Visa fullständig version : Problematisk tonåring
Jag är "storasyster" till en tonårstjej som har haft och har lite problem, vår relation har dock gått bra och hon litar på mig nu efter att ha utsatt mig för massa prövningar ;)
Men precis innan nyår träffade hon en kille på 17år, själv är hon 14. Inget fel i det men hon har börjat röka på tillsammans med honom, nu har jag egentligen inte mycket emot det generellt men just i detta fall är hennes ålder och tidigare problematik grunden till min oro, jag har pratat med henne, satt villkor men hon vägrar lyssna, att vända sig till själv organisationen är riskabelt då hon hotar med att skada sig själv, så jag ser det som sista utvägen.
Men finns det något jag kan göra själv? Vill inte lämna över henne till någon annan och inte svika henne då hon blivit sviken av så många gånger i sitt liv.
Funderar på om jag inte ska ta hennes kille i örat och ge honom en utskällning
Hot om anmälning borde väl funka då han förser en 14 åring med gräs ?
Jakobson
2015-01-30, 17:56
Jag är "storasyster" till en tonårstjej som har haft och har lite problem, vår relation har dock gått bra och hon litar på mig nu efter att ha utsatt mig för massa prövningar ;)
Men precis innan nyår träffade hon en kille på 17år, själv är hon 14. Inget fel i det men hon har börjat röka på tillsammans med honom, nu har jag egentligen inte mycket emot det generellt men just i detta fall är hennes ålder och tidigare problematik grunden till min oro, jag har pratat med henne, satt villkor men hon vägrar lyssna, att vända sig till själv organisationen är riskabelt då hon hotar med att skada sig själv, så jag ser det som sista utvägen.
Men finns det något jag kan göra själv? Vill inte lämna över henne till någon annan och inte svika henne då hon blivit sviken av så många gånger i sitt liv.
Funderar på om jag inte ska ta hennes kille i örat och ge honom en utskällning
Hot om anmälning borde väl funka då han förser en 14 åring med gräs ?
Vad var det för fel på mitt råd?
Vad var det för fel på mitt råd?
Det har jag redan förklarat...
Jakobson
2015-01-30, 17:59
Det har jag redan förklarat...
Som du vill
svenbanan
2015-01-30, 18:06
Jag är "storasyster" till en tonårstjej som har haft och har lite problem, vår relation har dock gått bra och hon litar på mig nu efter att ha utsatt mig för massa prövningar ;)
Men precis innan nyår träffade hon en kille på 17år, själv är hon 14. Inget fel i det men hon har börjat röka på tillsammans med honom, nu har jag egentligen inte mycket emot det generellt men just i detta fall är hennes ålder och tidigare problematik grunden till min oro, jag har pratat med henne, satt villkor men hon vägrar lyssna, att vända sig till själv organisationen är riskabelt då hon hotar med att skada sig själv, så jag ser det som sista utvägen.
Men finns det något jag kan göra själv? Vill inte lämna över henne till någon annan och inte svika henne då hon blivit sviken av så många gånger i sitt liv.
Funderar på om jag inte ska ta hennes kille i örat och ge honom en utskällning
Hot om anmälning borde väl funka då han förser en 14 åring med gräs ?
Det låter vettigt tycker jag. I alla fall utskällningen. Hota bara med anmälan om du faktiskt tänker anmäla också. Jag tycker du kan börja med att försöka snacka lite vett i honom så han fattar att tjejen är för ung mm för att röka majja.
Det låter vettigt tycker jag. I alla fall utskällningen. Hota bara med anmälan om du faktiskt tänker anmäla också. Jag tycker du kan börja med att försöka snacka lite vett i honom så han fattar att tjejen är för ung mm för att röka majja.
Jo, det enda som stoppar mig är ifall han sedan vänder henne mot mig, och hon slutar lyssna på mig alls och gör mig till fiende som hon gjort med lärare, kuratorn och ibland sin familj, skör tråd som tilliten hänger på med andra ord :(
Ketamin34
2015-01-30, 18:32
ladda ner senaste säsongen av paradise och se med dem, då har de inte tid med annat.
mattilainen
2015-01-30, 19:31
lagen om att personer inte ska ha sex med 14-åringar finns för en anledning, anmäl om det känns rätt.
Jag kan ju känna att det är rätt ruttet att inte ta tag i problemet på allvar om en 14-åring förses med droger.Sätt ett ultimatum till båda två och gör slag i saken om de inte bryr sig.
Captainwide
2015-01-30, 20:03
1+ på fordon.
Visst, just drogen i fråga är inte den farligaste i världen men den skall inte hanteras av en 14-åring. Den är även fortfarande olaglig i Sverige och om oturen finns där kan mycket tråkiga saker hända. Social och polis osv.
lagen om att personer inte ska ha sex med 14-åringar finns för en anledning, anmäl om det känns rätt.
För att äldre inte ska få minderåriga att börja med dåliga saker så ska vi kunna sätta dit dem för nånting. Sex t ex. Ja vad logiskt ^^
Problemet här är nog inte huruvida de har en sexuell relation eller ej (det har de förmodligen). Snarare att 17-åringen har dåligt inflytande på personen. Det har ingenting med sex att göra och det finns vettiga 17-åringar som kan ha sex med 14-åringar utan att det är något problem med det imo.
Dessutom är det vanligt med förhållanden långt innan 14-års åldern. Även då ingen av parterna är intresserade av sex.
Håll isär de olika frågorna. Blanda inte in sex i den här diskussionen. Den lagen har inget med det här att göra.
Hon kommer känna sig sviken om du för detta vidare. Frågan är dock vart sveket ligger om du inte gör det? Vem sviker du om du inte ser till att det här är något som inte eskalerar? Din "lillasyster" eller dig själv?
Personligen bryr jag mig inte det minsta om cannabis när det kommer till vuxna. Nu handlar det inte om vuxna människor utan om en äldre pojke vars inflytande kan vara avgörande för en flicka så ung som 14. Om jag var storebror eller förälder så vet jag vad jag hade gjort men ingenting är självklart i de här frågorna.
Du måste själv känna vad som är rätt eller fel enligt din egen moral och agera därefter. Beslutet är ditt i slutändan och du måste kunna ta konsekvenserna. Ja, det är hennes liv det handlar om men det är du som tar beslutet som påverkar det och därför talar jag till dig. Du känner henne. Du vet bäst (av alla här åtminstone) hur hon påverkas av ditt beslut i frågan. Jag är inte avundsjuk över dilemmat. Om du hotar "pojkvännen" med anmälan kommer din "lillasyster" få reda på det och det kan mycket väl leda till en schism er emellan, det vet du bättre själv men det är knappast otrovärdigt.
Gör det du själv känner är rätt. Låt ingen annan styra ditt samvete eller agera moralkompass åt dig. Det är du som måste leva med det här.
lagen om att personer inte ska ha sex med 14-åringar finns för en anledning, anmäl om det känns rätt.
Vet inte om det är rätt väg att gå just i detta fall
Jag kan ju känna att det är rätt ruttet att inte ta tag i problemet på allvar om en 14-åring förses med droger.Sätt ett ultimatum till båda två och gör slag i saken om de inte bryr sig.
Jo, men hur?! Kruxet är ju att lyckas få henne att lyssna då hon är helt över öronen förälskad i honom, och samtidigt få henne att inte stänga ut mig som hon gjort med andra
1+ på fordon.
Visst, just drogen i fråga är inte den farligaste i världen men den skall inte hanteras av en 14-åring. Den är även fortfarande olaglig i Sverige och om oturen finns där kan mycket tråkiga saker hända. Social och polis osv.
Min enda oro är hon, jag skiter faktiskt i lag och rätt nu, det viktigaste är att hon inte blir skadad eller skadar sig själv,
Hon kommer känna sig sviken om du för detta vidare. Frågan är dock vart sveket ligger om du inte gör det? Vem sviker du om du inte ser till att det här är något som inte eskalerar? Din "lillasyster" eller dig själv?
Personligen bryr jag mig inte det minsta om cannabis när det kommer till vuxna. Nu handlar det inte om vuxna människor utan om en äldre pojke vars inflytande kan vara avgörande för en flicka så ung som 14. Om jag var storebror eller förälder så vet jag vad jag hade gjort men ingenting är självklart i de här frågorna.
Du måste själv känna vad som är rätt eller fel enligt din egen moral och agera därefter. Beslutet är ditt i slutändan och du måste kunna ta konsekvenserna. Ja, det är hennes liv det handlar om men det är du som tar beslutet som påverkar det och därför talar jag till dig. Du känner henne. Du vet bäst (av alla här åtminstone) hur hon påverkas av ditt beslut i frågan. Jag är inte avundsjuk över dilemmat. Om du hotar "pojkvännen" med anmälan kommer din "lillasyster" få reda på det och det kan mycket väl leda till en schism er emellan, det vet du bättre själv men det är knappast otrovärdigt.
Gör det du själv känner är rätt. Låt ingen annan styra ditt samvete eller agera moralkompass åt dig. Det är du som måste leva med det här.
Detta hade varit en lätt match om hon var som en vanlig tonåring, nu har hon ju haft problem sedan sexan och varit stökig, jag vill inte sabba allt jobb det har tagit att få hennes tillit. Så då går det ju inte att göra som moralen säger eftersom instinkten säger att hon kommer låsa ut mig och ist komma ännu närmare honom. Just nu får jag henne att sköta skolan iaf, det tror jag hamnar i riskzonen om hon börjar hänga med honom ännu mer :(
Detta hade varit en lätt match om hon var som en vanlig tonåring, nu har hon ju haft problem sedan sexan och varit stökig, jag vill inte sabba allt jobb det har tagit att få hennes tillit. Så då går det ju inte att göra som moralen säger eftersom instinkten säger att hon kommer låsa ut mig och ist komma ännu närmare honom. Just nu får jag henne att sköta skolan iaf, det tror jag hamnar i riskzonen om hon börjar hänga med honom ännu mer :(
Inte för att vara filosofisk men med din "subjektiva moral" menade jag "instinkt". Det du känner är bäst för situationen. Konventionell moralism kanske säger anmäl men världen är inte svart eller vit och personer med psykiska problem måste alltid hanteras individuellt. Just därför jag uppmanade dig till att lita på dig själv. Råd utifrån, särskilt på internet, leder till att "experter" uttalar sig om det ena och det andra utan att förstå det individuella behovet hos personer med problem. Jag vet inte om hon är stökig för att hon är pubertal, har haft en destruktiv uppväxt eller har en personlighetsstörning. Just därför säger jag till dig att det är du som måste ta det här beslutet och inte lyssna på vad andra säger i för stor utsträckning. Råd är alltid en sak men det är din moral, dina instinker, dina kunskaper och ditt omdöme som måste styra det här. För hennes skull men också för din egen.
Inte för att vara filosofisk men med din "subjektiva moral" menade jag "instinkt". Det du känner är bäst för situationen. Konventionell moralism kanske säger anmäl men världen är inte svart eller vit och personer med psykiska problem måste alltid hanteras individuellt. Just därför jag uppmanade dig till att lita på dig själv. Råd utifrån, särskilt på internet, leder till att "experter" uttalar sig om det ena och det andra utan att förstå det individuella behovet hos personer med problem. Jag vet inte om hon är stökig för att hon är pubertal, har haft en destruktiv uppväxt eller har en personlighetsstörning. Just därför säger jag till dig att det är du som måste ta det här beslutet och inte lyssna på vad andra säger i för stor utsträckning. Råd är alltid en sak men det är din moral, dina instinker, dina kunskaper och ditt omdöme som måste styra det här. För hennes skull men också för din egen.
Jo jag vet, men det är verkligen slut på idéer nu.
Har vägt för och emot och det känns som om inget är en bra lösning.
Att tala med min mentor på organisationen skulle leda till en anmälning vilket skulle vara fördärvande för henne, prata med hennes föräldrar är lönnlöst då de själva står handfallna redan sedan innan,
Det finns en sak jag skulle kunna göra men det skulle krossa henne men hon skulle komma bort från honom och förmodligen ty sig mer till mig eller t.o.m sin familj, dock är det jävligt fult spel från mitt håll isf:confused:
Anmäl och sätt dit den knarklangande pojkvännen utan att systern får reda på att det är du då. Sätt dit honom för utnyttjande av minderårig när du ändå är igång. Han verkar inte vara någon som är bra för din syster i alla fall.
Anmäl och sätt dit den knarklangande pojkvännen utan att systern får reda på att det är du då. Sätt dit honom för utnyttjande av minderårig när du ändå är igång. Han verkar inte vara någon som är bra för din syster i alla fall.
Hon är inte min syster på riktigt utan jag är volontär där din uppgift är att vara en "storasyster" åt tonårstjejer med olika problem.
Men om jag anmäler så får de ju reda på vem som anmält?
Ja, allt faller ju inom en gråzon. Vad är rätt och vad är fel? Är "fulspel" från din sida fel om det är, i ditt tycke, i hennes bästa intresse? Det faller ju också på vilket ansvar du har, personligt/moraliskt och professionellt.
Att "krossa" henne låter ju per automatik fel men frågan är om hon bör tillåtas att göra sina egna misstag eller om dessa misstag kommer leda henne in på något som skadar henne ännu värre än ditt "svek" eller "fulspel" skulle göra. Det kan ingen här svara på tyvärr. Har du tillgång till profesionell hjälp i ärendet så råder jag dig självklart att ha rådslag med dessa. Om inte så är vi tillbaka till att du måste göra vad du själv tror är det bästa för henne som person. Du kanske skulle må dåligt över det personligen men det är ju hennes intressen som går först, om du vill hennes bästa.
Det är inte "fulspel" om du uppriktigt tror att det gör henne gott för att du anser att du vet bättre.
Hon är inte min syster på riktigt utan jag är volontär där din uppgift är att vara en "storasyster" åt tonårstjejer med olika problem.
Men om jag anmäler så får de ju reda på vem som anmält?
Måste väl gå att tipsa polisen utan att hon får reda på att det är du.
Ja, allt faller ju inom en gråzon. Vad är rätt och vad är fel? Är "fulspel" från din sida fel om det är, i ditt tycke, i hennes bästa intresse? Det faller ju också på vilket ansvar du har, personligt/moraliskt och professionellt.
Att "krossa" henne låter ju per automatik fel men frågan är om hon bör tillåtas att göra sina egna misstag eller om dessa misstag kommer leda henne in på något som skadar henne ännu värre än ditt "svek" eller "fulspel" skulle göra. Det kan ingen här svara på tyvärr. Har du tillgång till profesionell hjälp i ärendet så råder jag dig självklart att ha rådslag med dessa. Om inte så är vi tillbaka till att du måste göra vad du själv tror är det bästa för henne som person. Du kanske skulle må dåligt över det personligen men det är ju hennes intressen som går först, om du vill hennes bästa.
Det är inte "fulspel" om du uppriktigt tror att det gör henne gott för att du anser att du vet bättre.
Jo, nu när du säger det så är ju fulspel ingenting jämfört med hur det kan gå om hon fortsätter umgås och påverkas av honom.
Jag ska se om jag kan göra som tänkt.
Måste väl gå att tipsa polisen utan att hon får reda på att det är du.
Ok, det skulle ju vara bra, trodde man var tvungen att lämna sina uppgifter, samtidigt är jag osäker på vilka fler känner till detta från hennes sida, annars blir det ju obvious att det är jag
Du kan och ska anmäla till social och polis. Blir hon glad på dig? Självklart inte, förmodligen inte idag och på lång tid framöver, men att vara som ett äldre syskon för en tonåring innebär ju även att man måste ta lite obekväma beslut ibland.
Kontakta socialen, har hon haft det struligt innan har hon ju säkert haft med soc att göra innan och då brukar det kanske inte ens krävas en anmälan för att de ska utreda utan din oro.
Jo, nu när du säger det så är ju fulspel ingenting jämfört med hur det kan gå om hon fortsätter umgås och påverkas av honom.
Jag ska se om jag kan göra som tänkt.
Se över alla alternativ och glöm inte bort att även om det såklart är hennes intressen som är i centrum så måste du själv leva med beslut som påverkar andra. Bortser man från den variabeln så orkar man inte arbeta med med människor som har det svårt. Jag talar inte från egen erfarenhet men jag har vänner som arbetar med människor med speciella behov och lyssnar ihärdigt när vi diskuterar deras arbete. Dels på grund av ett personligt intresse inför det mänskliga psyket och dels på grund av att jag lika gärna kunde vara personen som inte räknas vara kapabel att ta egna beslut. Och jag är vuxen, inte 14 år gammal.
Önskar dig all lycka i allt elände och jag applåderar att du arbetar med människor som av olika anledningar har det svårt. Volontärarbete är än mer beundransvärt, du har uppenbarligen en god empatisk förmåga annars hade man inte jobbat med liknande arbeten gratis.
Jag är "storasyster" till en tonårstjej som har haft och har lite problem, vår relation har dock gått bra och hon litar på mig nu efter att ha utsatt mig för massa prövningar ;)
Men precis innan nyår träffade hon en kille på 17år, själv är hon 14. Inget fel i det men hon har börjat röka på tillsammans med honom, nu har jag egentligen inte mycket emot det generellt men just i detta fall är hennes ålder och tidigare problematik grunden till min oro, jag har pratat med henne, satt villkor men hon vägrar lyssna, att vända sig till själv organisationen är riskabelt då hon hotar med att skada sig själv, så jag ser det som sista utvägen.
Men finns det något jag kan göra själv? Vill inte lämna över henne till någon annan och inte svika henne då hon blivit sviken av så många gånger i sitt liv.
Funderar på om jag inte ska ta hennes kille i örat och ge honom en utskällning
Hot om anmälning borde väl funka då han förser en 14 åring med gräs ?
Ni är inte nära släkt?
Om man har familjeband kan man möjligen ställa krav. Mer än att finnas. Annars tänker jag det ör mest en fråga om att alltid finnas.
Jag betraktar mina tonårsbarn som individer som tar egna beslut. Som jag visserligen kan ha synpunkter på. Resonera om. Men jag litar på deras förnuft. Diskuterar vad som påverkar det. Och de tar beslut. Bra eller dåliga , märker de själva. Och jag fångar upp. Funkar.
Du kan och ska anmäla till social och polis. Blir hon glad på dig? Självklart inte, förmodligen inte idag och på lång tid framöver, men att vara som ett äldre syskon för en tonåring innebär ju även att man måste ta lite obekväma beslut ibland.
Kontakta socialen, har hon haft det struligt innan har hon ju säkert haft med soc att göra innan och då brukar det kanske inte ens krävas en anmälan för att de ska utreda utan din oro.
Det skulle ju vara lösningen just om hon inte haft med socialen att göra tidigare.
Jag har haft henne ca 1/2 år och det har tagit mycket energi att få henne ens lyssna på mig, på riktigt...
Se över alla alternativ och glöm inte bort att även om det såklart är hennes intressen som är i centrum så måste du själv leva med beslut som påverkar andra. Bortser man från den variabeln så orkar man inte arbeta med med människor som har det svårt. Jag talar inte från egen erfarenhet men jag har vänner som arbetar med människor med speciella behov och lyssnar ihärdigt när vi diskuterar deras arbete. Dels på grund av ett personligt intresse inför det mänskliga psyket och dels på grund av att jag lika gärna kunde vara personen som inte räknas vara kapabel att ta egna beslut. Och jag är vuxen, inte 14 år gammal.
Önskar dig all lycka i allt elände och jag applåderar att du arbetar med människor som av olika anledningar har det svårt. Volontärarbete är än mer beundransvärt, du har uppenbarligen en god empatisk förmåga annars hade man inte jobbat med liknande arbeten gratis.
Tack, vi får se, misslyckas jag får jag prata med en annan volontär på verksamheten och se hur de löst liknande situationer.
Nää, applådera inte, jag har sedan barnsben haft problem med att känna empati, endast för djur känner jag något. Här är jag volontär mest för att jag tycker att samhället förlorar unga tjejer när de kastar runt dem bland kuratorer och ger dem antidepp. Samt att jag vet att det dem behöver är någon som de kan se upp till och i någon mån relatera till. Jag menar det är lättare för dem att våga öppna upp och prata med en tjej några år äldre än en kurator dam som spänner blicken i dem och kommer med massa trams (som det låter i deras öron) sen måste jag även tacka en vän som drog in mig i detta, hon om någon är en riktig hjälte :)
Borde inte den organisationen du är volontär för ha en bred och djup kunskap kring situationer som denna? Låter som maskrosbarn eller något liknande? De har ju mycket erfarenhet av sådant här.. lita på dom? I din sits skulle iaf jag lita mer på dom än kolo. Detta kan inte vara första gången något sådant här händer.
Ni är inte nära släkt?
Om man har familjeband kan man möjligen ställa krav. Mer än att finnas. Annars tänker jag det ör mest en fråga om att alltid finnas.
Jag betraktar mina tonårsbarn som individer som tar egna beslut. Som jag visserligen kan ha synpunkter på. Resonera om. Men jag litar på deras förnuft. Diskuterar vad som påverkar det. Och de tar beslut. Bra eller dåliga , märker de själva. Och jag fångar upp. Funkar.
Jag är volontär på en förening för unga tjejer med olika problem, då kan man ta uppgiften och få en "lillasyster" som man ska stödja och guida och bara umgås med :)
Men om dina barn skulle påverkas av någon med dåligt inflytande som började förstöra dina barns omdöme. Hur länge låter du det pågå innan det får ett slut?
Borde inte den organisationen du är volontär för ha en bred och djup kunskap kring situationer som denna? Låter som maskrosbarn eller något liknande? De har ju mycket erfarenhet av sådant här.. lita på dom? I din sits skulle iaf jag lita mer på dom än kolo. Detta kan inte vara första gången något sådant här händer.
Man ska anmäla, dock vet jag att hon kommer nog inte lita på någon mer utifrån efter det, hon har enorma svårigheter med det, nu har hon släppt in mig och jag vill inte svika henne genom att lämna över henne till ledarna. Blir ännu en person som svikit henne, det är svårt, helst vill jag lösa det på egen hand för att inte svika eller såra henne
R Scarpa27
2015-01-30, 21:55
dra några rövarhistorier och säg att du själv höll på med sådant, och slutade efter att du var nära döden i koma...
och vaknade upp efter 1 månad och insåg farligheten =)...
kanske inte något som orsakas av det, men lär ju skrämma henne iaf, om det är målet med hela grejen...avskräcka...
Man ska anmäla, dock vet jag att hon kommer nog inte lita på någon mer utifrån efter det, hon har enorma svårigheter med det, nu har hon släppt in mig och jag vill inte svika henne genom att lämna över henne till ledarna. Blir ännu en person som svikit henne, det är svårt, helst vill jag lösa det på egen hand för att inte svika eller såra henne
I det här fallet är det ju även ett svek att stå passivt och se på. Enligt min erfarenhet kring sånt här så brukar tonåringen ta det hårt till en början, men så länge du står fast för dina värderingar och att du har personens bästa i åtanke så kommer hon komma tillbaka till dig.
Man ska anmäla, dock vet jag att hon kommer nog inte lita på någon mer utifrån efter det, hon har enorma svårigheter med det, nu har hon släppt in mig och jag vill inte svika henne genom att lämna över henne till ledarna. Blir ännu en person som svikit henne, det är svårt, helst vill jag lösa det på egen hand för att inte svika eller såra henne
Jag säger inte jag har någon lösning, har e g ingen erfarenhet av sådant här. Men jag bara tänker vad händer om du inte pratar med organisationen? Låter som en situation som snabbt kan eskalera och få riktigt tråkiga konsekvenser. Trasig tjej, äldre pojkvän, droger .. :/
I det här fallet är det ju även ett svek att stå passivt och se på. Enligt min erfarenhet kring sånt här så brukar tonåringen ta det hårt till en början, men så länge du står fast för dina värderingar och att du har personens bästa i åtanke så kommer hon komma tillbaka till dig.
Låter mycket vettigt, så +1.
Jag är volontär på en förening för unga tjejer med olika problem, då kan man ta uppgiften och få en "lillasyster" som man ska stödja och guida och bara umgås med :)
Men om dina barn skulle påverkas av någon med dåligt inflytande som började förstöra dina barns omdöme. Hur länge låter du det pågå innan det får ett slut?
Låter som en bra tanke!
Som förälder har jag en del maktmedel, eftersom barnen bor med mig. Jag kan helt enkelt åka ner på stan och hämta hem dem. I alla fall när de är fjorton. Men ju äldre de blir, desto mer förlorar man sådant, och det enda man har kvar är förtroende och ömsesidig kärlek för varann.
Till slut handlar det om förtroende, om att tillåtas göra misstag, om att lära sig se andra vägar. Om en kompis har dåligt inflytande ... Barnen fattar det. Men de vill förtränga, eftersom det är så himla kul iband. Så man pratar om hur det känns. När det inte känns bra, t ex. Varför det känns bra ibland och ibland inte. Hur vill man det ska vara. Varför är det som det är. Så växer en insikt fram. Och plötsligt en dag är coola kompisen inte så cool längre.
Man får tänka på att det tar tid. Och att tålamod och kontinuitet är nyckeln.
Det skulle ju vara lösningen just om hon inte haft med socialen att göra tidigare.
Jag har haft henne ca 1/2 år och det har tagit mycket energi att få henne ens lyssna på mig, på riktigt...
Tack, vi får se, misslyckas jag får jag prata med en annan volontär på verksamheten och se hur de löst liknande situationer.
Nää, applådera inte, jag har sedan barnsben haft problem med att känna empati, endast för djur känner jag något. Här är jag volontär mest för att jag tycker att samhället förlorar unga tjejer när de kastar runt dem bland kuratorer och ger dem antidepp. Samt att jag vet att det dem behöver är någon som de kan se upp till och i någon mån relatera till. Jag menar det är lättare för dem att våga öppna upp och prata med en tjej några år äldre än en kurator dam som spänner blicken i dem och kommer med massa trams (som det låter i deras öron) sen måste jag även tacka en vän som drog in mig i detta, hon om någon är en riktig hjälte :)
Är i en liknande situation med en yngre person. Tycker som I2815 att du ska vara försiktig med att göra saker som kan fördärva er relation. Situationen för henne just nu låter farlig men att gå emellan och försöka kriga emot tonårskärlek kan förstöra bandet mellan er. Att förlora det bandet kanske är farligare?
Det jag menar är att hur du än gör så är där allvarliga risker. Myndigheter löser inte alltid problem till det bättre. Tycker inte det finns några klockrena svar alltid. Det är ett stort ansvar du har och det är inte lätt.
Hon är inte min syster på riktigt utan jag är volontär där din uppgift är att vara en "storasyster" åt tonårstjejer med olika problem.
Men om jag anmäler så får de ju reda på vem som anmält?
Har ni inte ett visst ansvar att anmäla och även folk att vända er till där på organisationen för råd och stöd?
Men om dina barn skulle påverkas av någon med dåligt inflytande som började förstöra dina barns omdöme. Hur länge låter du det pågå innan det får ett slut?
1 sekund.
dra några rövarhistorier och säg att du själv höll på med sådant, och slutade efter att du var nära döden i koma...
och vaknade upp efter 1 månad och insåg farligheten =)...
kanske inte något som orsakas av det, men lär ju skrämma henne iaf, om det är målet med hela grejen...avskräcka...
Ja möjligen så kanske man kan göra ;)
I det här fallet är det ju även ett svek att stå passivt och se på. Enligt min erfarenhet kring sånt här så brukar tonåringen ta det hårt till en början, men så länge du står fast för dina värderingar och att du har personens bästa i åtanke så kommer hon komma tillbaka till dig.
Jag hoppas du har rätt, för hon har ju problem med tilliten
Jag säger inte jag har någon lösning, har e g ingen erfarenhet av sådant här. Men jag bara tänker vad händer om du inte pratar med organisationen? Låter som en situation som snabbt kan eskalera och få riktigt tråkiga konsekvenser. Trasig tjej, äldre pojkvän, droger .. :/
Förmodligen får jag skäll eller tillsägelse, samtidigt har de sagt att man inte kan tillämpa några av regler och riktlinjer på samma sätt på alla, man måste avgöra vad som är rätt för varje individ
Låter som en bra tanke!
Som förälder har jag en del maktmedel, eftersom barnen bor med mig. Jag kan helt enkelt åka ner på stan och hämta hem dem. I alla fall när de är fjorton. Men ju äldre de blir, desto mer förlorar man sådant, och det enda man har kvar är förtroende och ömsesidig kärlek för varann.
Till slut handlar det om förtroende, om att tillåtas göra misstag, om att lära sig se andra vägar. Om en kompis har dåligt inflytande ... Barnen fattar det. Men de vill förtränga, eftersom det är så himla kul iband. Så man pratar om hur det känns. När det inte känns bra, t ex. Varför det känns bra ibland och ibland inte. Hur vill man det ska vara. Varför är det som det är. Så växer en insikt fram. Och plötsligt en dag är coola kompisen inte så cool längre.
Man får tänka på att det tar tid. Och att tålamod och kontinuitet är nyckeln.
Jo, klart det blir lite lättare om du bor med dem och de fortfarande lyssnar på dig, får hoppas att hon är tillräckligt klarsynt att förstå felet med att vara i relation med en sådan kille
Är i en liknande situation med en yngre person. Tycker som I2815 att du ska vara försiktig med att göra saker som kan fördärva er relation. Situationen för henne just nu låter farlig men att gå emellan och försöka kriga emot tonårskärlek kan förstöra bandet mellan er. Att förlora det bandet kanske är farligare?
Det jag menar är att hur du än gör så är där allvarliga risker. Myndigheter löser inte alltid problem till det bättre. Tycker inte det finns några klockrena svar alltid. Det är ett stort ansvar du har och det är inte lätt.
Det är det som är det största hotet, tonårskärlek är starka känslor addera hormoner som spelar spratt och de blir galna om man går emot dem
Har ni inte ett visst ansvar att anmäla och även folk att vända er till där på organisationen för råd och stöd?
1 sekund.
Jo men det kommer inte hjälpa så som de borde göra, hon har ju slutat lyssna på andra som hjälpt men sedan svikit henne (som hon säger ) så nu har hon iaf tillit till mig och har skött skolan hela hösten osv, lugnat sig och hennes föräldrar är mer accepterade igen, hennes friidrott har hjälpt henne massor också, så kommer denna stjärnan till kille och förstör.
Det som kan hända om jag anmäler är att de går vidare med det här, hon får spel och skiter i organisationen helt, börjar skolka och ter sig mer till honom, eftersom vi andra "skiter" i henne och vill "förstöra"
Jo, klart det blir lite lättare om du bor med dem och de fortfarande lyssnar på dig, får hoppas att hon är tillräckligt klarsynt att förstå felet med att vara i relation med en sådan kille
Det jag menar är, att det du kan göra är att prata. Inte förmana, utan prata. Lyssna. Duakutera. Hur känns det för henne att vara med killen, varför är det roligt, när är det inte roligt. Hur känns det då. Vad vill hon, hur tänker hon. Starta tankeprocesser. Föralldel vara mossig och berätta om egna erfarenheter. Det kommer inte funka imorgon. Men tonåren ör en tid av dumheter. Det gäller att lotsa sig igenom den med förnuftet i behåll. Och som utomstående måste nan nog inse att misstag kommer att ske. Och man måste vara kvar.
Förmodligen får jag skäll eller tillsägelse, samtidigt har de sagt att man inte kan tillämpa några av regler och riktlinjer på samma sätt på alla, man måste avgöra vad som är rätt för varje individ
Konsekvenser för dig? Jag tänkte mer på konsekvenserna för tjejen..
Jag tror inte på metoden att säga åt henne vad hon Inte ska göra. När funkade det på en gräsrökande fjortis med självskadebeteende senast?
Hon är ju onekligen vilse och saknar passion, målbilder, förebilder och inspiration - Hjälp henne hitta det istället, så kommer hon förhoppningsvis göra de smarta valen själv.
Det är fett svårt, givetvis - och det kräver en genomtänkt plan, men det är knappast omöjligt...
"Kampsporten räddade mig från gatan" hör man ju varannan känd fighter säga - De hittade en passion och slutade tramsa, och jag tror det är exakt vad den här tjejen behöver.
filmjölk
2015-01-31, 11:54
Omogna problemtjejer behöver en snäll, laglydig, stabil men mesig pojkvän som de kan trampa på men som ändå alltid finns där som fungerar som både pojkvän, bankomat, pappa, terapeut, storebror, förmyndare, sköld och diplomat (mfl. roller)
Jag har sett det här lätt ett dussin gånger, de har inte kapacitet att själva ta ansvar för sitt liv, deras föräldrar tillåts inte göra det, och det enda som faktiskt fungerar (någorlunda) är en långvarig relation med en "snäll kille" (tar relationen slut är de genast tillbaks på ruta 1, så det kan vara en temporär lösning, men bättre än ingenting).
Detta är en enorm vinst för både föräldrar och olika vårdinstanser, man (vi) kan lämpa av ansvaret för flickan på honom. Enorm vinst för tjejen med då en sådan relation ofta får henne att fungera bättre i relation till omvärlden. Synd om killen iofs, men han får helt enkelt "deal with it".
Nu gäller det här tjejer med borderline, och chansen finns att det inte är så illa utan att hon växer ifrån det.
Ta henne till någon riktig knarkarkvart, en sån där som är fylld till golv och tak med skräp och bråte; blod, bajs och ruttna matrester överallt. Försök få ett litet snack med tjackisarna som bor där också. Typ, knacka på hos random lägenhet i hotellhemmet på Magnus Laduslåsgatan.
Förklara att det är hennes framtid.
En kollega fick bra effekt av att ta sin dotter till Rinkeby när hon tyckte det var lite jobbigt med skolan. Dottern var väl runt 9 år, så en 14-åring kan behöva lite radikalare metoder.
tefached
2015-01-31, 15:18
Varför känner de flesta tonåringar sånt behov av att börja med droger och alkohol etc så tidigt/överhuvudtaget?
Jag är 22 nu och aldrig druckit, tagit droger eller ens smakat på en cigarett. Bara att sett och umgåtts med människor som tagit droger har varit nog för mig att avstå.
Varför känner de flesta tonåringar sånt behov av att börja med droger och alkohol etc så tidigt/överhuvudtaget?
Jag är 22 nu och aldrig druckit, tagit droger eller ens smakat på en cigarett. Bara att sett och umgåtts med människor som tagit droger har varit nog för mig att avstå.
Av samma anledning som att 95% av alla vuxna bedövar sig med droger om helgerna - livet känns tråkigt
Jag pratade med min vän som drog in mig i org från början, och jag måste rapportera läget på måndag, då det är noll tolerans och man kommer slussa henne vidare till först Mariaungdom sedan förmodligen behandling. Känns riktig dåligt, allt gick så bra och sen kommer en idiot från ingenstans och fördärvar en redan trasig tjej.
Det min vän tryckte på mest som fick mig att faktiskt acceptera att jag inte kan lösa detta själv är att vi inte vet om det endast handlar om gräs.
Grejen är att denna tjej är hur fin somhelst, inget udda beteende som är synligt, hon är bara arg på omvärlden och litar inte på någon. Och nu sviker även jag henne i hennes ögon.
Detta är mycket svårare än man anar, har haft en "lillasyster" förr men hennes problem var att hon var osäker och tillbakadragen efter att ha varit mobbad från lågstadiet upp till sjuan. Medan tjejen nu är arg och svårhanterlig och när man äntligen vunnit hennes tillit och gunst så spricker bubblan i ansiktet på en :(
Hon kanske blir förbannad och ledsen nu, det får du ta. Men om 5-10 år kommer hon minnas dig och tacka dig, det är de viktiga, inte känslostormen som sker nu. Jag slår vad om att många pundare och andra utsatta som nu är vuxna önskade att de hade en vuxen som brydde sig om dom när de var unga på det sätt du gör nu.
Det är iaf vad jag tror.
Hon kanske blir förbannad och ledsen nu, det får du ta. Men om 5-10 år kommer hon minnas dig och tacka dig, det är de viktiga, inte känslostormen som sker nu. Jag slår vad om att många pundare och andra utsatta som nu är vuxna önskade att de hade en vuxen som brydde sig om dom när de var unga på det sätt du gör nu.
Det är iaf vad jag tror.
Jo, men jag tänkte ju att jag skulle lyckas vända på det, bryta umgänget och leda tillbaka flickan till rätt väg, hon är ju ingen pundare, de har varit "ihop" sedan nyår typ, så jag hoppades att det var tillräckligt kort period för att rädda situationen :(
Jo, men jag tänkte ju att jag skulle lyckas vända på det, bryta umgänget och leda tillbaka flickan till rätt väg, hon är ju ingen pundare, de har varit "ihop" sedan nyår typ, så jag hoppades att det var tillräckligt kort period för att rädda situationen :(
Mjo, men du är vuxen och hon ett barn i en ganska riskfylld situation. Nu kommer du få ta ett jobbigt vuxet beslut som gör henne arg, men det är för att du vill hennes bästa. Hon är ju i en sits där hon riskerar både missbruk och att bli utnyttjad, det är då vuxna ska kliva in. Så i min värld gör du helt rätt. Vuxna ska skydda barn - även om barnen inte alltid förstår varför.
Mjo, men du är vuxen och hon ett barn i en ganska riskfylld situation. Nu kommer du få ta ett jobbigt vuxet beslut som gör henne arg, men det är för att du vill hennes bästa. Hon är ju i en sits där hon riskerar både missbruk och att bli utnyttjad, det är då vuxna ska kliva in. Så i min värld gör du helt rätt. Vuxna ska skydda barn - även om barnen inte alltid förstår varför.
Jo jag vet, och jag har väl inget val då jag inte kommer kunna styra upp situationen på egen hand, känns dock så himla illa att "svika" henne.
För det jag är rädd för att att jag blir ännu en svikare i hennes ögon och att hon nu kommer absolut inte lita på någon mer, hon stänger ju ut alla insatser utifrån, på org kände hon sig någorlunda förstådd och vågade öppna upp sig, vad händer nu med henne, det lär ta hårt, om hon bara kunde lyssna på mig eller om jag haft andra befogenheter för att ta till med hårdhandskarna.
Hon är fortfarande ett "barn".
Jag tycker, liksom flera andra, att du ska prata med hennes pojkvän.
Du behöver inte vara otrevlig - tvärtom tas nog det som du säger bättre emot om du lägger fram det på ett bra sätt.
Säg att du bara vill att han undviker att bjuda din "syster" på gräs eftersom du är rädd om henne, vilket han också borde vara. Ett tips är även att fatta dig kort - då är chansen större att han "orkar" lyssna och ta in det du säger.
Hoppas att situationen löser sig på bästa sätt.
Hade möte idag, var rena tortyr, hon blev så arg och så ledsen, alla vi hatar ju henne och vill henne illa, jag är en förädare, den enda som bryr sig är hennes pojkvän och nu vill vi sära på dem.
Jag är inte den blödiga typen, men det här var så smärtsamt att se, hon var som ett trängt litet djur, typ en liten fågel som råkat flyga in i ett rum genom öppet fönster och inte hittar vägen ut. Så himla jobbigt att inte kunna få henne känna att vi tycker väldigt mycket om henne och vill hennes bästa.
Blir nu någon annan som tar över nu.
:(
Arf Pingvin
2015-02-02, 20:17
Ge henne en flathand känns som det rimliga svaret, men det kanske inte är konstruktivt...
Visa henne denna tråden. Bara skicka länken så får hon läsa själv. Kanske är hon för dum för att ta till sig det men du har inget att förlora. Jag tror inte du framstår som "alla andra" utan någon som faktisk bryr sig och försöker förstå henne.
kalle_kula
2015-02-02, 20:27
Hade möte idag, var rena tortyr, hon blev så arg och så ledsen, alla vi hatar ju henne och vill henne illa, jag är en förädare, den enda som bryr sig är hennes pojkvän och nu vill vi sära på dem.
Jag är inte den blödiga typen, men det här var så smärtsamt att se, hon var som ett trängt litet djur, typ en liten fågel som råkat flyga in i ett rum genom öppet fönster och inte hittar vägen ut. Så himla jobbigt att inte kunna få henne känna att vi tycker väldigt mycket om henne och vill hennes bästa.
Blir nu någon annan som tar över nu.
:(
Tror du att hon uppriktigt har dessa känslor? Det är inte bara hennes sätt för att få vad hon vill? Var konsekvent mot henne och ha tydliga regler och gränser så släpper det nog när hon märker att du inte ger vika på vissa punkter.
Låter som att hon behöver någon äldre som är lugn, stabil och konsekvent samt kärleksfull mot henne...
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2025, Jelsoft Enterprises Ltd.