Är allt mammas fel? hatar mammor sina döttrar? (psykologi)
 

Så fort jag läser något om psykologi så kan man om man läser lite äldre litteratur härleda det mesta negativt till barndomen, och då spec. något ens mamma har gjort fel. Jag tycker mig även kunna se att mönster av att mammor anses behandla sina söner bättre än sina döttrar.

tex:

Mamma låter dottern krypa runt och upptäcka världen själv, ensam och otrygg, men vakar som en (vänlig) hök över sonen när barnen var runt åtta månader till ett och ett halvt? - Dålig självkänsla och övergivenhetskänslor hela livet hos dottern.

Mamma agerat typiskt och ignorerat känslor hos sin dotter men inte sin son, så att den lilla bebisdottern måste överdriva känslor för att bli sedd? Bam! Borderline!

Ensamma mammor beskrivs som bättre mammor till sina söner än sina döttrar.

Pappa räcker att han är snäll, närvarande och ger uppmuntran, mammans minsta lilla grej skapar problem hos (spec. döttrar) genom hela livet. En aning orättvist kan tyckas:)

Källor kan ni kolla själva om ni orkar, man kan hitta motstridigheter, men jag tycker genomgående att psykologin dömer kvinnor/mammor väldigt mycket hårdare än män/pappor.

Så kära Koloiter, spec. tjejkoloiter, är det* mest mammas fel?


*Insert vad du vill.

Din kvinna läser inte kolozzeum va? :)

Hur tycker du att din hustru är mot era barn?

Ibland. Hon tycker att jag skriver mest trams..

Fantastisk. Men tråden är generell.

Vad kul :)
Vet inte om min mor särbehandlat mig gentemot min syster. Inte vad jag märkt, men vore nog lättare för henne att upptäcka.

om jag inte har helt fel (vilket jag kan ha) men är det inte Freud som är den moderna psykologins fader, och eftersom Freud var en man så kommer han inte skylla på att det skulle vara mannens fel att det är något fel på dennes barn

detta är bara en teori dock från min sida med tanke på att kvinnor har beskyllts för att vara roten till flera onda saker genom den mänskliga historien
(tex att kvinnor bedömdes vara häxor om man fan att hon var udda på något sätt) finns säkert andra exempel men inget jag kommer på rak arm

Jösses...

Söner brukar ha rätt bra relation med mamma, medans det är vice versa för döttrar. Se uttrycken mammas lilla pojke och pappas lilla flicka

Jag känner inte alls igen mig i det du skriver om jag ser till min uppväxt eller hur vi uppfostrar våra barn i min familj. Det är möjligt att det skilde mer förr i tiden men i dagens jämlika samhälle där barn från tidigt i livet är familjemedlem med beslutsamrätt tror jag även gränsen mellan att uppfostra söner och döttrar olika flyttats rätt rejält.
På samma sätt tar pappor idag oftare mer av den rollen som mammor hade förr. Hela samhället och familjen i sig har blivit någon sorts mellanmjölk där alla bidrar och deltager lika mycket.

I vår familj ser jag mer av dessa tendenserna med tanke på vilken plats man har i syskonskaran än vilket kön.

Sedan upplever jag det som att tjejer överlag är mer benägna att må sämre i tonåren och även i yngre vuxenlivet än killar men jag vet inte varför det eventuellt är så. generellt sett lever väl könsrollerna kvar något i familjen och det är lättare att reta sig på den man är mest lik. Tonårsdöttrar brukar ju göra mer revolt mot morsan medan sönerna tar konflikten med pappan.

Jag är nog undantaget isf, jag har aldrig haft en bra relation med min mamma och flyttade på grund utav detta hemifrån direkt efter värnplikten. Relationen med farsan är dock jättebra, vi hörs varje dag och är tighta. Morsan träffar jag bara i samband med att jag vill träffa farsan.
Min syrra har lite bättre relation med morsan tror jag.

Nu har jag bara en syster, men jag kan inte påstå att min mamma har varit särskilt krävande. Troligen lite för lite krävande egentligen. Jag har bättre och tightare kontakt med min mor. Syrran hade nog bättre kontakt med pappa förut men nu när hon har egna kottar är även hon närmre mamma tror jag.

Jo absolut, vilken mamma låter sin 25-åriga dotter komma över med åtta kassar smutstvätt? Nog inte många. Men söner däremot får bli omhändertagna och daltade hela livet. Nu gick min egen mor bort ganska ung, och pappa uppfostrade mig själv, men jag tycker mig se det här genomgående hos manliga bekanta. Alla flickvänner är det fel på i mammas ögon, men döttrarna kan vara ihop med vilket stolpskott som helst, bara han är snäll.

filmjölk: får sonen komma över med bilen när den behöver lagas också?

Du pratar ju standard könsrollssaker och om pojken inte har nån som gör "kvinnans jobb" så får mamman ställa upp sålänge. Likadant som pappa får ordna bilen/tvn.

Söner får ju hjälp ifrån mamma med "kvinnojobb", och med "mansjobb" från sin pappa om de önskar (och kanske frågar sin mamma "Kan du fråga farsan om han kan..."). Döttrar får bara hjälp med "mansjobb".

Nu är jag lite cynisk, men ändå. Söner skäms bort mer än döttrar av mamma. Man borde tvätta sin egen smutstvätt, oavsett kön:)

Hur länge föräldrar curlar sina barn med tvätthjälp beror nog snarare på föräldrarna än vilket kön barnet är av.