Skrev nationella provet igår i svenska B, och valde eskalerande fetman i ung ålder bland ämnena och efter att man skrivit div. Grub-grejer (man minns ganska mycket av deffguiden m.m. ändå...

) kom jag in på en liten avslutande diskussion. Om sociala myndighetspersoner har rätt att åka till alkoholiserade hem och ta av suputer deras barn för att dessa far illa bör väl även feta barn omhändertas? Blev uppriktigt sagt väldigt förbannad när tankarna vandrade iväg till de oansvariga föräldrarna. Säg att ungen dör innan 40:årsdagen av någon hjärt och kärl-sjukdom, något överdriver visst, men då är det ju nästan ett indirekt mord (i förtid) som begåtts av föräldern eftersom denne förkortat barnets liv avsevärt. Vissa föräldrar kanske inte ens klarar av en uppryckning vad gäller sin egen hälsa, hur fan ska man då kunna hantera ansvaret för någon annans välbefinnande? Att lära barnet sunda kostvanor är en del av den skyldighet som uppfostran innebär, något annat är för mig totalt oacceptabelt. Slutsatsen blev alltså att socialen ska få åta sig rätten att hämta extremt feta barn som riskerar att inte kunna leva normalt o dyl. Barnets vilja har inget med detta att göra, ett barn vet inte sitt eget bästa och kommer alltid vilja stanna hos sina föräldrar än hur mycket missbrukare dessa må vara.
Ska soc:isarna kunna ta ifrån dessa avskyvärda föräldrar rätten till föräldraskap?