Haha, det sjuka är att det ligger ett visst mått av sanning i det. Dagarna efter ett hårt pass är man alltid lite mer chill. :D

Håller med. Speciellt på väg hem från gymmet så kunde jag inte bry mig det minsta av vad folk tycker eller tänker.

Jag tänkte mer att man kanske säger nånting, en hemlighet eller whatevva, bara för att man känner sig mer säker och öppen och sen ångrar sig då man aldrig skulle ha sagt det i nyktert tillstånd. Enter: ångest!

Men du har ju rätt, att det i grund och botten handlar om att ändra sitt tankesätt genom att utsätta sig för situationer som man inte gillar, men väldigt lugnt och i sin egen takt, för att vänja sig allt eftersom.

Om du vänder på steken då; hur mycket tycker å tänker du om dina närmaste och precis allt de gör? Troligtvis är du mer fokuserad på hur du själv framställer dig än på vad de gör. Och då kan man dra slutsatsen att de är lite likadana, de har nog också fullt upp med sitt eget och orkar nog inte lägga all sin energi på att döma ner dig. Och de är dina kompisar liksom, varför skulle de orka umgås med nån de inte gillar?


Sen undrar jag varför det är viktigt att du framstår som så himla bra hela tiden. Varför ser du det som att du måste rätta dig för att passa in hos dem, tycker du att de står över dig i rang på nåt sätt?


Vad händer om du gör något som dina vänner tycker är "fel" eller inte coolt? är det hela världen?
Och hur gör du de gånger dina vänner inte håller med dig/tycker att du har rätt osv, trots att du försökt anpassa dig för att passa in? hade det inte varit lättare att ta emot någons ogillande om du faktiskt helt uppriktigt står för det du säger, tycker och är?

EDITH: Många frågor. Du behöver inte svara i tråden om du inte vill, för jag undrar inte för min skull, utan jag tycker mer att det kan vara bra frågor att reflektera kring och besvara för sig själv.

jag har absolut inga problem att folk tittar på mig. Speciellt inte när jag har rätt. Jag kan gå och kräva tillbaka 1 kr om en beställning på burger king eller mcdonalds har tagit för mycket betalt. Många tycker att man är löjlig eller skäms att göra det samma. Jag bryr mig inte om vad folk tycker om mig så länge jag själv tycker jag gör rätt. Sen är jag väldigt social och har lätt för att få kontakt med andra människor.

Jag har nog insätt att vad jag än gör så spelar det ingen roll vad jag gör. Dessa människor kommer inte komma ihåg mig. De kommer inte tänka på mig och de kommer snabbt att glömma bort mig. Varför ska jag ändra mig när de ändå kommer glömma bort mig? Nu pratar jag om typ göra "skämmiga saker" på stan, i affärer, på krogen etc.

Att argumentera kring något har jag heller inga problem med så länge jag själv vet att jag kan det jag argumenterar om.

Vissa av mina kompisar kan tycka jag är löjlig eller skäms för vissa saker (fast dom själva skulle vilja kunna göra det samma) och då menar jag främst det här med att byta varor i butiker, få pengar tillbaka om något varit fel (kanske har maten varit äcklig eller något inte fungerar som det skulle). Som en gång skämdes min kompis över mig när han köpte olja för 503 kr. På hyllan stog det 495 kr och han betalade alltså 503 kr. Jag påpekade detta och han svarar direkt "Men skit samma" för han "orkar inte" eller rättare sagt vågar inte säga något. Även om det är en skitsumma för både mig och han så tycker jag det är rätt att få det för 495 kr. När vi kommer ur affären sa han "Jag skulle aldrig kunnat med.."

Har skrivit tillräckligt mycket nu och hoppas mina tankar om mig på något vis kan få dina tankar i rullning :)

Matti.. strongt att kräva tillbaka dina kronor och inte bry dig om de nedrans felräknande biträdena ;D:smash:

Matti: Helt rätt, jag ser till skillnad från många andra svenskar upp till folk som säger vad de tycker och inte skäms för att tycka som de tycker.

Beroende på vad det är så kan jag orka kräva pengar tillbaka. Är det på ICA och jag har köpt en produkt och enda anledningen till att jag t.ex. köpte 3 pepsi max är för att man får mängdrabatt så går jag självklart o kräver tillbaka det jag tappade. Men om det är 500 spänn och dom ,drar 3 spänn för mycket så orkar jag inte:)

Är det inte en åldersgrej? När man kommer upp i åldrarna slutar man ju bry sig rent allmänt om allt och alla.

nu vet jag inte hur det ligger till generellt, men så tror jag det var för min del iaf.
när man var yngre så brydde man sig om allt i det alla sade, det påverkade en en hel del.
vet inte riktigt när det hände, eller vad som hände, men när jag blev äldre så avtog det där allt mer och mer och i dagsläget(och detta kanske låter jävligt kallt nu) så bryr jag mig inte om någon eller något, bokstavligen talat, tex får en okänd på gymmet en stång över halsen/bröstkorgen pga att h*n ej orkar, ok,so what, rycker på axlarna och tänker "träna ej med vikter du ej kan hantera idiot".
de enda och absolut enda jag bryr mig om är mig själv, min familj, mor och far, syskon etc och de som jag väljer att kalla för vänner, deras ord och åsikter kan påverka mig då de betyder något för mig.

tror du inte förstod vad jag ville få fram alls, faktiskt. Klandrar dig dock inte.

Det du beskriver har nog inte enbart eller ens något med ålder att göra.

Kan vara svårt att sluta bry sig om vad andra tycker om en, eller kanske snarare "sluta låta andra bestämma vad ens eget värde är". Detta är även något jag själv jobbar med.

Jag tror att dem flesta, medvetet eller omedvetet oftast försöker göra det som genererar det bästa resultatet. Eftersom mycket av det de flesta eftersträvar i livet har att göra med relationer till andra människor så kan detta väldigt lätt leda till att man försöker anpassa sitt eget beteende till vad man tror att andra kommer tycka om, för att i sin tur få de resultat från sin omgivning som man vill ha. Tex kärleksrelationer, vänner, jobbrelaterat eller bli omtyckt i allmänhet.

Men det är här saker och ting blir motsägelsefullt, Min upplevelse är: för att få detta ovan och samtidigt vara lycklig så krävs ett gaska grundläggande skifte i sin världsbild. Du kan aldrig få detta ovan och samtidigt vara fri och lycklig om du försöker anpassa ditt beteende till vad du tror andra kommer gilla FÖR att få dem att gilla dig. Does not work. Jag upplever att ens mål måste istället vara något i linje med att agera utefter vad du värderar, vad du anser är rätt, utefter vad du upplever är genuint och ett uttryck för vem du är.

Jag har själv ganska svårt att applicera detta på mig själv, trots att jag lyckats med det flera gånger, och trots att när jag väl gjort det så är resultaten närmast magiska. Detta just eftesom det hela är så motsägelsefullt. Det går emot min logik på ett sätt. Se själv: "Du kan inte få andra att gilla dig genom att försöka få andra att gilla dig". "Andra kommer gilla dig när du slutar försöka få andra att gilla dig".

Nu har jag ramblat på ett tag så dags att avsluta ;)

Så avslutar med den "regel" som jag upplever täcker in allt detta ovan:
Din "kraft" kommer ALLTD finnas där du väjer att hämta din bekräftelse ifrån. ALLTID.

Att behåla sin kraft är nyckeln till att få tillgång till sitt fria genuina jag. Att ha kontakt med sitt genuina jag och till 100% stå för det är den skönaste känsla som finns. Man känner sig bokstavligt talat så j-vla kraftfull! Man känner sig helt orubblig. Som att man kan göra vad som helst. För att inte tala om det sociala. Det blir ett skämt, allt funkar, allt flyter. Låter det som jag hyper det? Överdriver? Det gör jag inte. Detta är THE SHIT! Jag tror seriöst att detta är nyckeln till lycka.