filmjölk
2015-09-16, 15:20
För att inte sabba killens tråd. Jag har haft varje kroppstyp en människa kan ha nästan. Jag har i kronologisk ordning: varit jätteklen och smal, jag har varit smal med antydan till muskler, jag har varit snyggt muskulös med lågt kroppsfett, jag har varit biffig, jag har varit tjockstark och jag är numera fet.
Dett har gett mig en inlick inte bara i hur kroppen förändras, utan även psyket beroende på kroppstyp. Nu är jag givetvis medveten om att fetma inte är bra vare sig för knopp eller knopp, men det har positiva sidor med.
Speciellt effektivt motverkar fetma ens kroppsfixering. När du är fet slutar du stå framför spegeln och tänka "Mina pecs ser tunna ut idag, jag måste träna upp dem", "Min mage ser plufsig ut, får avsluta dagens neurotiska pass med neurotiska sit-ups" dina mått blir irrelevanta, det är totalt skitsamma hur många cm. din överarm är istället för livsviktigt.
Du blir effektivt av med behovet att klä dig för att visa upp muskulaturen eller den irriterande ovanan att inte kunna sträcka sig efter något eller lyfta något utan att beundra din egna muskulatur när du gör det. När man inte ser bra ut så finns inget behov av att försöka se bra ut (för att det är en omöjlighet) så man slutar posera, slutar spegla sig och slutar noja över sitt eget utseende.
När man tränar på gymmet kan man fokusera på prestation alt. "för att jag känner för det" istället för utseende, det är svårt att sätta i ord, men jag kan bara beskriva känslan som en befrielse.
Omvärldens reaktioner (på jobbet, skolan, med vänner etc) som tidigare eldat på ens uppblåsta ego försvinner. Det här är ju ju givetvis både negativt och positivt, men nu fokuserar vi på det positiva. Du slipper vara den där killen som hela tiden associeras med muskler och träning, när man slutar associeras med det, slutar man själv associera sig med det. Man kan vistas på en badstrand eller ett badhus, eller på en fkn minigolfbana utan att folk kn*llar en med blicken (inbillat eller verkligt spelar ingen roll, man upplever det så).
Jobbar man i ett kvinnodominerat yrke så slutar tanterna ta på en hela tiden. De där ibland maskerade, ibland helt uppenbara klämningarna på axlar rygg och armar, och ibland även intimare beröringar som i omvänt fall skulle vara solklara fall av sexuella trakasserier upphör. Tjejer man kanske inte ens tycker om slutar att krama en för att hälsa. Vad som är ännu bättre är att killar och gubbar slutar ta på en och slutar att be en att spänna musklerna.
När man har det inpräntat i skallen att man är snygg och vältränad blir det en (väldigt) stor del av ens personlighet, jag skulle tom. säga en dominant del av ens persomnlighet. Då nojar man och egot är skyhögt, fixeringen av den egna kroppen tar sig helt bizarra uttryck, man kommer på sig själv att tänka på hur man ser ut när man kn*llar till och med. Spegel i sovrummet? Istället för att titta på henne ser man sina egna triceps.
Fetma botar faktiskt allt detta.
(Och lite avsides. pt1: Psykiatrisk professionell hjälp för en mild kroppsfixering och narcissistiska drag? Yeah lycka till med det, sök vård för det och hjälpen du får är ett: "-Skärp dig".)
(pt2: Allvarligt problem i tråden som föranledde min wall of text? Nej, med all respekt till killen som startade tråden så är mitt råd för liknande problem i första hand att helt enkelt skärpa sig)
Dett har gett mig en inlick inte bara i hur kroppen förändras, utan även psyket beroende på kroppstyp. Nu är jag givetvis medveten om att fetma inte är bra vare sig för knopp eller knopp, men det har positiva sidor med.
Speciellt effektivt motverkar fetma ens kroppsfixering. När du är fet slutar du stå framför spegeln och tänka "Mina pecs ser tunna ut idag, jag måste träna upp dem", "Min mage ser plufsig ut, får avsluta dagens neurotiska pass med neurotiska sit-ups" dina mått blir irrelevanta, det är totalt skitsamma hur många cm. din överarm är istället för livsviktigt.
Du blir effektivt av med behovet att klä dig för att visa upp muskulaturen eller den irriterande ovanan att inte kunna sträcka sig efter något eller lyfta något utan att beundra din egna muskulatur när du gör det. När man inte ser bra ut så finns inget behov av att försöka se bra ut (för att det är en omöjlighet) så man slutar posera, slutar spegla sig och slutar noja över sitt eget utseende.
När man tränar på gymmet kan man fokusera på prestation alt. "för att jag känner för det" istället för utseende, det är svårt att sätta i ord, men jag kan bara beskriva känslan som en befrielse.
Omvärldens reaktioner (på jobbet, skolan, med vänner etc) som tidigare eldat på ens uppblåsta ego försvinner. Det här är ju ju givetvis både negativt och positivt, men nu fokuserar vi på det positiva. Du slipper vara den där killen som hela tiden associeras med muskler och träning, när man slutar associeras med det, slutar man själv associera sig med det. Man kan vistas på en badstrand eller ett badhus, eller på en fkn minigolfbana utan att folk kn*llar en med blicken (inbillat eller verkligt spelar ingen roll, man upplever det så).
Jobbar man i ett kvinnodominerat yrke så slutar tanterna ta på en hela tiden. De där ibland maskerade, ibland helt uppenbara klämningarna på axlar rygg och armar, och ibland även intimare beröringar som i omvänt fall skulle vara solklara fall av sexuella trakasserier upphör. Tjejer man kanske inte ens tycker om slutar att krama en för att hälsa. Vad som är ännu bättre är att killar och gubbar slutar ta på en och slutar att be en att spänna musklerna.
När man har det inpräntat i skallen att man är snygg och vältränad blir det en (väldigt) stor del av ens personlighet, jag skulle tom. säga en dominant del av ens persomnlighet. Då nojar man och egot är skyhögt, fixeringen av den egna kroppen tar sig helt bizarra uttryck, man kommer på sig själv att tänka på hur man ser ut när man kn*llar till och med. Spegel i sovrummet? Istället för att titta på henne ser man sina egna triceps.
Fetma botar faktiskt allt detta.
(Och lite avsides. pt1: Psykiatrisk professionell hjälp för en mild kroppsfixering och narcissistiska drag? Yeah lycka till med det, sök vård för det och hjälpen du får är ett: "-Skärp dig".)
(pt2: Allvarligt problem i tråden som föranledde min wall of text? Nej, med all respekt till killen som startade tråden så är mitt råd för liknande problem i första hand att helt enkelt skärpa sig)