mm, men tanken är att man ska försöka småäta rätt så regelbundet då man aldrig får riktig aptit. Jag hade skitsvårt när de ställde in en stor tallrik med mat och efter två tuggor var jag proppmätt. Maten bara växte i munnen. Dessutom kallnade käket i kylan på bara några minuter, så man var tvungen att försöka verkligen mula i sig mat så det stod en upp i halsen.

Från Camp1 och uppåt så är det mycket färdiga rätter med frystorkad mat, där kör man med klassisk gasbrännare och kök. De rätterna brukar ha mer fett i sig, men fortfarande mest kolhydrater och inte så mycket protein.

I och med att man rör sig i rotationer på berget så blir man i praktiken extremt katabol från Basecamp upp till Camp1-Camp2, sedan roterar man tillbaka till BC och då gäller det att försöka äta upp sig lite där och fylla på med energi innan nästa rotation upp till C1-C2-C3 och tillbaka till C2 osv.

Mycket med just Everest och övriga berg som är 8000m handlar om att
1) Lyckas äta och försöka bryta det katabola stadiet så gott det går
2) Hålla sig frisk
3) Ha tur

Wipflash · 2018-01-03, 14:21

Citat:

Ursprungligen postat av Sverker

En journal om att klättra i berg

.
Häftigt. Men Kullaberg räcker för mig.

Hur äter man kolhydrater på hög höjd. Kakor, kakor och kakor ?
Inte släpar man T-sprit och spritkök för att koka ris

. Trodde att kokosfett och choklad var fin föda för arbete på hög höjd.

Borde inte en keto-diet vara bättre mot syrebrist och problem med magspjälkningen som sker på höga höjder? Frågar här så slipper man göra en ny tråd. Olja går väl att hälla i sig med lätthet tycker jag angående aptiten.

Sverker · 2018-01-03, 20:44

Skriva om kost i någon annan journal

.

Här är det nog bara bäst att få med sig något som är energirikt och som går att få ned magen. Något som ger åtminstone lite upplevelse och variation.

shadowfire · 2018-01-03, 21:39

Citat:

Ursprungligen postat av Wipflash

Borde inte en keto-diet vara bättre mot syrebrist och problem med magspjälkningen som sker på höga höjder? Frågar här så slipper man göra en ny tråd. Olja går väl att hälla i sig med lätthet tycker jag angående aptiten.

Jag har ju redan svarat på ditt inlägg ovan och nej olja är INTE lätt att få ner när man är mätt. Prova att äta dig själv stenmätt och sedan försöka dricka två shots rapsolja. Mår du bra då? Du ska vara pigg, alert och energisk på den höjden.

Citat:

Ursprungligen postat av Sverker

Skriva om kost i någon annan journal

.

Här är det nog bara bäst att få med sig något som är energirikt och som går att få ned magen. Något som ger åtminstone lite upplevelse och variation.

Jepp, men det är helt klart värt en tanke eller två över vad man får i sig och hur. Jag vet att nötcreme är något jag kan äta även om jag är mätt, så jag kan ändå få i mig ett par skedar liksom. Så det är något jag kommer ta med för nästa försök. Sockrad läsk ska ner. Lätta kolhydrater som man kan dricka i sig bara när man är törstig, även om man är mätt.

Det gäller att ha en strategi för 8k-berg sparkar omkull allt man är van vid på hemmaplan.

shadowfire · 2018-01-04, 13:19

Målsättning 2018.

Har spenderat några dagar med att städa i livet rent allmänt. Städa på hemmaplan, städa i papper och städa mentalt. Både reflektera över föregående år och var jag står i livet, lite djupare tankar också över var jag är på väg och vad jag vill göra med mitt liv. Träffar jag en partner så kommer jag få lägga om massor i livet, men det har ju inte inträffat hittills och jag kan fortsätta att prioritera mig själv och boosta mitt liv med upplevelser och äventyr som någon som befinner sig i en familjesituation kanske inte kan göra. Jag kan även ta större risker än vad jag hade gjort om jag hade haft kids t.ex.

Bergsbestigning

Det jag kan konstatera är att suget att genomföra och fullfölja Seven Summits har minskat. Jag vet dock inte om det beror på bakslaget på Everest i våras, men jag har tappat intresset för Denali, Vinson och Carztens som kvarstår om jag skulle lyckas med Everest. Det är mycket möjligt att suget kan återuppstå, men jag tror att det som avskräcker mig mest är att det är så satans mycket pengar som saknas för att den drömmen ska vara realistisk. Det är helt omöjligt utan sponsring.

Jag har velat fram och tillbaka över Everest också. Det kostar helt sinnessjukt med pengar, men misslyckas jag en andra gång på Everest så har jag i varje fall "varit mig själv", dvs en envis och tjurig jävel som inte ger upp i första taget. Så just nu pekar allt på att jag kommer att lägga en officiell beställning på en Everestexpedition igen, med avresa i mars. Ett försök till med det jävla berget, men på riktigt så kissar jag nästan på mig av skräck över att behöva gå genom isfallet igen...

Skyrunning / Trail

Konditionsmässigt och tävlingsmässigt så fick jag mig några näsbrännor 2017. Jag var imponerad av min egen insats året innan på Tierra Arctic Ultra och att kunna ta mig 110 km på en tävling, men jag fick kanske lite för bra självförtroende. På två av förra årets lopp gick jag verkligen i väggen på tävlingarna och upptäckte mina begränsningar. Jag har velat fram och tillbaka över hur jag ska göra då Skyrunning verkar så galet roligt - om man är duktig - vilket jag inte är. För mig är det mer av en plåga när höjdmetrarna sticker iväg. Samtidigt triggas jag av utmaningen, jag har ingen som helst lust att springa asfaltsmarathons osv längre. Jag får helt enkelt öka träningen och skärpa till mig och bli en bättre Skyrunner. Den tävlingsformen ger mig mängder med häftiga lopp världen över och jag kan få se och uppleva massor, men jag måste bli bättre terränglöpare.

Jag väljer att sätta ribban snorhögt till 2018 istället och siktar på att delta i Skyrunning World Championships. Som fristående amatör-atlet och inte som representant för nationen givetvis, lol. Jag vill dock tävla där med stolthet och visa att jag inte viker ner mig i de jävligaste fysiska scenarion. Jag kommer att ställa upp i antingen Vertikal k + Ring of Steall Skyrace, alternativet Ben Nevis Ultra med höjdmeter som motsvarar två Kebnekaisebestigningar med maxtid 16 timmar.

Jag kan inte åka till ett VM och komma dit och göra en pinsamt dålig insats, utan nu jävlar får jag ta och kamma luggen och göra träningen seriös.

Styrka

Tycker att fysiken har förbättrats estetiskt på sistone och jag har fått tillbaka mycket av de muskler jag bröt ner på Everest och Aconcagua, men gör jag ett nytt försök på Everest nu i vår, så kommer jag komma hem som en lägerfånge igen. Jag vågar inte sätta några mål här mer än att jag räknar med att få börja om och bygga upp kroppen igen i höst.

944RS · 2018-01-04, 13:24

Jag och Mathias har också kikat på de tävlingarna i Scotland. Men vi blev nog mer avskräckta än vad du verkar vara

shadowfire · 2018-01-04, 13:27

Citat:

Ursprungligen postat av 944RS

Jag och Mathias har också kikat på de tävlingarna i Scotland. Men vi blev nog mer avskräckta än vad du verkar vara

Haha ja med tanke på att det knorrades om att höjdmetrarna var lite tråkiga på Sälen Fjällmarathon så....

blåvitt · 2018-01-04, 14:20

Det blir ett spännande år att följa din journal

delta_mats · 2018-01-04, 14:41

Alltså. Ska du bli duktig på att springa, och klättra som i att springa uppför backar och berg så ska du ju gå ner i vikt ordentligt. Finns inga som är så duktiga på sånt som små, lätta personer.
Kan du inte presentera en sub 70kg rippad skugga under 2018?

Poxeman · 2018-01-04, 16:19

Det vore grymt om du rekar bra skyrunning runt om i världen så att jag kan haka på om några år.
Världsmästerskap är alltid roligt!

Angående bantning så tror jag sällan att kroppsvikten är så viktigt som många tror för motionärer. En stark kropp hjälper mycket vid den dåliga återhämtning som motionärer får till skillnad från eliten

delta_mats · 2018-01-04, 18:21

Att väga 10 kg mindre när man springer i berg gör enorm skillnad, om det råder inga tvivel. Det är större skillnad jämfört med om man springer på plan mark och även där finns det ju gott om bevis för hur mycket snabbare man blir vid lättare kroppsvikt.

Men, jag förstår Skuggan. Han vill vara bra på många saker och det är okej. Jag är likadan, jag kan inte satsa helhjärtat på någonting. Vill jag bli stark är jag rädd att bli fet, vill jag bli uthållig är jag rädd att bli klen osv. Jag lägger sällan alla ägg i samma korg så att säga, vilket är vad som krävs för att bli riktigt grym!

Carolinew · 2018-01-04, 19:43

Instämmer med de andra att det blir ett spännande år att följa i den här journalen! Det där med att bestiga Everest verkar i mina ögon helgalet, halkade in på någon sida med bilder på alla lik som ligger utspridda på berget och hade min sambo fått för sig något sådant hade jag låst in honom tills han kommit på bättre tankar

Så du gör väl rätt som passar på nu medan du kan bestämma själv

shadowfire · 2018-01-05, 00:11

Citat:

Ursprungligen postat av delta_mats

Alltså. Ska du bli duktig på att springa, och klättra som i att springa uppför backar och berg så ska du ju gå ner i vikt ordentligt. Finns inga som är så duktiga på sånt som små, lätta personer.
Kan du inte presentera en sub 70kg rippad skugga under 2018?

Jag får i sådana fall en löparkropp vilket jag inte vill ha estetiskt. Jag skulle med lätthet kunna göra en bra deff ner till 68 kg och få en perfekt löparkropp, springa milen på 42 min, göra fina halvmaror osv, men det är inte den kroppen jag vill ha. Faktum är att jag tycker att flertalet löpare är på gränsen till anorektiska och har rätt sjuka kroppar, helt utan kroppsfett OCH utan större synlig muskulatur. Så nej, jag vill vara större och mer välbyggd innan jag gör en brakdeff och när jag gör det så vill jag ha en biffig kropp och inte en löparkropp.

Citat:

Ursprungligen postat av Poxeman

Det vore grymt om du rekar bra skyrunning runt om i världen så att jag kan haka på om några år.
Världsmästerskap är alltid roligt!

Angående bantning så tror jag sällan att kroppsvikten är så viktigt som många tror för motionärer. En stark kropp hjälper mycket vid den dåliga återhämtning som motionärer får till skillnad från eliten

Haha, klart jag rekar lopp åt oss

Jag säger emot dig lite där dock, jag upplever en enorm skillnad på att springa om jag väger 83-84 mot för 78. Inte många kilon, men kroppsammansättningen är lite mindre blobb på magen vid 78 och bara det ger en placeboboost om inte annat. Elitlöparna väger 15 kg mindre och det är bara att ta på sig en ryggsäck med +15kg och springa på löpband för att inse att det är en del ändå.

Lätta steg kontra umpfabumpfa gör en del ändå.