Deffning = ätstörning?

[MrBoris]

Hej alla!
Börjar bli less på kompisarna i min omgivning.

Varje år då jag återigen går in i en deffningsperiod och börjar äta mindre, så tycker de genast att jag är "fanatisk" i det jag gör och de tror att jag är på väg in i en ätstörning eller nåt. Nästan så jag själv tror att jag har en ätstörning under dessa perioder pga. att "normalt" folk tycker att det är så konstigt med det jag håller på med.

"Men du behöver väl inte gå ner mer nu?"
"Varför ska du gå ner för?"
"Du är ju redan smal?"
"Men gud vad manisk du är"
osv.

Grejen är den att varje gång vi sedan är på stranden på sommaren och jag är nydeffad med mina konturer så börjar de istället fråga hur jag gick tillväga, hur jag tränat för att se ut på det och det sättet osv. De blir då helt enkelt avundsjuka på formen man lyckats fixa till, med allt det hårda arbete det innebär vad gäller hållsamhet med godsakerna i livet.

Så åter till frågan, något ni andra känner igen? Är ni också trötta på att folk nästan kollar på er som om ni hade en ätstörning bara för att ni inte vill slänga i er den där glassen eller tårtan som bjuds under deffningsperioden? Eller för att ni inte vill ta den där ölen? Diskutera!

PS Jag super och äter skräp resten av året, så jag är inte extrem på något vis under andra delar av året DS

MrBoris

[Tabbe]

Jag känner igen det men har också lärt mig av det, lägger oftast in måltiderna så jag äter med kompisarna/familjen så slipper man allt sånt.

ibland kan folka säga typ orka att du inte äter godis/glass men se förbi det och tänk att du har ett mål. Eller så får vi ta det under dom 2 månader det gäller hehe.

Lägger också ofta in fusk dagar när jag är med polare, ofta i större samanhang.

[Ellis Wyatt]

Människor som inte själva har disciplin att banta och/eller träna till den kropp de egentligen vill ha brukar agera så där. Jag har i alla fall bara fått liknande kommentarer ifrån människor som uppenbarligen inte är nöjda med sina egna kroppar.

[Langster]

Folk som deffar är rätt tråkiga att umgås med faktiskt och det kan vara svårt för en utomstående att förstå hur viktigt det kan kännas för en på deff att skippa den där hamburgaren eller ölen. Grejen är ju att man måste vara mer eller mindre manisk för att gå ner i fettvikt. Konstigt att folk blir feta, va?

Sen att de inte kopplar samman den där perioden med hur du ser ut på stranden beror nog mycket på att folk tror att man får synliga muskler av att träna, inte av att "banta" (det blir man ju smal av?).

[jwzrd]

Ursprungligen postat av Langster

Folk som deffar är rätt tråkiga att umgås med faktiskt och det kan vara svårt för en utomstående att förstå hur viktigt det kan kännas för en på deff att skippa den där hamburgaren eller ölen. Grejen är ju att man måste vara mer eller mindre manisk för att gå ner i fettvikt. Konstigt att folk blir feta, va?

Sen att de inte kopplar samman den där perioden med hur du ser ut på stranden beror nog mycket på att folk tror att man får synliga muskler av att träna, inte av att "banta" (det blir man ju smal av?).

+1

[Nithian]

Obsessed is just a word the lazy use to describe the dedicated.

[L-Sami]

Våga tro på dig själv och ignorera sånt andra säger som du tycker inte är passande. Du har ditt mål se till att tackla allt som hindrar dig att nå det. För att lyckas måste man vara lite självisk ibland, sen när man har nått målet så gäller det att man är osjälvisk. Lättast blir det om du lyckas övertyga dem också att börja träna och deffa, då slår du liksom två flugor på en smäll

[Whistler]

+1 på salamin.

[Eddie Vedder]

Jag tror dessutom många har svårt att se den tävlingsmässiga biten man för med sig själv som byggare eller som klubblös löpare i mitt fall.

Spelar man tennis på tävlingsnivå, om man lirar i ett fotbollslag o.s.v. så är det ingen som ifrågasätter att man vill äta på ett visst sätt och/eller man vill undvika vissa saker vissa dagar (typ vara nykter dagen innan träning/tävling).
Alla kan styrketräna på gym, alla kan kan vara ute och jogga. Så då tror jag inte man har lika lätt att se en person i löpspåret eller på gymmet som en idrottare eftersom man ändå inte tränar "på riktigt".

Svårt att förklara hur jag menar riktigt. Men hursomhelst fanns det aldrig någon som ifrågasatte mina val när jag spelade fotboll t.ex. Då var jag ju en idrottare i dess "korrekta" bemärkelse eftersom jag tillhörde en idrottsklubb som ingick i tävlingssammanhang.
Idag är jag MYCKET mer seriös men ändå måste jag förklara mig, jag joggar inte bara lite då och då utan är faktiskt lika seriös med min träning som om jag tillhört en klubb.

Samma sak med deffandet i det här fallet tror jag. Alla kan banta liksom, att då se helheten som en idrottare med ett långsiktigt upplägg där man formar sin kropp under perioder med uppbyggnad och fettförluster blir inte så självklart då. Dina polare ser det alltså inte som en del i en idrottares säsong utan bara som bantning fastän du kanske inte behöver det i deras ögon. Precis som inte jag "behöver" ge mig ut på ett intervallpass t.ex.

[MrBoris]

Förstår precis hur du menar. Har tidigare spelat fotboll på medelhög nivå (division 3, woohoo), och då tränade jag betydligt mer och var betydligt mer seriös, men ingen ifrågasatte mig då, trots att jag var pinnsmal utan en muskel på kroppen förutom lite benmuskler.

Nu när man bara tränar för "egen" skull för att forma kroppen och har betydligt mer muskelmassa "overal", men vill tappa lite fett till sommarn;
ja då har man ätstörningar eller är fanatisk i det man gör.

Intressant diskussion dock, kom gärna med era egna erfarenheter.

[Marcüs]

Jag känner igen mig. Mina föräldrar blir livrädda när jag inte äter godis. Då känner man sig ist tvungen att ta. Jag orkar inte säga till dom att jag vill bli av med mer fett till sommaren eftersom jag redan ser smal ut, med kläder på.

Skönt att inte bara jag känner så.

[Luttis]

Mitt exempel: när jag träffade syrran efter att jag gått ner från något överviktigt till normalvikt frågade hon om jag var sjuk och såg allvarligt orolig ut. Kompisarna tycker jag är vansinnig som inte vill gå ut och supa, utan istället vill känna mig fräsch morgonen därpå och träna. Men jag har tyckt mig märka på min omgivning en uns avundsjuka när jag "klarar av" att ex beställa extra sallad istället för potatisgratäng eller liknande när vi är ute och äter. Fanatisk tycker vissa, sund tycker andra.. Jag mår bra när jag sköter kost och träning och tänker fortsätta med det. Mina vänner har nu tillslut börja lära sig hur jag fungerar.. Dessutom har jag fått tre av dom att börja hänga på gymmet.

[creperiet]

Känner också igen mig. Bara för att andra inte klarar att sköta sig själva till perfektion så tror dom man är sjuk eller nåt.

[mjukglass]

Skaffa kompisar som tränar?

[creperiet]

Alla ens kompisar tränar ju inte. Sen har ju inte alla som tränar samma mål. En nära släkting är väldigt framgångsrik inom kampsport men hon tycker ändå att jag har en del sjukliga beteenden, men det tycker hon utifrån sin synvinkel, hon bryr sig nämligen inte ett dugg om vad hon äter, och det tycker hon är normalt.