Folk utan liv - Mission: Heart

[Stoltz]

Så här på morgonkvisten vill jag inleda med en bild, som säger mer en tusen ord:


Saken är bara den att den förmodligen hade orden "Inget liv" på repeat ca 500 gånger.

Vad gjorde jag uppe då? Jo, jag var trött och grinig, för jag behövde mycket sömn för mitt kommande uppdrag, samt tentan som jag ska ha om några få timmar. Jag hade dock inte fått mer än två timmars sömn, då min nyinflyttade granne på korridoren bestämde sig för att föra ett djävla liv.

Men trogen som man är, så offrar man gärna lite för sina vänner och dagens tema var, passande nog, Hjärtan.
Vår korridors egen cupido, moi, har sen några veckor tillbaka planerat och klippt och klistrat mellan lektionerna för att kunna ge korridoren ett stämningsfullt bemötande på denna kapitalistdag, som råkar vara den enda dagen på året då det är socialt accepterat att gå ut ur sin vanliga bana och vara romantisk. Jag förösker vara det jämt och ständigt, men det är kul att satsa lite extra ibland.

Här planerar jag hejvilt, och begrundar vad som komma skall:






Forts följer (Har för mig att det blir något mög med bilderna om man överskrider en viss gräns så...)

[Stoltz]

Men snart åker uppdragstightsen på, och jag är redo för business!


Jag smyger ut i korridoren med en kartong full med utklippta hjärtan, och en planlösning med antalet hjärtan markerade.
Ett litet steg för korridoren, ett stort steg för mig:


Att gå röra sig tyst genom en sovande korridor är som att försöka berätta en rolig historia på stan för Krampus - Det går sig inte.
Men jag hade kamoflaugefärgade strumpor, så det hjälpte:

[Stoltz]

Nu började det likna något, alla dörrar hade nu hjärtan, men nu skulle ett hundratal små hjärtan upp på väggarna innan jag kunde fortsätta.


Helt plötsligt hoppar jag till av ett riktigt skrämmande ljud - Det var dock bara vinden som fick korridorsmaskoten att röra på sig. Som plåster på såren och för att stilla vindgudarna, fick han också ett hjärta:


Sen var det in i köket på gällde, upp med hjärtan och grejer på väggarna. Vid det här laget dog mobilen dock, så det blev det ingen bild på. Men jag skojar inte med er - Det var någonting i hästväg!

Fortfarande helt slut och min enda önskan var nu att få tag i en kopp kaffe, så avslutade jag genom att traditionellt visa mitt verk:


Nu är bara frågan hur reaktionerna kommer bli när folk börjar vakna och ser att korridoren är dränkt i hjärtan.

[eleni]

Naw, va sött
Det där lär ju knappast någon korridorare till mig göra iaf...


...men jag tycker om dom ändå...

[Stoltz]

Det är en sån där kul grej som ger folk ett léende när de vaknar upp.
Än så länge: 100% nöjda léenden!

[HenrY]

Fan va fjantigt

















Nejdå, det var fint!

[Angel]

guuuu va sött!!!

[bertbert]

[Diana]

Hihi fy faen va gölligt! en sån borde var korridor ha

[Stoltz]

Ursprungligen postat av HenrY

Fan va fjantigt

















Nejdå, det var fint!

Skrämde mig där ett tag!
Tack

Ursprungligen postat av Angel

guuuu va sött!!!

Ursprungligen postat av bertbert

Ursprungligen postat av Diana

Hihi fy faen va gölligt! en sån borde var korridor ha

Tack!

Många glada miner idag, några utvalda kommentarer som värmde:

"Gud vad det värmde att komma ut i korridoren och se allt det här! Man sken upp som en sol!"
"När jag gick ut ur rummet var jag på dåligt humör. När jag väl kommit ut i korridoren var mitt humör bättre än på många dagar!"
"Detta sken så otroligt av den glädjen du alltid försöker ge alla!"

[Helena B]

Ursprungligen postat av Diana

Hihi fy faen va gölligt! en sån borde var korridor ha

+