Citat:
Ursprungligen postat av mikaelj
Sedan skall man försöka hitta en definition av ordet "nyttigt". Någon som vågar ge sig på det?
|
Nej, men det handlar väl om att man inte håller sig till det man tänkt att dieten ska innehålla.
Vilket väl är nyckeln, att hitta en diet som tilltalar alla behov som behöver tillfredställas. Så tror jag det är för mig, iaf.
Hunger. Kan ju vara ett problem under kcalminus, eftersom kroppen märker att den får in mindre än den förbrukar. Fett + protein brukar rekommenderas och jag tycker det verkar stämma. Kokta ägg, nötkött, tonfisk, kyckling, kesella brukar fungera för mig. Samt bacon, mest för att jag tycker det är äckligt att äta..
Konsistenssug o likn. För mig kan det vara stort.. tex ngt
krispigt (gurka, sallad fixar det),
frasigt (stekt ägg, el äggvitajox generellt, finns ngt slags äggbröd kommer inte på exakt nu),
lent (kvarg, lite vatten + funlight),
varmt (värm hallon och ha i kesellan, el havregrynsgröt, mannagrynsgröt (snabbt dock), äggröra, grönsakssoppa, spenatsoppa m ägg), knaprigt (knäcke, bacon), eller
ngt att mosa i sig (broccoli funkar bra då, gärna med smält ost med rätt låg fetthalt så skenar inte kcal i väg, råkost i bitar dippade i kesella+tacosås), eller ngt att
småplocka med (sötmandlar, men ha koll på att man blir nöjd rätt fort eftersom energitätt, dock skits ju en del ut sas.. färska bär).
Sötsug upplever vissa; lightdrycker (cola, fun light), bär, proteinpulver (tex double choclate chokladpudding), sötmandlar, mörk choklad.
Saltsug: kaviar, sill (knäckemacka med sill är ju mumma!), ägg m sambal oelek gillar jag.
Vet inte om detta stämmer för fler än mig, men trial & error i mitt liv har iaf lärt mig att jag inte trivs på LCHF, fettsnålt, ensidigt el liknande. Utan lite av varje, hellre nästan rätt än att drabbas av helt fel.
Sen kanske man drar ner kcal för mkt - vilket höjer kroppens skrik på kcal, då kanske en långsammare nedgång på högre kcal tar en till målet (har just själv tagit det beslutet) eller att öka energin man gör av med (vissa upplever dock ökad hunger av det, el att det sliter).
Sätter man ribban för högt och aldrig tillåter sig att vika en tum från den tror jag att det är lätt hänt att antingen misslyckas till slut, bli fanatisk, få tråkigt, bli tråkig eller drabbas av ätstörning.
Lära känna sig själv och vad man behöver för att må bra, vilket man kan göra när man bantar, tror jag är toppen. Dessutom är jag för att man lever under tiden man bantar/deffar, inte "pausar" livet och tänker att "sen, när jag gått ner - då ska jag.. ". Eftersom det kan bli tröttsamt, särskilt om det går mindre bra och man efter en nedgång jojjar upp igen.
Babbelmajan har talat.. (frågan är vem som orkade läsa..

)