Citat:
Ursprungligen postat av Scratch89
Han har en del poänger. Jag förstår inte varför folk blir så upprörda över detta. Jag tror att folket som ligger i gråzonen mellan att träna eller ej, säkert kan bli avskräckta av denna Instagramträningshets och optinoja som råder.
Vi som försöker få patienter att träna och lägga om sitt liv kanske har mer av detta friskvårdsperspektiv än andra? Jag vet inte.
Jag säger som Sheo; mer Tolkia i den här tråden.
|
Då ska jag förklara varför jag blir upprörd. Låt mig först bara säga att nej, det har sannolikt inget med ditt större friskvårdsperspektiv att göra. Jag är själv engagerad i friskis och den mesta delen av tiden lägger jag faktiskt på folk som kan sägas "håller huvudet över ytan" vad gäller sin hälsa, men inte mycket mer än så. Det finns i min mening exakt 0 motsättning mellan en verksamhet som syftar till friskvård och en som syftar till övrig träning. Det är inte olika saker, det är bara olika punkter på en skala. Fan, det är ju precis det jag gillar med friskis, att man hittar träning längs med hela spektrumet. Det är en styrka som tyvärr allt för sällan uppskattas av friskis själva.
Men ok, låt mig punkta lite:
* Friskis är ju själva lite av Jehovas Vittnen inom träning. Jag har skrivit en del om friskis historia i mina studier, och just nu har jag friskispressen nr 2, 2000 framför mig. Framsidan är en bild på en ganska fet mage och texten är i ett domedagstypsnitt "Kampen mot ohälsan går vidare", och hela numret är i princip dedikerat åt jympa i skolan, jympa på arbetstid, tvinga politiker erkänna att jympa är bra, etc. Jag kan inte påminna mig att jag någonsin sett någon annan tidning ha en så extremt uttalad träningshets. Fan, till och med jag som engagerad ledare och träningsnörd spyr lite i munnen.
Den här tonen har friskis haft i alla tider, det är nog bara de senaste 5-10 åren som man har tonat ned en smula, och det kan ju förklaras med att träningshetsen gjort att friskis generellt har fler medlemmar än de får plats med i sina lokaler. De behöver helt enkelt inte ragga längre. Friskis är alltså själva grunden för träningshetsen, och friskis mål, att så många som möjligt ska träna, har gynnats mycket av den. I Wigerts artikel finns dock knappast ett uns av självkritik. Det är instagrampostare och andra träningsaktörer som gör fel.
* Som bumbi är inne på så är ju friskis med i riksidrottsförbundet. Att man sysslar med idrott är skälet till att man slipper betala arbetsgivaravgifter till ledare, och ger även en rad andra fördelar. Då tycker jag man är ute på tunn is om man börjar underminera det som ändå är en central poäng i den svenska idrotten, nämligen prestationer både på bredden och i spetsen. Att uttrycka sig som han gör vore väldigt konstigt om det var en "vanlig" idrottsförening, och i någon mån är det ju faktiskt det.
* För att vara lite konkret så kan jag ge ett exmpel: Jag har hjälpt en kvinna som annars kör diverse gruppass att börja med gymträning. För ett par månader sedan tyckte hon det var läskigt att ens gå in på gymmet, nu kör hon målinriktat på ett ganska typiskt styrkelyftsmanér, och med det kommer (såklart) fantastiska styrkeökningar. Sannolikt är hon redan idag nära att kunna maxa på 100 i marklyft, till exempel. Effekterna detta kommer ha på lång sikt vad gäller hennes övriga träning är nog svåra att överskatta, och den effekten i sin tur kommer naturligtvis påverka hennes hälsa mycket positivt. Lite torr, prestationsinriktad träning är således ett utmärkt komplement för den mer avslappnade och lustfyllda träning hon annars gör.
Now, varje gång hon lyckas med en ny vikt eller lär sig en ny övning så märks det hur oerhört glad hon blir, och hon berättar det typ för alla hon träffar och jag uppmuntrar till det. Varför skulle jag inte, det ger ju träningsmotivation!? Och inte nog med det, hennes prat om detta på sitt jobb ledde till att hon en dag fick med sin kollega som är stillasittande och aldrig riktigt har lyckats komma igång med träningen.
Men enligt Peter Wigert är ju detta fel, dels för att träningen vi gjort faktiskt är ganska torr (följa program, träna ensam, träna även fast man inte känner för det den dagen, etc), dels för att hon berättar om sina prestationer vitt och brett och jag som ledare uppmuntrar till det. Hur fan ska jag som ledare då förhålla mig till Peter Wigerts artikel? Jag känner spontant att det är just kunskap om träningsstruktur mm som jag tillför till min förening. Jag kanske borde lägga av? Bli PT på ett kommersiellt gym? Ju mer man fnyser åt prestationsinriktad träning, desto svårare blir det att få kompetenta ledare.
Ok, jag skulle kunna doktorera på det här ämnet känner jag, så jag lägger ner. Vissa kanske tycker att jag drar på för stora växlar, men jag tror på att mota olle i grind och sätta ner foten.
Edit: lite stycken, lol