Visa fullständig version : Zoloft
Perscitus
2006-06-25, 20:13
När jag följt tråden har tanken slagit mig hur mycket krav alla idag har att leva upp till. Trots att jag inte är gammal tycker jag mig kunna konstatera utifrån återberättelser att för några årtionden sedan hade den ungdomliga befolkningen inte en närmelsevis så stor press på sig.
För att exemplifiera innan jag spekulerar vidare: du ska vara framgångsrik i skolan, samtidigt som du inte får vara alltför ambitiös, du ska vara snygg, socialt skicklig, ha omfattande intressen, vara vältränad, ha bra humor, bra smak för kläder, många vänner, känslosam, ball och ja, alldeles perfekt. Allt detta ska förstås göras på samma gång, och det viktigaste av allt, svaghet, är att frukta. Och trots att alla har sina svagheter är det en självklarhet att de ska grävas ned utom all insyn - bakom en fassad av självsäkerhet som får den mest nöjda att känna att han saknar något.
Det känns som en klyscha att prata om vilket stressigt mediainfluerat samhälle vi har, men det stämmer ju för tusan.
Min livssyn är förmodligen påverkad av min uppväxt, där jag inte haft några krav på mig och inte heller sats på dagis från det att jag var 2 månader gammal. De enda krav jag har på mig själv är att äta, sova och träna, samt viktigast av allt - inte oroa mig över saker jag ändå inte kan göra något åt och istället njuta av stunden. Vilket kan låta uppnosigt att säga, men det är ganska lätt ändå, ta det lugnt.
Ibland känner jag mig mindervädig av alla dessa perfekta människor som tycks hinna med så mycket. Men den bilden har alltid visat sig felaktig när jag skymtat dessa människors inneboende förtvivlan. De lever sitt liv i en kamp, märkligt nog.
Det är så jävla trist att alla inte ska få vara vad de är - människor, utan behov av att bli något bättre. När vi inser detta och 13-åringar inte längre oroar sig för vilket högskoleprogram som ger den högsta lönen och hur man blir lika hipp som Big Brother-Larsa - då behövs endast behandling med antidepressiva medel för de som faktiskt har en mer eller mindre medfödd depressionstendens.
Sheo: Tack för specifikationen; det kändes så självklart, men när jag såg ditt påpekande insåg jag att det kanske inte alls var så självklart.
Jag håller mig dig till 100%. Men medan vi reder och ruskar i samhället för att komma till rätta med Problemet (Tm), varför låta människor lida när det finns hjälp att få? Hur många ska vi lägga på offeraltaret för den goda sakens skull? Om lycka är ett krav som åläggs oss, och vi kan uppnå lycka enkelt och billigt, ska vi då inte använda oss av det?
En mycket bra fråga.
Okej om nu alla egentligen inte har "djupa depressioner" (där chanserna att att kunna få bukt med sitt liv ser mkt små ut små utan medicinsk hjälp)utan man är ledsen, är nere och tyngd osv, vad är felet med att bli ordinerad antideppresiva. Är det så himla hemskt ( är det inte tvärtom bra?)
Jag har inga belägg för det här, men jag tror ändå att antideppresiva inte är så effektivt på alla sorters "ledsenheter" . Jag tror att de funkar bäst som " komma upp ovanför vattenytan" . Är man ovanför vattenytan men känner sig tung i sinnet, ledsen osv så tvivlar jag på att medicinen gör så stor nytta. (?) Jag tror såna saker som att lycka, välmående är mer komplicerat än att det ryms i en zoloftask.
Sen är det ju dåligt om det innebär att man väljer bort terapi eller nåt annat som kanske hade haft större effekt. Nu måste ju inte medicin/terapi vara en motsättning förstås, men ändå.
Sen är det ju ändå en medicin, med mer eller mindre biverkningar och det är väl ändå dumt att utsätta sig för om det inte behövs?
Sen ser jag en risk med det här att genast bota alla slags ledsenheter.
Men det är väl bättre om alla är glada, kan man ju tycka. Fast, jag vet inte det ja. För att känna att man lever är det väl rätt härligt med alla slags känslor? Dessutom - hur lyckliga skulle vi egentligen vara om vi alltid var det? Om vi inte hade nåt att jämföra med
Sheogorath
2006-06-25, 20:17
När jag följt tråden har tanken slagit mig hur mycket krav alla idag har att leva upp till. Trots att jag inte är gammal tycker jag mig kunna konstatera utifrån återberättelser att för några årtionden sedan hade den ungdomliga befolkningen inte en närmelsevis så stor press på sig.
För att exemplifiera innan jag spekulerar vidare: du ska vara framgångsrik i skolan, samtidigt som du inte får vara alltför ambitiös, du ska vara snygg, socialt skicklig, ha omfattande intressen, vara vältränad, ha bra humor, bra smak för kläder, många vänner, känslosam, ball och ja, alldeles perfekt. Allt detta ska förstås göras på samma gång, och det viktigaste av allt, svaghet, är att frukta. Och trots att alla har sina svagheter är det en självklarhet att de ska grävas ned utom all insyn - bakom en fassad av självsäkerhet som får den mest nöjda att känna att han saknar något.
Det känns som en klyscha att prata om vilket stressigt mediainfluerat samhälle vi har, men det stämmer ju för tusan.
Min livssyn är förmodligen påverkad av min uppväxt, där jag inte haft några krav på mig och inte heller sats på dagis från det att jag var 2 månader gammal. De enda krav jag har på mig själv är att äta, sova och träna, samt viktigast av allt - inte oroa mig över saker jag ändå inte kan göra något åt och istället njuta av stunden. Vilket kan låta uppnosigt att säga, men det är ganska lätt ändå, ta det lugnt.
Ibland känner jag mig mindervädig av alla dessa perfekta människor som tycks hinna med så mycket. Men den bilden har alltid visat sig felaktig när jag skymtat dessa människors inneboende förtvivlan. De lever sitt liv i en kamp, märkligt nog.
Det är så jävla trist att alla inte ska få vara vad de är - människor, utan behov av att bli något bättre. När vi inser detta och 13-åringar inte längre oroar sig för vilket högskoleprogram som ger den högsta lönen och hur man blir lika hipp som Big Brother-Larsa - då behövs endast behandling med antidepressiva medel för de som faktiskt har en mer eller mindre medfödd depressionstendens.
Du skrev det jag inte orkade skriva. Sådant är alltid tacksamt. :thumbup:
Edit (snabb är man INTE) angående generika:
Jag håller inte med Sheo om att generika alltid är utbytbara; de kan vara det, men det kan också skilja mellan märken. Dock väljer man ju själv hur man vill göra där, och det är ju inte fråga om att en medicin hjälper och en annan inte (skillnaden brukar mest röra biverkningar). Sedan är det ju också skillnad mellan olika mediciner; jag skulle personligen inte tveka att byta ut Alvedon mot Reliv eller Panodil, men jag skulle nog vara mer försiktig när det gällde preparat som påverkar min själsliga hälsa. Det händer ju även att läkare skriver ut preparat för att de har goda erfarenheter av dem och inte bara för att de är mutade av läkemedelsindustrin. ;)
Sheogorath
2006-06-25, 20:26
En mycket bra fråga.
Okej om nu alla egentligen inte har "djupa depressioner" (där chanserna att att kunna få bukt med sitt liv ser mkt små ut små utan medicinsk hjälp)utan man är ledsen, är nere och tyngd osv, vad är felet med att bli ordinerad antideppresiva. Är det så himla hemskt ( är det inte tvärtom bra?)
Jag har inga belägg för det här, men jag tror ändå att antideppresiva inte är så effektivt på alla sorters "ledsenheter" . Jag tror att de funkar bäst som " komma upp ovanför vattenytan" . Är man ovanför vattenytan men känner sig tung i sinnet, ledsen osv så tvivlar jag på att medicinen gör så stor nytta. (?) Jag tror såna saker som att lycka, välmående är mer komplicerat än att det ryms i en zoloftask.
Sen är det ju dåligt om det innebär att man väljer bort terapi eller nåt annat som kanske hade haft större effekt. Nu måste ju inte medicin/terapi vara en motsättning förstås, men ändå.
Sen är det ju ändå en medicin, med mer eller mindre biverkningar och det är väl ändå dumt att utsätta sig för om det inte behövs?
Sen ser jag en risk med det här att genast bota alla slags ledsenheter.
Men det är väl bättre om alla är glada, kan man ju tycka. Fast, jag vet inte det ja. För att känna att man lever är det väl rätt härligt med alla slags känslor? Dessutom - hur lyckliga skulle vi egentligen vara om vi alltid var det? Om vi inte hade nåt att jämföra med
Det är definitivt en verklig "fara" (om man väljer att se det som en fara) att medicinen får patienten att må så bra, bli symptomfri, att han/hon lägger sitt tillfrisknande på hyllan av bekvämlighetsskäl. T.o.m. en människa under påverkan av "droger" kan vara lat, utan att för den sakens skull behöva höja sin dos. Det är normalt för en människa att vara lite lat. En del av att vara människa, om man så vill. För egen del har det definitivt varit så, att jag i perioder glömt att jag faktiskt fortfarande är sjuk. För inte är jag frisk. Frisk är jag först när jag mår som jag gör nu, fast utan medicin. Men man ska i övrigt vara mycket aktsam för att ta på sig för stort ansvar när man medicinerar. Man är trots allt sjuk, och det är lätt att bryta igenom trots medicinen. Min resistens mot motgångar är ganska dålig, i dagsläget. I idealfallet ska all extra motivation som medicinen ger användas för ens tillfrisknande, inte för att gå upp till heltid, lägga till lite cardio på programmet och skaffa en unge till. Det är lätt att glömma att man faktiskt inte är frisk så länge man medicinerar, och här tycker jag att allmänvården borde ta sitt ansvar bättre och "ligga på" lite mer och erbjuda samtalsterapi och vara noga med att slussa vidare till rätt instans.
I idealfallet ska all extra motivation som medicinen ger användas för ens tillfrisknande, inte för att gå upp till heltid, lägga till lite cardio på programmet och skaffa en unge till.
Exakt. Tyvärr verkar det dock inte alltid vara så lätt att fatta - inte bara för den som får medicin utskriven utan också för vederbörandes omgivning: familj, vänner, chefer, arbetskamrater. :(
Sheogorath
2006-06-25, 20:32
Exakt. Tyvärr verkar det dock inte alltid vara så lätt att fatta - inte bara för den som får medicin utskriven utan också för vederbörandes omgivning: familj, vänner, chefer, arbetskamrater. :(
Jag får ofta påminna mina närmaste om just detta. Det känns ju lite lagom surt, särskilt eftersom jag hatar martyrskap och ogärna vill se varken mig själv eller andra som offer, men så är läget som det ser ut nu. Det är svårt att se att man är sjuk, när man är symptomfri.
Vidare: jag kan tänka mig att situationen blir mycket problematisk för folk som inte har min "goda sjukdomsinsikt" så att säga. Här borde kanske större ansvar tas av allmänvården.
Sheogorath
2006-06-25, 20:36
Skulle vilja kalla det du beskriver frihet utan ansvar istället. I ett samhälle med oändliga resurser skulle man kunna resonera som du gör, det går absolut inte i det detaljreglerade högskattesamhälle vi lever i idag. Det kan inte vara upp till patienten om han vill bli fri från medicinen eller inte, iaf inte så länge jag betalar för eländet. Det här gäller ju inte enbart antidepressiv medicin. Så gärna medicin resten av livet om man vill det, men då ska man också betala för det själv.
Fast frågan är om inte den billigaste lösningen för alla, om det är det du vill diskutera, skulle vara om vi drogade alla medborgare till maniskt högpresterande lyckoprickar? Mycket skulle bli gjort som drog in pengar till stadskassan, vill jag lova dig.
Rent hypotetiskt, alltså :).
Jag får ofta påminna mina närmaste om just detta.
När det gäller anhöriga/vänner sin står en nära är det ofta allra jobbigast (ganska givet, i och för sig). Det är inte alltför ovanligt att anhöriga förväntar sig att man, när man blir "frisk", också skall bli en annan person; en glad och rolig och okomplicerad prick typ. T.ex. som man var när man var ett litet, glatt och obekymrat barn. Och det blir man ju inte; man kommer ju fortfarande att vara samma person, bara utan depressionen/panikångesten/whatever. Svårt att angripa dock, eftersom folk kan känna sig ganska anklagade när man för det på tal.
Sheogorath
2006-06-25, 20:48
*klunk*
Där slank 30mg Paroxetin och 22.5mg Mirtazapin ner.
Det ser ut att bli fint väder imorgon också.
D Andersson
2006-06-25, 20:49
Fast frågan är om inte den billigaste lösningen för alla, om det är det du vill diskutera, skulle vara om vi drogade alla medborgare till maniskt högpresterande lyckoprickar? Mycket skulle bli gjort som drog in pengar till stadskassan, vill jag lova dig.
Rent hypotetiskt, alltså :).
Det läskiga är att det du säger inte är så hypotetiskt som man skulle önska sig, ta en lite närmare titt på vad tankarna med folkhemmet egentligen var ursprungligen. Varför finns det dagis? Varför skulle all media, alla skolor etc. vara statligt kontrollerade? Varför har full sysselsättning varit så viktigt? o.s.v. Lagom trevlig insikt du lär få efter ett tag..
Folk är inte vana vid att tänka själva eller ta egna beslut i det här landet, det har vi sedan länge lämnat över till våra makthavare. Kan det ha någon koppling till att vi är bäst i världen på depression och självmord måntro...?
Det läskiga är att det du säger inte är så hypotetiskt som man skulle önska sig, ta en lite närmare titt på vad tankarna med folkhemmet egentligen var ursprungligen. Varför finns det dagis? Varför skulle all media, alla skolor etc. vara statligt kontrollerade? Varför har full sysselsättning varit så viktigt? o.s.v. Lagom trevlig insikt du lär få efter ett tag..
Paranoia deluxe...
Kan det ha någon koppling till att vi är bäst i världen på depression och självmord måntro...?
Felaktigt uttalande som fortfarande lever kvar på grund av en myt. Sverige har inte mest självmord i världen.
AFanatic
2006-06-25, 21:07
Paranoia deluxe...
Nåja, även om jag inte skulle uttrycka mig som Andersson, så finns det en poäng i det han skriver. Det är bara att läsa lite arbetsvetenskap med inriktning på 50-,60- och 70-talen, men även mkt tidigare (och senare) än så, för att se vart det barkar hän. För att inte tala om SOU, som går att ta del av. Det är mindre trevlig läsning i flera utredningar.
D Andersson
2006-06-25, 21:20
Felaktigt uttalande som fortfarande lever kvar på grund av en myt. Sverige har inte mest självmord i världen.
Visst är det så, men det jag menade var att sånär som på ett antal gamla kommunistdiktaturer så är det idel högskatte- och välfärdsstater (Danmark, Finland, Belgien, Schweiz) med en samhällsuppbyggnad väldigt lik den Svenska som toppar listan.
Jag känner mej lite deprimerad ibland och ibland vaknar jag tidigt på morgonen och får ångest! vilka piller är bäst för meJ?
Nu e ja inte helt hundra med vad ni disskuterar men jag läste en undersökning där resultatet var att den bästa formen av behandling var nr 3. medicin+terapi
1.terapi 2medicin 3. medicin+terapi
Sheogorath
2006-06-25, 21:35
Jag känner mej lite deprimerad ibland och ibland vaknar jag tidigt på morgonen och får ångest! vilka piller är bäst för meJ?
Du ska söka dig till en vårdcentral och få läkarhjälp. Det här är inget man hanterar med hjälp av ett internetforum. I övrigt kommer jag gärna med stöd och råd. Skriv ett PM till mig om det är något du undrar över.
Sen kan man ju undra om det är självändåmal att vara medicinfri?
Jag menar en del behöver äta medicin för högt blodtryck, de som har diabetes behöver insulin osv. Nu handlar det om det psykiska och då är väl attityden en annan kan jag tro.
( Fast du kanske menar att problemet är inte att några äter medicin och en del hela livet, men att så många gör det)
Sen det här med att äta medicin istället för att göra nåt åt problemet. Dels så tycker jag att det att man tar medicin är att göra nåt åt problemet . För en del är det nog det enda de kan göra just då. Sedan om man får upp huvvet ovanför vattenytan, hamnar på nån slags grundnivå, då kan man börja jobba med de djupare orsakerna.
Det är alltid dumt att äta medicin om det går att lösa problemet istället. Mediciner löser (i allmänhet) inte problem utan behandlar symptom.
Att det är "värre" när det är psykiskt är helt enkelt för att det är just psykiskt, det går utmärkt att lösa på andra sätt. Bara det att det kräver en del av personen i fråga.
Visst är det så, men det jag menade var att sånär som på ett antal gamla kommunistdiktaturer så är det idel högskatte- och välfärdsstater (Danmark, Finland, Belgien, Schweiz) med en samhällsuppbyggnad väldigt lik den Svenska som toppar listan.
Inte heller det är sant.
Sheogorath
2006-06-26, 06:37
Det är alltid dumt att äta medicin om det går att lösa problemet istället. Mediciner löser (i allmänhet) inte problem utan behandlar symptom.
Att det är "värre" när det är psykiskt är helt enkelt för att det är just psykiskt, det går utmärkt att lösa på andra sätt. Bara det att det kräver en del av personen i fråga.
Nu kontrasterar du de två igen. Varför? Man äter medicinen så att det ska gå att lösa problemen lättare (genom t.ex. terapi), och för vissa så att det ska gå att lösa över huvudtaget.
Känns som om den här tråden inte riktigt kommer någonstans längre.
Använd medicin för att undvika att patienten skadar sig och kommer ur den akuta fasen. Sedan låt patienten stabilisera sig, sätt in terapi lös problemen och fasa sedan ut medicinen.
Problemet idag tror jag att allt för många tar Antidepp i onödan.
D Andersson
2006-06-26, 08:46
Inte heller det är sant.
Viktigpetter
Låt mig då omformulera den där meningen som alla verkar ha hakat upp sig på.
Folk är inte vana vid att tänka själva eller ta egna beslut i det här landet, det har vi sedan länge lämnat över till våra makthavare. Kan det ha någon koppling till att vi är så bra på depression, självmord, sjukskrivning, utbrändhet etc. måntro...?
Någon som har någon internationell jämförande statistik på hur många som äter antidepressiv medicin i Sverige?
Nu kontrasterar du de två igen. Varför? Man äter medicinen så att det ska gå att lösa problemen lättare (genom t.ex. terapi), och för vissa så att det ska gå att lösa över huvudtaget.
Du utgår ju fortfarande ifrån att man måste äta medicin för att kunna komma någonstans öht. Så är det inte.
Den här tråden var en intressant provkarta på allsköns fördomar, måste jag säga; påminner närmast om de "omgvadgräsligtdetärmedallafetton"-trådar som brukar dyka upp efter att det gått något freakshow-överviktsprogram på trean eller femman.
Var ser du fördomarna?
Du utgår ju fortfarande ifrån att man måste äta medicin för att kunna komma någonstans öht. Så är det inte.
Och det är av Gud givet, eller vad?
Och det är av Gud givet, eller vad?
Det finns inga belägg för det.
Var ser du fördomarna?
FÖRDOM
BETYDELSE: Utan egen undersökning l. värklig eftertanke fattat) förhandsomdöme, förutfattad mening l. åsikt, vaneföreställning (som hindrar ngn att inse det riktiga l. gagneliga osv., särsk. i ngt framträdande nytt; i sht i fråga om religiösa l. sedliga, politiska l. sociala åskådningar o. d.); ofta övergående i bet.: inrotad falsk l. föråldrad l. vidskeplig föreställning o. d. Religiösa, politiska, sociala fördomar. Fördomar och vidskepelse. Hopens (blinda, inrotade) fördomar. Skingra, utrota, besegra, frigöra sig från (gamla) fördomar. Trotsa en fördom. Det där är bara en (skadlig) fördom! Intagen, behärskad av fördomar. Låta sig ledas av fördomar. Anstucken av sin tids fördomar. Betrakta en sak (ett förhållande) utan fördom l. utan alla fördomar.
(www.saob.se)
userfriendly
2006-06-26, 11:22
Jag håller med båda parter
jag tror att man kanske ska vara hårdare med relger inför antideppresiva men jag tror att Yankee oxå kanske behöver fatta att det finns människor med så starka deppressioner att de blir i princip helt handlingsförlamade, kanske personlighetsförändrade, på gränsen till extremiteter hela tiden vilket kanske faktiskt är näst intill en omöjlighet att lösa så pass fort att patienten väljer att leva (självmordstankar är med än vanligt hos dessa personer) med terapi.
FÖRDOM
BETYDELSE: Utan egen undersökning l. värklig eftertanke fattat) förhandsomdöme, förutfattad mening l. åsikt, vaneföreställning (som hindrar ngn att inse det riktiga l. gagneliga osv., särsk. i ngt framträdande nytt; i sht i fråga om religiösa l. sedliga, politiska l. sociala åskådningar o. d.); ofta övergående i bet.: inrotad falsk l. föråldrad l. vidskeplig föreställning o. d. Religiösa, politiska, sociala fördomar. Fördomar och vidskepelse. Hopens (blinda, inrotade) fördomar. Skingra, utrota, besegra, frigöra sig från (gamla) fördomar. Trotsa en fördom. Det där är bara en (skadlig) fördom! Intagen, behärskad av fördomar. Låta sig ledas av fördomar. Anstucken av sin tids fördomar. Betrakta en sak (ett förhållande) utan fördom l. utan alla fördomar.
(www.saob.se)
Jo tack, men var i tråden?
jag tror att Yankee oxå kanske behöver fatta att det finns människor med så starka deppressioner att de blir i princip helt handlingsförlamade
Jag vet inte hur många gånger jag har skrivit samma sak i tråden nu. JAG FÖRSTÅR ATT DET FINNS MÄNNISKOR SOM ÄR I BEHOV AV ATT TA MEDICINER FÖR SINA PSYKISKA PROBLEM. Det är tro det eller ej fortfarande inte det jag pratar om.
Det finns inga belägg för det.
Vet du vad? Jag tror att du har fel. Och jag tror att jag tror det på goda grunder. Och nej, jag tänker inte tillbringa resten av dagen på PubMed för att försöka övertyga dig; jag tror att det projektet vore dömt att misslyckas. Bättre att redan nu enas om att vi är av olika åsikt, tror jag.
Observera f.ö. att jag inte säger att medicinering är Lösningen, eller ens En Lösning; jag motsätter mig bedömningen av medicinering som Alltid Onödig.
Observera f.ö. att jag inte säger att medicinering är Lösningen, eller ens En Lösning; jag motsätter mig bedömningen av medicinering som Alltid Onödig.
Men vad fan, ska du också ställa dig till skaran av idioter som inte förstår vad jag skriver?
Se även tidigare inlägg.
Idag behöver man ju i stort sett bara säga till en läkare att man känner sej lite 'nere', fylla i nåt formulär med korkat utformade frågor och uppsöka närmsta apotekskärring så har man satt första foten i pillerträsket.
Inget ont om lägare nu (eller..? :D) men de är förjävla kåta på att ta den enkla vägen ur istället för att gå till botten med patientens egentliga problem. Säger inte att patienten inte har ett visst ansvar oxå, men de flesta litar ju på sina läkare..
Så, att det knapras i onödan och att folk älskar att ta på sej den hjälplösa offerrollen är något iaf jag inte tvivlar en sekund på.
Men vad fan, ska du också ställa dig till skaran av idioter som inte förstår vad jag skriver?
I någon tråd tidigare var det någon som skrev att man kanske skulle börja fundera om man upplevde att man HELA TIDEN blev missförstådd av ALLA - du kanske inte har varit så tydlig som du tror?
I någon tråd tidigare var det någon som skrev att man kanske skulle börja fundera om man upplevde att man HELA TIDEN blev missförstådd av ALLA - du kanske inte har varit så tydlig som du tror?
Eh, om vi säger så här då. Alla ni som av någon anledning har fått för er att min åsikt är att medicinering alltid är onödig. Visa mig precis var någonstans det står. Jag har förklarat mig typ 23 gånger i den här tråden. Senast för 5 minuter sedan, och förstår du inte den meningen är så tvivlar jag på att det är mina formuleringar det är fel på.
Herkulez
2006-06-26, 11:40
I någon tråd tidigare var det någon som skrev att man kanske skulle börja fundera om man upplevde att man HELA TIDEN blev missförstådd av ALLA - du kanske inte har varit så tydlig som du tror?
måste försvara spankmee fast jag tycker väldigt illa om han, han har väl pratat generellt om utskrivningen av psykmedicin, inte enbart om dom värsta fallen där folk verkligen behövt det.
måste försvara spankmee fast jag tycker väldigt illa om han, han har väl pratat generellt om utskrivningen av psykmedicin, inte enbart om dom värsta fallen där folk verkligen behövt det.
När till och med forumets mest korkade medlem förstår är det illa ;):D
Vissa verkar hur som helst ha ett för personligt förhållande till diverse piller för att kunna föra en vettig diskussion utan att läsa det man vill se.
Herkulez
2006-06-26, 11:43
När till och med forumets mest korkade medlem förstår är det illa ;):D
aa precis, har tom jag fattat det så säger det rätt mycket om dom andra :Virro :Virro
Kan det ha någon koppling till att vi är så bra på depression, självmord, sjukskrivning, utbrändhet etc. måntro...?
Enligt vilken källa? Enligt Nationmaster (World values survey) ligger Sverige överlag i topp vad gäller lycka och tillfredsställelse med livet.
Folk är inte vana vid att tänka själva eller ta egna beslut i det här landet, det har vi sedan länge lämnat över till våra makthavare.
Hur menar du att Sverige utmärker sig speciellt med att ha utlämnat beslutsfattandet till makthavare, att vi har en ovanligt stor statsapparat? När förhöll det sig inte som du skriver ovan, vilka förutsättningar skilde sig då från dagsläget?
Eh, om vi säger så här då. Alla ni som av någon anledning har fått för er att min åsikt är att medicinering alltid är onödig. Visa mig precis var någonstans det står. Jag har förklarat mig typ 23 gånger i den här tråden. Senast för 5 minuter sedan, och förstår du inte den meningen är så tvivlar jag på att det är mina formuleringar det är fel på.
OK, om vi bortser från den sista meningen, som du nog skrev ungefär samtidigt som jag skrev mitt inlägg (ja, jag skriver lite sakta), så är det sånt här som jag tror att folk stör sig på (det stör i alla fall jag mig på):
Att det är "värre" när det är psykiskt är helt enkelt för att det är just psykiskt, det går utmärkt att lösa på andra sätt. Bara det att det kräver en del av personen i fråga.
Självklart inte, alla har det värst.
Är det verkligen vanligt att folk slutar helt med piller? Jag ställer mig ytterst tveksam till det. Människor klarar ju inte att sluta med de enklaste vanebildande sakerna, hur ska man då klara av att sluta med antidepressiva medel?
Iof kanske man slutar med piller och går över till ett annat beroende, det kan jag gå med på.
Mm, det känns lite som att piller är den lätta vägen ut istället för att anstränga sig lite för att verkligen ta tag i problemet. Men vad vet jag?
Men jag tror att det är ganska lätt att bli pillerberoende. Man vet ju att man kommer må bättre av piller, stor risk då att vanliga karaktärslösa svenssons inte väljer piller igen när man börjar må dåligt, oavsett anledning till att man mår sämre.
Det är helt enkelt, samtidigt som du lägger in brasklappar om att du naturligtvis inte har något emot piller MEN ... (jag har inget emot bögar MEN ... you know), lite för mycket om lätta vägen ut, karaktärslösa svenssons och klart att man väljer piller för annars måste man ju anstränga sig för att det skall kännas riktigt OK när man läser det. Jag håller med dig om att det bland många läkare finns en tendens att lösa sina egna problem (tidsbrist, otillräcklighet, irritation på jobbig patient) med att skriva ut psykofarmaka, och den bör verkligen ifrågasättas, men att utgå från att alla kan lösa sina problem (och inom en rimlig tid) utan hjälp av medicinering tycker jag är lite väl kategoriskt. Sedan är beslutet att söka psykiatrisk vård sällan ett särskilt "enkelt" beslut, med den skam som fortfarande finns kring detta, så jag vet inte vad jag skall säga om det där med "enkla vägen ut", jag.
Edit: Tilläggas skall dock att du relativerade dina uttalanden betydligt genom tråden, vilket är värt en eloge.
Det är helt enkelt, samtidigt som du lägger in brasklappar om att du naturligtvis inte har något emot piller MEN ... (jag har inget emot bögar MEN ... you know), lite för mycket om lätta vägen ut, karaktärslösa svenssons och klart att man väljer piller för annars måste man ju anstränga sig för att det skall kännas riktigt OK när man läser det. Jag håller med dig om att det bland många läkare finns en tendens att lösa sina egna problem (tidsbrist, otillräcklighet, irritation på jobbig patient) med att skriva ut psykofarmaka, och den bör verkligen ifrågasättas, men att utgå från att alla kan lösa sina problem (och inom en rimlig tid) utan hjälp av medicinering tycker jag är lite väl kategoriskt. Sedan är beslutet att söka psykiatrisk vård sällan ett särskilt "enkelt" beslut, med den skam som fortfarande finns kring detta, så jag vet inte vad jag skall säga om det där med "enkla vägen ut", jag.
Och återigen, jag har inte sagt att alla kan klara sig utan medicin, eller att alla ska försöka göra det. Jag säger bara att det går att klara sig utmärkt utan. Och att man inte ska dela ut piller hit och dit utan att prova annat först. Och jag är medveten om att det inte finns resurser till ett system som jag skulle gilla bättre (men det hör inte riktigt hit, eller?).
Jag tror inte att den stora mängd som äter antidepressiva medel idag alla är i behov av det. För att sammanfatta det.
Sheogorath
2006-06-26, 12:05
Och återigen, jag har inte sagt att alla kan klara sig utan medicin, eller att alla ska försöka göra det. Jag säger bara att det går att klara sig utmärkt utan. Och att man inte ska dela ut piller hit och dit utan att prova annat först. Och jag är medveten om att det inte finns resurser till ett system som jag skulle gilla bättre (men det hör inte riktigt hit, eller?).
Men du har ju absolut noll koll, Yankee. Medicinering är ett utmärkt sätt att ge människor det stöd de behöver för att organisera sin tillvaro så att de får kraft, ork och mod att ta itu med den bakomliggande orsaken till sin specifika åkomma. Det är ett stöd, Yankee. Det är ingen enda behandlingsform. När ska du fatta det? Och NEJ det är inte särskilt svårt att bryta en medicinering av den typen vi pratar om. Ett fåtal kan bryta direkt, pang bom, utan biverkningar, medan andra får fasa ut långsamt, långsamt, och där man kanske går tillbaka till en högre dos momenant om man får besvär med utsättningen. Men de är inte beroendeframkallande som benzodiazepiner eller opiater. Tror du det har du som sagt noll koll.
Men du har ju absolut noll koll, Yankee. Medicinering är ett utmärkt sätt att ge människor det stöd de behöver för att organisera sin tillvaro så att de får kraft, ork och mod att ta itu med den bakomliggande orsaken till sin specifika åkomma. Det är ett stöd, Yankee. Det är ingen enda behandlingsform. När ska du fatta det? Och NEJ det är inte särskilt svårt att bryta en medicinering av den typen vi pratar om. Ett fåtal kan bryta direkt, pang bom, utan biverkningar, medan andra får fasa ut långsamt, långsamt, och där man kanske går tillbaka till en högre dos momenant om man får besvär med utsättningen. Men de är inte beroendeframkallande som benzodiazepiner eller opiater. Tror du det har du som sagt noll koll.
Varför detta behov att påpeka att jag har noll koll? Hur vore det om du själv skulle sluta dra egna slutsatser som är åt helvete varje gång?
Jag ifrågasätter användandet av medicin framför andra behandlingar, hur svårt kan det vara att förstå?
Sheogorath
2006-06-26, 12:12
Varför detta behov att påpeka att jag har noll koll när du själv drar egna slutsatser som är åt helvete varje gång?
Jag ifrågasätter användandet av medicin framför andra behandlingar, hur svårt kan det vara att förstå?
Men du fattar ju fortfarande inte. Det är inte en behandlingsform framför andra behandlingar. Det är en behandlingsform som kan sättas in direkt med god effekt så att patienten orkar ta till sig mer långsikta behandlingsformer. Du kan inte få en människa att skaffa psykoterapeutisk hjälp med tidsperspektiv som ÅR när skola, jobb, barn, relationer innebär problem NU NU NU.
Och läs mitt tidigare inlägg igen. Jag tror det flög lite snabbt förbi ditt huvud.
Men du fattar ju fortfarande inte. Det är inte en behandlingsform framför andra behandlingar. Det är en behandlingsform som kan sättas in direkt med god effekt så att patienten orkar ta till sig mer långsikta behandlingsformer. Du kan inte få en människa att skaffa psykoterapeutisk hjälp med tidsperspektiv som ÅR när skola, jobb, barn, relationer innebär problem NU NU NU.
Och läs mitt tidigare inlägg igen. Jag tror det flög lite snabbt förbi ditt huvud.
Jag säger samma sak som förut. Du menar alltså att 5% av sveriges befolkning befinner sig i ett sådant tillstånd som du beskriver ovanför? Källa? Dessutom så har vi väl kommit fram till att vården i praktiken inte fungerar så som du beskriver?
Sheogorath
2006-06-26, 12:21
Jag säger samma sak som förut. Du menar alltså att 5% av sveriges befolkning befinner sig i ett sådant tillstånd som du beskriver ovanför? Källa? Dessutom så har vi väl kommit fram till att vården i praktiken inte fungerar så som du beskriver?
Du har svårt att tro att siffran 5% överensstämmer med faktiska behov, ser jag. Jag är snarast förvånad att den inte är högre. Jag som ser medicinering som ett stöd anser att många, många människor har rätt till det stödet, på grund av bland annat anledningarna som Perscitus redogjorde för. Känner man ett behov av sådant stöd i sin tillvaro ska man inte nekas det.
Problemet ligger, precis som Tolkia påpekar, i dina personliga åsikter om "såna där piller" och inte om att du faktiskt vet hur behovet ser ut ute hos svenska folket. Eller hur, Yankee?
Att det är "värre" när det är psykiskt är helt enkelt för att det är just psykiskt, det går utmärkt att lösa på andra sätt.
Ja, eller inte ;)
( Som du själv varit inne på; att för att en del, i vissa fall så går det nog inte så utmärkt att lösa på andra sätt)
Mediciner löser (i allmänhet) inte problem utan behandlar symptom. .
Åandrasidan;
Om man får bort alla symptom, vad är då problemet?
Ja, eller inte ;)
( Som du själv varit inne på; att för att en del, i vissa fall så går det nog inte så utmärkt att lösa på andra sätt)
Åandrasidan;
Om man får bort alla symptom, vad är då problemet?
Självklart går det. Finns ett antal medlemmar i tråden som har lyckats.
Symptom får man av något, detta något försvinner inte för att man tar bort symptomen.
Sheogorath
2006-06-26, 12:25
Självklart går det. Finns ett antal medlemmar i tråden som har lyckats.
Symptom får man av något, detta något försvinner inte för att man tar bort symptomen.
Svara istället på hennes fråga. Om man är helt symptomfri, vad är då problemet?
Du har svårt att tro att siffran 5% överensstämmer med faktiska behov, ser jag. Jag är snarast förvånad att den inte är högre. Jag som ser medicinering som ett stöd anser att många, många människor har rätt till det stödet, på grund av bland annat anledningarna som Perscitus redogjorde för. Känner man ett behov av sådant stöd i sin tillvaro ska man inte nekas det.
Problemet ligger, precis som Tolkia påpekar, i dina personliga åsikter om "såna där piller" och inte om att du faktiskt vet hur behovet ser ut ute hos svenska folket. Eller hur, Yankee?
Ok, du tycker att siffran borde vara högre. Belägg för det? Jag trodde att vi hade konstaterat att bruket var för utspritt. Heh, jag förstår verkligen inte hur lyckas komma fram till det du gör. Vem har sagt något om att neka någon medicin?
Mitt problem är att jag anser att man ska arbeta för att lösa problemen där de börjar (huvudet), inte stoppa i folk medicin för att de ska kunna leva drägliga liv.
Sheogorath
2006-06-26, 12:28
Självklart går det. Finns ett antal medlemmar i tråden som har lyckats.
Symptom får man av något, detta något försvinner inte för att man tar bort symptomen.
Att det finns de som "lyckats ta sig ur sin skit" utan medicinsk assistans är helt korrekt. Självklart. Men om det är lättare med medicinsk assistans, vilket det är, varför är inte det sättet att föredra? För att du inte gillar piller?
(NEJ det är inga tunga beroenden vi snackar om, fortfarande. Och ska du komma dragandes med "att man kanske flyr till drogerna i framtiden" så är det minsann du som får komma med källa, kära du.)
Svara istället på hennes fråga. Om man är helt symptomfri, vad är då problemet?
Problemet är att medicin inte är någon lösning.
Att det finns de som "lyckats ta sig ur sin skit" utan medicinsk assistans är helt korrekt. Självklart. Men om det är lättare med medicinsk assistans, vilket det är, varför är inte det sättet att föredra? För att du inte gillar piller?
(NEJ det är inga tunga beroenden vi snackar om, fortfarande. Och ska du komma dragandes med "att man kanske flyr till drogerna i framtiden" så är det minsann du som får komma med källa, kära du.)
Vi har redan haft den här diskussionen, och den slutade med mitt inlägg om biverkningar som du inte svarade på.
Nu är du där igen, drar dina slutsatsar från inget. Har jag nämnt något om att fly till andra droger? Skärp dig.
Problemet är att medicin inte är någon lösning.
Klart det är. Jag har kompisar som velat begå självmord men som nu käkar SSRI och mår hur bra som helst.
Sheogorath
2006-06-26, 12:33
Ok, du tycker att siffran borde vara högre. Belägg för det? Jag trodde att vi hade konstaterat att bruket var för utspritt. Heh, jag förstår verkligen inte hur lyckas komma fram till det du gör. Vem har sagt något om att neka någon medicin?
Mitt problem är att jag anser att man ska arbeta för att lösa problemen där de börjar (huvudet), inte stoppa i folk medicin för att de ska kunna leva drägliga liv.
Det finns folk som tycker att bruket är för utspritt. Jag anser mig inte ha vetskap nog att uttala mig om det (om jag gjorde det skulle det vara en fördom och inget annat), men kan våga sia i att vi kommer se ett ökat bruk allteftersom. Samhället blir mer och mer krävande, inte tvärt om.
Ditt problem är just det, att du tycker att det är "ofint" och "inte lika äkta" om man medicinerar så att patienten får ett bra och ordnat liv och kraft att, om han vill, undersöka vad som är roten till sina problem, istället för att "ta sig upp ur skiten själv" och "kämpa från botten och upp" som en riktigt Hardcore-Kille (Tm) skulle göra. Men det är dina hjärnspöken, inte mina.
Klart det är. Jag har kompisar som velat begå självmord men som nu käkar SSRI och mår hur bra som helst.
Och återigen, vi pratar inte människor som är i akut behov av medicinsk hjälp.
Självklart går det. Finns ett antal medlemmar i tråden som har lyckats.
Symptom får man av något, detta något försvinner inte för att man tar bort symptomen.
Nä, men gör det något och såfall vad? ( om vi förutsätter att man är och blir symptomfri)
Nu vet inte jag om man i praktiken kan ta bort symptomen ( alla tänkbara och alla eventuella framtida) men som jag ser det så är det definitivt inte oväsentligt att ta bort symptomen då de sannerligen är en del av problemet. Om man aldrig får symptom av något , vad är då problemet liksom?
Ditt problem är just det, att du tycker att det är "ofint" och "inte lika äkta" om man medicinerar så att patienten får ett bra och ordnat liv och kraft att, om han vill, undersöka vad som är roten till sina problem, istället för att "ta sig upp ur skiten själv" och "kämpa från botten och upp" som en riktigt Hardcore-Kille (Tm) skulle göra. Men det är dina hjärnspöken, inte mina.
Jag lägger ingen värdering i vad man gör för att ordna till sitt liv. Det är återigen du som redan har bestämt dig för vad jag tror. Förstår inte hur du orkar med det.
Sheogorath
2006-06-26, 12:36
Vi har redan haft den här diskussionen, och den slutade med mitt inlägg om biverkningar som du inte svarade på.
Nu är du där igen, drar dina slutsatsar från inget. Har jag nämnt något om att fly till andra droger? Skärp dig.
Okej. Men om Kajsa-Lisa tycker att lägre sexualdrift, nattliga svettningar och lite spring i fötterna är helt OK för att må som hon gör (det vill säga djävligt bra), och hon inte har lust att gräva ner sig i sitt förfluta? Then what? Nej, Yankee-boy tycker inte att det är Rätt (Tm) så då bestämmer vi att det inte är OK.
Sheogorath
2006-06-26, 12:37
Och återigen, vi pratar inte människor som är i akut behov av medicinsk hjälp.
Men om de kan hjälpa vid akuta behov, varför kan de inte användas för mindre akuta. Biverkningar? Okej, men om man tycker att biverkningarna, om det ens blir några, är en OK trade-off då?
Okej. Men om Kajsa-Lisa tycker att lägre sexualdrift, nattliga svettningar och lite spring i fötterna är helt OK för att må som hon gör (det vill säga djävligt bra), och hon inte har lust att gräva ner sig i sitt förfluta? Then what? Nej, Yankee-boy tycker inte att det är Rätt (Tm) så då bestämmer vi att det inte är OK.
Haha, du är så sjuk. Dina argument just nu består "amagad yanki tycker inte så lol alltså" i något tafatt försök att spela överlägsen.
Men om de kan hjälpa vid akuta behov, varför kan de inte användas för mindre akuta. Biverkningar? Okej, men om man tycker att biverkningarna, om det ens blir några, är en OK trade-off då?
Klart de kan användas, för 453:e gången, jag har inte sagt något om det. Jag är bara ute efter ett alternativ sätt.
Dessutom vet verkar du eller någon annan något om effekterna efter ett långvarigt bruk.
Sheogorath
2006-06-26, 12:39
Haha, du är så sjuk. Dina argument just nu består "amagad yanki tycker inte så lol alltså" i något tafatt försök att spela överlägsen.
Svara istället på min fråga. Om en patient tycker att biverkningarna, om det blir några, är en OK trade-off. Vad är då problemet med att förskriva medicinen?
Svara istället på min fråga. Om en patient tycker att biverkningarna, om det blir några, är en OK trade-off. Vad är då problemet med att förskriva medicinen?
Klart det inte är några problem isåfall. Det som är intressant är väl i vilket sinnestillstånd patienten är i när han gör den bedömmningen.
Sheogorath
2006-06-26, 12:41
Klart de kan användas, för 453:e gången, jag har inte sagt något om det. Jag är bara ute efter ett alternativ sätt.
Dessutom vet verkar du eller någon annan något om effekterna efter ett långvarigt bruk.
Och om patienten tycker att långsiktiga biverkningar vi inte vet något om är en risk värd att ta? Om han hellre vill ta medicin än komma till roten med sina problem genom psykoterapi, om det finns en sådan?
Och om patienten tycker att långsiktiga biverkningar vi inte vet något om är en risk värd att ta? Om han hellre vill ta medicin än komma till roten med sina problem genom psykoterapi, om det finns en sådan?
Nu förutsätter du att vården fungerar som den ska teoretiskt igen.
Sir Anselm
2006-06-26, 12:42
Nä, men gör det något och såfall vad? ( om vi förutsätter att man är och blir symptomfri)
Nu vet inte jag om man i praktiken kan ta bort symptomen ( alla tänkbara och alla eventuella framtida) men som jag ser det så är det definitivt inte oväsentligt att ta bort symptomen då de sannerligen är en del av problemet. Om man aldrig får symptom av något , vad är då problemet liksom?
Problemet är väl att du isåfall blir beroende av tabletter för alltid eftersom symptomen kommer tillbaka så fort du slutar med medicinen om man inte jobbar med att hitta och ta bort orsaken till att man mår dåligt...
En mycket nära bekant äter Zoloft och har så gjort ett tag. Men någon annan behandling finns inte, hon träffar en läkare ibland för att få receptet förnyat, that's it. Då är det faktiskt något som gått snett...
Sen är det ju så att vissa människor helt enkelt måste få medicin för att överhuvudtaget kunna fungera, men jag tror det idag blivit lite för lätt för läkare att skriva ut piller utan att ha en ordentlig behandlingsplan...
Sen undrar jag om det finns någon forskning på vad som sker i kroppen efter långvarigt bruk av dylika preparat?
Sheogorath
2006-06-26, 12:43
Klart det inte är några problem isåfall. Det som är intressant är väl i vilket sinnestillstånd patienten är i när han gör den bedömmningen.
Jag går på medicin nu. Två olika. Jag mår bra. Jag har vissa biverkningar. Jag hade kunnat sluta om jag tyckte att biverkningarna var jobbigare än alternativet. Jag väljer att fortsätta för att någon gång i framtiden, om jag har ork, reda i varför jag blev sjuk. Men inte nu.
Vad är problemet?
Nä, men gör det något och såfall vad? ( om vi förutsätter att man är och blir symptomfri)
Nu vet inte jag om man i praktiken kan ta bort symptomen ( alla tänkbara och alla eventuella framtida) men som jag ser det så är det definitivt inte oväsentligt att ta bort symptomen då de sannerligen är en del av problemet. Om man aldrig får symptom av något , vad är då problemet liksom?
Klart det inte gör något. Jag är som sagt bara ute efter andra sätt än att medicinera bort problemen.
Sheogorath
2006-06-26, 12:44
Nu förutsätter du att vården fungerar som den ska teoretiskt igen.
Varför? Att få ut medicin är inget problem. Billig är den också.
En mycket nära bekant äter Zoloft och har så gjort ett tag. Men någon annan behandling finns inte, hon träffar en läkare ibland för att få receptet förnyat, that's it. Då är det faktiskt något som gått snett...
Återigen ser vi hur det fungerar i verkligenheten.
Sheogorath
2006-06-26, 12:45
Klart det inte gör något. Jag är som sagt bara ute efter andra sätt än att medicinera bort problemen.
Man kan inte medicinera bort de flesta psykiska problem. Man kan göra patienten symptomfri. Men ska inte var man ha rätt att inte rota i sitt förflutna, om han inte vill?
Varför? Att få ut medicin är inget problem. Billig är den också.
Ah, jag läste fel, sorry.
Det känns lite naivt att strunta i eventuella långvariga effekter bara för att det inte finns så mycket forskning om dem. Men visst, det är upp till personen i fråga att göra den bedömmningen.
Jag går på medicin nu. Två olika. Jag mår bra. Jag har vissa biverkningar. Jag hade kunnat sluta om jag tyckte att biverkningarna var jobbigare än alternativet. Jag väljer att fortsätta för att någon gång i framtiden, om jag har ork, reda i varför jag blev sjuk. Men inte nu.
Vad är problemet?
Problemet är att folk i allmänhet inte tänker som du gör. Det har vi också kommit fram till tidigare.
Sheogorath
2006-06-26, 12:47
Det finns hjälp att få. Man har rätt till en samtalskontakt på klinik inom tre månader. Annars kan man kräva att bli ersatt för utgifter till privatkliniker. Det vore självklart gött om väntetiden kunde kortas ner för de som vill, men det finns hjälp att få. Självklart.
Man kan inte medicinera bort de flesta psykiska problem. Man kan göra patienten symptomfri. Men ska inte var man ha rätt att inte rota i sitt förflutna, om han inte vill?
Oj, äntligen kom det fram.
Självklart är det ett val var och en gör. Jag säger inte att någon ska göra som jag tycker, jag argumenterar för det jag tycker verkar bäst.
Sheogorath
2006-06-26, 12:50
Problemet är att folk i allmänhet inte tänker som du gör. Det har vi också kommit fram till tidigare.
Du menar alltså att folk inte tänker över sin situation utan bara tar pillerna som doktorn förskriver. OK, ponera att det är så sorgligt, so what? Vill patienten komma till rätta med eventuella bakomliggande orsaker, så finns det hjälp att få (inom tre månader), och om man inte vill/inte bryr sig har man en utgift man vet kommer varje månad. Som insulin till en diabetiker. Långvariga bieffekter kan det finnas på allt.
Du menar alltså att folk inte tänker över sin situation utan bara tar pillerna som doktorn förskriver. OK, ponera att det är så sorgligt, so what? Vill patienten komma till rätta med eventuella bakomliggande orsaker, så finns det hjälp att få (inom tre månader), och om man inte vill/inte bryr sig har man en utgift man vet kommer varje månad. Som insulin till en diabetiker. Långvariga bieffekter kan det finnas på allt.
Jag lägger som sagt ingen värdering i att folk skiter i att försöka komma fram till varför. Men det är ju lite det jag menar. Vill man så kan man. Om man sen behöver medicin eller inte låter vi vara osagt.
"Långvariga bieffekter kan det finnas på allt"-argumentet håller inte, och det vet du också :)
Sheogorath
2006-06-26, 12:54
Oj, äntligen kom det fram.
Självklart är det ett val var och en gör. Jag säger inte att någon ska göra som jag tycker, jag argumenterar för det jag tycker verkar bäst.
Ja, det finns allt en liten frälsare för mänskligheten där inne. *kikar på avataren* Vi får väl enas om att vi står med fötterna i olika läger. Jag tycker att förskrivning av antidepp även för mer allmän depression är bra, då det hjälper många till ett bättre liv här och nu, medan du förespråkar en mer restriktiv hållning p.g.a. osäkerhet för långsiktiga biverkningar. Rätt så?
Ja, det finns allt en liten frälsare för mänskligheten där inne. *kikar på avataren* Vi får väl enas om att vi står med fötterna i olika läger. Jag tycker att förskrivning av antidepp även för mer allmän depression är bra, då det hjälper många till ett bättre liv här och nu, medan du förespråkar en mer restriktiv hållning p.g.a. osäkerhet för långsiktiga biverkningar. Rätt så?
Om det är något jag vill ha fram med den här tråden så är det att jag tror att människor kan bra mycket mer än de gör skäl för. Det handlar inte om någon macho-harcore-stfu-attityd, utan bara en tro på människan i sig.
Problemet är att folk i allmänhet inte tänker som du gör. Det har vi också kommit fram till tidigare.
Nu måste jag opponera mig lite igen. Jag håller fortfarande med dig om att det finns en överförskrivning och att det finns konstiga idéer om vad psykofarmaka kan göra för och med en person, men jag är böjd att tro att många av de största missuppfattningnarna finns bland personer som varken varit i kontakt med eller i behov av psykvård. Man lär om inte annat inte behöva ta "lyckopiller" särskilt länge för att inse att man inte direkt går omkring och är konstant hög och lyckorusig på dem. Hursomhelst; jag tycker att du är lite väl kategorisk när du breder ut dig om "folk i allmänhet" och "karaktärslösa Svenssons" - de flesta här är nog mer Svensson än något annat (kanske även mer än de skulle vilja?). Vilka är egentligen de här "alla", "man" och "de"?
Och jag får liksom inte riktigt ihop det här:
Och återigen, jag har inte sagt att alla kan klara sig utan medicin, eller att alla ska försöka göra det. [/QUOTE]
och det här:
Jag säger bara att det går att klara sig utmärkt utan.
Menar du egentligen "jag har inte sagt att alla kan ..." respektive "... för vissa går det utmärkt att klara sig utan"?
I övrigt instämmer jag med Sheo om att enas om olika åsikter.
Problemet är väl att du isåfall blir beroende av tabletter för alltid eftersom symptomen kommer tillbaka så fort du slutar med medicinen om man inte jobbar med att hitta och ta bort orsaken till att man mår dåligt...?
Och problemet med att vara beroende av medicin är?
( Jag vet inte svaret, jag bara undrar)
Men alltså visst; det beror väl på vem som blir beroende. Skapar det fler problem än man hade innan man började knapra piller så var det ju ingen bra grej. En annan kanske är mkt nöjd med och inställd på att ta medicin hela livet. Inte i motsats till att jobba med sig själv, sitt liv och sin tillvaro på andra sätt än genom medicinering, men att hitta den där "orsaken" som man ska "ta bort" är kanske inte något som alltid går.
(Och tänk om orsaken handlar om kemi, inte om några traumatiska händelser i barndomen)
Sen tror jag som sagt också att många skriver ut medicin alldeles för lätt och det kan man ju rycka åt axlarna åt, men vad skapar man för samhälle iochmed detta? Vad blir konsekvenserna (både för den enskilda men också i stort)?
Nu måste jag opponera mig lite igen. Jag håller fortfarande med dig om att det finns en överförskrivning och att det finns konstiga idéer om vad psykofarmaka kan göra för och med en person, men jag är böjd att tro att många av de största missuppfattningnarna finns bland personer som varken varit i kontakt med eller i behov av psykvård. Man lär om inte annat inte behöva ta "lyckopiller" särskilt länge för att inse att man inte direkt går omkring och är konstant hög och lyckorusig på dem. Hursomhelst; jag tycker att du är lite väl kategorisk när du breder ut dig om "folk i allmänhet" och "karaktärslösa Svenssons" - de flesta här är nog mer Svensson än något annat (kanske även mer än de skulle vilja?). Vilka är egentligen de här "alla", "man" och "de"?
Och jag får liksom inte riktigt ihop det här:
Och återigen, jag har inte sagt att alla kan klara sig utan medicin, eller att alla ska försöka göra det.
Jag tror inte att man blir konstant hög av lyckopiller ;) Jag vet iof inte hur man känner sig när man är "på". Men eftersom att även jag är riktigt nere och riktigt glad beroende på, så kan jag anta hur andra känner sig, även om det inte stämmer överens till 100%.
Mja, kanske lite otydligt där.
Med "Jag säger bara att det går att klara sig utmärkt utan." menar jag att att medicin inte behöver vara den enda lösningen.
Du menar alltså att folk inte tänker över sin situation utan bara tar pillerna som doktorn förskriver. OK, ponera att det är så sorgligt, so what? Vill patienten komma till rätta med eventuella bakomliggande orsaker, så finns det hjälp att få (inom tre månader), och om man inte vill/inte bryr sig har man en utgift man vet kommer varje månad. Som insulin till en diabetiker. Långvariga bieffekter kan det finnas på allt.
Ironin i att du sitter där med dina två mediciner som får människor att säga So What till allting, säger: So What - gnuggar mina fnissknölar.
Sheogorath
2006-06-26, 13:05
Om det är något jag vill ha fram med den här tråden så är det att jag tror att människor kan bra mycket mer än de gör skäl för. Det handlar inte om någon macho-harcore-stfu-attityd, utan bara en tro på människan i sig.
Se bara till att inte trampa någon på tårna i processen. Jag vet hur fruktansvärt kränkande din mentalitet kan kännas för den utsatte. Ett "du kan bra mycket mer" kan kännas fruktansvärt illa. Liksom, tror han inte att den utsatte försökt?!
Sheogorath
2006-06-26, 13:06
Ironin i att du sitter där med dina två mediciner som får människor att säga So What till allting, säger: So What - gnuggar mina fnissknölar.
Korrekt observation. Men, som sagt. So what? ;)
Se bara till att inte trampa någon på tårna i processen. Jag vet hur fruktansvärt kränkande din mentalitet kan kännas för den utsatte. Ett "du kan bra mycket mer" kan vara fruktansvärt illa. Liksom, tror han inte att den utsatte försökt?!
Samtidigt, hur tror du det känns för oss andra som biter i kudden dagligen att du sitter där och skiter i allt, ingenting rubbar dig i din avtrubbadhet(det ordet bjuder jag på!).
Ibland, inte med dig - jag känner inte dig, kan det kännas som att prata med någon som är pårökt och/eller full. Inte ett jävla dugg spelar någon roll och det är så jävla synd om personen och blahblahblah. Alterantivet till: So What är inte dum testofylld 17-årig hårdqår utan: Jag försöker ffs men det är Svårt(tm).
Se bara till att inte trampa någon på tårna i processen. Jag vet hur fruktansvärt kränkande din mentalitet kan kännas för den utsatte. Ett "du kan bra mycket mer" kan kännas fruktansvärt illa. Liksom, tror han inte att den utsatte försökt?!
Man kan ju vända på det. Hur tror du att jag, som mår precis lika dåligt eller sämre, känner mig när du sitter och knaprar piller och gnäller hur kasst du har det?
Allt handlar om ens egna inställning.
Sheogorath
2006-06-26, 13:09
Samtidigt, hur tror du det känns för oss andra som biter i kudden dagligen att du sitter där och skiter i allt, ingenting rubbar dig i din avtrubbadhet(det ordet bjuder jag på!).
Men jag skiter inte i allt. Det gör inte andra på antidepp heller. Man kanske skiter i att gräva ner sig i sitt livshistoria för att man har massa annat man vill göra nu när man äntligen är på bättringsväg?
Man kan ju vända på det. Hur tror du att jag, som mår precis lika dåligt eller sämre, känner mig när du sitter och knaprar piller och gnäller hur kasst du har det?
Allt handlar om ens egna inställning.
yoo rox0r osv. :) (Dvs: så tycker jag också).
Sheogorath
2006-06-26, 13:10
Man kan ju vända på det. Hur tror du att jag, som mår precis lika dåligt eller sämre, känner mig när du sitter och knaprar piller och gnäller hur kasst du har det?
Allt handlar om ens egna inställning.
Jag gnäller inte. Jag menade att du får vara försiktig med din ubermensch-approch inför den som faktiskt mår dåligt. Jag mår inte dåligt. Just bring it, eller nått.
Jag gnäller inte. Jag menade att du får vara försiktig med din ubermensch-approch inför den som faktiskt mår dåligt. Jag mår inte dåligt. Just bring it, eller nått.
Men det är ju DU som har übermensch-attityden. Fundera på det innan du svarar.
Sheogorath
2006-06-26, 13:14
Men det är ju DU som har übermensch-attityden. Fundera på det innan du svarar.
Och om jag vill fortsätta diskutera problemet, och inte vill leka din argumentationsretoriska (det ordet bjudet jag på) lek, kan jag hoppa av här då och fortsätta med att svara på något relevant istället?
Jag gnäller inte. Jag menade att du får vara försiktig med din ubermensch-approch inför den som faktiskt mår dåligt. Jag mår inte dåligt. Just bring it, eller nått.
Jag syftade inte på dig, det vara bara ett exempel. Försiktig med min attityd kommer jag inte att vara, det är inte mitt problem om folk tar illa upp av min inställning.
Sheogorath
2006-06-26, 13:19
Jag syftade inte på dig, det vara bara ett exempel. Försiktig med min attityd kommer jag inte att vara, det är inte mitt problem om folk tar illa upp av min inställning.
Det är av den anledningen jag bröt min utbildning för att bli psykriatiker. För att hjälpa de som varit där jag varit eller lägre - det blev ett kall i och med min sjukdom. Och jag kommer inte döma dem som vill ha medicinsk assistans. Jag kommer hjälpa dem på de sätt som står i min makt. Som läkare och som människa.
Jag är ledsen att säga det (se det som ett uttryck), men det är just din inställning om att "folk nog klarar mer egentligen" som gör att folk knappt vågar söka hjälp för sådant som utbrändhet eller depression öht. Tack och lov för att vi ser en ökning av förskrivning av medicinen. Det kan vittna om att folk vågar söka hjälp som aldrig förr.
Jag känner nog för att i och med detta låta det sista vara sagt för egen del i frågan.
Jag förstår inte. Varför skulle medicin vara ett sämre alternativ än terapi? Om jag inte orkar eller vill gräva i mitt förflutna, varför skall jag inte få äta medicin då? En annan sak som jag undrar över är hur SSRI funkar om man inte mår dåligt. Om jag mår bra i princip hela tiden men käkar SSRI, kommer det då att göra att jag inte mår dåligt ibland heller? Eller hur funkar det?
Det är av den anledningen jag bröt min utbildning för att bli psykriatiker. För att hjälpa de som varit där jag varit eller lägre - det blev ett kall i och med min sjukdom. Och jag kommer inte döma dem som vill ha medicinsk assistans. Jag kommer hjälpa dem på de sätt som står i min makt. Som läkare och som människa.
Jag är ledsen att säga det (se det som ett uttryck), men det är just din inställning om att "folk nog klarar mer egentligen" som gör att folk knappt vågar söka hjälp för sådant som utbrändhet eller depression öht. Tack och lov för att vi ser en ökning av förskrivning av medicinen. Det kan vittna om att folk vågar söka hjälp som aldrig förr.
Jag känner nog för att i och med detta låta det sista vara sagt för egen del i frågan.
Jag dömer som sagt ingen, men jag kan fortfarande ha en åsikt.
Fast det är ju inte mitt problem heller liksom, jag och mina gelikar kan inte ställas ansvariga för andras agerande.
Jag förstår inte. Varför skulle medicin vara ett sämre alternativ än terapi? Om jag inte orkar eller vill gräva i mitt förflutna, varför skall jag inte få äta medicin då?
Ingen som har sagt att man inte får äta medicin.
Jag förstår inte. Varför skulle medicin vara ett sämre alternativ än terapi? Om jag inte orkar eller vill gräva i mitt förflutna, varför skall jag inte få äta medicin då? En annan sak som jag undrar över är hur SSRI funkar om man inte mår dåligt. Om jag mår bra i princip hela tiden men käkar SSRI, kommer det då att göra att jag inte mår dåligt ibland heller? Eller hur funkar det?
Det är orsak-verkan-delen av behandlingen som är intressant. Vore det ok att skriva ut pilsner t ex? Dricker du ett dussin om dagen så ska du se att du också skjuter dina problem på framtiden effektivt. (Jag är givetvis medveten om provokationen).
Det är orsak-verkan-delen av behandlingen som är intressant. Vore det ok att skriva ut pilsner t ex? Dricker du ett dussin om dagen så ska du se att du också skjuter dina problem på framtiden effektivt. (Jag är givetvis medveten om provokationen).
Ett ypperligt exempel min gode Holmes (inte john).
D Andersson
2006-06-26, 13:30
Enligt vilken källa? Enligt Nationmaster (World values survey) ligger Sverige överlag i topp vad gäller lycka och tillfredsställelse med livet.
Och ändå har vi över en halv miljon förtidspensionärer, några hundratusen sjukskrivna, utskrivningen av antidepressiv medicin ökar med 20% per år o.s.v.
Hur menar du att Sverige utmärker sig speciellt med att ha utlämnat beslutsfattandet till makthavare, att vi har en ovanligt stor statsapparat? När förhöll det sig inte som du skriver ovan, vilka förutsättningar skilde sig då från dagsläget?
Vi har den största statsapparaten i den civiliserade och fria världen, ja.
Ingen som har sagt att man inte får äta medicin.
Men varför löser det inga problem? Problem = jag mår dåligt; lösning = piller.
Men varför löser det inga problem? Problem = jag mår dåligt; lösning = piller.
Det löser problem, men inte problemet.
Men varför löser det inga problem? Problem = jag mår dåligt; lösning = piller.
Vissa tycker att ett pillerberoende är ett problem, men jag är säker på att du inte gör det.
Det är orsak-verkan-delen av behandlingen som är intressant. Vore det ok att skriva ut pilsner t ex? Dricker du ett dussin om dagen så ska du se att du också skjuter dina problem på framtiden effektivt. (Jag är givetvis medveten om provokationen).
SSRI preparat orsakar inte fysisk skada på kroppen som alkohol gör. Dessutom blir man inte påtagligt berusad av drogen som skulle förhindra klart tänkande/arbete osv.
Nu vet jag att det inte var det du var ute efter i din liknelse.
Det kan vara svårt att skjuta problemen till framtiden när man inte ens vet vad problemen är annat än en kemisk obalans. Jag mådde alldeles utmärkt tills mina panikattacker oförklarligt börja komma mer frekvent. Mot slutet kunde jag knappt arbeta, träna, eller leva en normal livsstil. Hade det inte varit för medicineringen hade jag kanske utvecklat agorafobi vilket är väldigt vanligt i samband med sjukdomens utveckling.
Hade detta skett hade jag fått mycket mer problem att jobba med.
Det löser problem, men inte problemet.
Nu gäller det som både du och yankee förespråkar att kunna hitta alternativa "medecinbefriade" metoder att bryta mina attacker. Däremot kommer jag nog aldrig helt kunna lösa/hitta problemet då jag troligtvis inte har något. Man kan utveckla symptomen utan att, exempelvis, haft alkoliserade förlädrar som slagit en.
Käns lite som en "dead end" i diskussionen. Kul dock att ämnet kom upp på brädan.
Det kan vara svårt att skjuta problemen till framtiden när man inte ens vet vad problemen är annat än en kemisk obalans. Jag mådde alldeles utmärkt tills mina panikattacker oförklarligt börja komma mer frekvent. Mot slutet kunde jag knappt arbeta, träna, eller leva en normal livsstil. Hade det inte varit för medicineringen hade jag kanske utvecklat agorafobi vilket är väldigt vanligt i samband med sjukdomens utveckling.
Hade detta skett hade jag fått mycket mer problem att jobba med.
Nu gäller det som både du och yankee förespråkar att kunna hitta alternativa "medecinbefriade" metoder att bryta mina attacker. Däremot kommer jag nog aldrig helt kunna lösa/hitta problemet då jag troligtvis inte har något. Man kan utveckla symptomen utan att, exempelvis, haft alkoliserade förlädrar som slagit en.
Har man ett "fysiskt" fel sas så är det självklart inte samma saker som gäller ;)
Och ändå har vi över en halv miljon förtidspensionärer, några hundratusen sjukskrivna, utskrivningen av antidepressiv medicin ökar med 20% per år o.s.v.
Vi har den största statsapparaten i den civiliserade och fria världen, ja.Du antydde att det fanns något direkt samband mellan stor statsapparat och dålig psykisk folkhälsa. Går det verkligen ihop med att Sverige, med västvärldens största statsapparat, ligger i toppen vad gäller just psykisk hälsa, eller har du källor som säger annat?
En annan sak som jag undrar över är hur SSRI funkar om man inte mår dåligt. Om jag mår bra i princip hela tiden men käkar SSRI, kommer det då att göra att jag inte mår dåligt ibland heller? Eller hur funkar det?
Antagligen inte (och detta är något jag tror att många som är motståndare mot "piller" i bred bemärkelse inte har förstått/inte vet). Min gissning är att en person utan psykiatriska problem kommer att uppleva ungefär detsamma som många tjejer upplever när de äter p-piller; d.v.s. "topparna kapas"; man hamnar kanske inte riktigt lika långt upp och riktigt lika långt ner, men man åker fprtfarande upp och ner. Hur liten den här effekten är illustreras av att de här tjejerna inte brukar märka det förrän de slutar med sina p-piller, som de dinintills inte upplevt sig ha haft några besvär av. SSRI tar ju heller inte bort alla symptom (så höga doser kan man inte ge utan fruktansvärda biverkningar), för de flesta handlar det snarare om att byta outhärdligt mot uthärdligt, inte om att byta dåligt mot bra. Däremot skulle man även som frisk få de roliga autonoma biverkningarna, typ svettningar, hjärtklappning, sömnsvårigheter etc., som inte handlar om psyket utan om basala fysiologiska funktioner.
Man kan alltså inte jämföra SSRI med t.ex. antipsykotiska eller lugnande preparat.
D Andersson
2006-06-26, 13:56
Är det billigt med Zoloft? Vad är den egentliga kostnaden? Utan subventioner pratar vi om nu.
Det kan återigen inte vara upp till var och en om man ska äta piller tills vidare bara för att man inte känner för att reda ut sina verkliga problem. Speciellt inte när medicinen gör så att man får en "vem bryr sig-attityd" till allting dessutom. OM du inte betalar för ditt piller(miss)bruk alldeles själv d.v.s.
Som jag har sagt från första början - vilket genidrag av läkemedelsbolagen. Skapa en medicin som tar bort symptomen och som samtidigt tar bort ambitionen att lösa det som symptomen beror på.
D Andersson
2006-06-26, 14:04
Du antydde att det fanns något direkt samband mellan stor statsapparat och dålig psykisk folkhälsa. Går det verkligen ihop med att Sverige, med västvärldens största statsapparat, ligger i toppen vad gäller just psykisk hälsa, eller har du källor som säger annat?
Har du några källor som säger det du påstår?
Helst ett index för psykisk ohälsa som är korrigerat för omfattningen av användningen av antidepressiv medicin. De som äter det svarar ju naturligtvis att de mår jättebra..*rolleyes*
Har du några källor som säger det du påstår?
Helst ett index för psykisk ohälsa som är korrigerat för omfattningen av användningen av antidepressiv medicin. De som äter det svarar ju naturligtvis att de mår jättebra..*rolleyes*http://www.nationmaster.com/graph/lif_lif_sat-lifestyle-life-satisfaction
http://www.nationmaster.com/graph/lif_hap_net-lifestyle-happiness-net
Är det billigt med Zoloft? Vad är den egentliga kostnaden? Utan subventioner pratar vi om nu.
Nej. Psykofarmaka, smärtstillande och bodfettsänkande är läkemedelsbolagens älskade och omhuldade kassakor. Tyvärr.
Det kan återigen inte vara upp till var och en om man ska äta piller tills vidare bara för att man inte känner för att reda ut sina verkliga problem. Speciellt inte när medicinen gör så att man får en "vem bryr sig-attityd" till allting dessutom. OM du inte betalar för ditt piller(miss)bruk alldeles själv d.v.s..
Riktigt så enkelt är det inte. Det är ganska få som har sådan tur att alla symptom försvinner; som jag skrev tidigare handlar det ofta om att ersätta outhärdligt med uthärdligt. När det gäller medicinering med just SSRI är det ofta fråga om att få patienten tillbaka i arbete etc., (i funktion socialt helt enkelt), varför det definitivt vore billigare att medicinera alla, enbart än att ge terapi/vård/bota sådana som skulle kunna botas utan medicin sett ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Ganska obehagligt i längden, dock, tycker jag.
Obs. att det är ganska stor skillnad mellan olika typer av psykofarmaka när det gäller hur avtrubbad man bli.
D Andersson
2006-06-26, 15:10
http://www.nationmaster.com/graph/lif_lif_sat-lifestyle-life-satisfaction
http://www.nationmaster.com/graph/lif_hap_net-lifestyle-happiness-net
Tack!
Väldigt intressant läsning. Tänk att man bemödar sig att genomföra undersökningar om så luddiga och diffusa ämnen som "lycka" och "tillfredsställelse med livssituation". Jag misstänker att våra höga siffror beror på att vi ger de utan arbete, förtidspensionerade, sjukskrivna etc. så höga ersättningar att man känner sig "lycklig" och "tillfredställd med livet" trots att ens liv egentligen består av utanförskap och apati. Man behandlar symptomen istället för att lösa själva problemet. Vänta, var har jag hört det förut...
Tack!
Väldigt intressant läsning. Tänk att man bemödar sig att genomföra undersökningar om så luddiga och diffusa ämnen som "lycka" och "tillfredsställelse med livssituation". Jag misstänker att våra höga siffror beror på att vi ger de utan arbete, förtidspensionerade, sjukskrivna etc. så höga ersättningar att man känner sig "lycklig" och "tillfredställd med livet" trots att ens liv egentligen består av utanförskap och apati. Man behandlar symptomen istället för att lösa själva problemet. Vänta, var har jag hört det förut...
I dina egna argument har du hört det förut och det kallas för självmål när man gör så.
D Andersson
2006-06-26, 16:13
I dina egna argument har du hört det förut och det kallas för självmål när man gör så.
Tss..
Så du förnekar exempelvis att vi satsar på flyktingmottagande istället för att reda ut problemen i de länder människor flyr ifrån, att vi ger fullt arbetsföra människor (hundratusentals bara sedan 1997) förtidspension per automatik efter ett års arbetslöshet istället för att skapa förutsättningar för fler jobb, eller håller på att göra så att kanske 5% eller mer av befolkningen kommer att äta antidepressiv medicin resten av sina liv istället för att lösa deras verkliga problem.
Bumpar denna med en fråga.
Hur illa är det att kombinera alkohol och 50 mg Zoloft? Ungefär två glas vin (3 DL ca). Funderar på om jag ska skippa dagens tablett eller inte.
Jag är ingen läkare och har ingen aning alls egentligen men jag klarade av att dricka alkohol när jag drack zoloft.
Men ring 1177 annars och fråga.
Skickat från min GT-I9300 via Tapatalk
Jag är ingen läkare och har ingen aning alls egentligen men jag klarade av att dricka alkohol när jag drack zoloft.
Men ring 1177 annars och fråga.
Skickat från min GT-I9300 via Tapatalk
Jag dog.
Men tack i alla fall.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2025, Jelsoft Enterprises Ltd.