Är det någon annan än jag som blir "rädd" för stången om man misslyckas med frivändningen? Händer mig rätt ofta att om jag misslyckas med att frivända en vikt nära max så kommer jag också misslyckas med resten av mina set på samma vikt. Det som jag tror händer är att jag inte drar stången lika nära kroppen som tidigare, utan blir som sagt "rädd" för den.
I mitt fall så frivände jag 100kg busenkelt, höjde till tangerade PB:t 110kg, men misslyckades. Sänkte tillbaks till 100kg igen men misslyckades i mina två försök.
Vad skulle ni gjort i mitt fall? Sänkt vikterna radikalt för att höja dem igen efter varje lyckat försök? Tycker egentligen inte att tekniken är så värst svår, problemet är snarare mentalt.
Är det någon annan än jag som blir "rädd" för stången om man misslyckas med frivändningen? Händer mig rätt ofta att om jag misslyckas med att frivända en vikt nära max så kommer jag också misslyckas med resten av mina set på samma vikt. Det som jag tror händer är att jag inte drar stången lika nära kroppen som tidigare, utan blir som sagt "rädd" för den.
I mitt fall så frivände jag 100kg busenkelt, höjde till tangerade PB:t 110kg, men misslyckades. Sänkte tillbaks till 100kg igen men misslyckades i mina två försök.
Vad skulle ni gjort i mitt fall? Sänkt vikterna radikalt för att höja dem igen efter varje lyckat försök? Tycker egentligen inte att tekniken är så värst svår, problemet är snarare mentalt.
Tyngdlyftning i ett nötskal! Får så där ganska ofta men då mest i ryck. Det som funkat bäst för mig är att sänka vikten rejält och börja om och jobba sig upp igen. Det som ofta händer är att psyket sätter stopp och tekniken då antingen bara blir förbannat dålig eller att jag helt enkelt går tillbaka till ett gammalt felaktigt mönster igen. Därför handlar det många gånger om att nöta in en vettig teknik och det gör man sällan på maxvikter även om man, tyvärr, måste upp på max hyfsat ofta för att få viktkänslan. En annan sak man måste tänka på är att dagsmax kan variera ganska mycket beroende på vilken fas i träningen man är i. Tränar du mycket och hårt kommer vikterna i ryck och stöt påverkas ganska mycket eftersom man bli slö och långsam av t ex tunga knäböj/frontböj och marklyft.
Absolut inte, men tyngdlyftare har förhållandevis lite knäskador jämfört med andra sporter. Så om Entropy menar att det är dåligt för knäna att böja djupt, då dristar jag mig med att säga att han har fel
Citat:
Ursprungligen postat av Turbo Rico
Tror inte tyngdlyftning sabbar knäna, snarare stärker knäna så länge man inte gör nåt dumt på träning/tävling.
Knä och höft är det som de flesta tyngdlyftare vekar ha besvär med efter karriären. Under karriären är det knä, skuldra och rygg som skapar besvär och de kommer i den ordningen. Knäproblem är alltså vanligaste skadan. Knäna står då för ungefär 10-25 % beroende på studie. Hopparknä och ömhet över knäskålen är för sig själv en av de mest vanliga skadorna hos tyngdlyftare.
Det är för övrigt inte djupet som diskuteras. Det är hur hans knä wobblar igenom hela rörelsen. Om knäna wobblar så varje gång du tränar kan du vara säker på att din skaderisk ökar och även risken för problem efter kärriären.
Knä och höft är det som de flesta tyngdlyftare vekar ha besvär med efter karriären. Under karriären är det knä, skuldra och rygg som skapar besvär och de kommer i den ordningen. Knäproblem är alltså vanligaste skadan. Knäna står då för ungefär 10-25 % beroende på studie. Hopparknä och ömhet över knäskålen är för sig själv en av de mest vanliga skadorna hos tyngdlyftare.
Det är för övrigt inte djupet som diskuteras. Det är hur hans knä wobblar igenom hela rörelsen. Om knäna wobblar så varje gång du tränar kan du vara säker på att din skaderisk ökar och även risken för problem efter kärriären.
Det var det där wobblet jag menade med att inte göra nåt dumt på träning eller tävling. Men som sagt, tyngdlyftning ska inte förknippas med sjukgymnastik.
Är det någon annan än jag som blir "rädd" för stången om man misslyckas med frivändningen? Händer mig rätt ofta att om jag misslyckas med att frivända en vikt nära max så kommer jag också misslyckas med resten av mina set på samma vikt. Det som jag tror händer är att jag inte drar stången lika nära kroppen som tidigare, utan blir som sagt "rädd" för den.
I mitt fall så frivände jag 100kg busenkelt, höjde till tangerade PB:t 110kg, men misslyckades. Sänkte tillbaks till 100kg igen men misslyckades i mina två försök.
Vad skulle ni gjort i mitt fall? Sänkt vikterna radikalt för att höja dem igen efter varje lyckat försök? Tycker egentligen inte att tekniken är så värst svår, problemet är snarare mentalt.
När jag vände 120 första gången gick det busenkelt (som din 100 kg), när jag någon vecka senare försökte mig på 125 så lackade min hjärna ur och jag kom inte riktigt under stången trots att jag skickar på den högt.
Man måste vara speciell om man ska bli bra i tyngdlyftning så det gäller helt enkelt att slå in i huvudet att man ska våga. Misslyckas du så misslyckas du, bara att försöka igen. Klarar du så kan du lägga på fem kg till. Vissa dagar går allt busenkelt, andra dagar så blir det svårt att sätta vikter man vanligen kan sätta.
Om du tränar med folk så får de se till att peppa dig till 100%, och vara hårda mot dig när du missar så kommer du göra allt för att slippa höra kritiken. Men i kort: våga för fan.
Senast redigerad av minishcap den 2012-03-21 klockan 04:45.
Kul med OL-lyftning. Jag kör på renodlad SL men lägger in ryck och stöt de 2 dagarna jag kör komplementövningar! Mån,ons och fre är tunga basövningar, tisdag och lördag är komplement dvs ryck och stötträning!
__________________
Citat:
Ursprungligen postat av LillaFluff
Över 1000 i RAWtotalen är man stark. Det där är inte starkt.