Bästa är nog att ljuga för sig själv, el "intala" sig är kanske rätt ord. Jag intalar mig att jag aldrig blir arg. Ibland kan jag tänka istället "det här är en sån situation där man kan bli arg, tur att jag inte blir det" och så ser jag typ framför mig hur löjligt det är att bete sig argt. De flesta blir ju typ trotsungar då, not hot.

Blir att man ser situationen lite utifrån på något sätt.
Blir jag mot förmodan arg så säger jag det högt "nä, nu blir jag/snart/är jag arg". Det brukar fungera lugnande på omgivningen, bra info att ge istället för att agera på känslan. Känns
skitlöjligt i början, men det är så himla bra sätt att det är lätt att använda.
Fortsätter någon att jävlas/känslan inte släpper så är det bara att fortsätta informationen "fortsätter vi prata nu blir det inge bra/ kommer jag bara säga massa dumt/ låt mig vara ifred / vi får prata när jag är mindre irriterad" osv.
Egentligen finns det bara två personer som kan få mig så där riktigt arg, ett ex jag måste umgås med och min mamma, så ska jag ha kontakt med dem laddar jag med tålamod och är inte hungrig och sliten typ.

Tycker jag att de är knäppa på riktigt, att jag har all rätt att vara arg så ber jag att få återkomma el
väntar lite och skriver sms el liknande istället. Skriker någon i telefonen åt mig tex, då lägger jag på i rent uppfostringssyfte. Orka ha att göra med arga gapiga människor.
Annars försöker jag faktiskt undvika dem, låter kanske hemskt men det är ju superjobbigt att känna pulsen öka och irritationen bli som en klåda och man får elaka tankar.. blä urk.

Sån vill jag inte vara, undvik energitjuvar om du inte måste träffa dem.