Citat:
Ursprungligen postat av 944RS
Sprang Gbg-varvet igår. Har inte riktigt hunnit/kunnat reflekterat det ännu. Blir en aning trött på mig själv som inte riktigt är bekväm med att det kan/ska vara jobbigt på tävling. Är så jäkla bekväm på något sätt.
|
Har inte lagt ner så mycket tid på att analysera loppet. Uppladdningen innan med ryggproblemet kändes inte lovande. Kraftlös i benen på de löprundor jag fick till. Var tyvärr inte speciellt övertygad om vilken kapacitet det fanns när det väl var dax för start.
Målsättningen var att ordna nytt PB. Så allt under 1:43:03 skulle kännas godkänt.
Ställde in klockan på ett tempo som skulle innebära 1:42:00. Ville gärna ha lite marginal ifall något skulle strula på vägen.
Startade längst bak i min grupp. Eller rättare sagt, först i gruppen efteråt. Det var gruppen: Alla lopp. Inte så många eller snabba
Kunde springa i mitt eget tempo hela tiden. Klart att det var lite folk i vägen, men aldrig trångt. Så värt att seeda sig fram i leden!!
Jag var någon sekund under min tänkta kilometertid hela tiden fram till första bron. Älvsborgsbron!
Här skulle det visa sig hur dagsformen är hade jag föreställt mig. När jag bara tappade ynka 5s den kilometern och kunde rulla på bra nerför insåg jag att chanserna var goda att lyckas.
Det var varmare än jag trodde det skulle vara så det blev fler "drickastopp" än vad planen först var. Främst ute på hela Hisingen tyckte jag det var varmt.
Förra året vek jag ner mig ungefär vid tv-huset. Så självklart försökte jag intala mig själv om att det kändes sååå mycket bättre just den här gången.
Nästa bro, Göta-älvbron var en ganska bra upplevelse. Sprang om en massa folk hela tiden utan att ta ut mig fullständigt. Nerför är jag lite dålig så några sprang om mig igen. Men sånt brydde jag mig inte så mycket om då jag vet att det är en av mina svagheter.
Klockan visade även här att jag inte tappade mer än några få sekunder på den kilometern. De övriga hade jag fortsatt att ligga lite fortare än planerat.
Svagt uppför hela vägen upp till Götaplatsen, men inte heller här kändes det olidligt tungt utan jag höll mitt tempo. Borde kanske ökat när man vände neråt igen. Men med tanke på mina skadeproblem så är jag lite för feg. Och framförallt för bekväm!
Vill ju inte behöva kämpa...
När det bara var 3-4km kvar förstod jag att om inget går sönder nu så kommer det gå vägen. Ökade lite försiktigt upp för Husargatan och tog många placeringar. Där är många slitna!
Tillbaka inne i Slottskogen så är det inte mycket mer än 1km kvar. Hade fått känningar i baksidalår strax innan så jag vågade inte ändra tempot alls.
Kunde säkert spurtat ner tiden ett gäng sekundrar, men ville spara dem till nästa år.
Passerade mållinjen efter 1:40:14
Ganska bra sänkning av PB:t utan att ha tagit ut sig allt för mycket.
Maxpuls: 179Bpm och snittpuls på 156Bpm
Självklart går jag för nytt PB nästa år!