Våldsamma lekar - Kolozzeum Forum

Lellan · 2011-02-25, 01:44

Egentligen undrar jag inte vad ni tycker, utan jag försöker komma fram till vad jag tycker.. men därför är ju input ett sätt att tänka, så.. vad tycker ni?

Scenario: Dagis. Lekarna blir allt vildare. Allt går ut på att kriga, vinna, spränga saker, kriga. "Du ska döö!" etc. All annan lek hamnar i skymundan, det går åt plåster. Åldersgrupp: 3-6 år.

Först var det star wars lego, blandat m riktiga starwars, men m vuxna som förklarar o är med har jag tyckt att det varit fine. Visst har det varit våldsamma utryck ibland - vilket har fått lite varningsklockor att ringa och föräldraskillz att hantera detta har kommit till användning.

Nyaste är ninjago; http://ninjago.lego.com/sv-se/default.aspx?domainredir=ninjago.se vilket i princip går ut bara på att slåss man mot man om jag fattat rätt. Och lekarna blir därefter, overkill i min värld. Men klart ungarna vill ha senaste legot; och det är mkt kalas, ska man förbjuda vissa presenter, ta ifrån? Känns inte helt rätt, däremot att vara med och ha koll så att det är legogubbarna som fightas, inte barnen..tror jag? Sonen har inga än, fyller 5 strax, känns som att jag behöver bestämma mig! Tycker inte att filmerna är helt klockrena för åldersgruppen, och som sagt - lite tunn story. Bara... slåss?

Egentligen handlar ju allt om den där klassiska frågan, hönan el ägget: gör intrycken att barn blir våldsammare - eller söker barn våldsamma intryck för att få utlopp för de sidorna inom sig? Främjar våldsamma leksaker/filmer aggressioner el ger de utlopp för dem?

Min tillfälliga lösning är att agera lektant och att det är snöklättring/lek m tävlingsinslag + innebandy etc som gäller hemma, men grabben fyller år snart och önskar sig ninjagogrejs och känns lite magstarkt att förbjuda plastgubbarna.. blir lite för mkt skyddad verkstadskänsla, å andra sidan bryr man ju sig.

Hjälp mig vela fram till egen åsikt?

Scratch89 · 2011-02-25, 01:47

Det är våldsfilmernas och TV-spelens fel!

Rickard · 2011-02-25, 01:50

Barn med överbeskyddande föräldrar har det inte lätt.
Dom hamnar lätt lite utanför. :/

Lellan · 2011-02-25, 01:51

Citat:

Ursprungligen postat av Scratch89

Det är våldsfilmernas och TV-spelens fel!

Haha, men precis!!

Precis som i the olden days.

Det är dagis linje nu, de har varit möte och så.. Föreslagit mindre tv tid och dataspel (vilket plötsligt fick oss att känna oss "phew" eftersom vi bara har barnkanalen + sonen inte spelar dataspel öht.

Helt poänglöst är det ju inte kan jag tycka, om lekarna jämt går ut på att upprepa samma.. och nu är det ju inte ens ngn story de kan fördjupa sig i. Utan nu är det sparkar, slag, spikklot eller vad det heter, svärd osv.. typ som det alltid varit, men de här barnen fattar inte riktigt poängen m ninjorna. De är ju ändå rätt små.. 3-6 år.

Så det blir "aha, vi ska slå ner varandra, den som vinner skrattar o agerar kaxigt".

kettlebellGuden · 2011-02-25, 01:52

När jag var liten så lekte vi då inte med docker. Vi lekte karate och slog varandra rätt ordentligt. Det gick bra ändå.... och du oroar dig för lego?

Lellan · 2011-02-25, 01:54

Citat:

Ursprungligen postat av Rickard

Barn med överbeskyddande föräldrar har det inte lätt.
Dom hamnar lätt lite utanför. :/

Ja, jag tänker också "skyddad verkstad", hur bra kan det bli?

Men när det blir så våldsamt konstant, att inga andra lekar får plats..? Barnen är väldigt fixerade vid detta. Vissa barn rädda för andra, rädda för att gå till dagis och "kriget", man kan tycka att det är dagis uppgift att styra lekarna, samtidigt så vet jag att vilken konflikt det än handlar om numer så är det mkt värre än tidigare.. det har spårat lite.

Lellan · 2011-02-25, 01:56

Citat:

Ursprungligen postat av kettlebellGuden

När jag var liten så lekte vi då inte med docker. Vi lekte karate och slog varandra rätt ordentligt. Det gick bra ändå.... och du oroar dig för lego?

Nej.. ? Som jag skriver, jag oroar mig för fixeringen kring ninjaaktiviteten och filmerna som ses av 3-6 åringar. Jag tycker det är skillnad på karate som har regler som man kan lära sig, och att 4åringar hoppar på varandras huvuden med all kraft, vill tillverka spikklot etc.

Legoplastbitarna är inte problemet. Problemet är när de på dagis inte har dessa, utan agerar dessa.

kettlebellGuden · 2011-02-25, 01:59

Citat:

Ursprungligen postat av Lellan

Nej.. ? Som jag skriver, jag oroar mig för fixeringen kring ninjaaktiviteten och filmerna som ses av 3-6 åringar. Jag tycker det är skillnad på karate som har regler som man kan lära sig, och att 4åringar hoppar på varandras huvuden med all kraft, vill tillverka spikklot etc.

Legoplastbitarna är inte problemet. Problemet är när de på dagis inte har dessa, utan agerar dessa.

Jag sa inte att vi tränade karate. Vi lekte karate. Och ninja med. Vi sparkade och slog på varandra så hårt vi kunde, med och utan tillhyggen.

Det är knappast någon ny trend.

Lellan · 2011-02-25, 02:03

Glömde nämna att det är dagis som höjt ett lite varnande finger ang detta legot iom lekarna; att man kanske inte ska ge såna i present, själv känner jag som sagt att själva plastgubbarna inte är problemet, utan de "inspirerande" filmerna isf och bristen på vuxennärvaro om lekarna konstant är våldsamma.

Själv har jag nämligen köpt ett sånt däringa ninjagoset (2 gubbar m ngn spelplan) som jag tänkt sonen skulle få i helgen eftersom han fyller år sist av kompisarna (som drunknar i ninjago). Han ska spendera helgen hos barnvakt, kan va kul att ha med ngt kul tänkte jag.

Finns ett set på Coop Forum för 199 kr för den som är intresserad!

eternallord · 2011-02-25, 02:03

Äh, slappna av.

Lellan · 2011-02-25, 02:05

Citat:

Ursprungligen postat av kettlebellGuden

Jag sa inte att vi tränade karate. Vi lekte karate. Och ninja med. Vi sparkade och slog på varandra så hårt vi kunde, med och utan tillhyggen.

Det är knappast någon ny trend.

Nej, men ni kanske inte såg inspirerande karatefilmer vid 4 års ålder, det är liksom inte skolbarn utan dagis. Sen känns det som att jag vill ha kött på benen om jag ska gå emot dagis rekommendationer, tänka igenom varför jag tycker det är berättigat m dessa lekar om jag tycker det.

Som sagt.. velpottar.

Lellan · 2011-02-25, 02:06

Citat:

Ursprungligen postat av eternallord

Äh, slappna av.

Ska jag säga det till föräldrarna vars barn inte vågar gå till dagis? Känns lite slappt att inte bry sig heller. Klart man inte vill att barn ska gå med ont i magen, få mardrömmar. Finns gränser för avslappning. Precis som med överspänning.

Försöker hitta ngn gyllene medelväg.

Rickard · 2011-02-25, 02:06

Citat:

Ursprungligen postat av kettlebellGuden

Jag sa inte att vi tränade karate. Vi lekte karate. Och ninja med. Vi sparkade och slog på varandra så hårt vi kunde, med och utan tillhyggen.

Det är knappast någon ny trend.

Jag känner allt igen det där. Det var vad man spenderade mer eller mindre varje rast med.

Men inte var det väl någon som var rädd och orolig för att gå till skolan på grund av detta?

kettlebellGuden · 2011-02-25, 02:07

Citat:

Ursprungligen postat av Lellan

Nej, men ni kanske inte såg inspirerande karatefilmer vid 4 års ålder, det är liksom inte skolbarn utan dagis. Sen känns det som att jag vill ha kött på benen om jag ska gå emot dagis rekommendationer, tänka igenom varför jag tycker det är berättigat m dessa lekar om jag tycker det.

Som sagt.. velpottar.

Ninjafilmer var det väldigt många av i början på 80-talet. Jag hejjade mest på de rödklädda ninjorna för de var lite häftigare. Knappast någon brist på dem när jag var 4.

Men har du problem över vad dagiset sysslar med så ska du klart ta upp det med dem.

Manta · 2011-02-25, 02:09

Citat:

Ursprungligen postat av kettlebellGuden

Det är knappast någon ny trend.

Eller hur. Vem hade inte träsvärd, pilbågar, knallpullverpistoler, lekte karate, power rangers (det var det som samlade ihop mammamaffian på min tid). Man slår, kastar, gör illa sig, blir kompisar igen. Pratar man med farsan eller farfar var det cowboys och indianer och i övrigt snarlika berättelser.

Jag tror det är viktigt som förälder att föra en dialog med barnen. Sätta sig ner och förklara vad som är lek och vad som är på riktigt, vad man kan göra och inte kan göra. Att förbjuda det kommer inte leda till att de slutar, utan bara till att barnen slutar berätta för er.