Citat:
Ursprungligen postat av WHITEFOLKS
Fast det där beror ju på vad det är för sorts lögner och om du någonsin får reda på det.
Kan ju vara allt från falska komplimanger till att inte avslöja att man tidigare varit otrogen eller t.ex. att "dubbeldejta".
Den andra delen om att våga tro på sig själv osv är ju en sån sak som definitivt blir lättare som tjej. Du får ju uppskattning osv "automatiskt" och du kan ha en viss trygghet i att man är "efterfrågad".
Det närmaste du kan komma att vara en medioker kille som inte är duktigt socialt är nog att vara väldigt överviktig som tjej och inte ens då.
Jag kan inte minnas senast jag fick en komplimang för att jag såg bra ut eller någon som flirtade med mig.
|
Men det iaf jag lärde mig som fet var väl just att sånt behöver man inte? Kan inte du känna så då, det är väl verkligen saker som kvittar? Fast jag är ju som jag är där, blir mest besvärad av komplimanger och flirtar, däremot så blir jag så jääkla glad när ngn som känner mig visar uppskattning. Det är ju först då det är personligt riktat. Annars är man ju random tjej, spela roll liksom.
Sen är det väl lätt att hamna i ngn slags martyrskap när man avviker, som fet tjej så var jag den som alla var kompis med, den roliga tjejen (ja, som ung sa mina kompisar iaf att jag "snackade till mig" killarna..
) som i slutändan ändå inte kunde tro på när någon tyckte om (för jag avvek ju, förstod jag mkt väl, var fet - inte dum). Så det blev ju inga vettiga förhållanden ändå.
Har personligen trillat in i normen lite "bakvägen" iom att jag började tycka om mig själv, sluta belöna/trösta/skada mig med mat och istället se till vad för liv som är värdigt (ett med lagom näring, rörelse för fåfänga och överlevnad, typ) och leva därefter. Då upptäcker man ju rätt snabbt att komplimanger inte är nåt skoj att ha ens, man blir röd om kinderna och vet inte varför man är omtyckt - om personen ifråga helst vill att man är tyst och sitter och "ser ut" eller om det finns ngt reellt utbyte. Så det är inte så himla fancy att vara en random normal tjej som det utmålas här i tråden, tyvärr..
Fördelarna är väldigt mkt luft, speciellt om det pågår så mkt spel som det verkar.
Så jag vetekatten, om det är så lätt att hitta guldkornen bara för att de är fler som ser en. Man måste ju ändå traggla sig igenom ett långt "lära känna" för att det ska kännas "på riktigt" och betyda ngt. Och det jäkligaste är att man verkligen behöver tycka om sin egen personlighet för att kunna hantera/accpetera/tyckas om och göra detsamma i retur.
Tror det ultimata sättet att må bra som singel och i förhållande blir att förhålla sig till sitt liv enligt bästa förmåga, ge och kräva respekt, inte krångla till det så mkt mer än så faktiskt. Alla har fördelar, alla har nackdelar, allt beror på och är relativt - men som sagt.. kärlek är gött, inget fel att sträva efter! =)