Är inte det mänskliga samhället på helt fel väg?

[blåvitt]

Hej kära kolozzeum.

Jag har tänkt mycket på det här med hur vi som samhälle värderar vårt eget samhälles och den enstaka individens fortsatta levande som så mycket högre än allt annat. I SVTs "Mötet" så finns det ett avsnitt där partiledaren för Samerna och Kirunas kommunalråd Gunnar Selberg diskuterar rätten till fjället.
Jag minns att samen Anders Kråik påstår att andra djur också har rätt att finnas, och att vi inte kan tränga undan dom till vilket pris som helst till förmån för det mänskliga samhällets tillväxt. Jag minns att Gunnar (C) tyckte att detta var ett helt befängt påstående, och kunde inte alls förstå hur någon kan tycka att ett djur är viktigare än en människa. Trots att det handlar om en hel djurart och fjällets bevarande, mot att kirunabor ska ha lite smidigare pendling till norge (eller något sånt, minns inte exakt).

Jag tror att detta härstammar ur en grundlös mentalitet om att mänskligheten alltid går före, oavsett vad. Det är en mentalitet som förvisso har gett oss en fantastiskt välutvecklad civilisation - kanske det mest teknologiskt utvecklade samhället i hela universum? Men till vilket pris frågar jag mig nästan konstant. I och med den industriella revolutionen så har mycket förändrats till det bättre, men samtidigt så smälter vi våra istäckta poler, utrotar miljontals arter och skapar på sikt torka, svält och metrologisk instabilitet som inte bara hotar alla andra arter, utan även vår egen.

Vi lever i ett samhälle där konsumtion är meningen med livet. Är du ung och behöver hitta dig själv? Flyg jorden runt, gå på rave i berlin och rök hasch i vietnam. Du hittar dig själv genom att köpa dig upplevelser och identitetsmarkörer. Ett fruktansvärt ytligt substitut för äkta utveckling, äkta utmaning. Jag VET att vem som helst kan lära känna sig själv bättre genom att bygga någonting. Bygg en båt kanske, segla den genom en storm. Du har riskerat ditt liv, men du kommer veta vem du är och vara så fast i den kunskapen att du aldrig behöver en påminnelse.

Vi är som en border collie som inte får valla får. Vi roar oss med artificiellt magkli, plastleksaker och korta löpturer med husse eller matte. Det kanske ser ut som ett bra och meningsfullt liv men innerst inne är det något som gnager. När vi köper en ny tv eller åker till turkiet slutar det gnaga en stund, men det kommer alltid tillbaka. Vi kommer aldrig må lika bra och vara lika lyckliga, som om vi fick valla våra får.

Det äkta och det meningsfulla tror jag ligger i att möta vädrets makter. Att ta sig upp för en brant och utmanande klippvägg, att lyckas ta sig ner för en snöbeklädd brant med korta, kontrollerade svängar. Desto djupare och rejälare hittar vi det i att bygga en hydda med sina bara händer, äta mat lagad på ingredienser som man har skördat själv istället för att köpa.

Men allt detta tappar vi bort i vår strävan efter tillväxt, teknologisk utveckling och konstant trygghet.

Jag tror att en rejäl solstorm är det bästa som skulle kunna hända oss. Att vår elektronik slås ut för en lång tid framöver, och att vi får möta äkta utmaningar. Att vi får kämpa för att överleva, att växa och hitta sig själv i det. Då tror jag att vi inte skulle ha några medelålderskriser eller utbrändheter, på sikt. Många skulle dö, men vad fan, det ska vi väl ändå göra i vilket fall som helst? Det vore en tragedi, men en mycket mindre tragedi än det vi utsätter oss själva för idag. Tänk er hur bruset tystnat, oron stillas och ändamålet för dagen blir självklart: Jag måste trygga mitt och mina käras välmående.

Skulle det hända tror jag att även om elektroniken kommer tillbaka på sikt så kommer mänskligheten att kollektivt ha närmat sig upplysning. Vi skulle generellt ha förstått vad livets värde faktiskt ligger i, och hållit fast vid det, istället för att gå tillbaka till det gift som vi är så beroende av idag.


Förstår att det här blev väldigt spretigt men skulle vara intressant att höra hur ni tänker kring detta.

[StarkaUlf]

Jag svarar bara på frågan i topic; Ja

[wintersnowdrift]

Jag tänker att det är ganska lätt att glorifiera en "enklare" tillvaro också. Samhället så som det ser ut idag är ju en produkt av mänsklig strävan att överleva, utvecklas, förbättra, förenkla. Vissa djur utrotades i delar av världen redan innan den industriella revolutionen och masskonsumtion tog fart - till exempel hade Sverige väldigt lite vilt kvar i mitten på 1800-talet till följd av extensiv jakt. Rådjurs- och älgstammarna tog sig först när man systematiskt började planera och reglera jakten. Människan är i mångt och mycket en invasiv art med viss självregleringsförmåga, tack och lov.

Med det inte sagt att hamsterhjulet av ständigt ökad konsumtion är vägen till lycka, men bestiga ett berg eller eller bygga en båt för ditt eget höga nöjes skull kan du bara göra om du redan lever i överflöd. Miljarder människor på jorden lever hand ur mun och jag tror inte att de önskar sig en solstorm ovanpå alla umbäranden man redan genomlider.

[Blomkål]

Jag tycker att din inledning var ganska bra men du tappade mig när du började lista dina egna intressen som den ultimata frigörelsen (klättring, skidåkning (och veganism?). Istället tycker jag att du framstår som ganska stängd i ditt tänk men du hade möjligtvis kunnat finta mig om du skrivit långfärdsskridskor, brottning och kaffedrickande istället.

Jag tycker också att det är glasklart att upptäckande och erövrande, anskaffande och hamstrande är djupt rotade drifter hos människan och inte bara något som uppstått sedan år 2000. Jag tror att Djingis Khan, Columbus, vikingarna eller han som flög en luftballong till Nordpolen hade varit missnöjda med en tänkartillvaro men det blir tydligt att det finns en funktion och det är tack vare sådana personer som inte bara jorden och haven är utforskade utan även rymden. Att åka till Bahamas idag kanske motsvarar att promenera två mil in i främmande territorier för ett par tusen år sedan. Det kanske är en drift att se sig omkring inom rimliga gränser men hade vi inte haft den egenskapen så hade vi kanske inte haft den extrema varianten heller, den som åker till månen.

Inse att folk är olika och blir glada av olika saker. Jag till exempel, älskar hamstrande. Det som fattiga flummare brukar förminska och bagatellisera över som typ ettor och nollorna på ett bankkonto kan jag sitta och stirra på en söndagkväll och bli varm i kroppen av. Jag tänker att en person som jag, fast för 5000 år sedan, såg till att det fanns mat över till vintern.

Och du hade ju helt klart haft en funktion när det kommer till att bygga saker. Det verkar ligga dig nära om hjärtat och du vet att det lär mer än att åka till Australien och backpacka. Jag vet att varenda svensk pojke skulle behöva vara med i ett slagsmål, gå lumpen och får hår på kuken. Bli lite hårdare, hålla käft mer och bli lite aggressivare så skulle mycket bli bättre. Men det är bara för att jag är så. Jag är egoistisk när jag tror att världen hade blivit bättre av att fler blev som mig. Jorden behöver flummare , erövrare, vargar och får och kärringar, paragrafryttare och lagbrytare.

Jag tycker inte att konsumtionen och materialism är någon fara, mycket för att jag tror att det är en drift precis som att upptäcka (resa). Folk har råd, behöver inte hamstra mat och vardagen kan vara rätt grå. Varför inte köpa nya högtalare varje år om ljudet upplevs som bättre? Jag själv köper knappt nya kläder men folk verkar ju gilla det. Du har säkert också massa värdelösa intressen. Som att ****** en tjej medan du bär kondom. Funderar man på det så känns det nästan förnedrande vilken apa man är som gör så men sen ligger man där ändå nästa kväll och egentligen pippar plast.

Allt som inte handlar om överlevnad är värdelöst, egentligen. Hur poänglöst är det egentligen inte att du bouldrar en vägg du hade kunnat gå runt? Eller åker skidor ned för ett berg som du precis har promenerat upp för? Det är värdelöst men blir värdefullt för att du gillar det. Andra gillar att gassa i solen på en sandstrand, spara sig igenom hela sitt liv, sätta sprätt på pengar för små uppdateringar, ta droger eller sätta sitt namn på ett företag och göra det så absurt stort att det är som en värld i världen.

[Baldr]

Låter väl lite som en luddit som missar helheten. För 10 000 år sedan hade vi istid i Sverige.

[grondahl]

Din samhällskollaps-tanke anser jag är bara blaj och en fantasi som bara kan komma från att ha spenderat hela livet i en trygg överflödsbubbla.

Däremot så tror jag att det är skadligt för psyket att ha konsumtion som prio i livet. Man behöver hitta aktiviteter och sammanhang som kan skapa något slags självförverkligande utan ekonomiska vinning som grund.

[Mantus]

Ursprungligen postat av blåvitt

Det äkta och det meningsfulla tror jag ligger i att möta vädrets makter. Att ta sig upp för en brant och utmanande klippvägg, att lyckas ta sig ner för en snöbeklädd brant med korta, kontrollerade svängar. Desto djupare och rejälare hittar vi det i att bygga en hydda med sina bara händer, äta mat lagad på ingredienser som man har skördat själv istället för att köpa.

Det "äkta och meningsfulla" i det du nämner är endast äkta och meningsfullt då det står i kontrast till din vardag. I det fall det blir din vardag så är det enbart vardag, och en väldigt stressig sådan till på köpet. Det är två totalt skilda ting att ha ett mysigt grönsaksland kontra en åkerteg där din överlevnad hänger på att vädret är bra det året.

Jag kan nästan lova dig att den psykiska ohälsan förr i tiden var bra mycket värre än den är idag.

[trädgårdsmöbel]

Så du säger att människan behöver livsrum och blöda för att återgå till att odla sin egen jord?

Näe, skall vara snäll idag.

[Kif]

Detta påminner mig om det gloriferade stenåldersdieten. Lika fel tankesätt. Jag överlever inte utan de medicinska framsteg och elektroniken som håller mig vid liv så jag är inte speciellt intresserad av solstormar. Att vi skulle komma närmare upplysning tror jag inte heller eftersom redan på dina farföräldrars tid saknades det mycket av det moderna du beskriver. Det var alltså inte så längesedan vi var "upplysta".

Det är mycket som kan anses vara fel idag. Teknik och möjligheten till relativt enkel överlevnad ser jag inte som ett problem. Behöver någon "hitta sig själv" eller liknande är det en högst personlig uppgift. Att någon skulle hinna göra det i ett forna samhälle med ständigt slit för överlevnad ser jag som svårt.

[rooz]

Ursprungligen postat av Mantus

Det "äkta och meningsfulla" i det du nämner är endast äkta och meningsfullt då det står i kontrast till din vardag. I det fall det blir din vardag så är det enbart vardag, och en väldigt stressig sådan till på köpet. Det är två totalt skilda ting att ha ett mysigt grönsaksland kontra en åkerteg där din överlevnad hänger på att vädret är bra det året.

Jag kan nästan lova dig att den psykiska ohälsan förr i tiden var bra mycket värre än den är idag.

Den var inte nödvändigt vis värre, men tedde sig annorlunda. Då samhället förändrar sig så förändras problemen med samhället.

[trädgårdsmöbel]

Ursprungligen postat av Mantus

D

Jag kan nästan lova dig att den psykiska ohälsan förr i tiden var bra mycket värre än den är idag.

Jag tror att vårt psykiska välmående i Sverige var som bäst innan psykiatrireformen. Den var 94 (genomfördes 95). Så från slutet på 80 fram tills dess.

Effektiva mediciner (ofta bättre psykosmediciner än idag), många vårdplatser, långtidsvård (till skillnad mot enbart akut+öppenvård), högre personaltäthet osv.

Jag känner mig rätt säker på att det var vår "peak" vad gäller psykvård och mental hälsa. Så det var bättre förr...fast med förr menar jag i sammanhanget rätt nyligen, inte stenåldern

[Läskeblask]

Idag så är det ju konsumtionen som håller världen rullande. Lite osäkra tider och jobben ryker. På individnivå så skulle det säkert göra gott med lite uteliv men finns roligare grejjer. Här i norden är vi trots allt väldigt energi och naturmedvetna

[Diomedea exulans]

Ursprungligen postat av Kif

Jag överlever inte utan de medicinska framsteg och elektroniken som håller mig vid liv så jag är inte speciellt intresserad av solstormar.

Sätter spoiler för G.W, ChuckTesta och alla andra som inte tål att jag pratar om mig själv:

Jag hade dött i mammas mage om det inte vore för modern teknik (min mamma har annat Rhesus-värde än jag och mina syskon), så jag vetefan om jag är så intresserad heller.

[Mantus]

Ursprungligen postat av rooz

Den var inte nödvändigt vis värre, men tedde sig annorlunda. Då samhället förändrar sig så förändras problemen med samhället.

Jag tror (bemärk väl att det är ett löst antagande) att människor utsattes för fler påfrestningar psykiskt och att många bröts ned rätt allvarligt förr i tiden i Sverige. Jag tar självklart dagens psykiska ohälsa på allvar men tror att psyisk ohälsa var mer utbredd på 1500-1800-talet men självklart odiagnostiserad. Jag tror även människor mådde sämre psykiskt rent allmänt.

Jag är osäker till om problemen förändras drastiskt med samhällsförändringar (beroende självklart hur man definierar ordet "problem"). Jag tror exempelvis att man kunnat hitta flera exempel på det vi idag kallar utbrändhet, depression m.m. för 200 år sedan om än inte av samma skäl som nu.

[Blomkål]

Ursprungligen postat av Mantus

Jag tror (bemärk väl att det är ett löst antagande) att människor utsattes för fler påfrestningar psykiskt och att många bröts ned rätt allvarligt förr i tiden i Sverige. Jag tar självklart dagens psykiska ohälsa på allvar men tror att psyisk ohälsa var mer utbredd på 1500-1800-talet men självklart odiagnostiserad. Jag tror även människor mådde sämre psykiskt rent allmänt.

Jag är osäker till om problemen förändras drastiskt med samhällsförändringar (beroende självklart hur man definierar ordet "problem"). Jag tror exempelvis att man kunnat hitta flera exempel på det vi idag kallar utbrändhet, depression m.m. för 200 år sedan om än inte av samma skäl som nu.

Jag tror att det vi idag kallar trauman i mångt och mycket tillhörde vardagen. "Bara" en sådan sak som att tvingas föda på köksgolvet är ju sådant folk blir sjukskrivna för PTSD av idag. Eller som någon annan skrev att ens liv och familjs liv stod hängde på vädret det kommande året. Alla livshotande sjukdomar som idag rycks på axlarna åt.

Jag har själv gått traumabehandling, blivit sjukskriven, struken över huvudet och blivit tillsagd på skarpen att inte kliva upp ur sängen om jag inte pallar. Bara det alternativet hade ju en bonde i Sverige på 1800-talet tyckt var rena rama drömmen. Säg att han ens hade haft en gratis timme i veckan att sitta hos en psykolog och grina hos, oavsett skulle han ju få dra tillbaka till åkern efter mötet eftersom alternativet vore svält för honom och familjen. Man får nog räkna med att utbrändhet nästan var normaltillståndet.