Kolozzeum Forum - Sveriges största träningsforum
Gå tillbaka   Kolozzeum Forum - Sveriges största träningsforum > Träning > Allmänt Forum

Svara
 
Ämnesverktyg Visningsalternativ
Gammal 2007-08-10, 18:06   #1
sissa
Segrare Bästa fysiken 2011!
 
sissas avatar
 
Reg.datum: Nov 2005
Ort: skåne
Inlägg: 4 058
en gång panikångestare alltid en panikångestare?

Ni som känner till det här med panikångest: Kan man bli helt fri från det?
Är det möjligt?


Jag fick min första attack när jag var 18 år. Sen när jag var 19-20 så sökte jag hjälp då jag hade ångest varje dag tillslut när det var som värst. Det vände snabbt och blev mkt bättre (kognitiv terapi) Jag fick bukt med "topparna" med de värsta attackerna, även förväntansångesten reducerades ( ångesten/oron för att få ångest)

Men

Panikångesten/ångesten är något jag lever med. Det går inte över. Jag har verktyg som jag inte hade förut jag är bättre rustad att "klara av" ångesten idag vilket också har minskat ångesten isig tror jag. Men jag vet att jag kände tidigt i behandlingen att "jag vill inte lära mig att hantera min ångest, jag vill inte ha ångesten öht"
Kände dock inte att jag fick något gensvar där. Alla människor kan få ångest och att liksom garantera att man aldrig nånsin i sitt liv kommer få ångest går inte. Så är det väl, men den ångesten jag snackar om tror jag inte att alla människor har eller lever med. Sen accepterade jag det, då ag i praktiken faktiskt blev i princip fri. Det hände mer sällan och hände det så tog jag mig ur det på nåt vänster. Och det är väl det viktigaste. Men nu undrar jag igen.
Vad fan ska det finns där för. Det tycks aldrig riktigt släppa. Även om jag inte ens har egentlig ångest och jag ska göra något som jag gjort hundra ggr och som jag borde vara trygg med, så ska ångesten alltid göra sig hörd. "Hej, du har inte glömt mig va? Jag kan komma att blossa upp" Nej, jag har inte glömt. Suck.

Jag är väl lite vissen nu för att ångesten har blossat upp lite extra nu igen. Inte paniken, det går inte så långt, utan mer en odefinerbar ångest som kommer och går. Jag är inte rädd/orolig för något särskilt, jag är bara rädd/orolig för...allt/vad som helst vilket gör det så jävla svårt att råda bot på. Hade jag varit rädd för spindlar hade jag kunnat utsätta mig för spindlar och vartefter blivit mindre och mindre rädd. Men nu: utsätta sig för alla tänkbara situationer som kan komma upp, det är ju inte möjligt.
Det är uppenbarligen något i mig som är trasigt, outvecklat, whatever.
Något som jag kan tänka mig är skitsvårt(omöjligt?) att ringa in exakt vad också. Dvs svårt att göra en enkel lagning på.

Jag har gått i terapi i flera år också och känner väl nästan skuld nu. Varför gjorde jag det så länge när det uppenbarligen inte rådde på det där bakomliggande? ( Hur det varit om jag inte hade gått, om jag valt nån annan kan jag ju aldrig veta förstås) men jag känner mig dum hur som helst.


Hur som helst: Det känns bara så jävla hopplöst och jobbigt och tröttsamt ibland. Det är som en böld , en tumör jag bara vill skära bort. Jag är inte galen, inte knäpp, det vet jag, det är något jag inte rår över, nåt jävla skit som finns där.

Jag föddes inte med ångest, så varför kan jag inte få bort det för?
(Sen kanske det inte är relevant då barn kanske inte har den sortens ångest, men man kan ha anlagen för det ändå sen födseln)

Jag vet inte om jag orkar gå i nån terapi ens, jag gick som sagt i flera år och det tar en del på en ( + att jag av nån anledning känner skuld för att jag redan tagit del av så mkt hjälp) men samtidigt så vill jag förstås laga det om det är något som går att laga.

Jag får uppfattningen att panikångest blir man sällan helt fri från. (Och varför det isåfall?)Det är något man lär sig leva med. Man minskar det, men helt fri blir man aldrig. Jag är nyfiken på era erfarenheter i frågan. Vill man inte skriva här så får man gärna pm:a.

Thänks.
sissa är inte uppkopplad   Svara med citat
Gammal 2007-08-10, 18:35   #2
Deceiver85
Bänkpress
 
Deceiver85s avatar
 
Reg.datum: Dec 2005
Ort: Örebro
Inlägg: 12 807
Jag har ingen ångest längre, men jag kunde få stark dödsångest när jag var mindre, alltid innan jag skulle gå och lägga mig. Det var tydligen någonting som skrämde med att somna, jag var väl rädd att aldrig vakna upp igen.

Ju äldre jag blev däremot destå skönare blev det att sova, och i dagsläget så är jag inte nämnvärt rädd för döden, inte mer än alla andra.
__________________
Journal / Blogg / ÖKK
Deceiver85 är inte uppkopplad   Svara med citat
Gammal 2007-08-10, 18:43   #3
St0ned
Registered User
 
Reg.datum: May 2007
Inlägg: 37
Man kan nog bli fri från det, det tror jag.. Jag hoppas det iaf då jag jobbar på att få bort min..
St0ned är inte uppkopplad   Svara med citat
Gammal 2007-08-10, 18:50   #4
Me_Myself
Registered User
 
Me_Myselfs avatar
 
Reg.datum: Mar 2006
Inlägg: 557
Jag vet inte hur det ligger till på riktigt, jag kan bara prata för mig själv.
Jag lider inte av min panikångest längre o har inga besvär direkt. Men den finns där latent. Jag kan påminnas när det är väldigt stressigt eller jag funderat för mycket. Det kan spänna i bröstet o luftvägarna kan kännas trånga. När det händer så vet jag att d e dags att dra ner på tempot.

Precis som du skriver så har jag också lärt mig leva med det.
Me_Myself är inte uppkopplad   Svara med citat
Gammal 2007-08-10, 18:57   #5
Muskelbyggaren
Löjligt internskämt
 
Muskelbyggarens avatar
 
Reg.datum: Sep 2006
Inlägg: 206
Det ser ut som om du tillfälligtvis slagit huvudet i väggen av desperation över det här. Du är själv medveten om problemet, du verkar också medveten om att det faktiskt blivit bättre, även om du själv alltid säkert kommer känna att tendenserna av panikångesten finns kvar där inne. Vare sig den gör det eller inte.

Det är oftast så med ens egna skavanker, man ser ärren även om de sedan länge blivit osynliga. Det är lätt att man hänger upp sig på det man fortfarande inte klarar, istället för att se till det man lärt sig hantera. I ditt fall skulle jag tro att det senare är det övervägande.

Slutligen ett tips som du säkert hört förut men som tåls att nämnas igen. Nu när det är som värst, påminn dig själv med frågan: vad är det värsta som kan hända just nu?
Muskelbyggaren är inte uppkopplad   Svara med citat
Gammal 2007-08-10, 18:58   #6
sissa
Segrare Bästa fysiken 2011!
 
sissas avatar
 
Reg.datum: Nov 2005
Ort: skåne
Inlägg: 4 058
Citat:
Ursprungligen postat av Me_Myself Visa inlägg
Jag vet inte hur det ligger till på riktigt, jag kan bara prata för mig själv.
Jag lider inte av min panikångest längre o har inga besvär direkt. Men den finns där latent. Jag kan påminnas när det är väldigt stressigt eller jag funderat för mycket. Det kan spänna i bröstet o luftvägarna kan kännas trånga. När det händer så vet jag att d e dags att dra ner på tempot.

Precis som du skriver så har jag också lärt mig leva med det.
Jag har börjat nytt jobb ( har inte jobbat på flera år. ej pga ångesten dock, bara vanlig hederlig lathet*whistle* ) så egentligen är det väl rätt logiskt att en tillfällig ökning av ångesten äger rum. Min stressnivå har nog ökat också. Märker det för jag kontrollerar mediciner jag ger hundra ggr och kan tänka på det när jag kommer hem. Gav jag rätt medicin nu? fast jag dubbelkollat redan.

Det är baske mig inga lätta grejor det här med panikångest.

Men jag hoppas att det bara är en tillfällig "försämring" och att det blir bättre sen när jag kommit in i det nya jobbet.

Det känns bara så konstigt ibland för jag har ju perioder där det i praktiken inte är några problem, så när det liksom visar sig och kommer upp till ytan igen så blir man fortfarande överrumplad.Och trött.
sissa är inte uppkopplad   Svara med citat
Gammal 2007-08-10, 19:03   #7
sissa
Segrare Bästa fysiken 2011!
 
sissas avatar
 
Reg.datum: Nov 2005
Ort: skåne
Inlägg: 4 058
Citat:
Ursprungligen postat av Muskelbyggaren Visa inlägg
Det ser ut som om du tillfälligtvis slagit huvudet i väggen av desperation över det här. Du är själv medveten om problemet, du verkar också medveten om att det faktiskt blivit bättre, även om du själv alltid säkert kommer känna att tendenserna av panikångesten finns kvar där inne. Vare sig den gör det eller inte.

Det är oftast så med ens egna skavanker, man ser ärren även om de sedan länge blivit osynliga. Det är lätt att man hänger upp sig på det man fortfarande inte klarar, istället för att se till det man lärt sig hantera. I ditt fall skulle jag tro att det senare är det övervägande.

Slutligen ett tips som du säkert hört förut men som tåls att nämnas igen. Nu när det är som värst, påminn dig själv med frågan: vad är det värsta som kan hända just nu?
Det är sant det du skriver. Det är mkt lätt att glömma de framsteg man gjort. Och gör. Pratade om det igår, och kunde se att det verkligen är så mkt bättre på många vis, jag klarade ju ingenting tillslut, nu kan jag själv åka och göra grejor, jobbar osv.Men sen tenderar det att liksom falla i glömska igen...Man glömmer att man gjort stora framsteg.

Jag gick nyss in på en sida för ångest och läste lite. Inte fel att uppdatera sig. Vektygen finns där inne nånstans, men jag behöver nog damma av de lite
sissa är inte uppkopplad   Svara med citat
Gammal 2007-08-10, 19:15   #8
watertouch
Här står det nåt vitsigt...
 
watertouchs avatar
 
Reg.datum: Feb 2004
Ort: sweden
Inlägg: 785
Är det inte Social Fobi du lider av då, eller Agorafobi och därav får panikattackerna?.. Om du får panikattacker bara sådärr utan vidare så kan ju en antidepressiv medicin hjälpa/lindra. Om det är dom fysiska symtomen som stör dig så kan en Beta-blockare va användbar, sen har du ju vanliga ångestdämpare Benzo samt andra liknande mediciner som ej är narkotikaklassade.

Ja jag gillar mediciner...
__________________
Let me see your warface! You call that a warface. This is a warface AAAAAAAAHH!!!!!!

He is the Painkiller.... He is the Threadkiller!!! AAAHHH!
watertouch är inte uppkopplad   Svara med citat
Gammal 2007-08-10, 19:31   #9
sissa
Segrare Bästa fysiken 2011!
 
sissas avatar
 
Reg.datum: Nov 2005
Ort: skåne
Inlägg: 4 058
Citat:
Ursprungligen postat av watertouch Visa inlägg
Är det inte Social Fobi du lider av då, eller Agorafobi och därav får panikattackerna?.. Om du får panikattacker bara sådärr utan vidare så kan ju en antidepressiv medicin hjälpa/lindra. Om det är dom fysiska symtomen som stör dig så kan en Beta-blockare va användbar, sen har du ju vanliga ångestdämpare Benzo samt andra liknande mediciner som ej är narkotikaklassade.

Ja jag gillar mediciner...
Jag ogillar inte mediciner, men det är inte aktuellt i dagsläget.
Det är inte säkert jag har rätt och det är en svår fråga vad gäller mediciner, men jag är personligen restriktiv med mediciner. Det finns gränser, hur jävla dåligt som helst ska ingen behöva må, bara för att man har som princip att ej äta mediciner. Sen kan man fråga sig varför man inte kan käka piller även om vid "lättare" besvär. Jag vet inte varför, men jag är restriktiv iaf. Det känns bäst för mig.Dömer dock ingen om man väljer att göra det.
sissa är inte uppkopplad   Svara med citat
Gammal 2007-08-10, 19:35   #10
jenny
Registered User
 
jennys avatar
 
Reg.datum: Jun 2006
Ort: Göteborg
Inlägg: 471
Jag tror att man alltid kommer att vara lite skörare än innan.
Själv så har jag bra och dåliga perioder. Jag har blivit av med min panikångest inför vissa situationer, jag har t.ex. slutat vara rädd för spindlar och att flyga. Å andra sidan har jag fått nya saker att noja över, som meningen med livet. Jag har också märkt att jag har fått svårare för att utsätta mig saker som väcker mycket känslor som t.ex. ett känslosamt drama.
jenny är inte uppkopplad   Svara med citat
Gammal 2007-08-10, 20:58   #11
Dumleman
ett tuff text
 
Dumlemans avatar
 
Reg.datum: Feb 2005
Inlägg: 3 632
Du kanske äter lite och får då lättare ångest?
__________________
If you gonna be dumb you gotta be tough.
Dumleman är inte uppkopplad   Svara med citat
Gammal 2007-08-10, 21:07   #12
daja
Mr Bananfjant
 
dajas avatar
 
Reg.datum: Jul 2001
Ort: Sthlm
Inlägg: 1 667
Hur artar sig en panikångest i ditt fall sissa? Vad är det för symptom?
daja är inte uppkopplad   Svara med citat
Gammal 2007-08-10, 21:14   #13
Daniiiel
king of fools
 
Daniiiels avatar
 
Reg.datum: Aug 2003
Ort: Jönköping
Inlägg: 535
Nu orkade jag inte läsa igenom allt det där men jag hade min första panikångest attack för ett år sen ungefär. Då var jag verkligen helt förstörd under en veckas tid. Innan dess hade jag aldrig ångest, nu kan den komma smygande lite titt som tätt.
Daniiiel är inte uppkopplad   Svara med citat
Gammal 2007-08-10, 21:27   #14
sissa
Segrare Bästa fysiken 2011!
 
sissas avatar
 
Reg.datum: Nov 2005
Ort: skåne
Inlägg: 4 058
Citat:
Ursprungligen postat av daja Visa inlägg
Hur artar sig en panikångest i ditt fall sissa? Vad är det för symptom?
de klassiska symptomen. overklighetskänslor,illamående, svårare att andas, temperaturförändringar, yrsel , torr i munnen, skakar. inte allt alltid och intensiteten varierar ju. en våg går genom kroppen som om man befinner sig i en livssiuation, fast man inte gör det. det "bara" känns så.
sissa är inte uppkopplad   Svara med citat
Gammal 2007-08-10, 21:35   #15
daja
Mr Bananfjant
 
dajas avatar
 
Reg.datum: Jul 2001
Ort: Sthlm
Inlägg: 1 667
Citat:
Ursprungligen postat av sissa Visa inlägg
de klassiska symptomen. overklighetskänslor,illamående, svårare att andas, temperaturförändringar, yrsel , torr i munnen, skakar. inte allt alltid och intensiteten varierar ju. en våg går genom kroppen som om man befinner sig i en livssiuation, fast man inte gör det. det "bara" känns så.
illamående, torr i munnen och sånt kan jag ju också få ibland, men hur vet man att det är just panikångest, kan du dra ett exempel på det?
daja är inte uppkopplad   Svara med citat


Svara


Regler för att posta
Du får inte posta nya ämnen
Du får inte posta svar
Du får inte posta bifogade filer
Du får inte redigera dina inlägg

BB-kod är
Smilies är
[IMG]-kod är
HTML-kod är av

Forumhopp


Alla tider är GMT +1. Klockan är nu 20:56.


Powered by vBulletin® Version 3.8.8
Copyright ©2000 - 2025, Jelsoft Enterprises Ltd.
Svensk översättning av: Anders Pettersson
Copyright 2015, Kolozzeum (TM)