Visa fullständig version : Zoloft
userfriendly
2006-06-24, 19:51
Jag skulle vilja höra om några här har erfarenheter av "medicinen" Zoloft, bra eller dåliga...
även bieffekter är intressanta...
Cerberus
2006-06-24, 20:39
har hört att noradrenalin ska öka iom Zoloft-intag. Inte 100% på att det stämmer dock.
http://www.fass.se/LIF/produktfakta/artikel_produkt.jsp?NplID=20010518000090&DocTypeID=7&UserTypeID=2
Jag skulle vilja höra om några här har erfarenheter av "medicinen" Zoloft, bra eller dåliga...
även bieffekter är intressanta...
Har ett ex som använt sig av Zoloft några år nu. Hon går på mer eller mindre maxdos. Hon hade stora problem med biverkningar i början. Konstant illamående och hon mådde snarare mer psykiskt dåligt än innan. Dock så ger det sig efter några veckor. Finns en variant av samma medicin som är mycket billigare då den är ganska gammal. Försök få den istället.
Cerberus
2006-06-24, 20:45
jag har fluoxetin som ska va typ liknande men kostar ingenting i jämförelse, 100 tabletter typ 35 spänn.
Sheogorath
2006-06-24, 21:05
Du behöver inte använda citationstexen. Zoloft/Fluoxetin är en medicin av typen SSRI (Selective Serotonine Re-uptake Inhibitor; selektiv serotoninåterupptagshämmare), och är en typ av antidepressiv medicin som började användas på 80-talet som alternativ till tricykliska antidepressiver, samt MAO-hämmare. Idag använder man först och främst SSRI och/eller SNRI (Serotonin & Noradrenalin Re-uptake Inhibitors) vid depression, och kombinerar/byter till tricykliska först om de är utan effekt. Detta därför att de har kortare biverkningsprofil än de tricykliska antidepressiverna, som är mindre specifika. Jmf. med bredspektrumantibiotika som har större biverkningsprofil än t.ex. ampencillin.
Medicinerna verkar, för att ta det enkelt, genom att uppreglerna mängden av aktuell signalsubstans i hjärnan. De blockerar också utflöde att aktuell signalsubstans till synapsklyftan, varför man till en början kan uppleva att depressionen förvärras. Av samma anledning blir serotonerga droger som MDMx ("ecstasy") mer eller mindre verkningslösa tillsammans med en SxRI. Full effekt infallet först 4-6 veckor efter påbörjad behandling, och dosen kan behöva justeras för att uppnå normaliserat tillstånd.
Vanliga biverkningar är myrkrypningar ("restless legs") och viktförändringar pga. förändrad aptit. Vid för hög dos kan mani inträffa.
Jobbiga potensproblem av den, men det är kanske inget du behöver oroa dig för
Sheogorath
2006-06-24, 21:09
Jobbiga potensproblem av den, men det är kanske inget du behöver oroa dig för
Det är en annan vanlig biverkning av SSRI, ja. Ordinationen om detta upplevs är att nedreglera mängden SSRI och sätta in en SNRI, t.ex. Mirtazapin/Remeron eller Efexor.
Sheogorath
2006-06-24, 21:26
Läs mer på Deprimerad.net (http://www.deprimerad.net/lak/omdepr/antidepressivafarmaka/).
userfriendly
2006-06-25, 07:36
fast jag har inte fått den som direkt antidepprissiv (gah glömt hur det stavs) utan som ångestdämpande, men jag vägrar ta för jag är livrädd för piller :D
det är lite olika, självklart är väl biverkningarna likadana ändå skulle jag tro
Sheogorath
2006-06-25, 07:45
fast jag har inte fått den som direkt antidepprissiv (gah glömt hur det stavs) utan som ångestdämpande, men jag vägrar ta för jag är livrädd för piller :D
det är lite olika, självklart är väl biverkningarna likadana ändå skulle jag tro
De två hänger ofta ihop. Ångestproblematik kan bero på latent depression. Så var det för mig. Jag gick obehandlad med ångest i cirka 1,5 år innan det gradvis bröt ut i en riktig depression som jag nu medicinerar mot.
Om du uppleverar att biverkningarna (främst minskad sexuell lust och svårigheter att nå orgasm) är besvärande (50% upplever minskad sexuell lust) kan du byta till någon SNRI-medicin istället. Efexor och Mirtazapin/Remeron är vanliga, men de har en rätt kämpig biverkning för oss som tränar och ska hålla formen: rejält ökad aptit.
Sheogorath
2006-06-25, 07:46
(jag rekommenderar starkt att du tar din medicin: du vill inte vandra på den vägen jag vandrade, det lovar jag dig. depression är inte teh shit)
userfriendly
2006-06-25, 07:48
De två hänger ofta ihop. Ångestproblematik kan bero på latent depression. Så var det för mig. Jag gick obehandlad med ångest i cirka 1,5 år innan det gradvis bröt ut i en riktig depression som jag nu medicinerar mot.
Om du uppleverar att biverkningarna (främst minskad sexuell lust och svårigheter att nå orgasm) är besvärande (50% upplever minskad sexuell lust) kan du byta till någon SNRI-medicin istället. Efexor och Mirtazapin/Remeron är vanliga, men de har en rätt kämpig biverkning för oss som tränar och ska hålla formen: rejält ökad aptit.
Efexor vill jag inte ta, hört så mkt skit om det, även om jag vet att det är personligt osv osv osv, och jag vill inte ha ökad aptit :( å andra sidan är det svårt att träna med panikattacker osv... så det kanske jämnar ut sig!?
Jag vet att ångest o depression hänger ihop, men denna gång har ångesten kommit före och depressionen kommer av själva ångesten. Däremot har jag massa "skit" bakom mig och är livrädd för att "gå ner mig" igen... finner det dock märkligt att man skriver ut mediciner så fort.
Vad tar du för något nu då och hur funkar det?
Sheogorath
2006-06-25, 08:06
Efexor vill jag inte ta, hört så mkt skit om det, även om jag vet att det är personligt osv osv osv, och jag vill inte ha ökad aptit :( å andra sidan är det svårt att träna med panikattacker osv... så det kanske jämnar ut sig!?
Jag vet att ångest o depression hänger ihop, men denna gång har ångesten kommit före och depressionen kommer av själva ångesten. Däremot har jag massa "skit" bakom mig och är livrädd för att "gå ner mig" igen... finner det dock märkligt att man skriver ut mediciner så fort.
Vad tar du för något nu då och hur funkar det?
För mig kom ångesten före depressionen också. Så här ligger det till:
Efter ett smärtsamt uppbrott med min dåvarande flickvän upplevde jag en form av klinisk ångest vid vissa specifika tillfällen. När jag varit ute i sociala sammanhang och festat (med eller utan alkohol), och sedan skulle sova på natten, så vaknade jag ganska exakt två timmar efter att jag somnat med svår ångest som jag inte kunde relatera till någon specifik händelse. Det var inte panikångest eftersom den var molande och seglivad, ibland upp till fem timmar vilket naturligtvis förstörde nästföljande dag: inte nog med att man kanske druckit och dansat, utan nu hade man inte fått sova heller. Jag experimenterade med allt möjligt för att få det att släppa: spy, ligga kvar i sängen, meditation, spela dator, läsa etc. etc. Det enda jag hittade som funkade var att vänta ut det genom att t.ex. titta på TV. Efter ett par timmar så släppte det från en sekund till en annan: bam!, och jag blev dödstrött och somnade in på studs. Väldigt kliniskt och regelbundet mönster, alltså.
Jag testade en sömntablett jag fick av min mor, Zopiklon/Imovane vilket jag verkligen tyckte var en skänk från ovan. Eftersom jag kunde förutsäga exakt när jag skulle vakna med ångesten visste jag också att jag kunde förbereda mig genom att ha ett knockoutpiller redo. Så jag tog en sömntablett per rutin efter att jag festat, och vaknade utsövd och trodde att det var det. Jag hade hittat något som funkade. Trodde jag.
Problemet var att ångesten efter ett par veckor kom krypande på morgonen, sedan invaderade den vardagen, jag kom inte upp ur sängen och det konstaterades att jag gått in i en depression. Jag sökte hjälp och fick Paroxetin (en SSRI precis som Zoloft; det finns en del olika substanser) som har fungerat bra. Jag "gick ner mig" något djupare i en kort period men det är mer undantag än regel med den här typen av medicin. Ångesten försvann och vardagen blev ljusare: jag kunde ta tag i livet igen. Jag upplevde en del biverkningar: rastlösa fötter, nattliga svettningar, sexuell dysfunktion och nu på senare tid även livliga mardrömmar. Vi har nu satt in en SNRI kallad Mirtazapin (Efexor är en annan SNRI) samtidigt som vi sänkt dosen Paroxetin, vilket har hjälpt mot den sexuella dysfunktionen men tyvärr inte mot mardrömmarna och de rastlösa fötterna: de två bieffekter jag upplever besvärande, särskilt eftersom jag tidigare i livet aldrig haft mardrömmar, inte ens i mina svåraste stunder.
Förhoppningsvis ska nedreglerande av SSRI:n och eventuellt uppreglerande av SNRI:n ta bort mardrömmarna och de rastlösa fötterna så att jag uppnår ett normaliserat tillstånd tills jag bedömer att det är läge att fasa ut medicinerna tillsammans med kognitiv beteendeterarpi.
Trots vissa besvärande biverkningar tackar jag dessa mediciner. Utan dem hade jag kanske inte varit i livet idag.
Sheogorath
2006-06-25, 08:09
(sägas ska att jag gick obehandlad i 1,5 år ungefär)
Ehm. Jag äter zoloft just nu och tycker att det fungerar bra. Äter det som antidepp och äter atarax som ångestdämpande. Sedan lite roliga sömnpills å shit med.
Jag klarar mig bra så länge ja äter zoloften, sist jag slutade gick det ja..åt helvete så jag fick börja igen. Den enda bieffekten jag har fått är svårigheter att få orgasm.
Jag tycker att du ska ta medicinerna som herr doktorn skrivit ut åt dig, han vet förmodligen vad han sysslar med.
Finns det inget annat sätt att klara sig ur situationen än att knapra piller?
En seriös fråga nu (för en gång skull :)).
userfriendly
2006-06-25, 09:52
Finns det inget annat sätt att klara sig ur situationen än att knapra piller?
En seriös fråga nu (för en gång skull :)).
det är ju just DET jag tror att det gör. Terapi har hjälpt mig mkt förut, även om jag absolut inte är så "nere" nu, inte på långa vägar.
Däremot tar terapi mkt längre tid och det är jobbigt att leva med panikångest och kan jag tänka mig att om man är suicid så är tabletter väldigt bra eftersom de hjälper fort.
Mela:
fast nu har jag mått bra i flera dagar, knappt kännt nåt alls. Jag ska avvakta lite till tror jag, kommer det igen så...
min läkare verkar väldigt bra...
det är ju just DET jag tror att det gör. Terapi har hjälpt mig mkt förut, även om jag absolut inte är så "nere" nu, inte på långa vägar.
Däremot tar terapi mkt längre tid och det är jobbigt att leva med panikångest och kan jag tänka mig att om man är suicid så är tabletter väldigt bra eftersom de hjälper fort.
Mm, det känns lite som att piller är den lätta vägen ut istället för att anstränga sig lite för att verkligen ta tag i problemet. Men vad vet jag?
userfriendly
2006-06-25, 09:55
Mm, det känns lite som att piller är den lätta vägen ut istället för att anstränga sig lite för att verkligen ta tag i problemet. Men vad vet jag?
det är även min åsikt, men tänk dig själv att inte kunna gå ut, inte kunna träna, inte kunna arbeta/ gå i skolan, om det är så illa så borde det vara bättre att äta piller eftersom terapin tar så pass lång tid att vi kanske snackar 1-3 år för att nå stora förändringar.
jag har varit sjukskriven en gång o vill inte vara det igen. man vill kunna funka normalt
det är även min åsikt, men tänk dig själv att inte kunna gå ut, inte kunna träna, inte kunna arbeta/ gå i skolan, om det är så illa så borde det vara bättre att äta piller eftersom terapin tar så pass lång tid att vi kanske snackar 1-3 år för att nå stora förändringar.
jag har varit sjukskriven en gång o vill inte vara det igen. man vill kunna funka normalt
Klart det inte är lätt på något sätt. Förändring brukar inte vara det. Däremot så krävs det antagligen att man tar tag i problemet i ett tidigt skede.
Mm, det känns lite som att piller är den lätta vägen ut istället för att anstränga sig lite för att verkligen ta tag i problemet. Men vad vet jag?
Piller ska bara vara ett komplement till terapi. Så det är inte antingen eller liksom.
userfriendly
2006-06-25, 10:00
Klart det inte är lätt på något sätt. Förändring brukar inte vara det. Däremot så krävs det antagligen att man tar tag i problemet i ett tidigt skede.
det var ju det jag försökte göra o de skickade mig till vårdcentralen eftersom jag inte var tillräckligt störd *screwy*
Piller ska bara vara ett komplement till terapi. Så det är inte antingen eller liksom.
Hur går det när läkaren drar in ens piller då?
det var ju det jag försökte göra o de skickade mig till vårdcentralen eftersom jag inte var tillräckligt störd *screwy*
Överraskad man blir. Sveriges sjukvård i ett nötskal. Är man förutseende så ska man självklart inte ha någon hjälp utan vänta tills det är för sent.
Hur går det när läkaren drar in ens piller då?
Det trappas ner succesivt. Jag slutade tvärt när jag åt förra gången, inget smart drag av mig där.
Jag ska inte trappa ner förrän jag mått helt bra i 6 månader. Så oftast tar man det säkra före det osäkra.
Det trappas ner succesivt. Jag slutade tvärt när jag åt förra gången, inget smart drag av mig där.
Jag ska inte trappa ner förrän jag mått helt bra i 6 månader. Så oftast tar man det säkra före det osäkra.
Ok. Men säg att du blir deprimerad igen. Åker du på piller direkt då igen?
Ok. Men säg att du blir deprimerad igen. Åker du på piller direkt då igen?
Det beror nog på vad jag själv vill och hur kraftigt det hela är.
userfriendly
2006-06-25, 10:06
Ok. Men säg att du blir deprimerad igen. Åker du på piller direkt då igen?
det är berodalbanan jag e rädd för :confused: o alla biverkningar :confused:
det är berodalbanan jag e rädd för :confused: o alla biverkningar :confused:
Mjo, dit jag ville komma. Jag är absolut inte insatt. Men jag tror att det är ganska lätt att bli pillerberoende. Man vet ju att man kommer må bättre av piller, stor risk då att vanliga karaktärslösa svenssons inte väljer piller igen när man börjar må dåligt, oavsett anledning till att man mår sämre.
userfriendly
2006-06-25, 10:09
Mjo, dit jag ville komma. Jag är absolut inte insatt. Men jag tror att det är ganska lätt att bli pillerberoende. Man vet ju att man kommer må bättre av piller, stor risk då att vanliga karaktärslösa svenssons inte väljer piller igen när man börjar må dåligt, oavsett anledning till att man mår sämre.
men jag tror faktiskt inte att det är så vanligt, däremot får man säkert ta dem längre än man tänkt sig från början
mystic[-_-]
2006-06-25, 10:09
Mjo, dit jag ville komma. Jag är absolut inte insatt. Men jag tror att det är ganska lätt att bli pillerberoende. Man vet ju att man kommer må bättre av piller, stor risk då att vanliga karaktärslösa svenssons inte väljer piller igen när man börjar må dåligt, oavsett anledning till att man mår sämre.
Jojo en gammal kompis åkte dit på den banan. Deppig -> piller -> bra -> deppig -> piller osv osv det ledde senare till tyngre droger och nu vettefan vad som hänt med han.
Säger inte att man blir knarkare av zoloft men lätt att börja om och börja om i samma mönster med piller istället för att försöka lösa problemen.
norsk_gadd
2006-06-25, 10:10
Efter 6 månader slängde jag burken åt helvete, så långt bort från mig det bara gick. Förstörde aptiten och man kunde ha sex i timmar utan att man nådde.... ja ni förstår vad. Visst kul i början men inte efter ett halvår. Zoloft fungerar olika på alla människor men jag sket i pillren och kör numera naturell och är gladare än någonsin. Lycka till!
men jag tror faktiskt inte att det är så vanligt, däremot får man säkert ta dem längre än man tänkt sig från början
Jag vet som sagt inte mycket om detta. Är det verkligen vanligt att folk slutar helt med piller? Jag ställer mig ytterst tveksam till det. Människor klarar ju inte att sluta med de enklaste vanebildande sakerna, hur ska man då klara av att sluta med antidepressiva medel?
Iof kanske man slutar med piller och går över till ett annat beroende, det kan jag gå med på.
Jag vet som sagt inte mycket om detta. Är det verkligen vanligt att folk slutar helt med piller? Jag ställer mig ytterst tveksam till det. Människor klarar ju inte att sluta med de enklaste vanebildande sakerna, hur ska man då klara av att sluta med antidepressiva medel?
Man trappar ner succestivt. Långsamt, så att ma vänjer sig. Men sedan är det nog väldigt individuellt också
Man trappar ner succestivt. Långsamt, så att ma vänjer sig. Men sedan är det nog väldigt individuellt också
Det förstår jag. Men när man åker dit igen då? Klarar man att må lite dåligt utan att gå på igen? Jag är fortfarande tveksam. Det är inte som att sluta äta godis eller sådant. Det är tung medicinering.
Sheogorath
2006-06-25, 10:20
"Enkla vägen ut" och yadayadayada. Hur i helvete ska man kunna ta en svår väg ut när man knappt kommer upp ur sängen och inte ens fixar vardagen man lever i? Zoloft och andra antidepressiver är komplement till terapi och är en första insats syftande till att uppnå ett normaliserat tillstånd så att man fixar vardagen med jobb, skola, vänner, relationer etc. vilket natuligtvis är en direkt förutsättning för att kunna arbeta med något sådant som kognitiv beteendeterapi för att komma till rätta med den bakomliggande orsaken till ens psykiska ohälsa. Yankee borde vara tyst tills du vet bättre, eller ödmjukt fråga om du inte vet. Seriöst.
Det förstår jag. Men när man åker dit igen då? Klarar man att må lite dåligt utan att gå på igen? Jag är fortfarande tveksam. Det är inte som att sluta äta godis eller sådant. Det är tung medicinering.
Jag vet inte. Det är nog få som vill vara beroende, men sedan är det ju en trygghet om man vet att det fungerar. Jag vill helst klara mig utan det och jag är på väg åt rätt håll iaf. Sömntabletterna är ett större problem har jag märkt :/
Tung medicinering vettefan, zoloft är inte direkt beroendeframkallande. Inte så att man får sug efter tabletterna.
Sheogorath
2006-06-25, 10:21
Det förstår jag. Men när man åker dit igen då? Klarar man att må lite dåligt utan att gå på igen? Jag är fortfarande tveksam. Det är inte som att sluta äta godis eller sådant. Det är tung medicinering.
Man äter inte antidepressiv medicin "för att man mår lite dåligt". Shit.
work_hunter
2006-06-25, 10:22
Det förstår jag. Men när man åker dit igen då? Klarar man att må lite dåligt utan att gå på igen?
Jag är också dåligt insatt i antidepressiva läkemedel.
Men jag tar medicin mot andra symptom just nu, och jag har fått berättat för mig att den medicinen ska förebygga att symptomen inträffar igen, när jag slutat ta medicinen alltså.
Men så kanske det inte fungerar med merparten av antidepressiva läkemedel?
"Enkla vägen ut" och yadayadayada. Hur i helvete ska man kunna ta en svår väg ut när man knappt kommer upp ur sängen och inte ens fixar vardagen man lever i? Zoloft och andra antidepressiver är komplement till terapi och är en första insats syftande till att uppnå ett normaliserat tillstånd så att man fixar vardagen med jobb, skola, vänner, relationer etc. vilket natuligtvis är en direkt förutsättning för att kunna arbeta med något sådant som kognitiv beteendeterapi för att komma till rätta med den bakomliggande orsaken till ens psykiska ohälsa. Yankee borde vara tyst tills du vet bättre, eller ödmjukt fråga om du inte vet. Seriöst.
Tja, folk har uppenbarligen klarat sig ur motsvarande situationer som pillertrillarna befinner sig i utan piller.
Tyst tills jag vet bättre? Öm punkt? Dags för dig att sluta skriva i träningsforumet då :( Jag ställer frågor för att jag är nyfiken, om du sen börjar grina för att jag inte formulerar mig som du vill är det tyvärr inte mycket jag kan göra åt.
Tung medicinering vettefan, zoloft är inte direkt beroendeframkallande. Inte så att man får sug efter tabletterna.
Ok, det är inga problem att trixa med signalsubstanser?
Man äter inte antidepressiv medicin "för att man mår lite dåligt". Shit.
Heh, varför inte bara ge ett vettigt svar istället? Du fattar vad jag menar.
Sheogorath
2006-06-25, 10:29
Tja, folk har uppenbarligen klarat sig ur motsvarande situationer som pillertrillarna befinner sig i utan piller.
Tyst tills jag vet bättre? Öm punkt? Dags för dig att sluta skriva i träningsforumet då :( Jag ställer frågor för att jag är nyfiken, om du sen börjar grina för att jag inte formulerar mig som du vill är det tyvärr inte mycket jag kan göra åt.
Jepp, du ska vara tyst tills du vet bättre. För det finns mängder av människor som idag inte varit i livet om de inte fått assistans av antidepressiv medicin. Och du skriver inte frågor för att du är intresserad: då hade du formulerat dig annorlunda. Du skriver ledande frågor för att sedan kan komma fram med dina amatörståndpunkt och racka ner på "pillertrillare". Skärp dig och läs på.
mystic[-_-]
2006-06-25, 10:31
För det finns mängder av människor som idag inte varit i livet om de inte fått assistans av antidepressiv medicin
Även tvärtom
Jepp, du ska vara tyst tills du vet bättre. För det finns mängder av människor som idag inte varit i livet om de inte fått assistans av antidepressiv medicin. Och du skriver inte frågor för att du är intresserad: då hade du formulerat dig annorlunda. Du skriver ledande frågor för att sedan kan komma fram med dina amatörståndpunkt och racka ner på "pillertrillare". Skärp dig och läs på.
Snälla du. Det är tydligen ett för personligt ämne för att du ska kunna diskutera detta utan att sitta med gråten i halsen. Jag ifrågasätter hurvida det verkligen så bra att dela ut piller hit och dit. Dessutom ifrågasätter jag inte att piller är nödvändigt för vissa, utan att var och varannan tonåring med kärleksproblem ska äta dem.
']Även tvärtom
Tror inte att det är just zoloften utan brist av terapi och liknande.
Tror inte att det är just zoloften utan brist av terapi och liknande.
Japp, samma sak med heroin.
Snälla du. Det är tydligen ett för personligt ämne för att du ska kunna diskutera detta utan att sitta med gråten i halsen. Jag ifrågasätter hurvida det verkligen så bra att dela ut piller hit och dit. Dessutom ifrågasätter jag inte att piller är nödvändigt för vissa, utan att var och varannan tonåring med kärleksproblem ska äta dem.
Zoloft skrivs inte ut hit och dit. Det är säkert vissa som får zoloft istället för terapi vilket egentligen beror på att sveriges psykvård suger.
Och man får inte zoloft om man är "Lite depp"..isf får man ljuga rätt så friskt
Sheogorath
2006-06-25, 10:33
']Även tvärtom
Självfallet. Initialt kan depressionen förvärras och det är därför synnerligen viktigt att man inte avslutar medicineringen trots att man känner sig sämre. Det står i FASS och varje ansvarsfull läkare påpekar detta. Fullgod effekt uppnås inte förrän efter ibland så lång tid som sex veckor med medicinen, om det är SSRI vi talar om; den grupp som bl.a. Zoloft tillhör.
Zoloft skrivs inte ut hit och dit. Det är säkert vissa som får zoloft istället för terapi vilket egentligen beror på att sveriges psykvård suger.
Jag syftar inte bara på zoloft utan piller i allmänhet.
mystic[-_-]
2006-06-25, 10:37
Självfallet. Initialt kan depressionen förvärras och det är därför synnerligen viktigt att man inte avslutar medicinering trots att man känner sig sämre. Det står i FASS och varje ansvarsfull läkare påpekar detta. Fullgod effekt uppnås inte förrän efter ibland så lång tid som sex veckor med medicinen, om det är SSRI vi talar om; den grupp som bl.a. Zoloft tillhör.
Det som är ett av problemen. Om man nu är väldigt nere när medicineringen påbörjas så är ju steget mot att hoppa från ett hus närmare än att fortsätta med medicinen.
Om det nu blir så att man blir deppig fler gånger och det blir som en evig loop så är steget ned i avgrunden säkert mer lockande än att fortsätta i sin eviga ångestcirkel.
Det handlar om att lösa problemen inte dölja dem.
Sheogorath
2006-06-25, 10:37
Jag syftar inte bara på zoloft utan piller i allmänhet.
Då tar vi det än en gång: medicin mot psykiskt sjukdom används för att uppnå ett normaliserat tillstånd så att personen kan ordna sin tillvaro på ett sådant sätt att hon kan tillgodogöra sig behandling som kommer till rätta med den bakomliggande problematiken. Comprende?
Då tar vi det än en gång: medicin mot psykiskt sjukdom används för att uppnå ett normaliserat tillstånd så att personen kan ordna sin tillvaro på ett sådant sätt att hon kan tillgodogöra sig behandling som kommer till rätta med den bakomliggande problematiken. Comprende?
Och det är det enda sättet? Jag är fortfarande inte övertygad. Du menar alltså att den stora del av sveriges befolkning som äter t.ex antidepressiva medel alla har legat orörliga i sängen och inte klarat av att göra någonting öht?
Sheogorath
2006-06-25, 10:39
']Det som är ett av problemen. Om man nu är väldigt nere när medicineringen påbörjas så är ju steget mot att hoppa från ett hus närmare än att fortsätta med medicinen.
Om det nu blir så att man blir deppig fler gånger och det blir som en evig loop så är steget ned i avgrunden säkert mer lockande än att fortsätta i sin eviga ångestcirkel.
Det handlar om att lösa problemen inte dölja dem.
Men snälla. Det är inget "pillertrillande" vi talar om. Det handlar om stegvis utfasning tillsammans med t.ex. kognitiv beteendeterapi, där noggrann kontroll och uppföljning av varje dosförändring kombineras med den alternativa behandlingen, så att ett normaliserat tillstånd uppnås utan någon medicin.
Sheogorath
2006-06-25, 10:41
Och det är det enda sättet? Jag är fortfarande inte övertygad. Du menar alltså att den stora del av sveriges befolkning som äter t.ex antidepressiva medel alla har legat orörliga i sängen och inte klarat av att göra någonting öht?
Nope. SSRI-preparat används för behandling av andra sjukdomstillstånd också. Userfriendly här är just ett sådant fall.
Nope. SSRI-preparat används för behandling av andra sjukdomstillstånd också. Userfriendly här är just ett sådant fall.
Återigen, är piller den enda lösningen?
Sheogorath
2006-06-25, 10:43
Återigen, är piller den enda lösningen?
Vem har talat om den enda lösningen?
Vem har talat om den enda lösningen?
Läs tråden?
Sheogorath
2006-06-25, 10:44
Nu ska jag sola. Yankee skaffar sig en dos ödmjukhet inför saker han inte vet någonting om sålänge.
Nu ska jag sola. Yankee skaffar sig en dos ödmjukhet inför saker han inte vet någonting om sålänge.
Haha, du är för sjuk. Ge mig konkreta svar istället för att spela martyr.
Nu ska jag sola. Yankee skaffar sig en dos ödmjukhet inför saker han inte vet någonting om sålänge.
Glöm inte dina karotenpiller bara :thumbup:
Ninjasmurf
2006-06-25, 10:47
Håller med Yankeebar; känns som det skrivs ut piller ganska lätt, fast jag kanske bara fått en felaktig bild av media.
Fast det är inte så svårt att föreställa sig att doktorer lättare skriver ut piller för psykiska "åkommor" för att det gör dom mot fysiskaska diton.
Lite kul dock att man skulle kunna byta ut antidepressiva medel mot valfri annan drog i den här tråden och det hade ändå sett likadant ut :)
Återigen, är piller den enda lösningen?
Yankee, jag kan försöka svara, utifrån det jag själv vet.
Piller är inte enda lösningen och det är inte hela lösningen. Depressioner är rätt så individuellt och alla kräver olika former av medicinering. Men eftersom det är en sjukdom bör det behandlas som vilken sjukdom som helst. Pillrerna underlättar terapin och gör att patienten har ork till att få hjälp. När man är depp får man ofta en "skit samma"-attityd och bryr sig inte om man blir bättre eller sämre egentligen. Man bryr sig inte om man dör eller om man fortsätter att gå runt som en zombie. Pillrerna hjälper patienten att orka ta tag i sitt liv igen.
User som beskrev att hon har panikångest kan få stor hjälp av zoloft. Jag lider själv av skiten och kan inte andas när jag får en ångestattack, hade jag då inte haft lugnande hade jag förmodligen dött av syrebrist.
D Andersson
2006-06-25, 10:51
Att lösningen på alla problem stavas piller numera beror på att det inte existerar någon psykvård längre, man tager vad man haver i brist på terapi och riktig vård så att säga.
Lasse Kongo
2006-06-25, 10:54
Jag blir mörkrädd när man läser om hur många unga människor som mår så dåligt psykiskt i sina liv att de i princip måste "gå" på tabletter för att leva.
Vad är fel?
Callister
2006-06-25, 10:56
Jag blir mörkrädd när man läser om hur många unga människor som mår så dåligt psykiskt i sina liv att de i princip måste "gå" på tabletter för att leva.
Vad är fel?
Det är så samhället ser ut idag, har du missat det?
Yankee, jag kan försöka svara, utifrån det jag själv vet.
Piller är inte enda lösningen och det är inte hela lösningen. Depressioner är rätt så individuellt och alla kräver olika former av medicinering. Men eftersom det är en sjukdom bör det behandlas som vilken sjukdom som helst. Pillrerna underlättar terapin och gör att patienten har ork till att få hjälp. När man är depp får man ofta en "skit samma"-attityd och bryr sig inte om man blir bättre eller sämre egentligen. Man bryr sig inte om man dör eller om man fortsätter att gå runt som en zombie. Pillrerna hjälper patienten att orka ta tag i sitt liv igen.
User som beskrev att hon har panikångest kan få stor hjälp av zoloft. Jag lider själv av skiten och kan inte andas när jag får en ångestattack, hade jag då inte haft lugnande hade jag förmodligen dött av syrebrist.
Ska bara börja med.
"För kort och ytlig andning är en av de största bovarna i ångestdramat. Även om du inte lägger
märke till det själv, så höjer du säkert axlarna och andas korta, snabba andetag när du har ångest.
På så sätt syresätts inte ditt blod ordentligt, balansen mellan syre och koldioxid rubbas och du får
en mängd obehagliga symptom som inte alls är farliga, men som säkert skrämmer dig. Andningen
regleras alltid av sig själv förr eller senare - om kroppen hotas av en allt för stor syrebrist tar
autopiloten över och du kan alltså inte kväva dig själv till döds genom ytlig andning hur mycket
du än försöker."
http://66.249.93.104/search?q=cache:ivR_B-FEF4EJ:www.angest.org/sthlm/Broshyr.pdf+syrebrist+%C3%A5ngestattack&hl=sv&gl=se&ct=clnk&cd=7&client=firefox-a
Jag förstår som sagt att piller har sin plats i behandlingen. Det är inte det jag ifrågasätter.
Jag har haft någon form av ätstörning de senaste åren. Först Anorexia och nu någon form av Ortorexia. Ångest om jag äter en pizza osv. Så jag bestämde mig för att ta konktakt med enheten för ätstörningar nu i våras här i lund. De gav mig Fluoxetin (SSRI) för det skulle kunna dämpa ångesten och ta bort min depression som jag kanske hade.
I alla fall jag började med pillerna efter en panikångestattack på en fest. I början var allting bra. Tänk er den känslan man har efter en dag då man har pluggat mycket, tränat bra, ätit nyttigt osv. En känsla av tillfredställdhet. Problemet var bara att den känslan hade jag hela tiden. Så det innebar att jag gjorde inte ett skit, studierna tyckte jag inte var så viktiga. Sedan efter någon månads tid insåg jag vad fan som höll på att hända. Jag kastade tabletterna åt helvete och har inte rört dem sedan dess. Tentan lyckades jag fixa.
Har insett att ångesten driver en massa saker hos mig. Mina studier t ex. Eller kanske inte ångest men dåligt samvete i alla fall.
Nu är det sommar, jag mår fin fint. Ätstörningar (om det nu är det) har jag kvar fortfarande men jag är glad och jag tar inga piller. Är MYCKET glad att jag lyckades ta mig ur pillerfällan innan det var för sent. Säger inte att det är fel med piller men de var fel för mig i alla fall.
Cerberus
2006-06-25, 10:58
Piller kan va bra när det e akut, så att man inte gör nåt dumt.
Jag har käkat antidepp i över två år med framgång(även om jag har ups and downs då o då). Dock tror jag träning och kost har hjälpt mig betydligt mer overall då jag var helt stillasittande förr(och fet).
Men som sagt terapi kan behövas, man behöver gå till roten av saker o ting och det ska jag göra snart...
En fråga. Hur många av er som har fått ångestattacker har fått det i samband med alkoholintag? Det verkar vara en gemensam nämnare.
Callister
2006-06-25, 11:00
Alla som äter piller måste inte äta piller, fel finns överallt! Men du har lite konstig synvinkel Jänkarn. Du ska gå ner i vikt, din förbränning fungerar knappt pga. fysiologiska skäl. Du får medicin för detta och din förbränning ökar; du går ner i vikt. Att ha depressioner och ångest är likvärdigt med andra diverse reaktioner i kroppen; när det beror på kemiska felaktigheter i hjärnan. Och oftast är det pga. detta. De andra räknas till de som tar piller (tänkte skriva p-piller :D) felaktigt. Punkt?
Lasse Kongo
2006-06-25, 11:00
Det är så samhället ser ut idag, har du missat det?
Ja men varför?
Nej jag har knappast missat det, svårt då det står i varenda jävla tidning om hur dåligt folk mår och om hur dem kommer ur sina deppisar och va dem käkar för mediciner, rätt meningslöst för mig att läsa.
Jag skrev även, vad är fel?
Missade du det :D
Cerberus
2006-06-25, 11:01
En fråga. Hur många av er som har fått ångestattacker har fått det i samband med alkoholintag? Det verkar vara en gemensam nämnare.
jag har fått det många ggr, det är till stor del att jag dricker väldigt sällan nu plus att jag vill hålla formen.
Varit full två ggr i år kontra typ varenda helg förra året...
Att ha depressioner och ångest är likvärdigt med andra diverse reaktioner i kroppen; när det beror på kemiska felaktigheter i hjärnan. Och oftast är det pga. detta.
"Det är en vanlig missuppfattning att medicinsk behandling av depressioner och ångest enbart handlar om att återställa en kemisk obalans i hjärnan, utan att ta hänsyn till psykologiska faktorer. "
http://depression.netdoktor.passagen.se/default.ns?lngItemID=4309
En fråga. Hur många av er som har fått ångestattacker har fått det i samband med alkoholintag? Det verkar vara en gemensam nämnare.
Har jag aldrig fått faktiskt. Jag får det lite då och då. Ofta när jag är ensam, ibland när jag sover.
En fråga. Hur många av er som har fått ångestattacker har fått det i samband med alkoholintag? Det verkar vara en gemensam nämnare.
Ångest utlöses av Alkohol. Alkolister får t ex ångest och därför dricker de osv
Callister
2006-06-25, 11:03
"Det är en vanlig missuppfattning att medicinsk behandling av depressioner och ångest enbart handlar om att återställa en kemisk obalans i hjärnan, utan att ta hänsyn till psykologiska faktorer. "
http://depression.netdoktor.passagen.se/default.ns?lngItemID=4309
Allmänt erkänd läkarkår tillämpar både det biologiska perspektivet, psykoanalysen m.m. efter vad de tycker. Jag anser att alla hör ihop i en gemensam nämnare. ;)
Cerberus
2006-06-25, 11:03
Nåt som jag tycker är jobbigt att medicinen strular och fungerar inte ibland vilket gör min viktnedgång väldigt svår periodvis..
Callister
2006-06-25, 11:03
Ja men varför?
Nej jag har knappast missat det, svårt då det står i varenda jävla tidning om hur dåligt folk mår och om hur dem kommer ur sina deppisar och va dem käkar för mediciner, rätt meningslöst för mig att läsa.
Jag skrev även, vad är fel?
Missade du det :D
Aha, det enda som är fel hittils är att jag inte ätit frukost än. :MrT:
Lasse Kongo
2006-06-25, 11:05
Aha, det enda som är fel hittils är att jag inte ätit frukost än. :MrT:
ÄT!
:D
Allmänt erkänd läkarkår tillämpar både det biologiska perspektivet, psykoanalysen m.m. efter vad de tycker. Jag anser att alla hör ihop i en gemensam nämnare. ;)
Jag tvivlar inte på deras kunskaper, även om de antagligen inte tillämpar dem som de ska. Jag syftade mest på allmänheten med det inlägget ;)
Callister
2006-06-25, 11:10
Jag tvivlar inte på deras kunskaper, även om de antagligen inte tillämpar dem som de ska. Jag syftade mest på allmänheten med det inlägget ;)
Gör det du. :)
Titta bara på hur läkarkåren sköter viktproblemen, var tredje medlem här på kollo är en bättre dietist än vad sjukhusens dietister är. Jag har varit där mycket och det är skitsnack. När man sedan börjar läsa psykologi på egen hand så blir man kritisk mot läkarkårens hipphapp. Precis som jag blev skeptisk mot dietister när kollo lärde mig om näringslära. Det menade jag med inlägget. ;)
Gör det du. :)
Titta bara på hur läkarkåren sköter viktproblemen, var tredje medlem här på kollo är en bättre dietist än vad sjukhusens dietister är. Jag har varit där mycket och det är skitsnack. När man sedan börjar läsa psykologi på egen hand så blir man kritisk mot läkarkårens hipphapp. Precis som jag blev skeptisk mot dietister när kollo lärde mig om näringslära. Det menade jag med inlägget. ;)
Ah, jag missförstod :em:
Ja men varför?
Nej jag har knappast missat det, svårt då det står i varenda jävla tidning om hur dåligt folk mår och om hur dem kommer ur sina deppisar och va dem käkar för mediciner, rätt meningslöst för mig att läsa.
Jag skrev även, vad är fel?
Missade du det :D
Jag tror att det till viss del är emo-kulturen vi faktiskt har och att folk är lite bortskämda med saker/möjligheter. Folk får ångest eftersom dels skall de upptäcka hela världen, utbilda sig perfekt och vara snygg etc. Dessutom är det nog lättare att isolera sig och tycka synd om sig nuförtiden. Fast ja, jag tror även att läkare kastar piller på vissa även om det inte är den bästa lösningen.
Jämför med förr när man hade mindre roliga leksaker men blev snickare som farsan och åkte ner till dansbanan på helgen. Lite tryggare tillvaro.
Märks tydligt vilka det är som inte varit "där". Tillhörde själv samma skara som vägrade praktiskt taget ta alvedon innan jag slog i botten och hamnade på akuten med en överdos sömntabletter i blodet.
Terapi, daglig kontakt och Cipralex blev resultatet. För att inte tala om sömntabl. Allt kom i engångs förpackningar med tanke på min historik. Fick hämta ut dem varannan dag personligen samtidigt som ett samtal. Medecineringen gjorde att man kunde tänka igen och skapade uttrymme för att se vad som var fel i en liv. Gav lite bättre perspektiv då man inte längre bara såg hur dåligt allt va.
Känns lite som om det är det som är tanken med medicinering och terapi. Att ge en lite andra perspektiv på saker man själv ser så enkelspårigt.
Lasse Kongo
2006-06-25, 11:20
Jag tror att det till viss del är emo-kulturen vi faktiskt har och att folk är lite bortskämda med saker/möjligheter. Folk får ångest eftersom dels skall de upptäcka hela världen, utbilda sig perfekt och vara snygg etc. Dessutom är det nog lättare att isolera sig och tycka synd om sig nuförtiden. Fast ja, jag tror även att läkare kastar piller på vissa även om det inte är den bästa lösningen.
Jämför med förr när man hade mindre roliga leksaker men blev snickare som farsan och åkte ner till dansbanan på helgen. Lite tryggare tillvaro.
Låter som det kan stämma rätt bra, jag får själv lite känsla av att det är någonslags "ilandsångest" det handlar om för många, din beskrivning stämmer ju in rätt bra på dem.
Jag tror att det till viss del är emo-kulturen vi faktiskt har och att folk är lite bortskämda med saker/möjligheter. Folk får ångest eftersom dels skall de upptäcka hela världen, utbilda sig perfekt och vara snygg etc. Dessutom är det nog lättare att isolera sig och tycka synd om sig nuförtiden. Fast ja, jag tror även att läkare kastar piller på vissa även om det inte är den bästa lösningen.
Jämför med förr när man hade mindre roliga leksaker men blev snickare som farsan och åkte ner till dansbanan på helgen. Lite tryggare tillvaro.
Bra inlägg. Känner igen mig och håller med fullständigt.
Callister
2006-06-25, 11:30
Precis som när farsan berättar om sina gamla tider. Man åkte runt i raggarbil och körde lite rockabilly. Drack ren sprit och öl. Jävlades med vakterna i stan (det där slottet). Orakade brudar och hängpattar. Kanske inte sätter punkt på det hela men man får intrycket av att det inte alls var likadant. Allt efter 90-talet suger!
Den mentaliteten som många här har tror jag är en del av problemet. En massa "du borde vara tacksam", "vad har du att må dåligt över", "snäpp upp dig och lös dina problem vekling" Tacka fasen för att folk hållersaker och ting inombords tills de kollapsar när alla som inte haft det eller varit riktigt nära nån som haft det bara kastar omkring en massa klyshor om att man ska klara allt på egen hand.
Det är knappast socialt accepterat för en kille iaf att vara deprimerade till den grad att det medicineras. Allt tack vare den mentalitet som många här beskriver. Ni ser mer eller mindre ner på alla som tar piller.
Hela diskussionen påminner mig starkt om "resa och a-kassa" dängan som flukturerar på alla reseforum. De som arbetar anser det vara fel medans de som är arbetslösa anser att det är deras förbannade rätt.
Ni ser mer eller mindre ner på alla som tar piller.
Det snarare folk som du som tror att andra ser på folk som du.
Den mentaliteten som många här har tror jag är en del av problemet. En massa "du borde vara tacksam", "vad har du att må dåligt över", "snäpp upp dig och lös dina problem vekling" Tacka fasen för att folk hållersaker och ting inombords tills de kollapsar när alla som inte haft det eller varit riktigt nära nån som haft det bara kastar omkring en massa klyshor om att man ska klara allt på egen hand.
Det är knappast socialt accepterat för en kille iaf att vara deprimerade till den grad att det medicineras. Allt tack vare den mentalitet som många här beskriver. Ni ser mer eller mindre ner på alla som tar piller.
Jag försökte förklara vad jag tror är orsaken. Jag har själv varit deprimmerad som fan ett tag även om jag nu tror det var på grund av en annan medicin jag käkade tillsammans med att allt gick åt helvete. Dessutom äter jag massor av piller, dock inte för psykisk sjukdom men ändå.
Jag vill inte säga att folk skall vara tacksamma för vad de har. Hur många ungdommar nuförtiden är inte vilsna för de vet inte vad de skall göra? För många möjligheter tillsammans med en press att lyckas är ju inte bra för alla, det är det jag försöker säga. Men som jag sade, enbart vad jag tror kan stå bakom viss del av det ökade behovet av psykiatrisk vård.
Sheogorath
2006-06-25, 11:42
Det snarare folk som du som tror att andra ser på folk som du.
Edit, edit?
Ingen har talat om det som en enda lösning, Yankee. Medicin mot psykisk sjukdom används för att uppnå ett normaliserat tillstånd så att patienten ska kunna vara mottaglig för alternativ behandling. Som en starthjälp.
D Andersson
2006-06-25, 11:47
Piller kan va bra när det e akut, så att man inte gör nåt dumt.
Jag har käkat antidepp i över två år med framgång(även om jag har ups and downs då o då). Dock tror jag träning och kost har hjälpt mig betydligt mer overall då jag var helt stillasittande förr(och fet).
Men som sagt terapi kan behövas, man behöver gå till roten av saker o ting och det ska jag göra snart...
Med framgång? Framgång för vem menar du? Läkemedelsbolagen antar jag.
Du lär vara ett alltför vanligt exempel på hur man inte ska göra. Du har ätit dina eländes piller i två år, två år! Varför ska du gå till botten med dina problem snart? Du skulle givetvis ha gjort det i samband med att du började äta din antidepressiva medicin. Jag blir väldigt nyfiken här, en tydligare bekräftelse på att psykvården inte existerar finns inte. När en läkare kan skriva ut antidepressiv medicin åt en patient under två års tid och inte kräva att patienten ska göra något annat för att lösa sina problem är något fruktansvärt fel.
Piller är aldrig lösningen, det är på sin höjd en hjälp i samband med övriga åtgärder, att man går till botten med sina problem. Du har ju uppenbarligen kommit så långt att du tänkt tanken att göra något åt saken iaf.
mystic[-_-]
2006-06-25, 11:51
Med framgång? Framgång för vem menar du? Läkemedelsbolagen antar jag.
Du lär vara ett alltför vanligt exempel på hur man inte ska göra. Du har ätit dina eländes piller i två år, två år! Varför ska du gå till botten med dina problem snart? Du skulle givetvis ha gjort det i samband med att du började äta din antidepressiva medicin. Jag blir väldigt nyfiken här, en tydligare bekräftelse på att psykvården inte existerar finns inte. När en läkare kan skriva ut antidepressiv medicin åt en patient under två års tid och inte kräva att patienten ska göra något annat för att lösa sina problem är något fruktansvärt fel.
Piller är aldrig lösningen, det är på sin höjd en hjälp i samband med övriga åtgärder, att man går till botten med sina problem. Du har ju uppenbarligen kommit så långt att du tänkt tanken att göra något åt saken iaf.
:bow:
Edit, edit?
Ingen har talat om det som en enda lösning, Yankee. Medicin mot psykisk sjukdom används för att uppnå ett normaliserat tillstånd så att patienten ska kunna vara mottaglig för alternativ behandling. Som en starthjälp.
Jao, orkade inte.
Jag har redan förklarat vad jag menar.
Angående mediciner:
När jag blev deprimerad sa man att jag skulle ta piller. Jag sa att jag inte ville, men det sket man i, och jag var inte på humör att tjafsa, så att säga. Men jag åt aldrig pillrena. Den lilla revolten var nog en av de saker som till slut fick mig att må bättre. Jag gillar tydligen att sätta mig på tvären.
Så ja, man kan må bättre utan piller. Förutsatt att man inte tar livet av sig innan dess.
Angående ångest och alkohol:
Jag får aldrig ångest av alkohol. Den här dagenefter-ångesten som alla tycks drabbas av är jag i princip befriad ifrån. Visst kan jag få rationell ångest ("åh, fan, jag förstörde mina byxor och spydde på den där tjejen"), men ingen irrationell som bara bygger på hur man känner sig ("åh, världen suger och alla hatar mig"). Den senare typen av ångest har jag bara fått utan alkohol.
Angående emo-kultur:
Yeah, right. Det kanske beror på emokultur att 14-åringar är deprimerade i vissa fall, men inte inte fan blir Erik, 32, med två barn och fru deprimerad för att han vill vara som de andra emo-kidsen. Eller hur?
Yeah, right. Det kanske beror på emokultur att 14-åringar är deprimerade i vissa fall, men inte inte fan blir Erik, 32, med två barn och fru deprimerad för att han vill vara som de andra emo-kidsen. Eller hur?
Jag sade väl inte att det var någon förklaring för alla? Finns massor av anledningar till att varför folk kan bli deprimmerade, jag sade däremot att jag tror att det kan vara en av anledningarna till att det har ökat såpass.
Att ungdomar varit deprimerade tror jag nog alltid existrerat. Problemet är att många drar alla över en kam. Det är ok att vara deprimerade som 14-årig tjej. Hur tror du jag blir bemött som 25årig vakt. Klassas mer eller mindre som knäppgök. Å andra sidan finns det även fördelar med att tillhöra minoriteten. Det var inget snack om saken att jag skulle få hjälp när jag hamnade där jag hamnade. Fick hjälp samma sekund jag satte min fot där.
Yankee: och varför tror du att man tar förgivet att folk gör det? 1. man tänker inte klart som depprimerad. 2. När man väl fått medicinering så är man helt plötsligt "vek" för att man ju behövt det.
Säger som Sheo. Det behövs oftast något som bryter den onda cirkel man är inne i. Nu pratar jag inte om den minikris som många ungdomar möter efter gymnasiet eller universitetet när valen blir för många.
Men det är onekligen ganska intressant att se att majoriteten av dem som är emot pillerbiten är de som själva inte fått några...
Men det är onekligen ganska intressant att se att majoriteten av dem som är emot pillerbiten är de som själva inte fått några...
Varför är det intressant? Det hade varit ganska konstigt om det var tvärtom.
Cerberus
2006-06-25, 12:40
Med framgång? Framgång för vem menar du? Läkemedelsbolagen antar jag.
Du lär vara ett alltför vanligt exempel på hur man inte ska göra. Du har ätit dina eländes piller i två år, två år! Varför ska du gå till botten med dina problem snart? Du skulle givetvis ha gjort det i samband med att du började äta din antidepressiva medicin. Jag blir väldigt nyfiken här, en tydligare bekräftelse på att psykvården inte existerar finns inte. När en läkare kan skriva ut antidepressiv medicin åt en patient under två års tid och inte kräva att patienten ska göra något annat för att lösa sina problem är något fruktansvärt fel.
Piller är aldrig lösningen, det är på sin höjd en hjälp i samband med övriga åtgärder, att man går till botten med sina problem. Du har ju uppenbarligen kommit så långt att du tänkt tanken att göra något åt saken iaf.
Nej piller är inte lösningen och det har jag aldrig sagt heller. Och jag ser inte mina piller som "eländes piller", skulle jag göra det så skulle jag bara bli mer deprimerad. Jag har gått hos en kurator osv en period men slutade för jag kände mig "bra".
Piller är inte lösningen men om man e på väg mot undergång(självmord) så är det nog bättre eller hur? Hur opedagogisk får en människa vara egentligen..?
oavsett att jag inte "löst" problemen så har jag förbättrat min livssituation extremt mycket och jag har svårt att tänka mig att jag hade orkat utan "pillers" påskjutning.
http://www.svd.se/dynamiskt/idag/did_3684539.asp
Mycket läsvärt. Särskilt för sheo som kanske kommer att inse att det inte fungerar som han verkar tro att det gör.
Cerberus
2006-06-25, 12:49
http://www.svd.se/dynamiskt/idag/did_3684539.asp
Mycket läsvärt. Särskilt för sheo som kanske kommer att inse att det inte fungerar som han verkar tro att det gör.
det är alltid kul att se ned på människor eller hur?
det är alltid kul att se ned på människor eller hur?
Vad pratar du om nu?
Herkulez
2006-06-25, 12:53
det är alltid kul att se ned på människor eller hur?
va babblar du om? har då inte sett ett skit här i tråden som pekar på att yankee ser ner på dom som käkar piller, lägg ner det där snacket va, bara för att man ifrågasätter vissa saker betyder det inte att man ser ner på dom som är drabbade av det.
va babblar du om? har då inte sett ett skit här i tråden som pekar på att yankee ser ner på dom som käkar piller, lägg ner det där snacket va, bara för att man ifrågasätter vissa saker betyder det inte att man ser ner på dom som är drabbade av det.
Ah, fint med lite vett i tråden :):love:
Från en av länkarna Yankeee postade:
"Det är väl självklart att inte en halv miljon människor går omkring med en obalans i hjärnans serotoninsystem. Däremot har vi i dag mycket mindre acceptans för att vara annorlunda och känslig. Vår samhällssituation tillåter inte det utan kräver att vi måste klara ett högt tempo och höga krav. Gör vi inte det faller vi igenom."
http://www.svd.se/dynamiskt/Idag/did_3700355.asp
Det är väl lite vad jag försökte säga, även om jag inriktade mig på ungdomar eftersom det verkar vara en majoritet i tråden.
Cerberus
2006-06-25, 13:20
Vad pratar du om nu?
Ursäkta :em: jag läste inte igenom tråden ordentligt.
Sheogorath
2006-06-25, 13:37
http://www.svd.se/dynamiskt/idag/did_3684539.asp
Mycket läsvärt. Särskilt för sheo som kanske kommer att inse att det inte fungerar som han verkar tro att det gör.
Jag kommenterar texterna allteftersom. Det här är ett utdrag ur det första jag läser:
"Läkaren lyssnade på hennes historia och sedan skrev han ut ett recept på Fontax. Ett "lyckopiller", tänkte Pernilla.
- Jag nästan slängde receptet i ansiktet på honom när jag förstod vad det var jag fått. Jag blev så arg! Jag hade ju kommit hit för att ta reda på vad det var för fel på mig, inte för att få piller.
Så Pernilla gick i oförrättat ärende. Hon, som många andra, tyckte att tabletter, det var väl ändå fusk. En artificiell lycka. Kaoset hemma fick istället fortsätta ytterligare en tid. Nu fungerade inte amningen av den nyfödda och depressionen tilltog. Pernilla fortsatte att skämmas. Det kändes som om hon inte klarade någonting.
Till slut gav hon upp och gick tillbaka till mottagningen. Där fick hon tillgång till en stödperson och ett nytt recept på en antidepressiv medicin. Dosen trappades försiktigt upp för att undvika biverkningar.
- Jag minns tiden efter mycket väl. För första gången i mitt liv upplevde jag en menstruation utan psykiska problem. För mig var det fantastiskt!
Och sedan dess har alltså Pernillas liv ändrats. Hon njuter i fulla drag av sina barn, har sagt upp sig från sitt jobb för att kunna göra det hon vill - nämligen ta reda på mer om sin egen sjukdomshistoria och hur antidepressiva mediciner fungerar. Visst kan livet med småbarn fortfarande vara kämpigt men de tunga svarta tankarna och tomhetskänslorna är helt borta.
- Ofta tror jag att kritiken mot dessa mediciner grundar sig på dålig information. Folk är helt enkelt rädda för en medicin som påverkar personligheten. Det är synd att det fortfarande är så mycket hysch-hysch runt detta. Egentligen spelar det ju ingen roll om det är insulin (som sockersjuka behöver) eller serotonin som man behöver tillföra kroppen för att må bra.
Barndomen då? Tror hon inte den spelar in?
- Det är väl klart att det kan vara så, men inte i mitt - och många andras - fall. Jag är uppväxt i en vanlig, lycklig familj där vi inte haft så mycket problem. Mamma och pappa lever fortfarande ihop och jag minns min uppväxt som ljus.
Det är Pernilla säker på trots att hon själv inte prövat terapi. Hennes mamma var hemma eftersom hon under nästan alla barnaår hade reumatisk värk och därmed var sjukskriven. Man diskuterade mycket, men just psykiska problem var svårt att tala om, medger Pernilla. Föräldrarna kände till exempel inte till hennes hetsätning.
- Självklart skulle det ändå vara bra med psykologisk hjälp. De flesta som får antidepressiv medicin har ju faktiskt gått igenom en svår kris och DET behöver man bearbeta i terapi. Minnena kommer man inte ifrån.
Istället tror Pernilla att depression i många fall handlar om ett bristtillstånd i hjärnan och att medicin kan råda bot på detta genom att den balanserar serotoninhalten.
- Ja, för när jag ser tillbaka på mitt liv så förstår jag att jag alltid haft det här problemet och att ångesten förmodligen är ärftlig. Därför är jag glad att jag via medicin vågat sätta punkt för mitt lidande."
Hoppas att du inte tänker ta Pernillas ord som exempel nu bara. Hon är lagom ute och cyklar i det mesta hon säger :)
Sheogorath
2006-06-25, 13:50
Och nu har jag skummat/läst de andra i serien. Vad är din poäng, Yankee? Om vi alltså frångår missuppfattningen att medicin skulle vara alternativ till t.ex. kognitiv behandling? Det är ett komplement.
Det är ett faktum att det råder resursbrist inom vården, men jag anser att det är var mans ansvar att själva ansvara för sitt tillfrisknande när man uppnått önskat tillstånd med hjälp av sin medicin. Läkarens roll är att guida patienten i dessa medicinska frågor: sen när man upplever att medicinen/medicinera ger effekt och att man är fri från symptomen man medicinar mot, ja då är det dags att ta ansvar för sitt egentliga tillfrisknande, syftande till att vara symptomfri utan medicin. Men det är inte öppenvårdens avdelning. Det är specialister som tillsammans med patienten som ska sköta detta.
Sheogorath
2006-06-25, 13:51
Hoppas att du inte tänker ta Pernillas ord som exempel nu bara. Hon är lagom ute och cyklar i det mesta hon säger :)
Jag vill bara att vi inte ska glömma att det är riktiga människor vi talar om. De är inte fiktiva karaktärer i en principiell debatt.
Och nu har jag skummat/läst de andra i serien. Vad är din poäng, Yankee? Om vi alltså frångår missuppfattningen att medicin skulle vara alternativ till t.ex. kognitiv behandling? Det är ett komplement. Men vad ska läkarna göra. Tvinga sina patienter att söka sig till den psykriatiska öppenvården? Det är ett faktum att det råder resursbrist inom vården, men jag anser att det är var mans ansvar att själva ansvara för sitt tillfrisknande när man uppnått önskat tillstånd med hjälp av sin medicin. Läkarens roll är att guida patienten i dessa medicinska frågor: sen när man upplever att mediciner ger effekt och att man är fri från symptomen man medicinar mot, ja då är det dags att ta ansvar för sitt egentliga tillfrisknande, syftande till att vara symptomfri utan medicin. Men det är inte öppenvårdens avdelning. Det är specialister som tillsammans med patienten som ska sköta detta.
Min poäng är densamma som förut, piller är ingen universal lösning. Och jag har fortfarande inte fått något riktigt svar på vad man kan göra istället för att ta piller (nu pratar jag inte om de som är helt oförmögna att göra något öht utan piller, utan den stora massan som knaprar piller i brist på annat). Eftersom att sjukvården uppenbarligen inte kan ta hand om alla de personer som skulle behöva terapi och diverse andra behandlingar så måste man ju komma på ett annat sätt att lösa sina problem på, som inte innefattar medicinering.
Sheogorath
2006-06-25, 13:57
Från en av länkarna Yankeee postade:
"Det är väl självklart att inte en halv miljon människor går omkring med en obalans i hjärnans serotoninsystem. Däremot har vi i dag mycket mindre acceptans för att vara annorlunda och känslig. Vår samhällssituation tillåter inte det utan kräver att vi måste klara ett högt tempo och höga krav. Gör vi inte det faller vi igenom."
http://www.svd.se/dynamiskt/Idag/did_3700355.asp
Det är väl lite vad jag försökte säga, även om jag inriktade mig på ungdomar eftersom det verkar vara en majoritet i tråden.
Varför är det otänkbart att så många leder av seratoninbrist, menar du? Samhällsutvecklingen har gått fruktansvärt mycket snabbare än vår biologiska situation. Sätt alla dessa som medicinerar i ett annat samhällsklimat, säg stenåldern, och de hade kanske klarat sig fantastiskt bra utan sin medicin, men i dagens samhälle har de för lite av de aktuella signalsubstanserna för att kunna prestera så bra som de kräver av sig själva, eller som krävs av dem.
Men ska de läggas på offeraltaret medan dagens ansvarstagande Goda Riddare försöker ändra samhället till att bli mer humant, eller ska vi hjälpa dessa människor till ett bra liv. Det är inte ett svårt val för mig. Självklart måste vi förändra det som är grundläggande fel i vårt samhälle, men inte fan ska vi neka människor medicin för att "sådant inte hade behövs om samhället såg annorlunda ut".
Sheogorath
2006-06-25, 13:59
Min poäng är densamma som förut, piller är ingen universal lösning. Och jag har fortfarande inte fått något riktigt svar på vad man kan göra istället för att ta piller (nu pratar jag inte om de som är helt oförmögna att göra något öht utan piller, utan den stora massan som knaprar piller i brist på annat). Eftersom att sjukvården uppenbarligen inte kan ta hand om alla de personer som skulle behöva terapi och diverse andra behandlingar så måste man ju komma på ett annat sätt att lösa sina problem på, som inte innefattar medicinering.
Varför? Det ultimata är naturligtvis att snabbt sätta in en medicin, hitta rätt dos/variant och normalisera tillståndet, sedan låta personen etablera en bra tillvaro hon trivs med, för att sedan låta henne tillfriska tillsammans med kognitiv beteendeterapi/övrig psyko/social hjälp i samband som medicinen lååååångsamt fasas ut med noggrann uppföljning. Finns inte resurser för detta? Nä, då är det väl där vi ska börja nysta i så fall.
Sheogorath
2006-06-25, 13:59
Varför är det otänkbart att så många leder av seratoninbrist, menar du? Samhällsutvecklingen har gått fruktansvärt mycket snabbare än vår biologiska situation. Sätt alla dessa som medicinerar i ett annat samhällsklimat, säg stenåldern, och de hade kanske klarat sig fantastiskt bra utan sin medicin, men i dagens samhälle har de för lite av de aktuella signalsubstanserna för att kunna prestera så bra som de kräver av sig själva, eller som krävs av dem.
Men ska de läggas på offeraltaret medan dagens ansvarstagande Goda Riddare försöker ändra samhället till att bli mer humant, eller ska vi hjälpa dessa människor till ett bra liv. Det är inte ett svårt val för mig. Självklart måste vi förändra det som är grundläggande fel i vårt samhälle, men inte fan ska vi neka människor medicin för att "sådant inte hade behövs om samhället såg annorlunda ut".
edit: "biologiska evolution" skulle där stå.
Varför? Det ultimata är naturligtvis att snabbt sätta in en medicin, hitta rätt dos/variant och normalisera tillståndet, sedan låta personen etablera en bra tillvaro hon trivs med, för att sedan låta henne tillfriska tillsammans med kognitiv beteendeterapi/övrig psyko/social hjälp i samband som medicinen lååååångsamt fasas ut med noggrann uppföljning. Finns inte resurser för detta? Nä, då är det väl där vi ska börja nysta i så fall.
För att jag tycker att man ska göra något åt problemet. Inte bara behandla symptomen och sedan kicka ut personen. Fast i grund och botten handlar det ju om människorna egna inställning till det hela. Vill man ha piller så får man piller. Vill man lösa sina problem en gång för alla, så tar man tag i det.
Sheogorath
2006-06-25, 14:08
För att jag tycker att man ska göra något åt problemet. Inte bara behandla symptomen och sedan kicka ut personen. Fast i grund och botten handlar det ju om människorna egna inställning till det hela. Vill man ha piller så får man piller. Vill man lösa sina problem en gång för alla, så tar man tag i det.
Varför kontrasterar du de två? Man ska få medicin så att man ska kunna göra något åt problemet. Målet är en frisk person, dvs en person utan symptom och utan medicin.
Varför kontrasterar du de två? Man ska få medicin så att man ska kunna göra något åt problemet. Målet är en frisk person, dvs en person utan symptom och utan medicin.
Att tillföra medicin (i onödan, vilket uppenbarligen görs ofta idag) gör bara att de blir ännu en faktor som personen i fråga måste försöka få ut ur sitt liv.
D Andersson
2006-06-25, 14:16
Varför? Det ultimata är naturligtvis att snabbt sätta in en medicin, hitta rätt dos/variant och normalisera tillståndet, sedan låta personen etablera en bra tillvaro hon trivs med, för att sedan låta henne tillfriska tillsammans med kognitiv beteendeterapi/övrig psyko/social hjälp i samband som medicinen lååååångsamt fasas ut med noggrann uppföljning. Finns inte resurser för detta? Nä, då är det väl där vi ska börja nysta i så fall.
Klart det finns resurser, men de som bestämmer idag är av uppfattningen att vård ska ransoneras. Man bestämmer hur mycket vård som behövs och när detta visar sig vara otillräckligt så blir man utan vård eller hamnar i kö.
Sheogorath
2006-06-25, 14:25
Att tillföra medicin (i onödan, vilket uppenbarligen görs ofta idag) gör bara att de blir ännu en faktor som personen i fråga måste försöka få ut ur sitt liv.
Vilken tur att jag själv ska bli allmänläkare eller psykriatiker, så att jag kan bli en del av lösningen istället för att bara sitta här och klaga ;).
Skämt åsido: du vet inte särskilt mycket om till vilka människor den här medicinen skrivs ut, hur den ordineras och hur uppföljningen ser ut, eller hur? Du kanske tänker dig att lilla Pelle kommer in och är förkrossad för att lilla Lisa hånglade med Kalle, och farbror doktorn säger "Men ta Prozac så kommer du bli glad". Så ser inte läget ut.
Sheogorath
2006-06-25, 14:26
Klart det finns resurser, men de som bestämmer idag är av uppfattningen att vård ska ransoneras. Man bestämmer hur mycket vård som behövs och när detta visar sig vara otillräckligt så blir man utan vård eller hamnar i kö.
It's a damn shame. Det är i sådana här sakfrågor som Kristdemokraterna sticker ut som ett vettigt och humanistiskt parti som förtjänar min röst. Synd bara att de ska vara så djävla, well, kristna.
Vilken tur att jag själv ska bli allmänläkare eller psykriatiker, så att jag kan bli en del av lösningen istället för att bara sitta här och klaga ;).
Skämt åsido: du vet inte särskilt mycket om till vilka människor den här medicinen skrivs ut till, hur den ordineras och hur uppföljningen ser ut, eller hur? Du kanske tänker dig att lilla Pelle kommer in och är förkrossad för att lilla Lisa hånglade med Kalle, och farbror doktorn säger "Men ta Prozac så kommer du bli glad". Så ser inte läget ut.
Frågan är väl hur stor möjlighet du har att påverka. Jag tror inte att alla dagens läkare och psykriatiker agerar som de skulle vilja utan måste ställa in sig i ledet och göra vad som går.
Konstigt att det du säger inte stämmer överens med det som går att läsa om ämnet. Du menar alltså fortfarande att över 5% av sveriges befolkning lider av så allvarliga psykiska problem att de måste medicineras?
Sheogorath
2006-06-25, 14:37
Frågan är väl hur stor möjlighet du har att påverka. Jag tror inte att alla dagens läkare och psykriatiker agerar som de skulle vilja utan måste ställa in sig i ledet och göra vad som går.
Konstigt att det du säger inte stämmer överens med det som går att läsa om ämnet. Du menar alltså fortfarande att över 5% av sveriges befolkning lider av så allvarliga psykiska problem att de måste medicineras?
Jag tror att det finns alternativa vägar som är överlägsen medicinering på sikt. Men när en människa kommit så långt att hon söker hjälp för depression/panikångest/vad vi nu talar om för psykisk åkomma, eller läggs in av en anhörig, så är det ofta så långt gånget att det inte finns tid för åtgärder som arbetar med tidsperspektiv som månader eller år. Det krävs omedelbara åtgärder, och i det hänseendet är lugnande/ångestdämpande kombinerat med antidepressiver helt överlägset. Sedan när tillvaron ter sig ljus igen och patienten fått en ordnad tillvaro hon trivs med, först då kan det bli aktuellt med de åtgärder du talar om, de som står för det vekliga tillfrisknandet: psykoterapi i sina olika former. Men att ha det som första instats till en sökande människa är helt uppåt väggarna galet, för att inte säga livsfarligt, om du inte med "terapi" menar sluten psykriatrisk vård.
Jag letar efter en liknelse till dig som ska få dig att förstå *tänker*. Nåväl: En person kommer in, uppenbarligen narkoman. Hon är svårt medtagen. Har inte ätit på ett par veckor, är dehydrerad, lider av akut näringsbrist och står en kollaps nära. Hon har dessutom skurit sig och håller på att förblöda. Första insats är att normalisera tillståndet: stoppa blödningen, hydrera kroppen, tillföra näring via dropp. INTE att säga "Men du, du är allt bra trasslig, jag ger dig numret till en samtalsterapeut sa att du kan reda ut dina problem."
Jag tror att det finns alternativa vägar som är överlägsen medicinering på sikt. Men när en människa kommit så långt att hon söker hjälp för depression/panikångest/vad vi nu talar om för psykisk åkomma, eller läggs in av en anhörig, så är det ofta så långt gånget att det inte finns tid för åtgärder som arbetar med tidsperspektiv som månader eller år. Det krävs omedelbara åtgärder, och i det hänseendet är lugnande/ångestdämpande kombinerat med antidepressiver helt överlägset. Sedan när tillvaron ter sig ljus igen och patienten fått en ordnad tillvaro hon trivs med, först då kan det bli aktuellt med de åtgärder som står för det vekliga tillfrisknandet: psykoterapi i sina olika former. Men att ha det som första instats till en sökande människa är helt uppåt väggarna galet, för att inte säga livsfarligt, om du inte med "terapi" menar sluten psykriatrisk vård.
Jag letar efter en liknelse till dig som ska få dig att förstå *tänker*. En person kommer in, uppenbarligen narkoman. Hon är svårt medtagen. Har inte ätit på ett par veckor, är dehydrerad, lider av akut näringsbrist och står en kollaps nära. Hon har dessutom skurit sig och håller på att förblöda. Första insats är att normalisera tillståndet: stoppa blödningen, hydrera kroppen, tillföra näring via dropp. INTE att säga "Men du, du är allt bra trasslig, jag ger dig numret till en samtalsterapeut."
Tror fortfarande att vi pratar om helt olika saker :) Jag har inga invändningar mot att medicinering används i de fall du drar upp, tvärtom. Det är fortfarande inte det jag ifrågasätter, jag har skrivit det ett antal gånger nu i tråden ;)
Sheogorath
2006-06-25, 14:45
Tror fortfarande att vi pratar om helt olika saker :) Jag har inga invändningar mot att medicinering används i de fall du drar upp, tvärtom. Det är fortfarande inte det jag ifrågasätter, jag har skrivit det ett antal gånger nu i tråden ;)
Och jag tror att de saker du talar om i din värld är "småsaker som väl inte kan kräva medicinering :confused:" medan de för patienten är fruktansvärt krävande och där medicin är näst intill lika behövligt som stoppande av blödning efter ett skärsår. Och det är ett billigt och mycket effektiv sätt att normalisera även mycket komplicerade tillstånd, som depression, social fobi, generell ångest, panikångest, mardrömmar, suicidala tendenser, m.fl vilket i många fall är en direkt förutsättning för att man ska kunna sätta in åtgärder (olika former av terapi) syftande till att få personen att bli frisk, dvs sympromfri utan medicin. För symptomfri med medicin är nada problem i de flesta fall.
Och jag tror att de saker du talar om i din värld är "småsaker som väl inte kan kräva medicinering :confused:" medan de för patienten är fruktansvärt krävande och där medicin är näst intill lika behövligt som stoppande av blödning efter ett skärsår. Och det är ett billigt och mycket effektiv sätt att normalisera även mycket komplicerade tillstånd, som depression, social fobi, generell ångest, panikångest, mardrömmar, suicidala tendenser, m.fl vilket i många fall är en direkt förutsättning för att man ska kunna sätta in åtgärder (olika former av terapi) syftande till att få personen att bli frisk, dvs sympromfri utan medicin. För symptomfri med medicin är nada problem i de flesta fall.
Jag tror inte att alla som tar antidepressiva medel behöver ta dem, och det är jag knappast ensam om att tro. Det finns garanterat andra sätt att lösa sin problem på, och det är jag knappast ensam om att tro heller. Jag vet inte om du verkligen tror på din idealiska bild eller om det bara är för argumentationen du har tagit den åsikten. Hur som helst så är den inte realistisk. Du vet mycket väl att vården inte fungerar så som du säger att det gör.
Sheo, hur ställer dig dig till det faktum att en stor del människor får samma effekt av sockerpiller som antidepressiva mediciner?
Kan skopa fram en hel del källor om du så vill.
Sheo, hur ställer dig dig till det faktum att en stor del människor får samma effekt av sockerpiller som antidepressiva mediciner?
Kan skopa fram en hel del källor om du så vill.
Placebo är en mycket besynnerlig effekt, och jag tror inte någon här kan spekulera något vidare i dess verkningsmekanismer.
Placebo är en mycket besynnerlig effekt, och jag tror inte någon här kan spekulera något vidare i dess verkningsmekanismer.
Mycket möjligt att det är så.
Sheogorath
2006-06-25, 15:06
Jag tror inte att alla som tar antidepressiva medel behöver ta dem, och det är jag knappast ensam om att tro. Det finns garanterat andra sätt att lösa sin problem på, och det är jag knappast ensam om att tro heller. Jag vet inte om du verkligen tror på din idealiska bild eller om det bara är för argumentationen du har tagit den åsikten. Hur som helst så är den inte realistisk. Du vet mycket väl att vården inte fungerar så som du säger att det gör.
Om jag tycker att det ska mer resurser till vården? Självklart. Alla får inte den hjälp de behöver. Men samtidigt ser jag det som att man själv måste ta ett visst ansvar för sitt tillfrisknande när medicinerna så att säga gjort sitt, det vill säga gjort patienten symptomfri. Allmänvården kan inte jaga folk med blåslampa till psykologerna.
Antidepressiva läkemedel spelar en viktig roll vid svåra depressioner. Men det finns inga klara bevis för att ökat användande av antidepressiva medel är till gagn för milda depressiva tillstånd i den allmänna befolkningen, anser Stig J. Andersson. Han skulle vilja att fortbildningen av allmänläkare ägnade mer intresse åt möjliga alternativ till medicinering i dessa fall.
http://www3.lu.se/info/pm/2003/624_pressm.html
Om jag tycker att det ska mer resurser till vården? Självklart. Alla får inte den hjälp de behöver. Men samtidigt ser jag det som att man själv måste ta ett visst ansvar för sitt tillfrisknande när medicinerna så att säga gjort sitt, det vill säga gjort patienten symptomfri. Allmänvården kan inte jaga folk med blåslampa till psykologerna.
Nu håller jag med dig, och det är lite min poäng också. Det är (som vanligt) upp till en själv i slutändan, oavsett medicinering eller inte.
Sheogorath
2006-06-25, 15:10
http://www3.lu.se/info/pm/2003/624_pressm.html
"- Men den egna erfarenheten kan inte rimligen ligga till grund för en sexdubbling av förskrivningen av en viss sorts medicin. Bygger man på sin erfarenhet så skulle man ju snarare fortsätta att göra som man alltid gjort! påpekar Stig J. Andersson."
Vilken konstig slutsats. Om fler söker för depressiva tillstånd kommer också mer medicin att skrivas ut. Folk kanske vågar söka nu när de vet att det finns effektiv och billig hjälp att få.
Sheogorath
2006-06-25, 15:11
I övrigt en bra artikel.
"- Men den egna erfarenheten kan inte rimligen ligga till grund för en sexdubbling av förskrivningen av en viss sorts medicin. Bygger man på sin erfarenhet så skulle man ju snarare fortsätta att göra som man alltid gjort! påpekar Stig J. Andersson."
Vilken konstig slutsats. Om fler söker för depressiva tillstånd kommer också mer medicin att skrivas ut. Folk kanske vågar söka nu när de vet att det finns effektiv och billig hjälp att få.
Jag tycker också att just den biten var lite skum. Erfarenhet är ju inte samma sak som att upprepa samma mönster hela tiden.
Barkbiten
2006-06-25, 15:37
Jag håller med om att antidepressiva medel ofta skrivs ut på alldeles för lösa grunder.
Var själv djupt deprimerad i tidiga tonåren, med bland annat självmordsförsök och visst drogmissbruk som följd. Var inlagd på ungdomspsyk i omgångar och fick antidepressiva tabletter(kommer inte ihåg vad de hette) och terapi. Det hjälpte mig väldigt mycket, och efter nåt år mådde jag rätt bra igen.
Men några år senare var jag hos min husläkare i något annat ärende, och beklagade mig över att jag var så trött jämt, och att min allmänna kondition var kass. Egentligen borde jag kunnat räkna ut själv vad orsaken var till det: dåliga sömnvanor, kassa matvanor (kunde äta hamburgare två-tre gånger om dan, sju dar i veckan) och ingen fysisk aktivitet alls, förutom det man rör sig i arbetet. Kort sagt, min livsföring var under all kritik. Det är kanske något som läkaren kunde ha nystat lite i? Nej, efter en snabb titt i journalen konstaterade hon att jag hade varit deprimerad förut, så jag gick därifrån med ett nytt recept på piller, och ingen remiss till psykvården, ingen hade ens frågat hur jag mådde!
Receptet kastade jag i närmaste soptunna, och efter ett tag såg jag till att ta itu med problemen istället. Undrar vad jag hade gjort om jag hämtat ut tabletterna istället? Fortsatt leva som jag gjorde?
Min åsikt är att endast psykologer borde få skriva ut såna mediciner, så att man kan se till att patienten får den terapi som behövs samtidigt som man medicineras.
Sheogorath
2006-06-25, 15:43
Jag håller med om att antidepressiva medel ofta skrivs ut på alldeles för lösa grunder.
Var själv djupt deprimerad i tidiga tonåren, med bland annat självmordsförsök och visst drogmissbruk som följd. Var inlagd på ungdomspsyk i omgångar och fick antidepressiva tabletter(kommer inte ihåg vad de hette) och terapi. Det hjälpte mig väldigt mycket, och efter nåt år mådde jag rätt bra igen.
Men några år senare var jag hos min husläkare i något annat ärende, och beklagade mig över att jag var så trött jämt, och att min allmänna kondition var kass. Egentligen borde jag kunnat räkna ut själv vad orsaken var till det: dåliga sömnvanor, kassa matvanor (kunde äta hamburgare två-tre gånger om dan, sju dar i veckan) och ingen fysisk aktivitet alls, förutom det man rör sig i arbetet. Kort sagt, min livsföring var under all kritik. Det är kanske något som läkaren kunde ha nystat lite i? Nej, efter en snabb titt i journalen konstaterade hon att jag hade varit deprimerad förut, så jag gick därifrån med ett nytt recept på piller, och ingen remiss till psykvården, ingen hade ens frågat hur jag mådde!
Receptet kastade jag i närmaste soptunna, och efter ett tag såg jag till att ta itu med problemen istället. Undrar vad jag hade gjort om jag hämtat ut tabletterna istället? Fortsatt leva som jag gjorde?
Min åsikt är att endast psykologer borde få skriva ut såna mediciner, så att man kan se till att patienten får den terapi som behövs samtidigt som man medicineras.
Psykriatiker. Inte psykologer. Psykologer får inte hantera medicin.
Att endast låta psykriatrin ge ut recept på antidepressiv medicin är i sig inte fel, det samma tillämpas av hudspecialister för vissa typer av mediciner, som t.ex. Roaccutan, men då måste så mycket resurser till så att absolut alla som söker för depressiva tillstånd får tid inom en vecka hos en specialist inom t.ex. den psykriatriska öppenvården. Inte ens så långa tidsperspektiv jobbade jag med när jag var som sämst. Man försöker överleva minut för minut, timme för timme. Dag för dag. Längre perspektiv än så hade jag aldrig.
(jävligt inkompetent läkare du ställdes inför, förresten)
Barkbiten
2006-06-25, 15:51
Ok, psykiatriker, my bad.
Självklart måste massvis av resurser till för att det ska fungera. Och att få en tid så fort man behöver, helst samma dag man ber om den, borde vara en självklarhet. När jag väll hamnade i terapi första gången var det skolkuratorn-psykolog/psykiater-inlagd på BUP. Samma dag! Tur för mig antar jag.
Men att fortsätta ha det som det är, att folk som kanske inte behöver medicin medicineras, samtidigt som man stänger ute dom som faktiskt behöver hjälp i brist på resurser kan ju inte få fortsätta! Man kan inte bromsa sig ur en uppförsbacke ju.
Sheogorath
2006-06-25, 15:53
Ok, psykiatriker, my bad.
Självklart måste massvis av resurser till för att det ska fungera. Och att få en tid så fort man behöver, helst samma dag man ber om den, borde vara en självklarhet. När jag väll hamnade i terapi första gången var det skolkuratorn-psykolog/psykiater-inlagd på BUP. Samma dag! Tur för mig antar jag.
Men att fortsätta ha det som det är, att folk som kanske inte behöver medicin medicineras, samtidigt som man stänger ute dom som faktiskt behöver hjälp i brist på resurser kan ju inte få fortsätta! Man kan inte bromsa sig ur en uppförsbacke ju.
:thumbup:
För att jag tycker att man ska göra något åt problemet. Inte bara behandla symptomen och sedan kicka ut personen. Fast i grund och botten handlar det ju om människorna egna inställning till det hela. Vill man ha piller så får man piller. Vill man lösa sina problem en gång för alla, så tar man tag i det.
Vill man lösa sina problem en gång för alla?! Tror du inte en diabetiker skulle vilja "lösa sitt problem" en gång för alla? Tror du inte en cancersjuk eller HIV patient vill bli helt frisk en gång för alla?
Du säger mycket vettigt i dina argument yankee men nu är du bara arrogant/ignorant.
Ett biologiskt underskott på seretonin går inte att bota permanent. Det går att via kognitiv terapi hjälpa en att skapa rutiner och tankemönster som underlättar symptomen (ex panikattacker) men i grund och botten är det som diabetes.
Du blir aldrig helt frisk.
Vill du inte äta tabletterna så får du förlita dig på terpain i svåra situationer som kommer att uppstå mer frekvent än utan medicinering.
Det är, som du säkert älskar att säga, "bara att gilla läget". Med eller utan piller.
Dessutom ska det nämnas att SSRI preparat inte är biologiskt vanebildande för kroppen samt att det är sjukt svårt att få tider hos kognitiva terapeuter. Jag har stått i kö i snart 4 månader. Jag börjar förstå att det enda sättet för vissa att få hjälp av doom i tid är att gå till en privatklinik. Dessa är allt annat än billiga och många individer har inte råd med det.
"Det är en vanlig missuppfattning att medicinsk behandling av depressioner och ångest enbart handlar om att återställa en kemisk obalans i hjärnan, utan att ta hänsyn till psykologiska faktorer."
http://depression.netdoktor.passagen.se/default.ns?lngItemID=4309
Pata: du som sheo verkar ha svårt att förstå att jag inte syftar på personer som är i akut behov av medicinering utan den stora massan som går och äter piller helt i onödan.
"Det är en vanlig missuppfattning att medicinsk behandling av depressioner och ångest enbart handlar om att återställa en kemisk obalans i hjärnan, utan att ta hänsyn till psykologiska faktorer."
http://depression.netdoktor.passagen.se/default.ns?lngItemID=4309
Det vet jag, du har ävcen nämnt det tidigare i tråden. Min poäng är att om du har en kemisk obalans i hjärnan kan man idag inte permanent kurera bort den som en släng av klamydia.
Sedan kan man diskutera hurvida en person behöver medicineras eller om det räcker med alternativa hjälpmedel. Faktum kvarstår enligt ovan.
Sheogorath
2006-06-25, 16:26
"Det är en vanlig missuppfattning att medicinsk behandling av depressioner och ångest enbart handlar om att återställa en kemisk obalans i hjärnan, utan att ta hänsyn till psykologiska faktorer."
http://depression.netdoktor.passagen.se/default.ns?lngItemID=4309
Medicin + kognitiv terapi -> långsamt utfasande av medicinen + kognitiv terapi -> frisk individ.
Om problemen kvarstår trots psykoterapi är det ju bara att "gilla läget" och ta sin medicin så som en diabetiker tar sitt insulin. Men det behöver nog de flesta inte göra. De flesta behöver nog bara den starthjälp medicinen innebär för att inom loppet av ett par år eller så komma till ro med sig själv och kunna söka adekvat hjälp för ett långsamt tillfrisknande under noggrann kontroll.
Pata: du som sheo verkar ha svårt att förstå att jag inte syftar på personer som är i akut behov av medicinering utan den stora massan som går och äter piller helt i onödan.
Ja det är en annan sak. Då tycker jag att läkaren som skrivit ut dessa inte tagit sitt medicinska anvsvar. Det finns många människor som bara behöver hjälp i största allmänhet men får en näve piller kastade efter sig. Tråkigt nog.
Det finns många människor som bara behöver hjälp men får en näve piller kastade efter sig. Tråkigt nog.
Det är precis det jag menar, och med min fråga i början undrade jag på vilka andra sätt man kan lösa detta.
Det är precis det jag menar, och med min fråga i början undrade jag på vilka andra sätt man kan lösa detta.
Jag önskar att jag visste det. *grr*
Säkert en hel radda variabler som ska tas ställning till, och säkerligen olika variabler beroende på individen.
Och man får inte zoloft om man är "Lite depp"..isf får man ljuga rätt så friskt
Instämmer. Jag försökte få hjälp ett bra tag, men fick i flera år höra att jag inte mådde tillräckligt dåligt.
Inte förrän jag gick in i väggen totalt. Jag VET att jag inte skulle ha levt idag om jag inte hade fått Zoloft, eller annan form av medicinering.
Tack vare det kunde jag sen fungera tillräckligt bra, för att ens orka ta itu med det som fick mig att må dåligt från början.
Idag har jag slutat med medicineringen, med nån form av nedtrappning. I slutet kom jag helt enkelt inte ihåg att ta den varje dag, så till sist slutade jag helt.. Kan fortfarande ha dåliga dagar, men vet nu lite bättre vad jag kan göra, för att inte gå ner så hårt.
Varför är det intressant? Det hade varit ganska konstigt om det var tvärtom.
Snarare faktumet att de som varit "där" och själva fått det utskrivet tycker att det är mer ok än de som Inte varit "där" och därmed har en åsikt utan erfarenhet.
Snarare faktumet att de som varit "där" och själva fått det utskrivet tycker att det är mer ok än de som Inte varit "där" och därmed har en åsikt utan erfarenhet.
Och det intressanta är?
Och det intressanta är?
Den stora övertygelsen utan att Egentligen veta.
Den stora övertygelsen utan att Egentligen veta.
Att folk ser saker som de själva använder som ok är helt naturligt. Vore rätt konstigt annars. Det säger ingenting hurvida det är bra eller inte.
watertouch
2006-06-25, 18:07
Att folk ser saker som de själva använder som ok är helt naturligt. Vore rätt konstigt annars. Det säger ingenting hurvida det är bra eller inte.
Varför gå och må dåligt i onödan?
Varför gå och må dåligt i onödan?
Varför inte ta och läsa hela tråden?
Piller har blivit en kanske lite för enkel utväg, inte för den som tar dem utan för läkaren som skriver ut.
Jag tycker att det är sunt att det omfattande bruket av antidepressiva/ångestdämpande mediciner ifrågasätts. Att det görs av dem som inte använt dem är inte så konstigt? Det är inte lätt att kritisera något man känner har varit ens livboj.
Varför är det så vanligt att knapra piller idag?
Sheogorath
2006-06-25, 18:12
Piller har blivit en kanske lite för enkel utväg, inte för den som tar dem utan för läkaren som skriver ut.
Jag tycker att det är sunt att det omfattande bruket av antidepressiva/ångestdämpande mediciner ifrågasätts. Att det görs av dem som inte använt dem är inte så konstigt? Det är inte lätt att kritisera något man känner har varit ens livboj.
Varför är det så vanligt att knapra piller idag?
För att vi människor som varelser är dåligt anpassade till det samhälle vi skapat. För var och en av oss som inte mäktar med de krav vi ålägger oss själva, på grund av bland annat den samhälleliga strukturen, står därför valet mellan att förändra samhället, vilket vi inte kan göra, och att förändra oss själva, vilket vi kan göra, med t.ex. medicin. Det är ingen långsiktig lösning, a la komma bort från framtida skräckscenarion med ett nerdrogat samhälle, men de flesta av oss är inte berädda att lägga oss på offeraltaret för den goda sakens skull.
watertouch
2006-06-25, 18:13
Piller har blivit en kanske lite för enkel utväg, inte för den som tar dem utan för läkaren som skriver ut.
Jag tycker att det är sunt att det omfattande bruket av antidepressiva/ångestdämpande mediciner ifrågasätts. Att det görs av dem som inte använt dem är inte så konstigt? Det är inte lätt att kritisera något man känner har varit ens livboj.
Varför är det så vanligt att knapra piller idag?
Kanske för att internett har fört med sig att folk kan söka information och inser att dom inte behöver gå runt o må dåligt och att det finns hjälp att få.
Sheogorath
2006-06-25, 18:14
Kanske för att internett har fört med sig att folk kan söka information och inser att dom inte behöver gå runt o må dåligt och att det finns hjälp att få.
:thumbup:
Kanske för att internett har fört med sig att folk kan söka information och inser att dom inte behöver gå runt o må dåligt och att det finns hjälp att få.
Eller pga http://susning.nu/Psykiatrireformen
watertouch
2006-06-25, 18:17
Eller pga http://susning.nu/Psykiatrireformen
Fattar inte vart du vill komma.
Kanske för att internett har fört med sig att folk kan söka information och inser att dom inte behöver gå runt o må dåligt och att det finns hjälp att få.
Vore det inte också kanske trevligt att kolla...varför man mår dåligt?
Varför är det otänkbart att så många leder av seratoninbrist, menar du? Samhällsutvecklingen har gått fruktansvärt mycket snabbare än vår biologiska situation. Sätt alla dessa som medicinerar i ett annat samhällsklimat, säg stenåldern, och de hade kanske klarat sig fantastiskt bra utan sin medicin, men i dagens samhälle har de för lite av de aktuella signalsubstanserna för att kunna prestera så bra som de kräver av sig själva, eller som krävs av dem.
Men ska de läggas på offeraltaret medan dagens ansvarstagande Goda Riddare försöker ändra samhället till att bli mer humant, eller ska vi hjälpa dessa människor till ett bra liv. Det är inte ett svårt val för mig. Självklart måste vi förändra det som är grundläggande fel i vårt samhälle, men inte fan ska vi neka människor medicin för att "sådant inte hade behövs om samhället såg annorlunda ut".
Jag vet inte om det är otänkbart, jag citerade bara. Men varför förutsätter du att det något biologiskt som man inte kan göra något åt förutom medicinera bort? Är det pinsamt om det "bara" är psykiskt?
Fattar inte vart du vill komma.
Att svensk vård inte har tillräckliga resurser (och kunskaper?) för att kunna hantera alla som behöver hjälp psykiskt och istället skickar hem den stora massan med en prenumeration på piller.
watertouch
2006-06-25, 18:22
Vore det inte också kanske trevligt att kolla...varför man mår dåligt?
Jo men visst, men det kan ta år att reda ut det. Dessutom svarar inte alla bra på terapi. Sen finns det en jävlans massa piller för alla möjliga psykiska besvär. Även om man kommer fram till varför man mår dåligt så går det inte alltid att göra nått åt, då kan piller va den perfekta lösningen för att få en drägligare tillvaro.
Sheogorath
2006-06-25, 18:22
Jag vet inte om det är otänkbart, jag citerade bara. Men varför förutsätter du att det något biologiskt som man inte kan göra något åt förutom medicinera bort? Är det pinsamt om det "bara" är psykiskt?
Jag trodde du kände mig så väl att du förstår att jag inte delar upp människan i kropp och själ. Psyket är en del av kroppen.
Vidare har jag aldrig sagt något om att man inte kan göra något förutom att medicinera. Jag citerar mig själv:
Jag tror att det finns alternativa vägar som är överlägsen medicinering på sikt. Men när en människa kommit så långt att hon söker hjälp för depression/panikångest/vad vi nu talar om för psykisk åkomma, eller läggs in av en anhörig, så är det ofta så långt gånget att det inte finns tid för åtgärder som arbetar med tidsperspektiv som månader eller år. Det krävs omedelbara åtgärder, och i det hänseendet är lugnande/ångestdämpande kombinerat med antidepressiver helt överlägset. Sedan när tillvaron ter sig ljus igen och patienten fått en ordnad tillvaro hon trivs med, först då kan det bli aktuellt med de åtgärder du talar om, de som står för det vekliga tillfrisknandet: psykoterapi i sina olika former. Men att ha det som första instats till en sökande människa är helt uppåt väggarna galet, för att inte säga livsfarligt, om du inte med "terapi" menar sluten psykriatrisk vård.
Jag letar efter en liknelse till dig som ska få dig att förstå *tänker*. Nåväl: En person kommer in, uppenbarligen narkoman. Hon är svårt medtagen. Har inte ätit på ett par veckor, är dehydrerad, lider av akut näringsbrist och står en kollaps nära. Hon har dessutom skurit sig och håller på att förblöda. Första insats är att normalisera tillståndet: stoppa blödningen, hydrera kroppen, tillföra näring via dropp. INTE att säga "Men du, du är allt bra trasslig, jag ger dig numret till en samtalsterapeut sa att du kan reda ut dina problem."
Jag trodde du kände mig så väl att du förstår att jag inte delar upp människan i kropp och själ. Psyket är en del av kroppen.
Vidare har jag aldrig sagt något om att man inte kan göra något förutom att medicinera. Jag citerar mig själv:
Ja, psyket är en del av kroppen. Men vad jag vill säga att jag är tveksam att så många har en kronisk låg seratoninnivå och att den behöver avhjälpas med piller.
Ja, piller är säkert bra i många fall och vissa till och med det enda som kan hjälpa. Men det är hyfsat många som käkar piller i år utan att göra något annat, det är lite det jag anser är fel i vårat samhälle. Om försäljningen ökar 20% varje år så visar det något. Kanske folk i alla alltid mått dåligt men inte kunnat göra något åt det men jag tror faktiskt att vi skall vara rätt försiktiga med att ge folk piller eftersom snart kommer de även ges till lätta depressioner.
watertouch
2006-06-25, 18:28
Ja, psyket är en del av kroppen. Men vad jag vill säga att jag är tveksam att så många har en kronisk låg seratoninnivå och att den behöver avhjälpas med piller.
Ja, piller är säkert bra i många fall och vissa till och med det enda som kan hjälpa. Men det är hyfsat många som käkar piller i år utan att göra något annat, det är lite det jag anser är fel i vårat samhälle. Om försäljningen ökar 20% varje år så visar det något. Kanske folk i alla alltid mått dåligt men inte kunnat göra något åt det men jag tror faktiskt att vi skall vara rätt försiktiga med att ge folk piller eftersom snart kommer de även ges till lätta depressioner.
Men en depression är ett sjukdomstillstånd, o bör behandlas.. Att nån är nere eller nedstämd har inget med depression att göra.
hur kan en läkare avgöra om ngn bara är ruiktigt nere och nedstämd eller om han har fel på serotoninnivåerna i hjärnan?
Klankar inte, utan jag undrar mest hur denna undersökning går till innan man skriver ut pillren
watertouch
2006-06-25, 18:36
hur kan en läkare avgöra om ngn bara är ruiktigt nere och nedstämd eller om han har fel på serotoninnivåerna i hjärnan?
Klankar inte, utan jag undrar mest hur denna undersökning går till innan man skriver ut pillren
Du får göra ett test alltså svara på ca 20 frågor. Teoretiskt går det även att mäta seratonin nivån men detta är inget som görs.
svarar man "rätt" på dom frågorna så har man alltså fel på serotoninnivåerna i hjärnan? dvs man kan inte svara "rätt" på dom frågorna om man bara är riktigt riktigt nere? eller har man automatikst lägre(?) serotoninnivåer i hjärnan om man e riktigt riktigt nere och apatisk?
Ifrågasättandet av det omfattande bruket är inget utpekande av alla som knaprar som svaga simulanter. Det är mer funderingar kring vad fan som pågår.
Är det en så orimlig tanke att det kan skrivas ut medicin för lättvindigt?
Sheogorath
2006-06-25, 18:44
Ja, psyket är en del av kroppen. Men vad jag vill säga att jag är tveksam att så många har en kronisk låg seratoninnivå och att den behöver avhjälpas med piller.
Ja, piller är säkert bra i många fall och vissa till och med det enda som kan hjälpa. Men det är hyfsat många som käkar piller i år utan att göra något annat, det är lite det jag anser är fel i vårat samhälle. Om försäljningen ökar 20% varje år så visar det något. Kanske folk i alla alltid mått dåligt men inte kunnat göra något åt det men jag tror faktiskt att vi skall vara rätt försiktiga med att ge folk piller eftersom snart kommer de även ges till lätta depressioner.
Kroniskt låg serotoninnivå i relation till vad, är frågan du måste ställa dig. I relation till en person som ska klara sig i ett stenåldersamhälle i varmt klimat med många soltimmar året om, eller en som ska klara av att leva i kalla mörka Sverige med alla de, i många fall omänskliga krav som åläggs den moderna människan? Jag behöver väl inte rabbla vad som förväntas av en människa i dagens samhälle, och hur detta skiljer sig markant från hur vi är formade som varelser. Läs valfri bok i evolutionspsykologi/sociobiologi för exempel. Och att 5% inte mäktar med att leva på ett sådant sätt utan behöver assistans förvånar mig inte det minsta. Tvärtom kan vi förvänta oss att många fler kommer att söka den här typen av hjälp. Det är i grund och botten nämligen samma problematik som får folk att ta till andra metoder för att mäkta med.
watertouch
2006-06-25, 18:45
svarar man "rätt" på dom frågorna så har man alltså fel på serotoninnivåerna i hjärnan? dvs man kan inte svara "rätt" på dom frågorna om man bara är riktigt riktigt nere? eller har man automatikst lägre(?) serotoninnivåer i hjärnan om man e riktigt riktigt nere och apatisk?
Ungefär så ja. Men nu är det inte bara Seratonin som är avgörande. Så att säga att man har för låga nivåer av den är inte rimligt det kan va andra signalsubstanser det felar på, eller rent av nån annan slags sjukdom eller brist. Sen är det även viktigt hur patienten själv känner sig.
Sheogorath
2006-06-25, 18:45
Ifrågasättandet av det omfattande bruket är inget utpekande av alla som knaprar som svaga simulanter. Det är mer funderingar kring vad fan som pågår.
Är det en så orimlig tanke att det kan skrivas ut medicin för lättvindigt?
Är det en orimlig tanke att vi har ett sådant samhälle att de flesta av oss kanske hade behövt medicinsk assistans för att klara allt som åläggs oss med bibehållet välbefinnande, är snarare min fråga...
Så ditt svar på frågan är alltså; ja, det är orimligt och inte ens värt att problematisera?
watertouch
2006-06-25, 18:50
Ifrågasättandet av det omfattande bruket är inget utpekande av alla som knaprar som svaga simulanter. Det är mer funderingar kring vad fan som pågår.
Är det en så orimlig tanke att det kan skrivas ut medicin för lättvindigt?
Jag tror inte det skrivs ut för lätt, jag tror dom som söker hjälp faktiskt mår dåligt. Men som sheo är inne på så är det lättare att förändra en själv med piller än att forma om samhället så det inte skulle behövas.
Dessutom är ssri inte direkt "farliga" eller beroendeframkallande så det är ju inte "värsta grejjerna" man får utskrivet.
Jag tror inte det skrivs ut för lätt
Läst några av länkarna jag har postat i tråden?
men rent teoretiskt skulle jag som känner mig less på mitt jobb kunna ta såna för att må lite bättre ?
men rent teoretiskt skulle jag som känner mig less på mitt jobb kunna ta såna för att må lite bättre ?
byt jobb.
Sheogorath
2006-06-25, 18:53
Så ditt svar på frågan är alltså; ja, det är orimligt och inte ens värt att problematisera?
Nej. Mitt svar är snarare just att det behöver problematiseras, eftersom faktumet att så många behöver medicinsk assistans för att uppnå normaliserat tillstånd i vårt samhälle vittnar om att vårt samhälle på många sätt är sjukt. Det är ett samhälle skapat av oss, men skapat enligt kriterier som överensstämmer dåligt med vilka vi är som biologiska varelser. Vi är kloka och kan konstruera även de mest vrickade sociala institutioner. Social utveckling går fortare än biologisk.
Men i processen får vi aldrig, aldrig glömma den lilla människan. Vi måste se det ökade bruket som en varningssignal, inte som ett problem i sig. För många är vi som verkligen behöver dessa mediciner för att klara dagen.
byt jobb.
Haha, snälla, säg inte att du verkligen skrev det där och var seriös?
watertouch
2006-06-25, 18:53
men rent teoretiskt skulle jag som känner mig less på mitt jobb kunna ta såna för att må lite bättre ?
Teoretiskt ja, finns tex börshajjar i usa som kör lite medicincoctails för att prestera bättre.
Nej. Mitt svar är snarare just att det behöver problematiseras, eftersom faktumet att så många behöver medicinsk assistans för att uppnå normaliserat tillstånd i vårt samhälle vittnar om att vårt samhälle på många sätt är sjukt. Det är ett samhälle skapat av oss, men skapat enligt kriterier som överensstämmer dåligt med vilka vi är som biologiska varelser. Vi är kloka och kan konstruera även de mest vrickade sociala institutioner. Social utveckling går fortare än biologisk.
Hur kan du säga att det är ett faktum att många behöver medicinsk hjälp när medicinsk hjälp är det enda de får?
watertouch
2006-06-25, 18:54
Läst några av länkarna jag har postat i tråden?
Några.. Tröttna efter ett tag då det stod mest skit i dom
Några.. Tröttna efter ett tag då det stod mest skit i dom
Visa motsatsen.
men vem som helst kan må bättre med såna där piller, även dom som känner sig lite nere, eller funkar det inte så?
det sheo skriver om många behöver medicinsk assistans för att uppnå normaliserat tillstånd i vårt samhälle vittnar om att vårt samhälle på många sätt är sjukt. tycker jag är en viktig poäng i det hela dock. skrämmande hur fan det blivit*spy*
Haha, snälla, säg inte att du verkligen skrev det där och var seriös?
Jag var ungefär lika seriös som jag tror att han var.
Saken är den att man tar inte antidepp för att man är omotiverad på jobbet.
Sheogorath
2006-06-25, 18:57
men vem som helst kan må bättre med såna där piller, även dom som känner sig lite nere, eller funkar det inte så?
det sheo skriver om många behöver medicinsk assistans för att uppnå normaliserat tillstånd i vårt samhälle vittnar om att vårt samhälle på många sätt är sjukt. tycker jag är en viktig poäng i det hela dock. skrämmande hur fan det blivit*spy*
Ja. Vem som helst kan må "lite bättre" genom att ta medicnen. Det är inte så att de liksom skiljer sig från andra droger på det sättet. Engelskan gör helt rätt i att ha samma namn för droger och medicin: drugs.
Sheogorath
2006-06-25, 18:59
Hur kan du säga att det är ett faktum att många behöver medicinsk hjälp när medicinsk hjälp är det enda de får?
Får och får. Som jag sa innan handlar det om personligt ansvar också. När man uppnått normaliserat tillstånd är det upp till personen som står under behandling om han vill bli fri från medicinen genom terapi eller inte. Vill han och kan han göra det, så gör han det också. Falerar någotdera får han ju fortsätta med medicinen. Frihet under ansvar.
watertouch
2006-06-25, 18:59
men vem som helst kan må bättre med såna där piller, även dom som känner sig lite nere, eller funkar det inte så?
det sheo skriver om många behöver medicinsk assistans för att uppnå normaliserat tillstånd i vårt samhälle vittnar om att vårt samhälle på många sätt är sjukt. tycker jag är en viktig poäng i det hela dock. skrämmande hur fan det blivit*spy*
Men alla medicinerna funkar olika, även om dom tillhör samma grupp i det här fallet ssri, finns även andra som påverkar andra signalsubstanser osv.. Så du får nog prova igenom hela sortimentet innan du hittar rätt om du ens gör det. Några "lyckopiller" är det inte.
Jag var ungefär lika seriös som jag tror att han var.
Saken är den att man tar inte antidepp för att man är omotiverad på jobbet.
Men du insåg ironin i att du förenklade någon annans problem och gav en enkel lösning på dem när du borde göra samma sak mot dig själv?
svårt kanske säga hur man skulle må, men hörde av en polare att dom var lösningen påå alla problem.
känner ni som äter såna er nånsin nere typ?
edit:skall själv inte äta, men man e ju nyfiken
Får och får. Som jag sa innan handlar det om personligt ansvar också. När man uppnått normaliserat tillstånd är det upp till personen som står under behandling om han vill bli fri från medicinen genom terapi eller inte. Vill han och kan han göra det, så gör han det också. Falerar någotdera får han ju fortsätta med medicinen. Frihet under ansvar.
Du ser inte motsägelsen att personen du sätter som offer i situation ett ska vara en handlingskraftig ny människa i situation två?
Sheogorath
2006-06-25, 19:02
Men alla medicinerna funkar olika, även om dom tillhör samma grupp i det här fallet ssri, finns även andra som påverkar andra signalsubstanser osv.. Så du får nog prova igenom hela sortimentet innan du hittar rätt om du ens gör det. Några "lyckopiller" är det inte.
Anledningen till att de inte kan användas för att "bli hög" som t.ex. de lugnande/ångestdämpande benzodiazepinerna (Rhohypnol, Stesolid, Diazepam m.fl.) är att det tar veckor innan de verkar fullt ut. Därför är de heller inte narkotikaklassade.
Sheogorath
2006-06-25, 19:04
Du ser inte motsägelsen att personen du sätter som offer i situation ett ska vara en handlingskraftig ny människa i situation två?
Nej, för när man uppnått fullgod effekt är man mycket handlingskraftig och motiverad. Ibland får man t.o.m. gå tillbaka till en lägre dos då mani (överaktivitet/övermotivation) infinner sig. Medicinen är personlighetsförändrande beroende på definition: inget snack om saken.
Lasse Kongo
2006-06-25, 19:07
Jag har en tjej på jobbet, så jobbig...
Hon har hela väskan full med både antidepp och lugnande osv, hon är väl runt 35 och lika grov som en tops, jafan hon ser ut som en levande tops!
Hon har väl käkat pills typ sen hon var 20, hon kunde ju iofsig börja med att ta tag i sitt liv, men jag är ju ingen psykdoktor så jag hoppar att ge råd till fättan!
Nåväl, ibland har vi rätt stressigt på jobbet (vilket jobb är inte stressigt iofsig) men det stör mig något så ofattbart att det ALLTID är mest synd om henne, ALLTID får man höra det själv om man råkar säga "shit nu skulle man bara vilja dö"
Kommentarer i stil med: "jag mår mycket sämre än du" "om du visste hur jobbigt jag har det" och bla bla upp i mitt brunöga, det är så störande.
Tror människor som är psykiskt sjuka och pillertrillare att alla "vi andra" som ej pillertriller är några jävla ubermänniskor?
Vi kan må dåligt med efter tunga dagar på jobbet eller efter jobbiga/hemska händelser i livet, men något skiljer ju tydligen oss åt eftersom vissa av oss människor verkar kunna hantera kriser på "rätt sätt" utan att bli psykiskt instabila och knapra pills! Vad fan är rätt sätt iofsig?!? Aja skitsamma.
Men det stör mig som fan, det är INTE mer synd om henne än tex mig eller vissa damer på mitt jobb som ligger där runt 60 bast, det är precis lika jobbigt för alla, men "ni" verkar ha svårt att förstå det då det är så jävla synd om "er"
Tragiskt är vad det är, jag ser absolut inte ner på människor som mår så dåligt, det måste vara hemskt, men för helvete fatta att världen är lika hård för alla.
Så, var tvungen att skriva av mig lite :sleep:
watertouch
2006-06-25, 19:07
svårt kanske säga hur man skulle må, men hörde av en polare att dom var lösningen påå alla problem.
känner ni som äter såna er nånsin nere typ?
edit:skall själv inte äta, men man e ju nyfiken
Självklart kan man bli nere även fast man äter sånna. Finns dock vissa "biverkningar" specielt på vissa mediciner, På medicinen Zoloft tex känner många att dom blir som zoombies att dom inte känner någon direkt glädje eller nån sorg.
mystic[-_-]
2006-06-25, 19:08
Jag har en tjej på jobbet, så jobbig...
Hon har hela väskan full med både antidepp och lugnande osv, hon är väl runt 35 och lika grov som en tops, jafan hon ser ut som en levande tops!
Hon har väl käkat pills typ sen hon var 20, hon kunde ju iofsig börja med att ta tag i sitt liv, men jag är ju ingen psykdoktor så jag hoppar att ge råd till fättan!
Nåväl, ibland har vi rätt stressigt på jobbet (vilket jobb är inte stressigt iofsig) men det stör mig något så ofattbart att det ALLTID är mest synd om henne, ALLTID får man höra det själv om man råkar säga "shit nu skulle man bara vilja dö"
Kommentarer i stil med: "jag mår mycket sämre än du" "om du visste hur jobbigt jag har det" och bla bla upp i mitt brunöga, det är så störande.
Tror människor som är psykiskt sjuka och pillertrillare att alla "vi andra" som ej pillertriller är några jävla ubermänniskor?
Vi kan må dåligt med efter tunga dagar på jobbet eller efter jobbiga/hemska händelser i livet, men något skiljer ju tydligen oss åt eftersom vissa av oss människor verkar kunna hantera kriser på "rätt sätt" utan att bli psykiskt instabila och knapra pills! Vad fan är rätt sätt iofsig?!? Aja skitsamma.
Men det stör mig som fan, det är INTE mer synd om henne än tex mig eller vissa damer på mitt jobb som ligger där runt 60 bast, det är precis lika jobbigt för alla, men "ni" verkar ha svårt att förstå det då det är så jävla synd om "er"
Tragiskt är vad det är, jag ser absolut inte ner på människor som mår så dåligt, det måste vara hemskt, men för helvete fatta att världen är lika hård för alla.
Så, var tvungen att skriva av mig lite :sleep:
+47
Sheogorath
2006-06-25, 19:09
Jag har en tjej på jobbet, så jobbig...
Hon har hela väskan full med både antidepp och lugnande osv, hon är väl runt 35 och lika grov som en tops, jafan hon ser ut som en levande tops!
Hon har väl käkat pills typ sen hon var 20, hon kunde ju iofsig börja med att ta tag i sitt liv, men jag är ju ingen psykdoktor så jag hoppar att ge råd till fättan!
Nåväl, ibland har vi rätt stressigt på jobbet (vilket jobb är inte stressigt iofsig) men det stör mig något så ofattbart att det ALLTID är mest synd om henne, ALLTID får man höra det själv om man råkar säga "shit nu skulle man bara vilja dö"
Kommentarer i stil med: "jag mår mycket sämre än du" "om du visste hur jobbigt jag har det" och bla bla upp i mitt brunöga, det är så störande.
Tror människor som är psykiskt sjuka och pillertrillare att alla "vi andra" som ej pillertriller är några jävla ubermänniskor?
Vi kan må dåligt med efter tunga dagar på jobbet eller efter jobbiga/hemska händelser i livet, men något skiljer ju tydligen oss åt eftersom vissa av oss människor verkar kunna hantera kriser på "rätt sätt" utan att bli psykiskt instabila och knapra pills! Vad fan är rätt sätt iofsig?!? Aja skitsamma.
Men det stör mig som fan, det är INTE mer synd om henne än tex mig eller vissa damer på mitt jobb som ligger där runt 60 bast, det är precis lika jobbigt för alla, men "ni" verkar ha svårt att förstå det då det är så jävla synd om "er"
Tragiskt är vad det är, jag ser absolut inte ner på människor som mår så dåligt, det måste vara hemskt, men för helvete fatta att världen är lika hård för alla.
Så, var tvungen att skriva av mig lite :sleep:
Och jag håller med dig i stort. Men världen är inte lika hård för alla, men det förstår du säkert. Livet är djupt orättvist. Du kan födas som en mask som dör i en översvämmning, som Paris Hilton eller som barn till en judinna i ett koncentrationsläger. Livet är inte rättvist.
Nej, för när man uppnått fullgod effekt är man mycket handlingskraftig och motiverad. Ibland får man t.o.m. gå tillbaka till en lägre dos då mani (överaktivitet/övermotivation) infinner sig. Medicinen är personlighetsförändrande beroende på definition: inget snack om saken.
Uppenbarligen är det ju inte tillräckligt eftersom att så många fortfarande trycker piller.
Men du insåg ironin i att du förenklade någon annans problem och gav en enkel lösning på dem när du borde göra samma sak mot dig själv?
Mina problem är inte så enkla som man gärna vill tro.
Mina problem är inte så enkla som man gärna vill tro.
Självklart inte, alla har det värst.
watertouch
2006-06-25, 19:10
Lasse.. Jämför inte dig själv med andra, Vissa mår fan så mycket bättre än dig på alla sätt, andra kan må mycket sämre. Det måste du själv förstå? Och om du nu känner att du mår så dåligt så tycker jag att du ska söka hjälp, för du behöver inte må dåligt det finns hjälp!
Självklart inte, alla har det värst.
Det är skillnad på att vara less på jobbet och på livet.
Det är skillnad på att vara less på jobbet och på livet.
Orka med denna diskussionen. Du mår skitdåligt, we get it.
Orka med denna diskussionen. Du mår skitdåligt, we get it.
Mådde. Men det hör iofs inte hit nej. Men det är skillnad på att må dåligt och vara nedstämd
Lasse Kongo
2006-06-25, 19:12
Och jag håller med dig i stort. Men världen är inte lika hård för alla, men det förstår du säkert. Livet är djupt orättvist.
Livet är orättvist ja, Tiger Woods tjänar tex mer än vad jag någonsin kommer göra under hela min livstid, och detta genom att putta en boll i ett hål :D
Bra som fan att du förstod vad jag menade, kan tillägga att jag blev snopen som fan när jag läste om de problem DU har eller har haft, jag har fått uppfattningen att du typ var världens lyckligaste kille =/
Sheogorath
2006-06-25, 19:13
Självklart inte, alla har det värst.
Nu backar du ner ett par steg, Yankee-boy. Att göra sig lustig över mela i den här tråden är jävligt illa.
Nu backar du ner ett par steg, Yankee-boy. Att göra sig lustig över mela i den här tråden är jävligt illa.
Håller med. Men Yankeee har något emot mela så han måste bitcha i varje tråd.
Är inte ökningen av depressioner och utskrivning av antidepressiva en trend som började tidigt på 1990-talet? På vilket sätt skiljer sig det tidiga 90-talet socialt från dagsläget?
Lasse Kongo
2006-06-25, 19:16
Lasse.. Jämför inte dig själv med andra, Vissa mår fan så mycket bättre än dig på alla sätt, andra kan må mycket sämre. Det måste du själv förstå? Och om du nu känner att du mår så dåligt så tycker jag att du ska söka hjälp, för du behöver inte må dåligt det finns hjälp!
*kissass*
Sheogorath
2006-06-25, 19:16
Uppenbarligen är det ju inte tillräckligt eftersom att så många fortfarande trycker piller.
Fråga: Borde fler söka psykosocial hjälp när medicinerna gett effekt?
Svar: Ja. Alla borde göra det för att se om de kan bli friska (relaterat till deras önskade roll i tillvaron) utan medicin.
Följdfråga: Ska vi tvinga in folk i psykosocial terapi?
Svar: Nej, varför det? Vill de medicinera livet ut så låt dem göra det.
watertouch
2006-06-25, 19:17
Är inte ökningen av depressioner och utskrivning av antidepressiva en trend som började tidigt på 1990-talet? På vilket sätt skiljer sig det tidiga 90-talet socialt från dagsläget?
Fast runt den tiden kom ju ssri innan dess användes tricykliska mediciner med många o jobbiga biverkningar.
Jag har en tjej på jobbet, så jobbig...
...
Så, var tvungen att skriva av mig lite :sleep:
Bra post. Detta gäller ju dock de flesta sjukdomar och handikapp, det är många som snabbt intar en martyrposition och inte tänker hur andra kan ha det. Som säger "stackars rika flicka" ironiskt när t.ex. en som Britney Spears säger att hon inte mår bra.
Lasse Kongo
2006-06-25, 19:19
Bra post. Detta gäller ju dock de flesta sjukdomar och handikapp, det är många som snabbt intar en martyrposition och inte tänker hur andra kan ha det. Som säger "stackars rika flicka" ironiskt när t.ex. en som Britney Spears säger att hon inte mår bra.
:sleep:
Sheogorath
2006-06-25, 19:20
Livet är orättvist ja, Tiger Woods tjänar tex mer än vad jag någonsin kommer göra under hela min livstid, och detta genom att putta en boll i ett hål :D
Bra som fan att du förstod vad jag menade, kan tillägga att jag blev snopen som fan när jag läste om de problem DU har eller har haft, jag har fått uppfattningen att du typ var världens lyckligaste kille =/
Du skulle nog bli djävligt snopen om du visste om alla problem hos alla som utåt sett ter sig problemfria :). Men ett är säkert: utan min medicin hade jag varit miserabel. Kanske död, men om det kan vi bara spekulera.
Nu backar du ner ett par steg, Yankee-boy. Att göra sig lustig över mela i den här tråden är jävligt illa.
Håller med. Men Yankeee har något emot mela så han måste bitcha i varje tråd.
Cry me a river.
Ninjasmurf
2006-06-25, 19:23
Håller med. Men Yankeee har något emot mela så han måste bitcha i varje tråd.
Kärlek börjar med bråk du vet :)
Fråga: Borde fler söka psykosocial hjälp när medicinerna gett effekt?
Svar: Ja. Alla borde göra det för att se om de kan bli friska (relaterat till deras önskade roll i tillvaron) utan medicin.
Följdfråga: Ska vi tvinga in folk i psykosocial terapi?
Svar: Nej, varför det? Vill de medicinera livet ut så låt dem göra det.
Första svaret :thumbup:
Andra svaret. Tvinga är iof fel, men att säga "låt dem göra det" är ju typ vad som händer idag. Folk äter piller och inget blir bättre. Det fungerar uppenbarligen inte bra.
Lasse Kongo
2006-06-25, 19:23
Du skulle nog bli djävligt snopen om du visste om alla problem hos alla som utåt sett ter sig problemfria :). Men ett är säkert: utan min medicin hade jag varit miserabel. Kanske död, men om det kan vi bara spekulera.
Usch =/
Hoppas du kommer kunna njuta av livet i framtiden mannen, eller det kanske du redan börjat göra?
:sleep:
Jag stödde dig iofs. I detta fallet så får Britney Spears representera dig. ;)
Får och får. Som jag sa innan handlar det om personligt ansvar också. När man uppnått normaliserat tillstånd är det upp till personen som står under behandling om han vill bli fri från medicinen genom terapi eller inte. Vill han och kan han göra det, så gör han det också. Falerar någotdera får han ju fortsätta med medicinen. Frihet under ansvar.
Problemet här är prislappen tror jag. Vad kostar en veckas underhållsdos medicin? (Högkostnadsskyddet borträknat) Vad kostar en timme hos terapeut? Inte alla har 2000 över att lägga på terapi.
Kärlek börjar med bråk du vet :)
Isåfall är jag kär i väldigt många här :|
Ninjasmurf
2006-06-25, 19:26
Isåfall är jag kär i väldigt många här :|
Yankee the man of Lööve :cool:
watertouch
2006-06-25, 19:26
Problemet här är prislappen tror jag. Vad kostar en veckas underhållsdos medicin? (Högkostnadsskyddet borträknat) Vad kostar en timme hos terapeut? Inte alla har 2000 över att lägga på terapi.
20kr för medicinen ungefär. O högkostnadsskyddet täcker terapin, annars ca 140 kr timmen, om man inte går till en privat som inte landstinget stödjer, då är det mycket dyrare.
Jag tror definitivt att det skulle vara bra att vara lite mera restriktiv vad gäller antidepp och andra mediciner som lugnande och sånt.( Det bör iallafall ifrågasättas helt klart)
Man ska ha rätt att få hjälp, man ska ha rätt till medicin om man behöver det, det är ju därför det finns medicin, men jag upplever det som att många är så himla snabba med att skriva ut. Allt ska, självklart, lösas med mediciner. I kombination med tex terapi i många fall, men att medicinen också ska finnas är liksom en självklarhet.
Sen ibland undrar jag om vi har en tendens att göra sjukdomar av allt idag. Lycka är liksom inget normaltillstånd som jag ser det. Man måste få ha dalar och känna sorg (mer än lite deppig) utan att det kanske nödvändigtvis måste vara en sjukdom. Jo, jag vet att man verkligen kan vara deprimerad och att det är något helt annat än att "vara lite nere" , men jag tror ändå att vi har en tendens att utgå från att lycka och välmående är normaltillståndet och att andra känslor och tillstånd är "fel" och ska botas.
Isåfall är jag kär i väldigt många här :|
dessa piller hjälper ju även mot olycklig kärlek dock.*flex*
Sheogorath
2006-06-25, 19:28
Problemet här är prislappen tror jag. Vad kostar en veckas underhållsdos medicin? (Högkostnadsskyddet borträknat) Vad kostar en timme hos terapeut? Inte alla har 2000 över att lägga på terapi.
Så är det, säkerligen. Om du ger mig ett papper där jag kan skriva under för gratis sjukvård så signerar jag det.
Detta är en stor och svår samhällsfråga. Vården i allmänhet, tänker jag speciellt på.
Ninjasmurf
2006-06-25, 19:29
Problemet här är prislappen tror jag. Vad kostar en veckas underhållsdos medicin?
väldigt lite om generiska (kopior) läkmede används
20kr för medicinen ungefär. O högkostnadsskyddet täcker terapin, annars ca 140 kr timmen, om man inte går till en privat som inte landstinget stödjer, då är det mycket dyrare.
Att få högkostnadsskyddet att täcka för terapi idag är inte lätt alls. Att få tid och plats hos en landstingsansluten terapeut är nästan lika svårt. En i min närhet betalar 500 per besök.
Sheogorath
2006-06-25, 19:30
Usch =/
Hoppas du kommer kunna njuta av livet i framtiden mannen, eller det kanske du redan börjat göra?
Absolut. Jag brottas med en del biverkningar av medicinen, som troligen är kroppens sätt att hantera ångesten nu när jag inte längre kan "få" ångest så att säga, men jag är definitivt på rätt spår. Om folk frågar mig idag "Är du lycklig?" så svarar jag "Jovars, det är jag nog" för första gången i mitt liv.
Lasse Kongo
2006-06-25, 19:30
Jag stödde dig iofs. I detta fallet så får Britney Spears representera dig. ;)
Haha, jag kom på det i efterhand, lite seg såhär på kvällskvisten.
Sheo, jag tvekar inte på att personer som du (ja, nu kommer det en komplimang) har stor nytta av medicin. Du är smart, har koll på vad du gör och varför (av det jag har sett). Du verkar analysera dig själv rätt mycket och kan på så sätt ändra det du vet är fel i ditt beteende. Tror du verkligen att större delen av befolkningen klarar av detta? Läkare och psykologer i all ära, finns inte "det" hos personen i fråga tror jag det är svårt att åstakomma något oavsett vilken hjälp man får.
Så är det, säkerligen. Om du ger mig ett papper där jag kan skriva under för gratis sjukvård så signerar jag det.
Detta är en stor och svår samhällsfråga. Vården i allmänhet, tänker jag speciellt på.
Sjukvården är redan en rätt stor belastning i samhället. Jag tycker personligen att vi redan har ett system som är "billigt" nog för patienterna. Vet dock inte hur det är med terapi och vad det gå på. Men mediciner och besök blir ju inte så dyrt på ett år.
Sheogorath
2006-06-25, 19:34
Jag tror definitivt att det skulle vara bra att vara lite mera restriktiv vad gäller antidepp och andra mediciner som lugnande och sånt.( Det bör iallafall ifrågasättas helt klart)
Man ska ha rätt att få hjälp, man ska ha rätt till medicin om man behöver det, det är ju därför det finns medicin, men jag upplever det som att många är så himla snabba med att skriva ut. Allt ska, självklart, lösas med mediciner. I kombination med tex terapi i många fall, men att medicinen också ska finnas är liksom en självklarhet.
Sen ibland undrar jag om vi har en tendens att göra sjukdomar av allt idag. Lycka är liksom inget normaltillstånd som jag ser det. Man måste få ha dalar och känna sorg (mer än lite deppig) utan att det kanske nödvändigtvis måste vara en sjukdom. Jo, jag vet att man verkligen kan vara deprimerad och att det är något helt annat än att "vara lite nere" , men jag tror ändå att vi har en tendens att utgå från att lycka och välmående är normaltillståndet och att andra känslor och tillstånd är "fel" och ska botas.
Jag håller mig dig till 100%. Men medan vi reder och ruskar i samhället för att komma till rätta med Problemet (Tm), varför låta människor lida när det finns hjälp att få? Hur många ska vi lägga på offeraltaret för den goda sakens skull? Om lycka är ett krav som åläggs oss, och vi kan uppnå lycka enkelt och billigt, ska vi då inte använda oss av det?
Om lycka är ett krav som åläggs oss, och vi kan uppnå lycka enkelt och billigt, ska vi då inte använda oss av det?
Inte om det sätter personer i beroendeställning av medicin.
userfriendly
2006-06-25, 19:35
Inte om det sätter personer i beroendeställning av medicin.
jag håller med dig i den frågan yankeee
Fast runt den tiden kom ju ssri innan dess användes tricykliska mediciner med många o jobbiga biverkningar.
Men allmän folkhälsa, ångest, oro, depressioner, etc, har också försämrats sen början av 90-talet. Varför mådde vi till synes bättre, med sämre medicin och färre utskrivningar av sådan, för 15 år sedan?
Sheogorath
2006-06-25, 19:36
Sheo, jag tvekar inte på att personer som du (ja, nu kommer det en komplimang) har stor nytta av medicin. Du är smart, har koll på vad du gör och varför (av det jag har sett). Du verkar analysera dig själv rätt mycket och kan på så sätt ändra det du vet är fel i ditt beteende. Tror du verkligen att större delen av befolkningen klarar av detta? Läkare och psykologer i all ära, finns inte "det" hos personen i fråga tror jag det är svårt att åstakomma något oavsett vilken hjälp man får.
Och jag håller med dig. Men då kommer den spännande frågan, som nästan tenderar Science Fiction. Om vi då kan låta människor vara lyckliga, varför inte låta dem vara lyckliga? Det är ju skitbilligt, dessutom.
Sheogorath
2006-06-25, 19:40
Inte om det sätter personer i beroendeställning av medicin.
Varför är det principiellt fel? Det kanske är priset vi får vara beredda att betala om vi vill ha det samhälle vi skapat. Ångest är en katalysator för förändring, och jag är tämligen säker på att samhället hade varit bättre om alla människor som mått dåligt kämpat för att humanisera samhället istället för att droga ner sig så att de gillar läget. Men varje enskild människa som går förlorad på vägen dit; är det ett pris vi kan tänka oss att betala för "Utopia"? Jag är då inte beredd att lägga mig på offeraltaret.
userfriendly
2006-06-25, 19:41
Men allmän folkhälsa, ångest, oro, depressioner, etc, har också försämrats sen början av 90-talet. Varför mådde vi till synes bättre, med sämre medicin och färre utskrivningar av sådan, för 15 år sedan?
fast är du säker på att det är medicinens fel då? jag tror att depressioner ökar öht, inte pga medicinerna
Varför är det principiellt fel? Det kanske är priset vi får vara beredda att betala om vi vill ha det samhälle vi skapat. Ångest är en katalysator till förändring, och jag är tämligen säker på att samhället hade varit bättre om alla människor som mått dåligt kämpat för att humanisera samhället istället för att droga ner sig så att de gillar läget. Men varje enskild människa som går förlorad på vägen dit; är det ett pris vi vill betala för Utopia. Jag är då inte beredd att lägga mig på offeraltaret.
Mja, eftersom att det finns en hel del (kortvariga) biverkningar med medicin som påverkar signalsubstanserna. De långvariga effekterna vet man inte speciellt mycket om än? Hur kommer t.ex ett barn vars föräldrar har ätit t.ex zoloft i hela sina liv att påverkas?
Nu måste jag sova, annars blir jag olycklig imorgon ;)
watertouch
2006-06-25, 19:45
Men allmän folkhälsa, ångest, oro, depressioner, etc, har också försämrats sen början av 90-talet. Varför mådde vi till synes bättre, med sämre medicin och färre utskrivningar av sådan, för 15 år sedan?
Kunskaperna har ökat, folk är mer medvetna om psykiska problem, och internett o liknande gör att det är lätt att hinna info.
fast är du säker på att det är medicinens fel då? jag tror att depressioner ökar öht, inte pga medicinerna
Ja, fast varför ökar depressionerna, var livet så annorlunda för 15 år sen?
Uppenbarligen är det ju inte tillräckligt eftersom att så många fortfarande trycker piller.
Sen kan man ju undra om det är självändåmal att vara medicinfri?
Jag menar en del behöver äta medicin för högt blodtryck, de som har diabetes behöver insulin osv. Nu handlar det om det psykiska och då är väl attityden en annan kan jag tro.
( Fast du kanske menar att problemet är inte att några äter medicin och en del hela livet, men att så många gör det)
Sen det här med att äta medicin istället för att göra nåt åt problemet. Dels så tycker jag att det att man tar medicin är att göra nåt åt problemet . För en del är det nog det enda de kan göra just då. Sedan om man får upp huvvet ovanför vattenytan, hamnar på nån slags grundnivå, då kan man börja jobba med de djupare orsakerna.
Sheogorath
2006-06-25, 19:52
Sen kan man ju undra om det är självändåmal att vara medicinfri?
Jag menar en del behöver äta medicin för högt blodtryck, de som har diabetes behöver insulin osv. Nu handlar det om det psykiska och då är väl attityden en annan kan jag tro.
( Fast du kanske menar att problemet är inte att några äter medicin och en del hela livet, men att så många gör det)
Sen det här med att äta medicin istället för att göra nåt åt problemet. Dels så tycker jag att det att man tar medicin är att göra nåt åt problemet . För en del är det nog det enda de kan göra just då. Sedan om man får upp huvvet ovanför vattenytan, hamnar på nån slags grundnivå, då kan man börja jobba med de djupare orsakerna.
:thumbup:
Den här tråden var en intressant provkarta på allsköns fördomar, måste jag säga; påminner närmast om de "omgvadgräsligtdetärmedallafetton"-trådar som brukar dyka upp efter att det gått något freakshow-överviktsprogram på trean eller femman.
Jag skulle vilja höra om några här har erfarenheter av "medicinen" Zoloft, bra eller dåliga...
även bieffekter är intressanta...
Mitt råd är att börja med den medicin din läkare skriver ut åt dig, och inte direkt be om att få en billigare kopia (generikum). Det är visserligen samma aktiva substans i preparaten, men tillsatser och tillverkningsprocesser spelar också roll, och det kan variera en hel del hur man mår på olika preparat i samma kategori. När du vet hur du reagerar på Zoloft kan du be att få pröva med generika och jämföra (så kan du t.ex. be att få byta tillbaka om det skulle visa sig att biverkningarna blir värre).
En biverkning du nog måste vara beredd på är sömnsvårigheter - inte så att du blir pigg, men så att du inte kan sova på kvällarna. Det kan vara rätt jävligt, men det går över med tiden. En annan sak, som jag tycker att läkare generellt är dåliga på att informera om är effekterna på autonoma nervsystemet. Man får en lätt blockering av vagusnervens aktivitet (bestämmer bl.a. hjärtrytmen i vila) vilket kan ge ökad puls både i vila och arbete, hjärtklappning, svettningar och andfåddhet. Andnödssymptomen kan vara rätt obehagliga om man inte vet vad det är fråga om; det känns ungefär som om man inte kan andas fort nog för att få tillräckligt med syre; som om andning och hjärtverksamhet inte synkar riktigt. Egentligen är felet att hjärtat, när det slår väldigt fort, inte hinner tömma ordentligt, så att syretillförseln blir lite för dålig, och kroppen försöker kompensera detta med att ta in syre på det sätt den känner till, d.v.s. andas mer. Vilket alltså bara går i viss utsträckning. Det här går inte över, men effekten minskar i alla fall; plus att det inte är lika obehagligt när man vet vad det är fråga om, och att det inte är farligt.
I övrigt hoppas jag att du får annan hjälp också, så att medicineringen bara är ett komplement (som Sheo m.fl. redan skrivit är medicinering ibland nödvändig för att man skall kunna ta till sig behandling, men ingen lösning i sig). Eftersom vården ser ut som den gör är det att vara a pain in the ass som är den enda lösningen. Ring och tjata, skriv och tjata, gå på psykakuten och sätt dig och be att få prata med någon (då måste de låte dig prata med någon) osv. osv. Se till att du får ett namn på en person du kan vända dig till och tjata på (klinikföreståndare, psykiatriker, ansvarskännande vårdare etc.). Vårdgarantin säger att de är skyldiga att ge dig vård inom tre månader, så om de inte lyckas med det kan de ge dig plats hos en privat terapeut och betala eller delbetala behandling där. Det här kan vara en jävligt jobbig process, eftersom man tvingas "klä av" alla sina nojor nakna för främmande personer för att sedan få dem bedömda (t.ex. som "inte tillräckligt störd"; ofta anses man inte i behov av hjälp så länge man går och pratar, och f.a. om man fortfarande går till jobbet/försöker sköta sina studier). Det kan underlätta om man har en vän eller anhöriga som stöttar en/som man kan ringa till och svära över psykvården inför när det går åt helvete.
Sheogorath
2006-06-25, 20:13
Den här tråden var en intressant provkarta på allsköns fördomar, måste jag säga; påminner närmast om de "omgvadgräsligtdetärmedallafetton"-trådar som brukar dyka upp efter att det gått något freakshow-överviktsprogram på trean eller femman.
Mitt råd är att börja med den medicin din läkare skriver ut åt dig, och inte direkt be om att få en billigare kopia (generikum). Det är visserligen samma aktiva substans i preparaten, men tillsatser och tillverkningsprocesser spelar också roll, och det kan variera en hel del hur man mår på olika preparat i samma kategori. När du vet hur du reagerar på Zoloft kan du be att få pröva med generika och jämföra (så kan du t.ex. be att få byta tillbaka om det skulle visa sig att biverkningarna blir värre).
En biverkning du nog måste vara beredd på är sömnsvårigheter - inte så att du blir pigg, men så att du inte kan sova på kvällarna. Det kan vara rätt jävligt, men det går över med tiden. En annan sak, som jag tycker att läkare generellt är dåliga på att informera om är effekterna på autonoma nervsystemet. Man får en lätt blockering av vagusnervens aktivitet (bestämmer bl.a. hjärtrytmen i vila) vilket kan ge ökad puls både i vila och arbete, hjärtklappning, svettningar och andfåddhet. Andnödssymptomen kan vara rätt obehagliga om man inte vet vad det är fråga om; det känns ungefär som om man inte kan andas fort nog för att få tillräckligt med syre; som om andning och hjärtverksamhet inte synkar riktigt. Egentligen är felet att hjärtat, när det slår väldigt fort, inte hinner tömma ordentligt, så att syretillförseln blir lite för dålig, och kroppen försöker kompensera detta med att ta in syre på det sätt den känner till, d.v.s. andas mer. Vilket alltså bara går i viss utsträckning. Det här går inte över, men effekten minskar i alla fall; plus att det inte är lika obehagligt när man vet vad det är fråga om, och att det inte är farligt.
I övrigt hoppas jag att du får annan hjälp också, så att medicineringen bara är ett komplement (som Sheo m.fl. redan skrivit är medicinering ibland nödvändig för att man skall kunna ta till sig behandling, men ingen lösning i sig). Eftersom vården ser ut som den gör är det att vara a pain in the ass som är den enda lösningen. Ring och tjata, skriv och tjata, gå på psykakuten och sätt dig och be att få prata med någon (då måste de låte dig prata med någon) osv. osv. Se till att du får ett namn på en person du kan vända dig till och tjata på (klinikföreståndare, psykiatriker, ansvarskännande vårdare etc.). Vårdgarantin säger att de är skyldiga att ge dig vård inom tre månader, så om de inte lyckas med det kan de ge dig plats hos en privat terapeut och betala eller delbetala behandling där. Det här kan vara en jävligt jobbig process, eftersom man tvingas "klä av" alla sina nojor nakna för främmande personer för att sedan få dem bedömda (t.ex. som "inte tillräckligt störd"; ofta anses man inte i behov av hjälp så länge man går och pratar, och f.a. om man fortfarande går till jobbet/försöker sköta sina studier). Det kan underlätta om man har en vän eller anhöriga som stöttar en/som man kan ringa till och svära över psykvården inför när det går åt helvete.
Tack.
Kort angående generikum, dock. Ett generikum är i det här fallet INTE en annan typ av SSRI. Det rör sig alltså inte om att be om t.ex. Paroxetin eller Cipramil istället för Zoloft, utan om att få samma substans men inte som "brand name drug". Den verksamma substansen i Zoloft är sertralin i form av sertralinhydroklorid, och nedastående preparat är alla registrerade i FASS och innehåller denna substans. Be att få den billigaste, är mitt råd. Det är precis som med Alvedon och Reliv. Båda innehåller paracetamol.
Sertralin Actavis, Actavis
Sertralin Alpharma, Alpharma
Sertralin Alternova, Alternova
Sertralin Copyfarm, Copyfarm
Sertralin Hexal, Hexal
Sertralin IVAX, IVAX Scandinavia
Sertralin Krka, KRKA
Sertralin Merck NM, Merck NM
Sertralin Nycomed, Nycomed
Sertralin Orion, Orion
Sertralin Ranbaxy, Meda
Sertralin STADA, STADApharm
Sertralin Sandoz, Sandoz
Sertralin Winthrop, Winthrop Médicaments
Sertralin ratiopharm, ratiopharm
Sertrasen, Alpharma
Zoloft, Pfizer
Zoloft, IVAX Scandinavia
Zoloft, Medartuum
Zoloft, Orifarm
Zoloft, Parallell Pharma
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2025, Jelsoft Enterprises Ltd.