Long time no seen....
 

Det var nästan två månader sedan jag loggade in på Kolozzeum senast. (Designen har blivit snyggare sedan dess måste jag säga!) Vet inte om någon kommer ihåg mig fortfarande; "minnet är bra men kort" brukar min mamma säga och jag tror att glömskan infinner sig ännu snabbare på ett internetforum.

Hur som haver - jag hade tidigare vanan att skriva långa, egocentrerade inlägg utan vidare allmänintresse och när jag idag fick ett plötsligt ryck att logga in på kolo så tänkte jag att jag kunde tillåta mig själv ett återfall.

I vintras åkte jag Vasaloppet och klarade därmed Klassikern, som varit mitt stora träningsmål (some of you might remember, jag känner iaf igen några användarnamn här fortfarande :)). Strax innan drabbades jag dock av en långdragen skada (överansträngt+inflammerat muskelfäste i högerlårets baksida), som jag dragits med hela våren. Rehabträning, rehabträning, rehabträning... (ni hör hur kul det låter...), men jag bet ihop och körde på. När jag precis börjat springa korta pass igen - löpningen är ju min passion! - så kom dock nästa bakslag: jag fick plötsligt och oförklarligt mycket ont i ett knä, och smärtan ville inte gå över.

Då bröt jag ihop totalt. Detta var i slutet av april, och det kändes som om mitt liv rasade samman. Jag kunde verkligen inte träna längre. Jag orkade heller inte med den psykiska press/ångest som det innebär att träna skadad. "Kan jag göra den här övninger eller förvärrar jag något då?", "Vågar jag ta i så här mycket?", "Hur är det nu, får jag ont av det här eller inte?".

Jag bestämde mig för att det fick vara nog nu. Min kropp måste läka. Under tre tuffa gymnasieår har jag tränat hårt och pluggat hårt, och ovanpå det ätit alldeles för lite under lång tid.... Jag gjorde tre stora förändringar träningsmässigt: jag slutade skriva i min träningsdagbok (både här på kolozzeum och i mitt "avancerade" excel-dokument som jag använt i tre år. Jag älskar statistik men vet att jag blir lite manisk av alla siffror. De sporrar mig att träna mer och tuffare, vilket kanske inte är så bra alla gånger...), jag skippade alla planer på att tävla triathlon och jag tränar bara det jag känner för, när jag känner för det och aldrig hårdare än vad dagsformen tillåter.

Jag älskar träning och fysisk aktivitet, det gör jag verkligen, men någonstans bakom endorfinkickarna finns ju en annan värld. Jag började fundera över vad "normala" människor lägger all sin fritid på, och svaret är i många fall att de har ett socialt liv (klart underrepresenterat i min lilla bubbla där jag, min cykel och mina löparskor tagit störst plats). Medveten om att jag dessutom hade en av de (enligt ryktet) roligaste perioderna i livet framför mig - tiden innan studenten - vore det ju idiotiskt att inte ta tillvara på den.

Och det får man väl säga att jag har gjort. Massor av studentskivor som följdes av en underbar studentdag. Igår fick jag äntligen skrika mig hes på flaket som cirkulerade flera varv runt fontänen vid Sergels torg och irriterade säkert Cilia på hennes arbete ;).

Både knät och muskelfästet är nu så gott som läkta *peppar, peppar*. Jag tränar fortfarande som sagt, men inte alls i samma utsträckning och definitivt inte lika hårt som tidigare. Det känns bra, även om det är lite tråkigt att inte få göra en tävlingsstart i triathlon. Jag vill vara i så fin form som möjligt då, och någon gång i framtiden (kanske redan nästa sommar?) ska det definitivt bli av.

Om en dryg månad åker jag till England och stannar i cirkus ett år. Där ska jag arbeta som hästskötare, något som kommer bli extremt tufft på många sätt men också lärorikt och roligt *klyscha, klyscha, klyscha*. Jag ser i alla fall fram emot det.

Hoppas att ni har det braaa i värmen alla gulliga och mindre gulliga kolo-medlemmar där ute, ni ska egentligen inte sitta här och läsa mitt babbel. Ut och lek i solen med er; själv ska jag snart ut på en lugn och trivsam joggingtur :).

Kramar från Kristin

vem är du?

Lycka till med träningen och jobbet i England :)

Jag kommer ihåg dig! :)
Känner igen mig själv i väldigt mycket av det du skriver, förutom att jag aldrig slutade med att spendera min tid här på Kolo.
Grattis till Vasaloppet och studenten!

Du blev nämn ett antal gånger i trevligaste-tråden tror jag om du behöver en ego-boost så är det bara att söka lite på ditt namn, även någon som undrade var du tog vägen. ;)

Ett träningsstopp verkade vara ett sunt beslut och hoppas du har det trevligt i England, även om Kolo faktiskt funkar där med.

En missanpassad snödriva utan självbevarelsedrift.

//K

Du är en snygg tjej, självklart att man kommer ihåg dig.

hhähä skojja bara lite med dig, welcome back =)

http://bestsmileys.com/waving/1.gif

Roligt att se dig igen!

Haha, som nybakad student har jag ego-boostat konstant de senaste dygnen men lite till kan nog inte skada. Ska kanske återupptäcka sökfunktionen alltså.

Visst fungerar Kolo även där, men jag kommer bara att ha tillgång till internet via mobilen (om jag får det att fungera vill säga, IT-fiskmås som man är :P) vilket gör slösurfande på allmänt i trådar med temat "En som krökat ner sig och spårat ur (video)" mindre motiverat.... ;).

//Kristin

Alltid tyckt mig se Stahlbergs kvinnliga motsvarighet i dig. De flesta här med lite erfarenhet/ålder har nog gått igenom de du har ett par gånger.

Au revoir, Kristin! Vi ses!

Lycka till, det är nog jättespännande med hästarna!

Ja, hennes tankar känner man helt klart igen.

Välkommen tillbaks!

WOW Winterpantz! Det var inte igår!

Tråkigt med skadan, men hoppas allt går vägen nu för dig!

Självklart hoppas vi att när du är på cirkusen skall tänka lite på oss här på Kolozzeum som hejjar på dig!

Keep doin' what you doin'! :thumbup:

Knäskador sucks like the shaznat!