Citat:
Ursprungligen postat av Ignatius72
Javisst. Men var går den? Är det rimligt att det kostar arbetsgivaren, dvs är det rimligt att någon som inte alls har med saken att göra får betala för att en anställd bryter benen på en motocrosstävling?
|
Det är en vettig poäng och den är svår att svara på :p
Motocrossföraren kan anses vara mindre produktiv pga risken skador. Samtidigt kanske denne är friskare i övrigt pga ett aktivt leverne och förväntas vara mer produktiv längre upp i åren (lägre risk för diabetes, högt blodtryck, m.m samt tillhörande sjukdomar)
(lite offtopic exempel på något som drabbar arbetsplatsen)
Man skulle även kunna jämföra frivilliga risker med kända, ofrivilliga risker (t ex genetisk sjukdomar som blossar ut regelbundet). I det senare fallet kan inte individen rå för det. Men faktum är att individen inte är lika produktiv.
Drar man det ännu längre så sållar arbetsgivaren redo bland individer för egenskaper som de inte kan rå för. Om en person inte har generna för att vara stresstålig så kan det avspeglas på referenser från tidigare arbeten där denne inte gör ett lika bra jobb som någon som är stresstålig. Detta kan leda till att personen exempelvis inte blir anställd, eller blir sparkad på sikt pga för många allvarliga misstag. Dvs på grund av för låg produktivitet/lönsamhet. Men det kan individen "inte hjälpa".
I sista fallet tycker jag det är helt ok att genom att söka upp riskfaktorer (kolla referenser) lägga sig i ifall personen skall jobba eller inte.
I det andra fallet är det lite svårare. Vem vill anställa/ha kvar någon som har ulcerös kolit och regelbundet sjukskriver sig? Ffa om det sker under stressiga perioder när man som mest behöver en fulltalig manstyrka. Samtidigt måste vi (som samhälle) kunna erbjuda arbete åt människor som är mer eller mindre allvarligt sjuka.
(Och åter till topic

)
I det första fallet så är det riskfaktorer som uppkommer som en konsekvens av vad individen gör på fritiden (något som arbetsgivaren inte ska ha att göra med enligt frågeställningen). Men eftersom vem/vad en person är/gör i andra fall kan påverka hur arbetsgivaren förhåller sig till individen (t ex att denne verkar mer kompetent, mer lönsam än en annan person, pga information som är lätt tillgänglig), och det faktum att vi anser detta vara ok, skulle man även kunna argumentera för att andra egenskaper är viktiga för arbetsgivaren att veta.
En skillnad jag tänker på är att en icke-stresstålig person har hög sannolikhet att fortsätta vara icke-stresstålig. Iaf i början av sin karriär. På samma vis förväntas en allvarligt sjuk person att fortsätta vara det livet ut. Med en motocrossförare är det en hel del slump involverat huruvida denne blir sjukskriven ofta eller ej.
Med en brukare av droger är det också väldigt mycket slump. Det är stor skillnad på nån som röker hasch 1 gång i månaden (men har spår i blodet den mesta av sin nyktra tid) och någon som är nybliven heroinist. Den första har goda chanser att sköta sitt jobb bra livet ut. Den andra ser det nog ganska mörkt ut för.
Jag tror att det är just potentialen för att "sköta det snyggt" (när det gäller droger) och att riskerna är "tillräckligt låga" för att man/vissa anser att arbetsgivaren inte har med det att göra.
Sen kan det ju även vara så att någon som kämpar mot sitt missbruk, försöker komma på fötter igen, i praktiken behöver ett jobb för att få chansen att göra just det. Personen kanske klarar av att göra ett bra jobb, trots missbruket (som ffa sker utanför arbetstid) och med tiden lyckas ta tag i sina problem tack vare en bättre socioekonomisk situation. Då är det bra om arbetsgivaren inte får reda på att personen har ett missbruk. Då kanske individen får sparken/ej blir anställd och drivs djupare ner i en spiral av missbruk, kanske även kriminalitet och kostar samhället mer pengar än vad denne kommer att göra pga risken för lite mer sjukskrivningar (än genomsnittet) på arbetsplatsen.
Ur arbetsgivarens synvinkel är det förstås dåligt att behöva ta ansvaret att inte veta vilka på arbetsplatsen som tar droger som kan riskera verksamheten akut eller på sikt. Men för samhället finns det vinster att göra genom att ej tillåta drogtester utan specifik anledning från arbetsgivaren.
Sorry, arbetsgivare :p (fan va vänster jag lät nu)
Men iaf. Jag håller med dig om att det är vettigt att fråga sig "var går gränsen?".