Att vara för öppen och spela med öppna kort och prata sönder det - behöver inte alltid vara så bra. Allt blir så förutsägbart då. Det är pirrigt när man inte riktigt vet var man har den andre.

I så fall är det ju spelet å inte personen man gillar? Gillar man personen uppskattar man att veta att allt är på riktigt. Ännu pirrigare med äkthet.

Edit: Å jag har inte sagt att man bör prata sönder det. Ärlighet kräver färre ord än spel.

Man kanske gillar båda. Äktheten kommer efter ett tag - detta var i inledningsfasen och då känner man sig för. Att berätta alla tankar och öppna sig på vid gavel kanske är lite väl tidigt då. Sånt kommer med tiden.

+1
Orka gå runt och inte veta var man har personen. Vill han ha mig, vill han inte ha mig? Guuud så pirrigt.. Nej fan, det är tryggheten som lockar, känslan av att våga slappna av med den andra. Tycker man om personen för den person den faktiskt är så behövs det inget spel och tramsande.

Förstår inte hur ni kan vara så säkra efter att ha dejtat personen någon gång bara, det kan ju vara vem som helst, alla som vill kan spela älskvärd under nån middag eller fika utan att man alls vet vem personen egentligen är.

men självklart snackar ja inte om efter bara en enstaka dejt

Men du, hur trygg är man med nån efter bara några träffar? Då har man ju inte ens lärt känna personen. I början ska det vara spännande - inte förutsägbart.

det är väl det vi pratat om hela tiden, inte under ett förhållande

Men vem har snackat om att berätta alla tankar å öppna sig på vid gavel? Kan man inte bara vara öppen med att man känner sig för? Vem förväntar sig att man ska veta att "detta är kvinnan/mannen jag vill spendera mitt liv med"? Det är slöseri med bådas tid att spela spel, låtsas, hålla tillbaka saker. Oattraktivt och framstår mkt osäkert, som att man inte tror att man duger i egenskap av sig själv. Utan agera utifrån att man måste "lura" in den andre i att tro nåt man vill den ska tro och att vara uppmärksam så man inte "luras" in i något eller ut ur något.

VAD är det som är så galet med att vara ärlig? Ärlig innebär inte att blotta allt som man inte ens själv vet om sig själv, utan att visa lite respekt. Typ att anta "du är fin, jag är fin, vad behöver du, vad behöver jag" - dvs att inte krångla till det!

Det handlar ju även om hur mkt man har snackat med varandra... men när en kille visar stooort intresse och sedan när en själv visar intresse så är det inte så intressant längre... då tycker jag att det bara är ett spel man kör med och då ska man lägga ner. Blir man off för att personen visar intresse så kan man ju lägga ner direkt. Men då e ju min fråga. Hur skall man känna igen en kille som du som tappar intresset så fort man visar ett lite större intresse vid fel tidpunkt? Jag menar, så man vet vad man skall akta sig för

Men tänk dig vad skönt att vara trygg i att när personen visar uppskattning, då är det PÅ RIKTIGT. Att när den drar sig tillbaks lite, då är det också PÅ RIKTIGT. Känslor är inte förutsägbara, vilket gör det spännande.

Den spänning spel handlar om utgör mest grund för missuppfattning anser jag. Hur ska man kunna lära känna någon om båda ivrigt satsar på illusioner?

Dnepr är vis, lyssna på honom. Jag tror att många som anser att det är omoget, löjligt, töntigt osv att tappa intresse när någon är för på har nog själv tappat intresse ett flertal gånger utav att personen visat lite för mycket intresse så dom själv avslaknat, utan att ens tänkt på det.

Det handlar mycket om hur man visar det. Det gäller att ha finess, att göra det med stil och rätt känsla. En kille kan ringa dig 3 ggr på en dag och säga lite fel saker och du tycker han är skitjobbig. En annan kille ringer dig 5 ggr men säger rätt saker och du vill att han ska ringa igen.

Men det är ju inte ens det vi snackar om? En vettig person, som tappar lite intresse när någon är för på - kan, istället för att spela diverse spel, vara ärlig.

Hur farligt är det att säga "Ok, nu tar vi det liiite lugnt, blir lite mkt för mig.. Jag hör av mig nästa vecka om vi kan ta en fika då istället" (och sedan GÖR vad han/hon sagt). Eller säg det hur du vill "jag vet inte vad jag känner när det blir såhär intensivt, lite för tidigt för mig för sånt" etc etc.

Bara man är ärlig? Istället för att "hmm, jooo, visst.. jag gillar dig som fan också, verkligen, ska vi höras imorrn". Det är såna personer som sedan när en vecka har gått inser, "fan, jag ångrar mig - nu när hon/han är ointresserad märker jag ju att jag visst vill". Men då har föremålet för de heta känslorna tröttnat på spelnisse/nissa.

Såå mkt enklare att vara rak. Det är väl inget att skämmas över heller, att man behöver mer eller mindre utrymme resp bekräftelse. Orka borka krångla.

okej du säger du ju emot dig själv.. men visst... hur är man på men på på ett rätt sätt? :s