Mötesbokning och telefonskräck
 

Hej Bullen.

Jag har just nu en praktik på ett väldigt bra och trevligt företag som ger mig massor av chanser att testa på väldigt många olika områden inom min utbildning.

Dock, i "gengäld" så vill de också lära mig hur man bokar möten via telefon, med andra företag. Helt rimligt enligt mig, det skulle inte vara några problem tänkte jag.

Jordgubben på prinsesstårtan var när jag plötsligt insåg vilken jävla fobi jag har för att ringa upp andra företag. Vi snackar hjärtklappning, svartnande framför ögonen, yrsel, total blackout i hela systemet, samt dålig pump i biceps.

Nu går timmarna jag egentligen borde lägga på att boka möten, på att bota min helt ologiska rädsla för telefonen.

Ska tilläggas att sälja ansikte mot ansikte, både b2b och direkt till konsument, eller att överhuvudtaget prata inför grupp/publik är inga problem alls, så socialt handikappad är jag inte :D Men telefoner... där brister det..!

Så, Kolo - Har ni några tips, erfarenheter, etc. som ni vill dela med er av?

Lyft luren och ring är mitt bästa tips. Poblemet brukar vara att just lyfta luren, när det väl är gjort brukar det inte vara några problem. Sen släpper rädslan med tiden. Man blir van/bekväm med att ringa.

Lycka till.

Gör ett ryck och slå numret, sen är det ingen återvändo. Och nej, man kan inte bara lägga på luren sådär.

Har liknande bekymmer. Verkligen jättefånigt och helt oförklarligt. Vad är man rädd för liksom?

Jag hatar också att prata i telefon.
Om alla kunde använda email istället skulle jag bli glad.

http://www.telehomo.se/

jag har haft den skräcken hela livet, går hellre till t.ex. en klinik o bokar möta även om det tar upp min dyrbara tid, än ringer o bokar. Sjukligt..

På med ett handsfree, skapa yta i rummet, ring upp, presentera dig och lev dig in att personen du pratar med sitter framför dig i rummet.
Testa att blunda, och hör enbart personens röst.

Fobier är inte logiska, jag vet inte vad man kan göra åt det förutom att helt enkelt chocka bort det. När jag jobbade som telefonsäljare så gick jag in i en roll och bara körde, så gör jag även vid kundmöten eller som nu när jag håller utbildningar med våra kunder. kolla Wall street varje morgon, sätt på dig hängslen och lek att du heter Gecko hela dan.

http://static.periscopepost.com/wp-c...ko-480x345.jpg

Jag är orolig för den uteblivna pumpen i biceps, möjligt att du får be chefen köpa in ett böjrack så att du har nånstans att curla mellan samtalen.

Första samtalet suger. Sen kommer ordbajsandet automatiskt. Har tyvärr för mycket erfarenhet av telefonjobb... Du kommer tabba dig på det första med största sannorlikhet. Sen äre bara glajd

Kanske haft något trauma från barndomen som involverat telefoner?

Hitta någon öppningsfras som du känner dig bekväm med och tänk på att prata naturligt och tydligt så lirar det nog. En sexa whiskey innan brukar också hjälpa.

Hatade att prata i telefon innan jag blev telefonförsäljare (ironiskt nog) och nu är skräcken helt bort, faktum är att jag är en av de bästa säljarna på företaget. Handlar bara om att ta första steget

Lyft luren > ring > presentera dig > boka mötet > lägg på > surfa kolo.

Tänk såhär, ju längre du väntar med att ringa och funderar över hur samtalet kommer gå desto troligare är det att det kommer gå fel. Med andra ord är det nog lika bra att göra ett ryck och slå numret och hoppas att dom svarar snabbt så du inte hinner lägga på ;) Efter några samtal är du förhoppningsvis varm i kläderna och allt flyter på. Viktigt att hålla igång med telefonsamtalen dock, märker av egen erfarenhet att jag lätt kommer tillbaka till telefonrädslan vid perioder med lite telefonsamtal.

Jag var precis lika dan förut. Förstår att det inte är någon underdrift med yrsel, hjärtklappning och svettningar. Jag har som sagt själv upplevt det. Det kan knyta sig rejält i magen. Det enda botemedlet som jag vet om är helt enkelt att bara göra det. Det kommer kännas sjukt skönt efteråt och med största sannolikhet så kommer inget hemskt hända. Även om du skulle "göra bort dig" så är det inte hela världen. Personen du snackar med kommer ändå inte bry sig. ;)

Av egen erfarenhet så blir det lättare med tiden ju mer man gör det. Jag tycker fortfarande att det är jobbigt men inte alls som förut. Men då kan jag ändå tillägga att jag är ganska socialt handikappad. ;)