Den officiella relationstråden

[trädgårdsmöbel]

Ursprungligen postat av kvarnis

Det är ett bra tecken om tjejen i charken frågar om man vill komma över och äta rostbiff.

Jag får ofta gratis smakprover på olika charkvaror av ica-tjejerna som står där i butiken jag oftast handlar. Även just vill du smaka på rostbiffen? som direkt fråga. Tror inte någon av dem vill ligga med mig, utan möjligtvis ser jag ut som någon man kan prångla på stora mängder charkvaror.

[Brofessorn]

Ursprungligen postat av trädgårdsmöbel

Jag får ofta gratis smakprover på olika charkvaror av ica-tjejerna som står där i butiken jag oftast handlar. Även just vill du smaka på rostbiffen? som direkt fråga. Tror inte någon av dem vill ligga med mig, utan möjligtvis ser jag ut som någon man kan prångla på stora mängder charkvaror.

Jag tror att de vill ha din charkvara, om du förstår vad jag menar

[Diomedea exulans]

Ursprungligen postat av dluddeckens

Gäller detta beslutet lika länge som de gångerna du valt att sluta hänga på kolozzeum?

Jag började dejta igen i februari.

Dejtingen återupptogs en dag när jag satt hemma i min lägenhet och hade skittråkigt. Om jag räknar rätt hade jag vid denna tidpunkt haft total, självpålagd torka i tre hela månader. Under hela denna tid hade min enda fysiska kontakt bestått i att jag en lördagnatt fått en kram av en dansk killkompis som jag sprang på på krogen. Coronanoja och frånvaro av släkt och nära vänner hade fått mig att inte ens nudda någon.

Jag hade heller inte märkt minsta lilla attraktion mellan mig själv och någon av de människor jag träffade i mitt dagliga liv. Eventuell personkemi hade varit strikt vänskaplig. Så det fanns ingen i min bekantskapskrets som jag kunde lägga in en stöt på.

Under den omnämnda dagen jobbade jag hemifrån, med mitt kundtjänstjobb. Det var en väldig lugn dag, med uppemot en timmes dödtid mellan samtalen. Vanligtvis försökte jag fylla sådan dödtid med nyttiga saker såsom att plugga lettiska eller läsa på om jobbet i de artiklar i har tillgängliga, eller i mina egna anteckningar i ämnet. Men efter några timmar blir det svårt att hålla uppe disciplinen att göra så.

Det finns knappt något roligare än att hitta en riktigt kul person att flörta med på internet, och se senaste dagarna hade jag saknat fenomenet extra mycket. Och rätt var det var, en bit in på eftermiddagen den här slöa, tråkiga hemmajobbsdagen, gjorde jag slag i saken, laddade ner Tinder igen, och började svepa som besatt.

Det tog inte många minuter förrän jag hade matchat med en litauisk åttapoängare. ”Jag gillar din hund”, öppnade jag med. ”Jaså, var det hunden som fångade din uppmärksamhet? I normala fall brukar det vara mina tuttar som lockar killar”, svarade hon.

Sådär fortsatte vi fram och tillbaka, i timmar. Och det var utan tvekan det roligaste jag haft på veckor, om inte månader. Jag överdriver inte; jag måste vara kemiskt beroende av det där nätflörtandet, för de kemiska reaktionerna som skedde i min hjärna den eftermiddagen måste ha liknat de hos en knarkare som hoppar tillbaka på sin favoritdrog efter ett långt uppehåll.

Det blev bara en dejt med den där tjejen, sedan ghostade hon mig. Men från den dagen har jag dejtat som satan. Har knappt några vänner här, för all tid jag avsätter åt socialt umgänge går till Tinderdejter (man kan ifrågasätta hälsosamheten i det). Och även om jag än så länge inte lyckats återskapa den rena lyckan jag kände under den där februaridagen, så har jag mycket trevligt.

Den uppenbara frågan, då: hur skiljer sig lettiska kvinnor från svenska? Och ärligt talat, jag kan inte komma på någon skillnad. De ser lite annorlunda ut; högre kindben, mindre käkben, ljusare ögon som ofta ser lite asiatiska ut, och en speciell näsform. Åh, och de är nästan aldrig tjocka. Personligen tycker jag att de i snitt är lite snyggare än svenskor.

Däremot påstår lettiskorna själva att det är skillnad på lettiska och utländska män. De lettiska har attityden — säger lettiskorna— att de inte behöver behandla kvinnor bra, för om de blir av med en kvinna kan de alltid hitta en ny.

Tydligen ska den attityden ha att göra med att det finns många fler kvinnor än män Lettland, vilket i sin tur ska ha att göra med att det dog så många lettiska män under andra världskriget (vilket jag tycker låter konstigt, det var ju jättelänge sedan).

[kvarnis]

Intressant Dio, har för mig att lettiska man super ihjäl sig i stor utsträckning.
Blir lite nyfiken hur många av dessa dejter ledde till ligg?
Har full förståelse om du anser frågan för personlig.

[Diomedea exulans]

Ursprungligen postat av kvarnis

Intressant Dio, har för mig att lettiska man super ihjäl sig i stor utsträckning.
Blir lite nyfiken hur många av dessa dejter ledde till ligg?
Har full förståelse om du anser frågan för personlig.

Ja, de super massor, och vill inte prata om känslor för då är man gay. Det finns massor osund machokultur här.

Jag tycker egentligen inte att frågan är för personlig, är isåfall mer orolig för att personer som läser ska tycka att det är too much info. Jag får det till att jag har legat med sju personer här, dock skedde det inte på första dejten med de flesta av dem. Det är delvis det jag menar med att kvinnorna är likadana som de svenska, att det är ungefär samma ligg-benägenhet.

[trädgårdsmöbel]

Ursprungligen postat av Diomedea exulans

Ja, de super massor, och vill inte prata om känslor för då är man gay. Det finns massor osund machokultur här.

.

Supa är ju inte sunt, men jag undrar om inte deras negativitet till att prata känslor är bra? Ingen vill ju lyssna på en mans prat om hans känslor ändå, inte ens de som hävdar att män borde prata om sina känslor. Då ältar han, offerkoftar och är så jävla jobbig. Jag är ju jobbig bara av att ens påpeka detta. Så att prata om sina känslor för en man blir ju dubbel förlust, dels har man behövt rota i och verbalisera något som är obehagligt för honom, och dels får han ta smärtan av att ingen vill höra på det.

Undrar hur självmordsstatistiken för män har utvecklats sedan vi uppmanats att prata om våra känslor, och hur självmordsstatistiken skulle se ut för män som ofta pratar om sina känslor vs dem som har vett på att hålla det för sig själv. Jag tror på den lettiska modellen, men andelen självmord för män i en nation har ju fler faktorer än detta, så jämföra antal rakt av går nog inte att göra.

[Diomedea exulans]

Ursprungligen postat av trädgårdsmöbel

Supa är ju inte sunt, men jag undrar om inte deras negativitet till att prata känslor är bra? Ingen vill ju lyssna på en mans prat om hans känslor ändå, inte ens de som hävdar att män borde prata om sina känslor. Då ältar han, offerkoftar och är så jävla jobbig. Jag är ju jobbig bara av att ens påpeka detta. Så att prata om sina känslor för en man blir ju dubbel förlust, dels har man behövt rota i och verbalisera något som är obehagligt för honom, och dels får han ta smärtan av att ingen vill höra på det.

Undrar hur självmordsstatistiken för män har utvecklats sedan vi uppmanats att prata om våra känslor, och hur självmordsstatistiken skulle se ut för män som ofta pratar om sina känslor vs dem som har vett på att hålla det för sig själv. Jag tror på den lettiska modellen, men andelen självmord för män i en nation har ju fler faktorer än detta, så jämföra antal rakt av går nog inte att göra.

Jag såg nyss ett klipp med den kända psykologen/psykiatrikern/vad fan han nu är för någonting David Eberhard där han i mångt och mycket sa det som du säger nu. Hans poäng i korthet: förr om åren behandlade folk psykiskt lidande med ”glöm och gå vidare”. Alltså: istället för att älta problemen uppmanades man att hålla tyst om dem och… Ja, gå vidare. Den synen ändrades med Sigmund Freud och den nya idén om psyket som en ångmaskin som kommer gå sönder om man inte ”lättar på trycket”. Nu har pendeln börjat svänga tillbaka igen, och synen bland professionella inom mental hälsa har mer börjat anta glöm och gå vidare-attityden.

[trädgårdsmöbel]

Ursprungligen postat av Diomedea exulans

Jag såg nyss ett klipp med den kända psykologen/psykiatrikern/vad fan han nu är för någonting David Eberhard där han i mångt och mycket sa det som du säger nu. Hans poäng i korthet: förr om åren behandlade folk psykiskt lidande med ”glöm och gå vidare”. Alltså: istället för att älta problemen uppmanades man att hålla tyst om dem och… Ja, gå vidare. Den synen ändrades med Sigmund Freud och den nya idén om psyket som en ångmaskin som kommer gå sönder om man inte ”lättar på trycket”. Nu har pendeln börjat svänga tillbaka igen, och synen bland professionella inom mental hälsa har mer börjat anta glöm och gå vidare-attityden.

Intressant! Även om jag tror Eberhard har rätt så är det något jag tror så är det dumt att ändra sådana saker, en hel behandlingsfilosofi efter vad någon tror, sådant bör jämföras och mätas så han gör fel där. Men psykiatri och osykologi är ju lite vilda västern där man gärna agerar på förhand och studerar resultatet i efterhand....och nu är jag offtopic, sorry.

[skyffelmördarn]

I alla lite större städer runt om i EU är ju människor i princip nästan identiska bortsett från utseende och språk, helt enligt plan från Övre makter.

[kvarnis]

Ursprungligen postat av skyffelmördarn

I alla lite större städer runt om i EU är ju människor i princip nästan identiska bortsett från utseende och språk, helt enligt plan från Övre makter.

Utveckla tack menar du phenotypiskt eller sett till "personlighet"

[skyffelmördarn]

Levnadsstil och liknande, vi alla konsumerar ju samma typ av media. Det är ju inte så att folk i Polen sitter och kollar på dockteater om kvällarna, dom har ju Netflix där precis som vi.

[blåvitt]

Ursprungligen postat av skyffelmördarn

Levnadsstil och liknande, vi alla konsumerar ju samma typ av media. Det är ju inte så att folk i Polen sitter och kollar på dockteater om kvällarna, dom har ju Netflix där precis som vi.

Låter som att du behöver ta en titt ute i verkliga världen. Kultur är mycket mer än vad man tittar på som kvällsunderhållning.

[Lafayette]

Min milf Hunting går inte bra. Alla på HP över 40 skriver att de inte vill ha en kk.

Sen är det mest en massa gnällspikar. Många ensammammor.

Och när jag söker så står det att de inte söker min ålder, innan kunde man kryssa i att de skulle söka i ens ålder!! Idioti-sida!!!! Blivit sämre på alla sätt!!

[Lafayette]

Tiden har sprungit iväg så nu är milfarna i min ålder, man börjar bli till åren

[Agitator]

Då använder du ordet felaktigt. Du är inte ensam. En 24 årig tjej med barn är ingen milf.

Grundbetydelsen var att det ska vara någon äldre, likt din egen eller dina jämnåriga vänners morsa du vill ******.

MILF används med andra ord väldigt fel i samhället. Eller ja, man får väl se det som att betydelsen har ändrats snarare. Men det är fortfarande fel

Tänk Stifflers mom och american pie. MILF fanns innan den filmen också men det var efter den filmen som det blev åter användt över nätet som en löpeld.