Jag jobbar verkligen i "The Videostore from Hell".
Idag var verkligen dagen som fick helvetet att börja brinna ett extra steg.
Jag jobbade heldag (11:30 - 22:15) och första delen av dagen var det riktigt lugnt. Detta hade förmodligen med Helsingborgsfestivalen att göra men jag fixade allt så att jag var redo på att en stor rush kunde komma framåt kvällen. Allt var tipptopp - Glassen var helt påfylld, lösgodis, läsk, chips likaså.
Sen kommer det. Tre barnfamiljer samtidigt. Det är lungt, om man inte matat barnen med speed innan man går och handlar. Detta hade förmodligen dessa tre familjer enats om att göra, för alla ungar, nio i antalet totalt, var som koffeinstirrade ekorrar. De flög runt ÖVERALLT och flög in i ALLTING. Chockladpelare välte, lösgodis hamnade på golvet och en filmhylla rasade. Allt detta innan jag ens hunnit ta ett steg bort från kassan för att säga något. Så fältslaget/butiken ser ut som följande alltså, efter två min med dessa barn i sig:
En fallen chockladfylld pelare
Flera chipspåsar på golvet
Ca 300 gram lösgodis på golvet
En filmhylla fylld med filmer liggande på golvet
När detta är ett faktum säger jag till föräldrarna att de måste ta ansvar och hålla koll på sina barn. Nån familj nickar och säger "Ja" men ber inte om ursäkt. De andra tittar på mig lite argt och säger "Det är ju inte så lätt, de är ju bara barn!".
"Ja, de är bara barn, och det är därför jag säger till ER och inte barnen. Ni ansvarar för dem!" säger jag, och föräldrarna blir skitsura och säger att det verkar som om barn inte är välkomna i butiken, sen fortsätter de kolla på film utan att ens hjälpa mig fixa oredan. Jag får bita ihop för det finns helt enkelt inte tid för den här diskussionen när jag vet att det kommer bildas en lång kö snart.
Hur som, allt fixas och förääldrarna betalar för det de handlar för och går. Jag fortsätter jobba, men snart kommer två barnfamiljer till in. Den första barnfamiljens barn springar raka vägen till godiset, tar en näve chocklad och stoppar in i munnen.
"Neeeej!" utbrister jag och föräldern vänder sig om från filmhyllan och ser vad som har hänt. Med viss behärskad irritation säger jag till henne att hon måste hålla koll på sitt barn när hon är i en godisbutik. Hon nickar, säger "Ja, det ska jag". Ingen ursäkt.
Den andra familjens barn tar det lilla lugna, och välter sedan ut ca 200 gram godis på golvet (Jag vet detta för vi väger det som tappas på golvet så att lagerjusteringarna stämmer). Jag säger även till den här föräldern, som inte är sen på att svara:
"Vadå? Hon är ju bara ett litet barn, det gör väl ingenting!"
"Jo, hon är ju bara ett litet barn, och därför är det nog bäst att du har ögonen på henne, då hon inte förstår vad som är rätt och fel." säger jag. Då jävlar, då säger den här mamman vad varje butiksbiträde vill höra, samtidigt som hon själv börjar plocka lösgodis.
"Äh, det där är inget att ens bråka om, det kan ni inte förlora något på."
"JA!" tänker jag. Hon gör det! Hon ger mig chansen! Tack Gud, du existerar!
"Va? Nej, du missförstår nog hela konceptet nu." säger jag och ler. "VI kommer inte ens betala för det här. Det gör DU!" säger jag och mammans mun faller vidöppen i förvåning medan jag skrattar till och går tillbaka till kassan för att serva kunder.
Mamman blir tvungen att betala och är skitsur. Riktigt arg snackar vi nu. Kastar pengarna i bröstet på mig istället för att ge dem till mig och stormar ut ur butiken för att hon fick betala denna mängd godis som hon sagt att vi inte ens skulle förlora något på.
Jo, indeed - Videostore from hell. Jag var bara tvungen att skriva av mig, jag hade nästan existentiell ångest ett tag.
|