Visa fullständig version : Hur hantera psykiskt störd?
Idag stötte jag på en ”gammal bekant” som jag helt förträngt. Nu, efter över ett år, kommer allt tillbaka och jag känner att jag bara måste få skriva av mig. Han är konstig..riktigt konstig, vågar nästan säga psykiskt störd, även fast jag inte har befogenhet att avgöra det.. Han började följa efter mig. I början trodde jag inbillade mig. Jag var nyinflyttad i en studentstad och han var min korridorsgranne. Men sen trappades det upp. Listan på exempel går att göra hur lång som helst, så jag har kortat ner den betydligt. Han kunde stå och stirra på mig i flera minuter medan jag lagade mat. Jag tyckte det var obehagligt så jag undvek att befinna mig i korridoren. Sen tycktes han dyka upp på alla nollningsfester jag gick på och jag reagerade på allvar när jag upptäckte honom 20 meter bakom mig på mina morgonprommenader. Jag var livrädd..hela tiden. Liksom kände adrenalinet rusa blodet så fort jag kände honom i närheten. Han var en smygare så han var inte alltid lätt att upptäcka.
Sen började han närma sig fysiskt också, röra mig när han gick förbi, försöka ge mig kramar, men då sa jag ifrån. Trodde han fattat, men icket. En vecka senare kommenterade han att mina byxor hängde löst när jag stod och diskade. Han gick fram och började dra i dem. Först då agerade jag på riktigt. Tillsammans med övriga korridoren fick vi honom tvångsförflyttad till annan lägenhet. Killen fattade verkligen inte! Jag insåg att han var sjuk..på riktigt. Han kunde knacka på mitt i natten och fråga om han fick sova hos mig. En gång kom han och grät och bad mig ta hans oskuld. Han var 30 år och väldigt ensam. Läste strökurser utan något mål, bara för att få bo i korridor tillsammans med andra människor. Jag tyckte synd om honom samtidigt som jag var livrädd för honom. Till några avlägsna ”vänner” hade han sagt att jag var hans flickvän, men att jag mådde lite dåligt just nu, men att han minsann skulle ta hand om mig.
Egentligen utgjorde han aldrig något rent fysiskt hot mot mig. Han var klen, blek, levde på gammalt ris och hade förmodligen alla bristsjukdommar man kan tänka sig. Men ändå fick han mig att må så dåligt.
Gjorde misstaget att berätta om honom för mina kompisar på thaiboxningen. Då blev det ett jävla liv.
- Men, SLÅ HONOM!!!!
- Eh, du, du behöver inte blanda in polisen! Vi fixar det här själva! Säg vad han heter bara!
Jag ville aldrig göra illa honom. Jag tyckte synd om honom men samtidigt ville jag ha honom ur mitt liv för gott. Var livrädd att han skulle skada sig själv för man vill ju inte ha ett självmord på sitt samvete.
Jag är själv förvånad över hur sent jag reagerade och hur jag i princip lät honom ta över mitt liv. Men det är svårt..jättesvårt att veta. Speciellt när en människa är sjuk på riktigt..man vet inte hur de tänker. Faktum var att jag kom helt ny till en stad där jag inte kände någon. Man vill att allting ska vara så bra just då och blundar för allt negativt.
Jag är inte längre rädd för honom, men när jag såg honom kom känslorna tillbaka så starkt, som jag helt glömt bort..förträngt.
Hur hanterar man egentligen en människa som är psykiskt störd? Vissa är ju inte som oss andra, fattar inte ett nej. Hur skulle ni göra i min situation?
Jag ville aldrig göra illa honom. Jag tyckte synd om honom men samtidigt ville jag ha honom ur mitt liv för gott. Var livrädd att han skulle skada sig själv för man vill ju inte ha ett självmord på sitt samvete.
Jag säger inte att du ska puckla på honom.. men du ska verkligen inte ta på dig att se det från hans sida, låt honom ta hand om sig själv - du ska inte må dåligt för att du säger ifrån när han beter sig opassande.
Sen är det ju en helt annan femma om han verkligen har en psykiskt störning/sjukdom. Då vetefan vad du kan göra mer än vad du redan gjort, så länge han inte gått över gränsen såsom lagen ser den.
Nu har vi ju bara the short story, men det är ganska kraftfullt ord du använder. Bristande sociala skills i kombination med förälskelse och sexuell frustration kanske?
Varför skulla man misshandla honom? Om han trakasserade dig hade du kunnat göra en anmälan.
Jag kan omöjligt säga hur jag skulle gjort i din situation. Satt tydliga gränser och anmält om det gick över gränsen för vad som är lagligt är första och enda tanken.
Perscitus
2006-05-09, 18:52
Finns nog inget enkelt svar på din sista fråga. Det är så olika från fall till fall men man det man får tänka på är hur mycket man är villig att offra av sin egen tid och hälsa, och utifrån det finna den lösning som ger långsiktigt välmående för personen i fråga.
Går det att kommunicera med honom på så vis att han förstår att det han gör inte är riktigt okej? I så fall borde du kunna förklara för honom vad du säger här i stort sett och rekommendera honom att söka hjälp. Har du beslutat att du verkligen vill bry dig om den här killen kan du kanske till och med hjälpa honom att få träffa en psykolog eller liknande.
Men det viktigaste av allt - glöm aldrig bort dig själv i det hela, var tydlig med din egen gräns!
kimonque
2006-05-09, 18:53
fysiskt våld ligger väldigt nära, vet inte hur jag skulle tackla en sån situation på ett annat sätt.
Finns nog inget enkelt svar på din sista fråga. Det är så olika från fall till fall men man det man får tänka på är hur mycket man är villig att offra av sin egen tid och hälsa, och utifrån det finna den lösning som ger långsiktigt välmående för personen i fråga.
Går det att kommunicera med honom på så vis att han förstår att det han gör inte är riktigt okej? I så fall borde du kunna förklara för honom vad du säger här i stort sett och rekommendera honom att söka hjälp. Har du beslutat att du verkligen vill bry dig om den här killen kan du kanske till och med hjälpa honom att få träffa en psykolog eller liknande.
Men det viktigaste av allt - glöm aldrig bort dig själv i det hela, var tydlig med din egen gräns!
Jag vetefan om man ska ta risken att bjuda en "stalker", om det nu är det han är, närmre in på livet.. vansklig diskuss att ta såhär öht.
Pratade du med honom när du såg honom idag?
shadowfire
2006-05-09, 18:58
Svårt när man inte vet mer av din story, jag försvarar honom inte, men att kalla han psykiskt störd anser inte jag det finns grund till. Är mer inne på Mini's linje.
Dessutom kan grabbar överlag vara dåliga ibland på att tolka tjejers signaler, jag har själv upplevt en tjej som jag tyckte tokflirtade med mig, medan hon i själva verket inte hade det minsta intresse. Jag var helt spiksäker, hon sände sådana signaler att jag kände mig modig nog för att prova o hångla upp henne på fläcken. Tack o lov hände aldrig det, så jag slapp en blåtira...
Vet inte heller hur mkt du pratat med honom eller på vilken nivå. Svartsjuka, kärlekskrank, desperat osv kan vara några saker bakom. Lägg till alkoholproblem med, eller varför bara inte bristande social kompetens.
Att rätta till ett par byxor eller försöka ge en kram ser jag inte som övertramp i första läget iaf, det kan ha varit av ren välvilja osv, svårt när man inte har sett eller upplevt din situation. Annars är det o markera gränser, prata om det, markera gränsen igen och hota med allvarliga konsekvenser nästa övertramp o sedan anmäla.
shadowfire
2006-05-09, 18:59
Fysiskt våld är ingen lösning.
Ser det mer som att OM det är så att killen verkligen är en stalker, så är det synd om honom och han behöver hjälp - inte en käftsmäll.
Perscitus
2006-05-09, 19:08
Jag vetefan om man ska ta risken att bjuda en "stalker", om det nu är det han är, närmre in på livet.. vansklig diskuss att ta såhär öht.
Jo, nu när jag läser texten igen tycker jag mig se en hel del varningssignaler.
Omöjligt att spekulera via internet men en sak som är säker, om du är rädd och osäker måste du göra något åt situationen omedelbart. Försök prata med honom när han gör sitt nästa närmande, någonstans där andra finns i närheten och gör väldigt klart för honom att du inte vill ha med honom att göra och att han ska söka hjälp. Även om det kan låta kallt så försök inte visa för mycket att du tycker synd om honom då det försvårar för dig att bli av med honom.
Dumleman
2006-05-09, 19:18
Gjorde misstaget att berätta om honom för mina kompisar på thaiboxningen. Då blev det ett jävla liv.
- Men, SLÅ HONOM!!!!
- Eh, du, du behöver inte blanda in polisen! Vi fixar det här själva! Säg vad han heter bara!
Och ändå sägs det att korrelationen mellan våld på gatan och kampsport är låg :laugh:.
Han verkar vara extrem så jag skulle nog ta kontakt med nån vårdcentral eller så och höra vad de säger eller var de tycker att jag ska vända mig.
Gå till polisen. Berätta din historia, fråga vad du kan göra, och eventuellt vad dom kan göra.
Metal_boy_
2006-05-09, 19:34
Låter jävligt obehagligt det där. Men jag håller nog med Diggler, prata med polisen och kolla lite.
Håller med om att informationen jag gav var ganska knapp.. Finns hundratals saker att tillägga, men här är iallafall några:
Jag har varit i kontakt med kurator genom studenthälsan. Jag i princip tvingade på honom hjälp när jag själv behövde det. Det var i samband med möte mellan min och hans kurator som beslut togs om tvångsförflyttning. Man kan ju tycka att det var signal nog att lämna mig ifred. Han fick höra hela min version av historien. Han vägrade först att flytta, skrev massa långa brev till mig, men jag sa att han skulle söka hjälp och lämna mig ifred.
Tydligen hade han haft samma kurator som jag en period för flera år sedan men tyckte inte hon var bra eftersom hon påpekat att han borde ändra sitt beteende och tänka på hur han tog kontakt med människor.
Det har varit saker han sagt som fått mig fundera på att han är psykiskt störd på riktigt. Han verkar seriöst tro att vi är ett par. Det är som han lever i en annan verklighet, skapad av honom själv, som han vill att den ska vara. Ett exempel var sista gången jag såg honom. Då berättade han för mig hur en tjej förföljde honom, på stan och på gymmet, och hur hon antastade honom och drog i hans kläder. Hans historia var i princip identisk med min. Det var som han left sig in i min situation så mycket att han trodde att det var han som var utsatt (en följd av samtal med kurator??)
Han har aldrig betett sig aggressivt mot mig, gjort mig illa rent fysiskt eller hotat mig på något sätt. Därför tror jag att det kan vara svårt att göra en polisanmälan. Däremot har han psykat mig med sin närvaro och fått mig att må riktigt riktigt dåligt. (Gick ner massor kilo under den perioden eftersom jag inte vågade gå ut i köket, inte kul alls) Det handlar liksom inte om en knäpp, efterhängsen grabb som gått lite för långt. Då hade förmodligen en knäpp på nosen varit på plats, och jag skulle aldrig tveka på ryta ifrån. Den här killen ger allmänt obehag och jag tror att han mår väldigt dåligt själv.
Men om en person inte förstår vad man säger, hur ska man då göra för att bli av med honom?
Såg han dig idag?
Han såg mig och hälsade. Jag hälsade tillbaka. Vi talades vid några fraser. Han berättade var han bodde. Han vet inte var jag bor nu. Jag försökte avsluta samtalet fort.
Finns inget sexigare som en partner som smyger på en inledningsvis i ett förhållande!
Han såg mig och hälsade. Jag hälsade tillbaka. Vi talades vid några fraser. Han berättade var han bodde. Han vet inte var jag bor nu. Jag försökte avsluta samtalet fort.
Du får fan skylla dig själv, Dr Phil säger "we teach people how to treat us" , gör du det okej i hans sinne att komma fram o hälsa på dig och prata några fraser hur tror du han kommer tolka det?
Säger du däremot åt honom att dra åt helvete och inte ens titta på honom när han yttrar "hej caixa.." så lär du honom ett annat beteende.
Du får fan skylla dig själv, Dr Phil säger "we teach people how to treat us" , gör du det okej i hans sinne att komma fram o hälsa på dig och prata några fraser hur tror du han kommer tolka det?
Säger du däremot åt honom att dra åt helvete och inte ens titta på honom när han yttrar "hej caixa.." så lär du honom ett annat beteende.
hmm..jag är rädd att den här killen inte förstår ett "dra åt helvete" heller. Det hade nog varit sak samma om jag hälsat på honom eller inte..han hade tolkat det på sitt egna lilla sätt iallafall..men det är klart..jag ångrar grymt nu i efterhand att jag överhuvudtaget snackade med honom..lätt att vara efterklok..
hmm..jag är rädd att den här killen inte förstår ett "dra åt helvete" heller. Det hade nog varit sak samma om jag hälsat på honom eller inte..han hade tolkat det på sitt egna lilla sätt iallafall..men det är klart..jag ångrar grymt nu i efterhand att jag överhuvudtaget snackade med honom..lätt att vara efterklok..
Hallå, du frågar hur man blir av med en person som du uppmuntrar till att söka kontakt med dig. Sluta uppmuntra ett beteende du inte vill ha!
hmm du kan försöka anmäla för trakasserier, låter ganska jobbigt det där. du borde prova att avvisa honom för att se om det hjälper, om du inte redan gjort det. lite dumt att dra slutsatsen att det inte kommer funka om man inte provat dvs
bear.flowertwig
2006-05-09, 21:22
Vad tycker dina vänner som känner till situationen bättre?
Huruvida han gör något olagligt eller ej beror till stor del på hur du upplever det. Den typen av brott som kommer i fråga är rätt subjektiva men utifrån vad du skriver så tycker jag du ska göra en polisanmälan eller iaf gå och prata med polisen.
Vad tycker dina vänner som känner till situationen bättre?
Huruvida han gör något olagligt eller ej beror till stor del på hur du upplever det. Den typen av brott som kommer i fråga är rätt subjektiva men utifrån vad du skriver så tycker jag du ska göra en polisanmälan eller iaf gå och prata med polisen.
Det är dock svårt att polisanmäla någon för trakasserier som upphört sedan ett år tillbaka.
Det är dock svårt att polisanmäla någon för trakasserier som upphört sedan ett år tillbaka.
Spelar det så stor roll att det var ett år tilllbaka om "offret" fått psykiska men för livet? Förmodligen är ju inte så fallet och jag tycker också det är att ta i att anmäla någon när han faktiskt slutat trakassera. Möjligtvis kan man ju prata med polisen och se vad man kan göra om det händer igen osv.
Vill inte ge råd på en höft om sånt här allvarligt men hittade den här/ (http://www.antistalking.com/) sidan där kontentan egentligen är att du bör ignorera honom totalt. Ingen lätt situation att hantera men det är kanske det enda du kan göra, att försöka resonera med honom och förklara att hans känslor inte är besvarade ja det har du redan gjort vad jag förstår så det finns ingen anledning för dig att dalta med honom om det mera.
Vad tycker dina vänner som känner till situationen bättre?
Huruvida han gör något olagligt eller ej beror till stor del på hur du upplever det. Den typen av brott som kommer i fråga är rätt subjektiva men utifrån vad du skriver så tycker jag du ska göra en polisanmälan eller iaf gå och prata med polisen.
Har ett grymt stöd från mina kompisar. Som jag skrev i början var hela korridoren med mig och anmälde honom för "stört beteende". Alla i korridoren var eniga om att killen inte betedde sig normal. De hade funderat på att göra en anmälan mot honom redan innan jag flyttade dit. Tydligen hade han också blivit vräkt från ett annat boende tidigare. Om jag skulle kontakta polisen skulle det i så fall vara för inskränkning i den personliga integriteten (eller vad det nu kallas)..en kompis som läser juridik har förklarat hur det funkar. Att han i princip följde mig dygnet runt och på så sätt skapat en slags "psykisk terror" kan vara en anledning till det, men bevisbördan är som sagt väldigt svår.
Jag har inte talat om honom för någon sen förra året då han flyttade. Jag har heller inte hört från honom under den tiden. Förhoppningsvis kommer jag inte höra från honom mer nu heller. Då har jag ingen anledning att gå vidare med det. Min fråga i början var främst menat hur man hanterar såna här typer av människor, och om någon annan har erfarenhet av det?
Fast å andra sidan..följer han inte mig följer han kanske någon annan, och kan jag då bara säga att "det är inte mitt problem, de får lösa det själva" inte riktigt shysst ändå....situationen är ganska komplicerad...
Fast å andra sidan..följer han inte mig följer han kanske någon annan, och kan jag då bara säga att "det är inte mitt problem, de får lösa det själva" inte riktigt shysst ändå....situationen är ganska komplicerad...
Så du vill leka polis?
Nope, helst inte ;) Jag kommer garanterat inte lägga mig i hans liv något mer.. fast det är ändå inte shysst
shadowfire
2006-05-09, 22:07
Jag hade ett liknande fall för något år sedan, en då 33-årig enbarnsmamma som började stalka mig, kom in på mitt dåvarande jobb (jobbade i butik då) o bara stog o glodde på mig varje dag, körde efter mig i bilen, stog utanför lägenheten, ringde o smsade mitt i natten o respekterade inte att jag hade en date då och inte var intresserad osv.
Jag fick bukt med det genom att ta kontakt med polismyndigheten och ta reda på vilka befogenheter vi hade dels i butik, dels i frihetsberöande m.m. Steg 2 blev att jag såg till o portförbjuda kvinnan från butiken med hjälp av Securitas och sedan förstog hon att jag menade allvar då jag bevisligen hade kontaktpersoner hos både polis och securitas - dock utan att göra en anmälan. Sedan var jag lite elak mot henne med, förklarade hur äckligt ful hon var o att jag aldrig skulle ens kunna få ståfräs till en sådan vidrig människa osv... elakt? Jao. Fungerade? Jao. Hon gav upp iaf o började väl stalka något annat lammkött....
bear.flowertwig
2006-05-09, 22:14
Polisanmälan snarast för att de ska få upp ögonen för honom, kanske har möjlighet att hjälpa honom få vård och för att han kanske då inser att det han gör/har gjort mot dig inte är ok.
grisbil3n
2006-05-09, 22:17
Låter jävligt obehagligt det där. Men jag håller nog med Diggler, prata med polisen och kolla lite.
Precis, genuint obehagligt. Känns lite som en läbbig film...
RajtanTajtan
2006-05-09, 23:53
Det är dock svårt att polisanmäla någon för trakasserier som upphört sedan ett år tillbaka.
Blir det mindre brottsligt bara för att det gått lite tid emellan? Hur lång tid måste det gå för att det ska bli ogjort?
Blir det mindre brottsligt bara för att det gått lite tid emellan? Hur lång tid måste det gå för att det ska bli ogjort?
Ja man kan få brott avskrivna, tar flera år. Ta Johan Posener t.ex
RajtanTajtan
2006-05-10, 00:09
Ja man kan få brott avskrivna, tar flera år. Ta Johan Posener t.ex
För det första så heter han Joakim och för det andra så preskriberas inte trakasserier efter 1-2 år. I detta fallet så var det tydligen ca 1 år sen.
Ninjasmurf
2006-05-10, 05:14
För att svara på ursprungsfrågan; det bästa tipset är nog att ignorera personen (eller säga till ordedentligt en gång och sedan ignorera).
När det gäller andra åtgärder (polis m.m.) så är det DINA gränser som gäller, känner du dig trakaserad som ska du anmäla, bara för att han inte gjort nått "farligt" fysiskt mot dig så betyder det inte att han inte påverkar dig psykiskt.
Fast å andra sidan..följer han inte mig följer han kanske någon annan, och kan jag då bara säga att "det är inte mitt problem, de får lösa det själva" inte riktigt shysst ändå....situationen är ganska komplicerad...Man kan inte hjälpa alla. Det kan låta krasst, men så är det bara. Det är en klassisk kvinnofälla, det där. Vi skall tvunget hjälpa folk. Jag tycker inte alls att det låter konstigt att du kallar honom psykiskt störd. Det är hur vanligt som helst med psykisk ohälsa i varierande grad. Jag tycker personligen att det är mycket obehagligt med personer som uppför sig oförutsägbart, och jag förstår det måste ha varit väldigt jobbigt för dig. Om han börjar förfölja dig igen så får du anmäla honom. Som läget är nu är det ingenting du kan eller bör göra utöver att - som de andra redan sagt - sätta gränser när det behövs. Det är fullt möjligt att han förföljer någon annan nu, men då är det faktiskt hennes sak.
Blir det mindre brottsligt bara för att det gått lite tid emellan? Hur lång tid måste det gå för att det ska bli ogjort?
Nej, men hur stor chans tror du man har om man anmäler trakasserier ett år efter att de skett? Rent realistiskt nu, och inte bara för att gnälla eller sätta dit mig.
SOmalltid så tror jag inte vi får den rätta bilden här, alla histoerier har ju ofta mer än en sida.
Ignorera hnm bara för fan,först får du hnm flyttad och sen går du och pratar med hnm när du möter han*spy*.
Det troliga är nog att personen faktiskt lider av någon psykisk sjukdom, tex aspberger. Tyvärr så har samhället lite svårt att ta hand om dessa personer med psykiska sjukdomar, men om Du gör en anmälan till polisen så ökar faktiskt hans chanser att få vård. Jag tycker faktiskt att din och hans kuratorer har skött sina jobb rätt dåligt och inte tagit er på allvar.
Finns ju flera fall där personer sökt men nekats vård för psykiska sjukdomar, och som sedan begått våldsbrott. Inte för att jag tror att denna person är våldsbenägen.
/adde
RajtanTajtan
2006-05-10, 10:29
Nej, men hur stor chans tror du man har om man anmäler trakasserier ett år efter att de skett? Rent realistiskt nu, och inte bara för att gnälla eller sätta dit mig.
Du har lika stor chans, så länge du vet vem gärningsmannen är. Det svåra med tiden brukar ju vara att kunna hitta bra vittnen, teknisk bevisning och svårigheter i att identifiera gärningsmannen. Men det är ju inga problem i det här fallet. En anmälan blir inte mindre värd bara för att det gått lite tid, så länge man kan motivera varför man valt att vänta.
Du har lika stor chans, så länge du vet vem gärningsmannen är. Det svåra med tiden brukar ju vara att kunna hitta bra vittnen, teknisk bevisning och svårigheter i att identifiera gärningsmannen. Men det är ju inga problem i det här fallet. En anmälan blir inte mindre värd bara för att det gått lite tid, så länge man kan motivera varför man valt att vänta.
Det där tror väl inte ens du på själv?
Gissningsvis kommer utredningen läggas ner pga brist på bevis etc.. att sätta dit nån för trakasserier är svårt, det kräver fasta fina bevis - bevis du själv oftast får fixa genom att spela in samtal, spara brev.. sen tillkommer vittnen såklart. Men vittnen är oftast partiska och das polizei är inte så värst pigga på att enbart gå på 1-2 år gamla vittnesuppgifter. Åklagare är ännu mindre pigga på det.
Det där tror väl inte ens du på själv?
Gissningsvis kommer utredningen läggas ner pga brist på bevis etc.. att sätta dit nån för trakasserier är svårt, det kräver fasta fina bevis - bevis du själv oftast får fixa genom att spela in samtal, spara brev.. sen tillkommer vittnen såklart. Men vittnen är oftast partiska och das polizei är inte så värst pigga på att enbart gå på 1-2 år gamla vittnesuppgifter. Åklagare är ännu mindre pigga på det.
Bra skrivet, vore det så att man bara kunde gå till polisen och anmäla någon för trakasserier och hitta på någon mindre trevlig historia så hade nog ganska många människor haft problem med polisen :) Självklart krävs det en hel del för att någon faktiskt ska åka fast för trakasserier, vilket är bra.
RajtanTajtan
2006-05-10, 10:54
Gissningsvis kommer utredningen läggas ner pga brist på bevis etc.. att sätta dit nån för trakasserier är svårt, det kräver fasta fina bevis - bevis du själv oftast får fixa genom att spela in samtal, spara brev.. sen tillkommer vittnen såklart. Men vittnen är oftast partiska och das polizei är inte så värst pigga på att enbart gå på 1-2 år gamla vittnesuppgifter. Åklagare är ännu mindre pigga på det.
Jag har inte sagt att det är stor chans från början, men möjligheten att få fast ngn för trakasserier är lika stor/liten efter ett år. Oddsen är ju inte de bästa från början, men det blir ju inte sämre efter 1 år.
Jag har inte sagt att det är stor chans från början, men möjligheten att få fast ngn för trakasserier är lika stor/liten efter ett år. Oddsen är ju inte de bästa från början, men det blir ju inte sämre efter 1 år.
Jo. Iom att trakasserierna har upphört så är det desto svårare att bevisa nåt. Samt att anmälan självklart tas emot, men nog tas på större allvar om den inte följs upp av "men han/hon har slutat nu".
Du får ta och kamma dig lite nu och sluta vara så jävla obstinat.
RajtanTajtan
2006-05-10, 11:13
Jo. Iom att trakasserierna har upphört så är det desto svårare att bevisa nåt. Samt att anmälan självklart tas emot, men nog tas på större allvar om den inte följs upp av "men han/hon har slutat nu".
Du får ta och kamma dig lite nu och sluta vara så jävla obstinat.
Kamma dig själv och tänk lite längre så fattar du nog. Om det upphört i måndags eller för 50 veckor sedan förändrar ju inget. Utgångsläget är ju detsamma i detta fallet. Man kan motivera att det tagit tid med att "jag har mått dåligt lite till och från, men när jag såg honom nu igen, så kom allt tillbaka och då insåg jag vad han faktiskt gjort mot mig".
Kamma dig själv och tänk lite längre så fattar du nog. Om de upphört i måndags eller för 50 veckor sedan förändrar ju inget. Utgångsläget är ju detsamma i detta fallet. Man kan motivera att det tagit tid med att "jag har mått dåligt lite till och från, men när jag såg honom nu igen, så kom allt tillbaka och då insåg jag vad han faktiskt gjort mot mig".
Det blir då väldigt lätt bevisa något som hände för ett år sedan? Få tag på vittnen och så? Om vi förutsätter att poliserna inte är helt blåsta så kan man tänka sig att dom skulle kunna se det som ursäkt som brist på bevis att händelsen ägde rum för ett år sedan. Vi kan nästan förutsätta att det är lättare få ihop en story om vad som hände igår än vad som hände för ett år sedan..
RajtanTajtan
2006-05-10, 11:17
Det blir då väldigt lätt bevisa något som hände för ett år sedan? Få tag på vittnen och så? Om vi förutsätter att poliserna inte är helt blåsta så kan man tänka sig att dom skulle kunna se det som ursäkt som brist på bevis att händelsen ägde rum för ett år sedan. Vi kan nästan förutsätta att det är lättare få ihop en story om vad som hände igår än vad som hände för ett år sedan..
Det finns ju inga direkta vittnen ju. Tänk inte på andra typer av brott och svårigheter där med vittnen osv, utan håll er till det här. Det som har hänt har ju hänt. Punkt slut. Detta står ju och faller med tjejens berättelse och hur hon upplevt det här.
Inga bevis har förändrats, de är lika bra/dåliga idag.
Det finns ju inga direkta vittnen ju. Tänk inte på andra typer av brott och svårigheter där med vittnen osv, utan håll er till det här. Det som har hänt har ju hänt. Punkt slut. Detta står ju och faller med tjejens berättelse och hur hon upplevt det här.
Inga bevis har förändrats, de är lika bra/dåliga idag.
Nej jag pratar inte generellt, jag pratar självklart om att gå till närmsta granne och be han vittna angående händelsen, om det gått ett år, och nu handlar det ju om korridor, så kanske den grannen har flyttat för länge sedan. Sen kan du också räkna med att om det går ett år och man samlar ihop ett gäng vittnen, säg 10 pers, så är risken ganska stor att man får höra 10 olika versioner av berättelsen, och väldigt olika berättelser förmodligen. Sannolikheten att vittnena faktiskt vittnar rätt borde ju vara högre om man ska vittna om något som hände nyligen. Det är lite så jag tänker när det handlar om att faktiskt bevisa trakasserier.
RajtanTajtan
2006-05-10, 11:26
De finns ju inge direkta vittnen och de som finns minns garanterat den här killen "Tillsammans med övriga korridoren fick vi honom tvångsförflyttad till annan lägenhet". Det är ändå hennes version som väger tyngst här, för vi pratar inte om ngt mord el. dyl. Hon berättar vad hon upplevt och så kan ngn klasskamrat och kanske ngn på thaiklubben intyga om att hon tagit illa vid sig.
De finns ju inge direkta vittnen och de som finns minns garanterat den här killen "Tillsammans med övriga korridoren fick vi honom tvångsförflyttad till annan lägenhet". Det är ändå hennes version som väger tyngst här, för vi pratar inte om ngt mord el. dyl. Hon berättar vad hon upplevt och så kan ngn klasskamrat och kanske ngn på thaiklubben intyga om att hon tagit illa vid sig.
Och vad fan händer då? Nu var det ju om det gick att göra en anmälan som det argumenterades om.. anmälan är polisen skyldig att ta emot.
Men det kommer ju inte leda nånstans öht, det enda som kommer hända är att hon får ett brev från polisen där det står att utredningen är nedlagd efter en tid.
Ingen åklagare går till åtal för att ett par kompisar säger att hon tog illa vid sig. Som sig bör.
Anmälan gör man oftast under pågående trakasserier för att visa att man menar allvar när man säger ifrån/blir behandlad på ett sätt man upplever som obehagligt etc. En anmälan samt bevis i form av ex. inspelade telefonsamtal där personen som trakasserar en faktiskt gör så - då snackar vi gångbart.
Vad hade du tänkt skulle hända efter att hon gjort anmälan?
Vad blir resultatet?
Svårt kanske sen och döma hnm till att hålla sig borta från henne när hon självmant går fram pratar med hnm ett år senare.
Svårt kanske sen och döma hnm till att hålla sig borta från henne när hon självmant går fram pratar med hnm ett år senare.
Oftast anmäls sånt här för att man vill att personen ifråga ska sluta med det han/hon gör. I det här fallet har ju personen slutat.
Det handlar väl mer om en oro Caixxa bär med sig om att det ska börja igen..och det är inget man fixar med en polisanmälan direkt.
Alltså, har man en oro att en sån här sak skall börja hända igen varför går man då fram och pratar med personen när man ser den.
Nej här ligger en hund begraven nånstans:)
RajtanTajtan
2006-05-10, 14:06
Och vad fan händer då? Nu var det ju om det gick att göra en anmälan som det argumenterades om.. anmälan är polisen skyldig att ta emot.
Men det kommer ju inte leda nånstans öht, det enda som kommer hända är att hon får ett brev från polisen där det står att utredningen är nedlagd efter en tid.
Ingen åklagare går till åtal för att ett par kompisar säger att hon tog illa vid sig. Som sig bör.
Anmälan gör man oftast under pågående trakasserier för att visa att man menar allvar när man säger ifrån/blir behandlad på ett sätt man upplever som obehagligt etc. En anmälan samt bevis i form av ex. inspelade telefonsamtal där personen som trakasserar en faktiskt gör så - då snackar vi gångbart.
Vad hade du tänkt skulle hända efter att hon gjort anmälan?
Vad blir resultatet?
Gör dig inte dummare än vad du är. Jag vet inte vilken gång i ordningen som jag åter igen påpekar, att jag inte sagt att det finns bra bevis. Men det som fanns då, finns även nu. Är det svårt att få honom dömd idag, så var det lika svårt då. Nu fattade du va? INGET har ju förändrats.
Väger ett vittnesmål angående händelser ett år tillbaka lika tungt som ett angående händelser förra veckan?
RajtanTajtan
2006-05-10, 14:51
Väger ett vittnesmål angående händelser ett år tillbaka lika tungt som ett angående händelser förra veckan?
Ja, om vittnet inte fått chansen innan pga att offret inte valt att anmäla. Är det dessutom flera vittnen som oberoende av varandra säger samma sak (klasskamraterna i korridoren som var med och fick bort honom), så styrker ju det hela grejen väldigt bra.
Om jag har sett en sak, så har jag ju inte sett det sämre, bara för att jag inte såg det igår.
Gör dig inte dummare än vad du är. Jag vet inte vilken gång i ordningen som jag åter igen påpekar, att jag inte sagt att det finns bra bevis. Men det som fanns då, finns även nu. Är det svårt att få honom dömd idag, så var det lika svårt då. Nu fattade du va? INGET har ju förändrats.
Klassisk "jag tjatar utan att komma fram till nåt"-taktik... du väljer att argumentera om form snarare än sak. Som vanligt, vilket är tröttsamt minst sagt.
För övrigt en väl vald väg om man vill åka på spam-paddeln.
Ja, om vittnet inte fått chansen innan pga att offret inte valt att anmäla. Är det dessutom flera vittnen som oberoende av varandra säger samma sak (klasskamraterna i korridoren som var med och fick bort honom), så styrker ju det hela grejen väldigt bra.
Om jag har sett en sak, så har jag ju inte sett det sämre, bara för att jag inte såg det igår.
Är detta din åsikt eller ett juridiskt faktum?
Är det åsikter och gissningar vi ger uttryck för tror jag att det mänskliga minnet tas i åtanke. Minnet brukar avta i styrka och exakthet med tid. Om man ska komma så långt som till åtal enkom på vittnesmål bör dessa vittnesmål vara trovärdiga och detaljerade. "Han var konstig" tror jag inte räcker riktigt.
RajtanTajtan
2006-05-10, 15:03
Det är dock svårt att polisanmäla någon för trakasserier som upphört sedan ett år tillbaka.
Pez, detta var det första inlägget jag bemötte i den här tråden och jag sa att det inte blir ogjort bara för att det gått lite tid. Tiden har alltså inget med detta att göra. Att brottes art gör att det är svårt att fälla honom är ju en annan diskussion men det har ju du dragit upp som argument när jag hållt fast vid det jag nämner ovan.
En polisanmälan är lika gångbar idag som den var då, för hon har upplevt det och hennes klasskompisar har inte glömt denna märkliga kille på ett år.
Pez, ska du inte nämna nu igen att det är svårt att få ngn fälld för trakasserier? :)
RajtanTajtan
2006-05-10, 15:08
Är detta din åsikt eller ett juridiskt faktum?
Är det åsikter och gissningar vi ger uttryck för tror jag att det mänskliga minnet tas i åtanke. Minnet brukar avta i styrka och exakthet med tid. Om man ska komma så långt som till åtal enkom på vittnesmål bör dessa vittnesmål vara trovärdiga och detaljerade. "Han var konstig" tror jag inte räcker riktigt.
Nu är det du som tvivlar på vittnenas trovärdighet. Tänk om han var så konstig att de minns honom glasklart, tänk om flera tänkt en hel del på honom?
Om hon anmält direkt men vittnena dykt upp nu, så hade man kunnat ifrågasätta varför de kommer med det nu. Men de har ju inte fått chansen innan, precis så som det är med alla brott som inte anmäls direkt.
Än en gång, jag har aldrig påstått att deras vitnessmål ska räcka, men de är inte mindre trovärdiga idag. För om det skulle vara så, så skulle ju inte så många vittnen träda fram långt efteråt och fälla avgörande med sina uppgifter.
(Sorry Pez, jag bara måste, lovar att det är sista gången. Kanske.)
Igen - är det dina egna gissningar att det är så, eller är det ett faktum att polis/rättsväsende inte gör skillnad på vittesmål från igår eller från förra året?
RajtanTajtan
2006-05-10, 15:14
(Sorry Pez, jag bara måste, lovar att det är sista gången. Kanske.)
Igen - är det dina egna gissningar att det är så, eller är det ett faktum att polis/rättsväsende inte gör skillnad på vittesmål från igår eller från förra året?
Det finns folk som upplevt saker förrra veckan, men som ändå inte ger ett trovärdigt intryck. Sen finns det andra som upplevt saker för flera år sen och som minns allt och som återberättar det väl och som ger ett trovärdigt intryck.
Vems uppgifter tror du väger tyngst? Är du ärlig och trovärdig så är du och finns det dessutom flera andra som kan styrka det du säger, ja då finns det ju i stort sett inga tvivel kvar.
Allt handlar om hur trovärdig du är.
Det finns folk som upplevt saker förrra veckan, men som ändå inte ger ett trovärdigt intryck. Sen finns det andra som upplevt saker för flera år sen och som minns allt och som återberättar det väl och som ger ett trovärdigt intryck.
Vems uppgifter tror du väger tyngst? Är du ärlig och trovärdig så är du och finns det dessutom flera andra som kan styrka det du säger, ja då finns det ju i stort sett inga tvivel kvar.
Allt handlar om hur trovärdig du är.
Du svarar ju inte på frågan, spekulerar du utefter hur du tror det funkar eller vet du faktiskt hur det ligger till?
Sen kan du lista ut det själv att man kommer få många olika berättelser angående den här människan om man väntar ett år, som att personer som inte uppfattade honom som särskilt jobbig kanske ger en positiv bild av människan, medan trådstartaren ger en annan bild.
RajtanTajtan
2006-05-10, 15:32
Du svarar ju inte på frågan, spekulerar du utefter hur du tror det funkar eller vet du faktiskt hur det ligger till?
Sen kan du lista ut det själv att man kommer få många olika berättelser angående den här människan om man väntar ett år, som att personer som inte uppfattade honom som särskilt jobbig kanske ger en positiv bild av människan, medan trådstartaren ger en annan bild.
Polisen bedömer dig efter hur trovärdig du är. Du förstår väl själv att en bra, ärlig och trovärdig berättelse alltid är värd lika mycket? Det finns ju så många orsaker till att vittnena inte får chansen att höras i tid och en del vittnen kan ju t.om komma på fler viktiga detaljer när det gått en tid och de fått lite distans.
Tycker du att Judar som överlevt i koncentrationsläger inte är trovärdiga längre?
En sann historia är alltid sann.
RajtanTajtan, måste få fråga. Förstår du inte vad de skriver eller varför svarar du inte?
RajtanTajtan
2006-05-10, 15:46
RajtanTajtan, måste få fråga. Förstår du inte vad de skriver eller varför svarar du inte?
Vad är det jag inte svarat på?
Vad är det jag inte svarat på?
Vet du vad polisen/lagen etc faktiskt anser. T.ex. du har exempel på dom eller källa eller är det "sunt förnuft"?
AFanatic
2006-05-10, 15:50
(Sorry Pez, jag bara måste, lovar att det är sista gången. Kanske.)
Igen - är det dina egna gissningar att det är så, eller är det ett faktum att polis/rättsväsende inte gör skillnad på vittesmål från igår eller från förra året?
Är dåligt insatt, men hörde inte Palmeutredarna flera vittnen långt efter att själva mordet begåtts? Och även fast de inte gör skillnad i vittnesmål från igår och förra året (rent tekniskt) så räknar de nog med begränsningar vi har i form av sviktande minne, även fast de kanske inte uttryckligen skriver/säger det. Fast o andra sidan, det där med minnet fungerar ju mer lr mindre som selektiv perception.
RajtanTajtan
2006-05-10, 15:53
Vet du vad polisen/lagen etc faktiskt anser. T.ex. du har exempel på dom eller källa eller är det "sunt förnuft"?
Jag har blivit förhörd mer än en gång, och jag har bevittnat många rättegångar. Allt handlar trovärdighet. Vissa saker kommer man alltid att minnas som om der vore igår, eller hur??
Nu pratar vi dessutom bara om ett år, jag fattar inte att ni inte fattar.
Polisen bedömer dig efter hur trovärdig du är. Du förstår väl själv att en bra, ärlig och trovärdig berättelse alltid är värd lika mycket? Det finns ju så många orsaker till att vittnena inte får chansen att höras i tid och en del vittnen kan ju t.om komma på fler viktiga detaljer när det gått en tid och de fått lite distans.
Tycker du att Judar som överlevt i koncentrationsläger inte är trovärdiga längre?
En sann historia är alltid sann.
Men var får du detta ifrån? Du pratar ju helt enkelt om hur du hade gjort, men jag ser stora brister i din logik om att man tar den som verkar trovärdig.
Nu är det ett faktum att vi är olika bra på att återberätta händelser, t ex så kan du ah en person A som ljuger som fan men gör det bra, och en person B som är lätt nervös inför ett förhör men å andra sidan säger sanningen men gör det på ett mindre trovärdigt sätt. Med andra ord kan man inte ha några förutfattade meningar hur ärliga människor beteer sig, det finns inga sådana faktum. Jag menar att om det gått ett år och du förhör tio personer kommer du få höra tio olika berättelser angående just den här "psykiskt störde" mannen och det underlättar knappast.
RajtanTajtan
2006-05-10, 15:58
Jag menar att om det gått ett år och du förhör tio personer kommer du få höra tio olika berättelser angående just den här "psykiskt störde" mannen och det underlättar knappast.
Svamlar vittnena så är det inte trovärdigt, men gör dem inte det, så spelar det ingen roll hur lång tid det gått. Fattar du inte det?
Svamlar vittnena så är det inte trovärdigt, men gör dem inte det, så spelar det ingen roll hur lång tid det gått. Fattar du inte det?
Det enda jag förstår är att spekulerar friskt i hur du tror saker och ting hänger ihop.
RajtanTajtan
2006-05-10, 16:08
Det enda jag förstår är att spekulerar friskt i hur du tror saker och ting hänger ihop.
Ring till polisen och fråga då. Trovärdighet är ju det enda som spelar roll, ett bra vittne är ju ett vittne som kan återberätta det som den upplevt på ett trovärdigt sätt.
JaggedAxe
2006-05-10, 16:14
Nu har vi ju bara the short story, men det är ganska kraftfullt ord du använder. Bristande sociala skills i kombination med förälskelse och sexuell frustration kanske?
Varför skulla man misshandla honom? Om han trakasserade dig hade du kunnat göra en anmälan.
Jag kan omöjligt säga hur jag skulle gjort i din situation. Satt tydliga gränser och anmält om det gick över gränsen för vad som är lagligt är första och enda tanken.
Ja den svenska rättspraxisen tar verkligen hårda tag mot psykfall som förföljer människor=) :thumbup:
mangemani
2006-05-10, 16:20
varit med om 2 psyk fall,ena försökte jag bli kvitt genom att käffta med(alltså käffta tillbaks)men funkade ej,så jag iggnonerade bara,det funkade.
den andra iggnonerade jag totalt även fast personen käfftade och höll på,funkade kanon.
Tack för många goda råd. Håller med om att ignorera honom är det bästa jag kan göra som läget är nu. I mitt fall är jag liksom redan förbrukad. Jag kan inte hjälpa honom, kommer aldrig kunna ha en normal relation till honom, oavsett om han lyckas ändra sitt beteende eller inte genom t.ex. vård. Däremot tycker jag fortfarande synd om honom och alla andra människor som är i hans situation. Jag menar, förmodligen har han inte blivit knäpp under en natt. Misstänker att det något som följt med honom hela livet och vuxit med åren. Kanske var han mobbad som barn, hade det tufft hemma (ska egentligen inte spekulera i det) fick stört socialt beteende som blev ännu mer stört genom att människor ständigt avvisade. Och jag tror inte att såna människor blir mer normala av att man ignorerar dem.
Jag har lärt mig sen barnsben att behandla alla människor med respekt, oavsett om de är lite ”annorlunda”. Just utfrysning tror jag är en stor orsak till stört beteende, ensamhet kan göra vem som helst galen..
Sen var det nog mest en jäkla otur att jag råkade på just den här killen. Det hade redan gått för långt, han skapade sig sin egen verklighet för att överleva. En tjej i korridoren berättade att jag förmodligen varit den första som hon sett som var trevlig mot honom och faktiskt pratade med honom. Killen hade inte haft hem några kompisar på de två åren hon bott i korridoren. Jag kan hålla med om har mitt agerande inte var optimalt i alla lägen. Jag var 19 år, naiv, just flyttat hemifrån, och hade framförallt ingen erfarenhet av den här typen av människor. Men att ”jag får skylla mig själv” är nog lite väl extremt att påstå. Det jag däremot lärt mig är att sätta gränser betydligt tidigare. Ingen har rätt att inkräkta på ens personliga integritet. Det fanns tillfällen jag tvivlade på mig själv, trodde att jag inbillade mig och att det var jag som blivit knäpp. Men det var tack vare människor i min omgivning som jag insåg hur det faktiskt låg till.
Får hoppas att han tar sitt förnuft till fånga och söker hjälp på egen hand. Om nu sverige har något att erbjuda.. Riktigt tragiskt att det ska behöva gå så här långt..
Fixa en brud till honom istället Caixa! :thumbup:
Så löser sig allt! Hoppas det finns någon för mr ambush där ute dock!
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2025, Jelsoft Enterprises Ltd.