Bli av med daglig ångest, hur?

[cero]

8 månaders träning är inte så lång tid. Jag har tränat i drygt 15 år och det syns inte att jag tränar, men jag fortsätter träna ändå, för jag tycker det är najs.

Då har du antagligen inte tränat ordentligt öht. Redan efter 6 månader så brukar man kunna se att man ökat muskelmassan. Men det betyder inte att man ser "tränad" ut, beror helt på hur man såg ut från början.

[Mackie Messer]

Ursprungligen postat av cero

Då har du antagligen inte tränat ordentligt öht. Redan efter 6 månader så brukar man kunna se att man ökat muskelmassan. Men det betyder inte att man ser "tränad" ut, beror helt på hur man såg ut från början.

Jag är inte missnöjd med min träning. Jag fortsätter nog som jag alltid gjort. Det är TS som är missnöjd med sina 8 månader på gymet.

[cero]

Ursprungligen postat av Mackie Messer

Jag är inte missnöjd med min träning. Jag fortsätter nog som jag alltid gjort. Det är TS som är missnöjd med sina 8 månader på gymet.

Nej, men du fick det att låta som att det är normalt att ha tränat i 12 år utan stora resultat. Ville bara påpeka det.

[Tolkia]

Vad som är stora resultat är ju väldigt relativt. Att ha tränat i 8 månader utan att ha blivit så stor att ens polare reagerar skulle jag säga är ytterst normalt, särskilt om man dessförinnan 1) bantat ned sig, 2) utvecklat en ätstörning, 3) rehabiliterat från sagda ätstörning.

Jag skulle också säga att denna tråd med tanke på ämnet just bör få hålla sig till ämnet.

[Sniggel]

Det känns som att du aldrig kommer att bli nöjd med din kropp trots att du åstadkommit positiva förändringar (även om det har varit problem på vägen dit).
Känns som att roten till din ångest ligger nån helt annanstans och att du försöker blunda för det genom att bara fokusera på kroppen.
Inb4 "lek inte internethobbypsykolog" - försöker bara få TS att fundera lite kring varför han inte mår bra.

[cero]

^

Japp, allt i tråden tyder på det. Om hela ens självkänsla hänger på yttre attribut så kommer man aldrig bli säker på sig själv.

[Erik Eriksson]

Om du har ångest dagligen till den grad att det förhindrar dig att komma utanför hemmet så finns det naturligtvis fog för att ta kontakt med den lokala vårdcentralen. Särskilt om din ångest successivt förhindrar dig från att delta i fler och fler sociala sammanhang. Kontakta läkare och diskutera hur du tänker och varför du känner som du gör. Det finns sannolikt goda möjligheter att få rätt hjälp.

[TWSS]

Har vart på ssri.. Men jag mådde bara sämre(eller ja, fick inte ångest på samma sätt, men var heller aldrig glad. Vilket jag tycker är värre.

Kanske är ångesten delvis bra,den motiverar mig ju att bli större.

[TWSS]

Har "drag av" adhd men inte tillräckligt för diagnosen. Har recept på concerta/ritalin men har inte velat ta pga har hört att det är svårt att återhämta sig, pga att man kan träna mycket hårdare på dom.

[Tolkia]

Det låter ju bara mer och mer som om du behöver prata med ett proffs, d.v.s. som i terapi. Medicinering enbart löser knappast det problem du beskriver.

Jag skulle säga att ångesten är usel som drivkraft; visst är det sannolikt att du tränar mer om du ständigt har ångest för hur du ser ut, men i längden blir det destruktivt. Man kan ha träning som hjälp för att minska sin ångestnivå (många tycker att det blir lite bättre om de får trötta ut sig fysiskt med jämna mellanrum, och att det blir lite bättre av att ha ett mål att jobba strukturerat mot), men att välja att behålla ångesten för att man tror att det skall göra att man tränar bättre är i längden bara dumt. Får du tillräckligt mycket ångest kommer du inte att fixa att träna strukturerat överhuvudtaget. Och du kommer aldrig att bli så snygg/stor/fit att det botar din ångest.

[TWSS]

Tycker ju självklart att träning är extremt roligt oxå

[Latissimus Dorsi]

Sök hjälp, seriöst. Du mår inte bra.

[filmjölk]

Ursprungligen postat av TWSS

Har vart på ssri.. Men jag mådde bara sämre(eller ja, fick inte ångest på samma sätt, men var heller aldrig glad. Vilket jag tycker är värre.

Kanske är ångesten delvis bra,den motiverar mig ju att bli större.

Risken finns att du måste käka ssri igen. Men vet du vad? Det där med att aldrig bli riktigt glad är inte så jäkla illa som det verkar.

Hela måendet blir mer stabilt, istället för att pendla i ett mer normalt känsloregister med flera nyanser så är det jäkligt stabilt att hålla sig emellan halvt irriterad och småmysig och bara extrema saker kan få dig att känna mer (åt vardera hållet). Förutsatt att du inte är konstnär, musiker, skådis eller liknande som behöver kreativiteten starka känslor kan ge så blir det positivt när du sedan skall sköta dig själv, flytta hemifrån, jobba, mm.

[cero]

Har vart på ssri.. Men jag mådde bara sämre(eller ja, fick inte ångest på samma sätt, men var heller aldrig glad.

Det är ju det som är poängen. Medicinen kapar av dalarna, och som en konsekvens av det kapas även topparna av. Så du blir mer neutral och kan ta tag i ditt liv, istället för att vara helt paralyserad och inte kunna göra något för att förbättra din situation.

[Armed Dingo]

Hur ofta får ni en "spontan erektion" om det inte sker under tidig morgon? Jag själv kan säga aldrig.