Jag hatar att träna - Sidan 14 - Kolozzeum Forum

Blomkål · 2016-06-08, 20:46

Då så, det blev fängelse. Jag tänker inte fortsätta tjata om hur jävla arg jag är utan lämnar det såhär. Jag blir släppt i December.

Jag vill skicka ett enormt tack till er som har skrivit, här eller i pm, och även till er som bara har läst i bakgrunden. Det har varit till stor hjälp och har många gånger fått mig att ta mig iväg till gymmet, boxningen eller bara till livet. Andra gånger har jag fått ventilera så pass djupa tankar att jag aldrig ens skulle ha vågat viska det till min spegelbild för att det skulle blivit för verkligt.

Jag har utbytt mängder med text till flera medlemmar här och tänker inte nämna några namn men jag vet att det finns ett gäng där ute som har det svårt och jag hoppas bara att ni fortsätter kämpa vidare. Man måste inte sköta alla mikronutrienter och träna sex dagar i veckan, vara bäst på jobbet eller coolast i stan så länge man inte lägger sig ner. Fortsätt göra någonting så kommer någonting att bli till mer och mer när medvinden åter är ett faktum.

Och nu står jag också inför en uppförsbacke, en jag aldrig har sett förr, men sedan den blev till verklighet så har jag sträckt på mig med ett leende. Det är inte läge för mig att lägga mig ner och gråta och jag hoppas att ni ler lika brett som mig och börjar trampa uppåt.

Hur snabbt eller långsamt det än går.

Blomkål.

Diomedea exulans · 2016-06-08, 20:47

Sköt om dig.

unsuspected · 2016-06-08, 21:40

Ses här i december

Oatmealeo · 2016-06-09, 09:42

Lycka till nu. Det kommer att gå fort!

Oatmealeo · 2016-10-21, 13:21

Jag är knappt inne på kolo längre, men när jag väl är på besök saknar min favoritjournal. Hur går det mannen? Du har det nog rätt restriktivt med internet men skriv någon rad om du kan/vill

Diomedea exulans · 2016-10-21, 13:52

Jag hade för mig att de fick fritt internet därinne, iaf delar av dygnet. Är det inte så?

Brofessorn · 2016-10-21, 14:11

Beror nog på vilken säkerhetsklass man sitter på.

Blomkål · 2016-11-18, 05:14

Ja, då var jag här igen. Ute i friheten bland er andra, som om inget hänt. Jag står på tuben och gnuggar armbågar med samma folk, med samma ungar som gastar i öronen och med samma förseningar som förra året.

Jag ska försöka börja från början. Domen vann laga kraft i juni och jag fick önska tre anstalter inom den säkerhetsklass jag blev tilldelad. Jag fick nedslag på samtliga och blev ombedd att istället inställa mig på en kåk långt från Stockholm som jag dessutom blivit tillsagd av vänner att jag absolut inte vill sitta på. Jag suckade djupt och fick verkligen känslan av att "nu börjas det igen" innan jag packade ner lite prylar i en axelväska och begav mig mot en närliggande anstalt. Ja, man har nämligen rätt att inställa sig på vilket fängelse som helst i Sverige och sedan är det upp till dem om de skjutsar vidare en. Där fick jag sitta på isolering i två dagar innan det blev fångtransport över halva landet med tre kriminalvårdare. Det är tydligen ganska anmärkningsvärt att få tre istället för två stycken så jag anade viss oråd redan där.

Väl på nya avdelningen fick jag ett rum, lite sängkläder och tog sedan ett varv och hälsade på folk. Man kan mer eller mindre säga att det var exakt den typen av människor som jag kanske har allra svårast för på hela jorden. Om jag verkligen anstränger mig kan jag få dem att gilla mig men jag avskyr verkligen den sorten och tänkte att jag inte skulle klara en sekund. Och det var väl också då, efter några timmar på avdelningen, paniken slog till första gången när jag insåg att jag inte hade särskilt många valmöjligheter. De hade ganska bra sammanhållning vilket öppnade för att jag skulle kunna slippa umgås med någon överhuvudtaget men samtidigt finns risken att man får lite fegisstämpel över sig. Jag klarade två veckor innan det svartnade för mig.

Blev satt i isoleringen igen och sedan förflyttad till en ny anstalt och ny avdelning. Här kändes det mycket bättre redan från start och jag kom bra överens med majoriteten. Dagarna flöt på hyfsat fort och ni som internetkänner mig vet säkert att jag har spenderat mycket av tiden i fängelset åt att skriva. Sedan dag ett har jag förde jag en hyfsat detaljerad golbok (nog det roligaste kåkslanget jag trillade över) som under en visitering blev beslagtagen. Isolering igen och ny avdelning.

Ska vi säga att fortsättning följer?

I övrigt måste jag säga att livet i det fria är fantastiskt. Jag ska inte låtsas som om jag har suttit inne flera år men att bara lukta, känna och ****** är underbart och trots att det bara är en kort stund jag varit ute så är det väldigt speciellt att bara kunna ta en dusch eller byta kanal på TV:n. Hatet gentemot de som satte mig i fängelse är däremot värre än någonsin. Den nya Blomkål är bara ilska.

Blomkål · 2016-11-23, 00:07

Citat:

Ursprungligen postat av Oatmealeo

Jag är knappt inne på kolo längre, men när jag väl är på besök saknar min favoritjournal. Hur går det mannen? Du har det nog rätt restriktivt med internet men skriv någon rad om du kan/vill

Citat:

Ursprungligen postat av Diomedea exulans

Jag hade för mig att de fick fritt internet därinne, iaf delar av dygnet. Är det inte så?

Citat:

Ursprungligen postat av Brofessorn

Beror nog på vilken säkerhetsklass man sitter på.

Oh, just det. Nej, inget internet.

Första passet idag. Har tränat ganska hårt under tiden men för det mesta bara högreppare. Är nog tillbaka i mitt livs form rent utseendemässigt men är betydligt toppsvagare. Har i stort sett gjort följande övningar och inga andra.

Armhävningar, handstående axelpressar, pushdowns, lyft åt sidan, chins, pullovers, sälrodd mot bordskant, bicepscurl, enbensböj, utfall och finnen. Kompletterat med spänstövningar. PB i vertikalhopp med fart och en massa PBn i repantal. Dagens pass gick bara ut på att känna lite vikter och börja gå mot att bli lika stark igen.

Raschmus · 2016-12-09, 14:02

Herrejävlar...

Jag kan inte säg annat än att det känns som lite medvind i din uppförsbacke just nu, vilket gläder mig. Jag hoppas att den håller i sig och att du får sinnesro.

Håll oss gärna uppdaterade och stort lycka till!

Blomkål · 2016-12-09, 20:42

Citat:

Ursprungligen postat av Raschmus

Herrejävlar...

Jag kan inte säg annat än att det känns som lite medvind i din uppförsbacke just nu, vilket gläder mig. Jag hoppas att den håller i sig och att du får sinnesro.

Håll oss gärna uppdaterade och stort lycka till!

Det känns bra, tack så mycket.

Här om dagen kände jag att det verkligen känns som om jag har vinden i ryggen och det går framåt. Jag känner ett otroligt driv och livslust, mer än på många år, och jag vill springa tills jag spyr.

Jag beskrev det någon gång för en gammal flickvän som undrade lite kring mig. Att om jag vill något, litet eller stort, så befäster det bara viljan att lyckas när jag måste kämpa hårdare än någonsin. Jag sa till henne att ibland får jag en mental känsla av att jag kryper på knäna över spik och sten, gråter och har lera över hela kroppen. Jag kan få känslan av att vara på ett slagfält när jag sitter på ett kontor med kollegor som bara vill ta fredag och det är den känslan jag lever för. På ett eller annat sätt måste jag slåss för mig själv och mitt behov av framgång för annars tynar jag bara bort och allt övergår i en slentrian där jag mer eller mindre lever på gamla meriter.

Jag måste ha något att vilja dö för och det känns just nu som att jag bara är i en fas där jag måste bestämma, en gång för alla, vad jag vill göra med mig själv och mitt liv. Det står och väger mellan några alternativ men det känns så extremt frigörande att ha insett det här på nytt.

Det känns bra och jag hoppas det är bra med dig också, Raschmus.

Blomkål · 2016-12-23, 02:13

Det blir något jävligt särskilt med att dra över till släktingarna nu i år. Jag har alltid varit familjens svarta får men idag känns det som om det kommer kännas som om det verkligen finns på papper. Idag är jag den riktiga utbölingen med bara en framtand som dricker hembränt och varken har koll på ut eller in. Ja, det känns skämmigt som fan. Numera spelar varken pengar eller resultat någon roll, nu är jag bara en brottsling som alla andra cykeltjuvar.

Det skulle aldrig någonsin hända men jag har lust att binda upp hela min familj mot en vägg och ge de en hård undervisning i av jag faktiskt har åstadkommit. Ok, jag köper att jag inte följer Svea Rikes lag men just Svea Rikes lag är ändå bara en annan mans ord som står mot mitt. Ja, enligt mig då. Jag tänker inte bry mig om vad som står skrivet i den boken eller någon annan, vad mina släktingar säger eller vad jag har gjort men det känns trist att aldrig någonsin få berätta vad jag faktiskt har lyckats med.

Hade det jag gjort varit något som rymdes inom lagens ramar, rent juridiskt, hade jag kunnat pissa på varenda moraliska pekpinne som funnits och ändå fått stå modell på aftonbladets framsida.

Jag försöker vara gnällfri i det verkliga livet men här är det svårare.

Tack och god jul, mina vänner.

Raschmus · 2016-12-23, 10:40

Låt dina hängkûkar till släktingar hantera sin egna moraliska kompass, så kan du ta ställning till din egna.

Du har ingen skyldighet att stå dem till svars för nånting öht. Får du femtioelva frågor så svara på dem du själv vill, bortse från de andra.

Önskar en god jul! Hoppas du får någon form av ro.

Blomkål · 2016-12-24, 02:26

Citat:

Ursprungligen postat av Raschmus

Låt dina hängkûkar till släktingar hantera sin egna moraliska kompass, så kan du ta ställning till din egna.

Du har ingen skyldighet att stå dem till svars för nånting öht. Får du femtioelva frågor så svara på dem du själv vill, bortse från de andra.

Önskar en god jul! Hoppas du får någon form av ro.

Jag önskar dig en god jul tillbaka.

Blomkål · 2017-02-03, 21:26

Detta är från min dagbok jag skrev i fängelset. Jag vet inte varför men jag tyckte det kändes passande att lägga det här.

"Idag vaknade jag och hade ont i käkarna. Senast det hände var nog kring år 2014 då jag trampade som mest skit i jobbiga affärer med *** och *** som alltid envisades med att vara dumma i huvudet. Jag kommer ihåg den gången då *** beslutade sig för att bjuda varenda luder han såg på grejerna för att få en klapp på axeln tillbaka. Och då han han rånade *** för att ge tillbaka till mig för den kvällen. Eller den gången då han, via sms, berättade för mig att han stuckit *** i njuren.

Igår steg jag upp och käkade, precis som vanligt, innan *** tyckte det var läge att diskutera "rutiner". Det har nog inte med bildning att göra, många intelligenta tycks kunna delta i diskussioner på ett givande sätt utan att veta något om ämnet, utan dumma människor kan helt enkelt inte prata. Så fort han dragit igång så fick ingen annan en syl i vädret utan han talade ostört i väldigt absoluta termer och jag blev irriterad. Jag kände att jag behövde distansera och skärpa mig lite.

Jag reste mig upp och kände mig som en mäktig råtta för ett ögonblick då jag märkte hur alla blev tysta, tittade efter mig och väntande spänt när jag gick över rummet och slutligen stannade upp och lutade mig mot väggen. Här är jag, Råttornas Herre. Turisterna utanför tittade på oss genom glaset medan deras hemska avkomma bankade frenetiskt på glaset för att öka spänningen.

Jag hade fortfarande inte sagt ett ljud och *** tittade på mig med spända ögon. Jag var fruktansvärt medveten om mig själv och hela rummet, precis som alltid då adrenalinet slår till. Som då när jag var sju år gammal och sögs ut av vågorna på Copacabana i Rio De Janeiro. Jag minns fortfarande hur jag resonerade med mig själv att hushålla med syret i mina lungor, att badvakterna redan hade visslat på mig och att det viktiga var att de skulle få syn på mig. Att de kommer snart och tills dess behöver jag bara kämpa mot ytan. Vart den nu är.

*** slog näven i bordet så att någon av mössen rasslade till i ett av hörnen. Jag stod kvar och rörde inte en min, fortfarande lika medveten om omgivningen som när man sätter på en tjej helt nykter. Jag strök *** över revbenen, kysste honom på halsen och fyllde upp honom så att grannarna klagade över hans stön.

Jag log väldigt lite, mot honom och hela rummet, och svarade med ett enkelt "varför?" varpå *** stammade fram att det är så det är och alltid har varit.

Inte nu längre.

Här är Råttornas Herre och Zooets härskare"