Kolozzeum Forum - Sveriges största träningsforum
Gå tillbaka   Kolozzeum Forum - Sveriges största träningsforum > Träning > Diet, Deff & Fettminskning

Svara
 
Ämnesverktyg Visningsalternativ
Gammal 2011-08-16, 12:11   #1
Trött
Registered User
 
Reg.datum: Aug 2011
Inlägg: 73
Kan jag äta kolhydrater?

Det här kommer att bli ett långt inlägg så jag ber om tålamod.

Jag vill börja med att berätta lite om mig själv och min historia så att ni enklare kan förstå min situation. Växte upp som vem som helst, åt vanlig husmanskost och var varken under eller överviktig. Men sedan när jag var 14-15 så började jag äta mindre och började gå ner i vikt. Jag började efter ett tag tycka illa om min kropp, jag ansåg att jag var tjock trots att jag var normalviktig. Började svälta mig själv (300-400 kalorier om dagen var snittet när det var som värst) och höll på så mer eller mindre i något år. Sedan så började jag äta mer igen och gick upp lite i vikt. Sedan så låg min vikt stilla i ett par år trots att jag fortfarande åt lite, 1000-1200 kalorier/dag. Tror att min ämnesomsättning var totalförstörd efter all svält. Träffade en ny pojkvän och började som många andra fuska väldigt mycket med maten, blev mycket glass, godis och chips och jag blev väldigt fet på ett och ett halvt år (gick upp 30 kg).

Skaffade en Wii-fit som jag började använda flitigt. Gick ner 6 kg, gick upp 4 kg och stannade där några månader trots vettigt ätande och en halvtimmes motion varje dag (med vettigt ätande menar jag 1400 kalorier om dagen). Min mens slutade komma så jag gick till en läkare som sa att jag hade PCOS. Fick rådet att gå ner i vikt, att "äta nyttigt, motionera på mig, äta mycket fibrer och att utesluta nästan allt fett". Gick istället hem och läste på om PCOS och läste på många ställen att många med PCOS är insulinresistenta. Läste mer och fick veta att det kanske vore en bra idé att dra ner på kolhydraterna. Sagt och gjort, började äta mellan 80-90 kolhydrater om dagen samt tränade minst en halvtimme om dagen (joggade) samt en timmes promenad. Åt ungefär 1200 kalorier om dagen. Började gå ner väldigt mycket. Sedan så tog jag mer eller mindre paus i några månader. Åt då runt 130-140 kolhydrater om dagen samt 1300-1400 kalorier om dagen. Gick inte upp, men gick knappt ner heller. I våras så tänkte jag att jag skulle ta tag i det igen, så läste lite mer om det hela och tänkte att jag skulle testa LCHF. Åt då 1300-1400 kalorier om dagen samt 20-30 kolhydrater om dagen. Gick ner ett par kilo snabbt men sedan så gick det trögt, cirka ett kilo i månaden. Jag mådde dåligt av det men höll ut i sex veckor. Började äta lite mer kolhydrater. Nu äter jag 70-80 gram om dagen och 1300 kalorier om dagen samt tränar som förut.

Jag går knappt ner i vikt längre. Är 170 cm lång och väger 58 kg. Jag har blivit extremt kolhydraträdd och tror att jag kommer att gå upp om jag äter mer kolhydrater, men problemet är att jag tror att jag börjar bli deprimerad utan kolhydrater. Jag saknar tiden då jag kunde äta gröt till frukost, en banan till mellanmål och linser till middag något extremt mycket. Jag har inte ätit godis/chips/glass på flera månader för att jag är så rädd för kolhydrater och det tär på mig psykiskt. Har jag blivit hjärntvättad av LCHF?

Det jag undrar är:

1. Blev min ämnesomsättning permanent störd efter mina ätstörningar?
2. Kan man "bota" insulinresistens?
3. Kan jag ha förlorat mycket muskler under min svältperiod? (tänkte inte bara på perioden med 400 kalorier/dag utan även de snart två år med 1200/dag större delen av den perioden) Jag tänker att ju mer muskler man har desto mer kan man äta (kalorier samt kolhydrater om jag förstår det rätt) så jag funderar på om jag ska försöka bygga mina muskler lite (har BARA tränat konditionsträning annars)

Jag tror att jag kanske har sköldkörtelrubbning (har det i familjen, och det är ju genetiskt så vitt jag vet) så jag har bokat tid hos läkare för att kolla upp det. Funkar medicin bra mot det? Någon som vet? Har läst historier om folk som har börjat på medicin mot underaktiv sköldkörtel men där medicinens effekt klingade av...

Om jag nu är insulinresistent, hur kolhydratsrädd behöver jag vara?

Sedan så vill jag avsluta med att säga att jag inte vill gå ner så mycket mer, tre kilo räcker. Saken är att jag är orolig över att jag aldrig kommer att kunna äta som "en normal människa" utan att gå upp i vikt. Jag går knappt ner längre, trots min enligt mig väldigt strikta diet. (Jag väger dessutom all mat så finns inga felberäkningar)
Trött är inte uppkopplad   Svara med citat
Gammal 2011-08-16, 13:37   #2
Löpsko
Opti
 
Löpskos avatar
 
Reg.datum: Feb 2011
Inlägg: 960
Citat:
Ursprungligen postat av Trött Visa inlägg
Det här kommer att bli ett långt inlägg så jag ber om tålamod.

Jag vill börja med att berätta lite om mig själv och min historia så att ni enklare kan förstå min situation. Växte upp som vem som helst, åt vanlig husmanskost och var varken under eller överviktig. Men sedan när jag var 14-15 så började jag äta mindre och började gå ner i vikt. Jag började efter ett tag tycka illa om min kropp, jag ansåg att jag var tjock trots att jag var normalviktig. Började svälta mig själv (300-400 kalorier om dagen var snittet när det var som värst) och höll på så mer eller mindre i något år. Sedan så började jag äta mer igen och gick upp lite i vikt. Sedan så låg min vikt stilla i ett par år trots att jag fortfarande åt lite, 1000-1200 kalorier/dag. Tror att min ämnesomsättning var totalförstörd efter all svält. Träffade en ny pojkvän och började som många andra fuska väldigt mycket med maten, blev mycket glass, godis och chips och jag blev väldigt fet på ett och ett halvt år (gick upp 30 kg).

Skaffade en Wii-fit som jag började använda flitigt. Gick ner 6 kg, gick upp 4 kg och stannade där några månader trots vettigt ätande och en halvtimmes motion varje dag (med vettigt ätande menar jag 1400 kalorier om dagen). Min mens slutade komma så jag gick till en läkare som sa att jag hade PCOS. Fick rådet att gå ner i vikt, att "äta nyttigt, motionera på mig, äta mycket fibrer och att utesluta nästan allt fett". Gick istället hem och läste på om PCOS och läste på många ställen att många med PCOS är insulinresistenta. Läste mer och fick veta att det kanske vore en bra idé att dra ner på kolhydraterna. Sagt och gjort, började äta mellan 80-90 kolhydrater om dagen samt tränade minst en halvtimme om dagen (joggade) samt en timmes promenad. Åt ungefär 1200 kalorier om dagen. Började gå ner väldigt mycket. Sedan så tog jag mer eller mindre paus i några månader. Åt då runt 130-140 kolhydrater om dagen samt 1300-1400 kalorier om dagen. Gick inte upp, men gick knappt ner heller. I våras så tänkte jag att jag skulle ta tag i det igen, så läste lite mer om det hela och tänkte att jag skulle testa LCHF. Åt då 1300-1400 kalorier om dagen samt 20-30 kolhydrater om dagen. Gick ner ett par kilo snabbt men sedan så gick det trögt, cirka ett kilo i månaden. Jag mådde dåligt av det men höll ut i sex veckor. Började äta lite mer kolhydrater. Nu äter jag 70-80 gram om dagen och 1300 kalorier om dagen samt tränar som förut.

Jag går knappt ner i vikt längre. Är 170 cm lång och väger 58 kg. Jag har blivit extremt kolhydraträdd och tror att jag kommer att gå upp om jag äter mer kolhydrater, men problemet är att jag tror att jag börjar bli deprimerad utan kolhydrater. Jag saknar tiden då jag kunde äta gröt till frukost, en banan till mellanmål och linser till middag något extremt mycket. Jag har inte ätit godis/chips/glass på flera månader för att jag är så rädd för kolhydrater och det tär på mig psykiskt. Har jag blivit hjärntvättad av LCHF?

Det jag undrar är:

1. Blev min ämnesomsättning permanent störd efter mina ätstörningar?
2. Kan man "bota" insulinresistens?
3. Kan jag ha förlorat mycket muskler under min svältperiod? (tänkte inte bara på perioden med 400 kalorier/dag utan även de snart två år med 1200/dag större delen av den perioden) Jag tänker att ju mer muskler man har desto mer kan man äta (kalorier samt kolhydrater om jag förstår det rätt) så jag funderar på om jag ska försöka bygga mina muskler lite (har BARA tränat konditionsträning annars)

Jag tror att jag kanske har sköldkörtelrubbning (har det i familjen, och det är ju genetiskt så vitt jag vet) så jag har bokat tid hos läkare för att kolla upp det. Funkar medicin bra mot det? Någon som vet? Har läst historier om folk som har börjat på medicin mot underaktiv sköldkörtel men där medicinens effekt klingade av...

Om jag nu är insulinresistent, hur kolhydratsrädd behöver jag vara?

Sedan så vill jag avsluta med att säga att jag inte vill gå ner så mycket mer, tre kilo räcker. Saken är att jag är orolig över att jag aldrig kommer att kunna äta som "en normal människa" utan att gå upp i vikt. Jag går knappt ner längre, trots min enligt mig väldigt strikta diet. (Jag väger dessutom all mat så finns inga felberäkningar)


Spontant tycker ja du ska sluta vara så noga och äta tills du blir mätt.. inte äta skräp utan vanlig mat och hålla nere på kolhydraterna bara. Kanske äta kött och sallad istället för kött och potatis.. tror inte man ska stirra sig blind på beräknar osv utan släppa det och försöka att må bra istället.
__________________
Originally Posted by Gober
Du går inte på VLCD antar jag? Just nu skulle en bajskorv vara gott, med lite parmesan på.
Löpsko är inte uppkopplad   Svara med citat
Gammal 2011-08-16, 13:49   #3
lofito
Registered User
 
lofitos avatar
 
Reg.datum: Mar 2010
Inlägg: 734
Problemet ligger inte i kolhydraterna. Du blir inte fet av kolhydrater - man blir fet av att äta för mycket helt enkelt. Svårare än så är det inte.

Jag tror du är för nojig - vill du gå ner så lägger du dig på ett kcal underskott, och eftersom du väger maten etc. så borde det inte bli några missförstånd där.

Låt mig säga så här: Du kan äta en pizza om dagen + annat gott såvida man ligger inom kaloribudgeten. Nu menar jag inte att man ska göra det, det är inte nyttigt i längden att enbart livnära sig på pizza och godis etc, men var ett exempel. Med det sagt - du kan äta mycket gott som du gillar utan att gå upp i vikt såvida du håller dig inom ramarna för kalorierna. Ät din gröt till frukost - ta din banan till mellanmålet etc.

Jag tror att du blir mer låst och begränsad och ännu deppigare om du inte får äta
det du vill ibland vilket gör att du blir mer orolig och nojig.

P.S Oj - såg att du var insulin resistent så inga kolhydrater alls för din del eller pizza Jag menade rent generellt.

Senast redigerad av lofito den 2011-08-16 klockan 13:51.
lofito är inte uppkopplad   Svara med citat
Gammal 2011-08-16, 14:54   #4
Trött
Registered User
 
Reg.datum: Aug 2011
Inlägg: 73
Löpsko: Saken är att jag inte vill hålla så hårt på kolhydraterna. Jag är väldigt olycklig (nästan deprimerad skulle jag vilja säga) som det är nu med 70-80 gram kolhydrater/dag. Vågar inte gå högre än 70-80 för då tror jag att jag går upp i vikt men vill inte sänka mer då 70-80 redan är väldigt lågt enligt mig.

lofito: För det första så ligger jag redan på 1300 kalorier/dag. Minus 350 kalorier (tränar så pass mycket så att jag bränner det) så har min kropp 950 kalorier kvar att bränna per dag. Jag tror att en 5-åring kräver mer än det så därför vägrar jag sänka kalorierna. Och för det andra så läste du ju som du själv skrev om min eventuella insulinresistens...

Någon som vet hur bra metformin fungerar på insulinresistens?
Trött är inte uppkopplad   Svara med citat
Gammal 2011-08-16, 14:57   #5
lofito
Registered User
 
lofitos avatar
 
Reg.datum: Mar 2010
Inlägg: 734
Du behöver ju knappast vara rädd att gå upp i vikt med ett så lågt kcal-intag, som du säger, ett barn får ju i sig mer än vad du får. Jag sa inget om att sänka, det var du som började påtala om det att du var rädd att sänka kolhydrater etc. Jag förespråkade istället att du borde unna dig det du gillar i måttliga mängder.
lofito är inte uppkopplad   Svara med citat
Gammal 2011-08-16, 15:10   #6
Trött
Registered User
 
Reg.datum: Aug 2011
Inlägg: 73
Hur ofta ska jag göra det tycker du? Jag brukar också tänka så, att jag ska ha en dag i veckan där jag fuskar lite. Inte en "ätardag" där man äter allt man kommer över utan snarare kanske 50 gram godis eller något litet. Men så när den planerade fuskdagen kommer och jag ska gå och köpa något så tar det tvärstopp. Något jag måste jobba med tror jag.
Trött är inte uppkopplad   Svara med citat
Gammal 2011-08-16, 15:15   #7
lofito
Registered User
 
lofitos avatar
 
Reg.datum: Mar 2010
Inlägg: 734
Hur ofta är helt upp till dig själv!
Jag kände likadant som dig efter att ha deffat i 4 månader och jag var helt utan
skräpmat och läsk och godis etc - detta trots att jag innan jag började träna seriöst fullständigt proppade i mig massa skit så det var svårt beslut. MEN - jag gav mig fan att jag skulle fixa det med disciplin och kände att efter 4 månader belöna mig själv. Blev en pizza, lite läsk och lösgodis den kvällen.

Jag mådde bättre på ett sätt men kände samma rädsla som dig innan. Men det släppte direkt under tiden jag åt och dagen efter fortsatte jag min deff och har därefter fått mer kontroll över mitt ätande tack vare detta test. Nu är jag inte lika sugen som förr utan kontrollerar mig själv och vet när jag kan ta lite gott eller inte.

Mycket handlar om det mentala - man måste komma över den biten. Du går knappast upp i vikt om du har en ätardag, absolut inte. Bra för både psyke och moral dessutom =)
Testa!
lofito är inte uppkopplad   Svara med citat
Gammal 2011-08-16, 15:23   #8
Fru_Flisa
Registered User
 
Reg.datum: Aug 2008
Inlägg: 2 358
Japp, börja styrketräna, dels med tanke på att bygga upp kroppens muskelmassa men även eftersom du då kommer kunna nyttja och förbränna kolhydrater till större del.
__________________
Träning
Fru_Flisa är inte uppkopplad   Svara med citat
Gammal 2011-08-16, 15:32   #9
mikaelj
Vrickad & älskvard
 
mikaeljs avatar
 
Reg.datum: Oct 2008
Ort: Nära 2:ans ändhållplats söderut
Inlägg: 21 094
Citat:
Ursprungligen postat av Fru_Flisa Visa inlägg
Japp, börja styrketräna, dels med tanke på att bygga upp kroppens muskelmassa men även eftersom du då kommer kunna nyttja och förbränna kolhydrater till större del.
+1 här.
__________________
Träning! | jwzrd: Efter det där inlägget får du ligga med mig mikaelj!
Scratch89: Du verkar tro att vi alla blir lite hårda i byxan av att dränka oss i sockerlösning. | stevebc: 85 kg extra i dips? Nu är du skäggstark på riktigt! Karlos: Ditt sista marklyft var något av det coolaste jag sett i styrkelyftsväg live. | camilla: du är en extrem teoretiker och totalt känslokall.
mikaelj är inte uppkopplad   Svara med citat
Gammal 2011-08-16, 16:04   #10
Kischen
Äger Strikt!
 
Kischens avatar
 
Reg.datum: Jun 2007
Ort: I en villaförort på stockholms södersida
Inlägg: 3 786
TS vill väga 55 kilo på 170 cm?
__________________
Citat:
Ursprungligen postat av mikaelj Visa inlägg
Så kroppens energireserver, under en dag, för någon på 80 kg med 15% kroppsfett är alltså bara lite knappt 160 kcal?
Citat:
Ursprungligen postat av mikaelj Visa inlägg
Var har jag räknat fel?
Citat:
Ursprungligen postat av King Grub Visa inlägg
Kunde jag ersätta alla träningens effekter med ett piller, skulle jag, och sitta hemma och spela datorspel och äta paj i stället.
Kischen är inte uppkopplad   Svara med citat
Gammal 2011-08-16, 16:16   #11
Olaaa
Registered User
 
Olaaas avatar
 
Reg.datum: May 2008
Inlägg: 147
Styrketräning och konditionsträning är fördelaktigt så utöva det. Bra att du inte äter godis/"skit" men visst kan du göra det måttligt ibland. Om du inte äter Omega-3 så börja med det genast, det är effektivt för att förbättra insulinresistans utöver en myriad av andra fördelar.
__________________
“Is God willing to prevent evil, but not able? Then he is not omnipotent.
Is he able, but not willing? Then he is malevolent.
Is he both able and willing? Then whence cometh evil?
Is he neither able nor willing? Then why call him God?”
Olaaa är inte uppkopplad   Svara med citat
Gammal 2011-08-16, 16:22   #12
Trött
Registered User
 
Reg.datum: Aug 2011
Inlägg: 73
Iofito: Har bestämt mig för att ge det en chans. Ska höja kolhydraterna med 5 gram varje lördag. Tänker att det blir enklare om det blir en gradvis förändring.

Fru Flisa och mikaelj: Var precis så jag tänkte också. Idag så hade jag gått upp 100 gram utan att ha gjort något dumt dagen innan, och jag kände för bara ge upp all styrketräning (senaste veckan har jag styrketränat i cirka tio minuter varannan dag, låter lite men jag har träningsvärk så uppenbarligen så är det tillräckligt just nu) men så läste jag att ni har samma åsikter som mig så nu har jag nya krafter igen. Muskler väger mer än fett så det gäller att komma ihåg det...

Kischen: Ja. Jag skulle gärna vilja väga 50 kg men det börjar gå upp för mig att min kropp nog inte vill väga så lite, och helst inte mindre än jag väger nu egentligen med tanke på hur envisa de resterande tre kilona är. 50 kilo är ju egentligen undervikt så det är väl lika bra.

Olaaa: Hade ingen aning ang. omega-3! Det ska jag genast kolla upp. Tack.

Ska till läkaren på fredag och kommer då göra sköldkörteltest och förhoppningsvis så kommer jag få en remiss till någon specialist så att jag kan göra ett insulinresistanstest... Finns fortfarande en chans att jag inte är resistent och även om jag är det så hoppas jag att de kommer att säga att jag inte är sååå resistent som jag misstänker att jag är. Jag får hålla tummarna. Skulle väldigt gärna vilja kunna äta 40 energiprocent kolhydrater eller liknande någon gång.

Förlåt för allt gnäll men jag känner mig väldigt deppig just nu.

Senast redigerad av Trött den 2011-08-16 klockan 16:23.
Trött är inte uppkopplad   Svara med citat
Gammal 2011-08-16, 16:32   #13
Doctor Snuggles
Pink belt
 
Doctor Snuggless avatar
 
Reg.datum: Jan 2004
Ort: Var du bor
Inlägg: 5 490
Du behöver inte vara "rädd" för någon makronutrient. Det gäller bara att hitta en balans mellan mat, träning och välmående, och inte stressa upp sig över detaljer - särskilt inte om man haft ätstörningar.
Fokusera på att äta det du mår bra av, och att träna det du mår bra av (gärna styrketräning vilket bara allmänt är bra för skeletthälsa o muskler).
På 58 kg så ligger du redan i det lägre intervallet för en vuxen kvinna på 170 cm. Stirra dig inte blind på vikten heller, den berättar inte t.ex. fördelningen mellan muskler och fett.

Senast redigerad av Doctor Snuggles den 2011-08-16 klockan 16:34.
Doctor Snuggles är inte uppkopplad   Svara med citat
Gammal 2011-08-16, 16:41   #14
Fru_Flisa
Registered User
 
Reg.datum: Aug 2008
Inlägg: 2 358
Jag tror inte det minsta på att du enbart äter 1300kcal/om dagen med underskott på 350 utan att gå ner i vikt men det lämnar jag

Tänk på att procenten kolhydrater ingår i de hundra som kan fyllas vid samma kcal budget och därmed kan du gå upp i 70% om du nu så vill (20% protein, 10%fett), lite over the topp men bara summan blir samma sas.
Bara du drar ner kvoten av det ena kan du fylla den av det andra.
__________________
Träning
Fru_Flisa är inte uppkopplad   Svara med citat
Gammal 2011-08-16, 17:09   #15
Trött
Registered User
 
Reg.datum: Aug 2011
Inlägg: 73
Fru Flisa:

Jo, jag äter faktiskt bara 1300 kalorier om dagen. Väger och räknar dessutom allting noggrant.

Menar du att jag skulle kunna äta 70% kolhydrater? Trots att jag (antagligen) är insulinresistent?
Trött är inte uppkopplad   Svara med citat


Svara


Regler för att posta
Du får inte posta nya ämnen
Du får inte posta svar
Du får inte posta bifogade filer
Du får inte redigera dina inlägg

BB-kod är
Smilies är
[IMG]-kod är
HTML-kod är av

Forumhopp


Alla tider är GMT +1. Klockan är nu 00:53.


Powered by vBulletin® Version 3.8.8
Copyright ©2000 - 2025, Jelsoft Enterprises Ltd.
Svensk översättning av: Anders Pettersson
Copyright 2015, Kolozzeum (TM)