Jag tycker att det är en väldigt viktig och svår fråga. Den blir ju inte lättare av att jag i allmänhet står väldigt långt åt vänster men vill ha ett starkt försvar, jag har ganska få människor som förstår hur jag tänker.
Jag stöder att vi skall vara ute på fredsbevarande uppdrag något vi gjort sedan 50-talet och oftast gjort bra. Om man tvivlar på att vi kan göra nytta så behöver man bara läsa tredje inlägget i den här tråden,
Stupni Do. Får mig att börja gråta varje gång och det skäms jag inte över.
Däremot så ser jag inte med blida ögon på de senaste försvarsbesluten. Internationella insatser är bra men försvarsmaktens uppdrag skall främst vara försvaret av Sverige. Jag köper inte riktigt att vi skall försvara Sverige i utlandet. Vi har gått från att bara ha många pappersförband som ofta inte kan sättas in till att ha obetydlig numerär som eventuellt kan sättas in. Ett prakt exempel är Nordic Battle Group som kostar stora mängder pengar mig veterligen har en Battle Group aldrig satts in. Detta eftersom EU (ett annat projekt jag har svårt för) naturligtvis aldrig kan komma överens om hur deras Battle Groups skall användas innan det är för sent. Det spelar ingen roll att man har ett rörligt och vältränat förband att sätta in, när man bara har ett vågar man aldrig sätta in det eftersom det finns en risk att man binder upp hela sin numerär.
Även om vi under nittiotalet inte så något hot mot Sverige så tycker jag inte att den bedömnings stämmer speciellt bra längre. Man kan inte vänta och se då det tar åtskilliga år att rusta upp. Ryssland har återhämtat sig och inte blivit den mönsterdemokrati vi hoppats på, spänningarna kring resurserna kring Arktis ökar. Problemet är att vi inte verkar ha någon plan för vad vi skall ha försvaret till utan hattar runt och småpillar här och där tills det inte är bra på något. Det hela beskrevs väldigt bra på
Folk och Försvar, Exdiaq har länkat till den här video i en annan tråd.
Jag har dessutom en del idéologiska invändningar mot det yrkesförsvar vi infört. Värnplikten hade med alla sina brister i alla fall den i grund och botten riktiga inställningen att försvaret av landet är något som alla (tyvärr bara manliga) medborgare har ansvar för. Ska vi kunna ha ett yrkesförsvar så måste vi kunna rekrytera soldater trots att lönerna inte är de bästa och riskerna allt större. Det riskerar att bli en sorts sista chans om man inte hittar ett annat jobb. Det är inte ett solidariskt sätt att försvara landet, om nu försvar är vad de skall syssla med.
Men det är lite svårt att avhandla så här stora och viktiga frågor i en forum post. Så vad är mitt bidrag till diskussionen, vad är det jag vill? Jag vill se en långsiktigt och väl underbyggd försvarspolitik där man låter uppdraget styra budgeten och inte använder "tas inom befintlig budget" som ett standard svar. Jag vill avsluta med att säga att Japan (där jag bor) har ett komplicerat förhållande till sin försvarsmakt men det råder nog inga tvivel om att folk är rätt glad över att det finns förband som kan hjälpa till under det nuvarande katastrofläget.