Ni som har barn...

[mycketbrännvin]

Hoj! Ni som har barn/bebisar, hur ändras ert liv? Finns det tid till träning osv? I vilken ålder fick ni och tror ni man "går miste" om mycket ifall man i ung ålder (23-24) skaffar barn eller växer man automatiskt upp och blir vuxen när man blir förälder?

[Herman H]

Det finns tid till familj, träning, hus, firma, djur och allt annat man sysslar med i livet.

När ungarna är riktigt små kan man bli lite asocial och livet förutom det viktigaste tar en rejäl paus på ett par år men visst finns det plats till det mesta, det förutsätter dock att man sammarbetar och tränar på lite udda tider på dygnet.

Jag blev far när jag var 21 år och har inte ångrat det en sekund. Nu är grabben 16 och vi har ett riktigt bra kompisförhållande men med klara gränser.

[bladhet]

Var 24 när jag fick, är 27 idag. Började om att träna ungefär samma dag som vi kom hem från bb. Hade haft några års uppehåll innan. Hinner med ca 3-5 pass i veckan beroende på hur sambon jobbar. Jag tycker vi kan göra det mesta vi vill, vi är inga männsikor som vill ut och festa så där missar vi ju inget. Och vill vi gå ut bara jag och sambon så har vi snälla mor och far föräldrar som ställer upp som barnvakter. Satt pratade med min grabb igår att om tio år kan han ju följa med mig och träna på gymmet, han 13 och jag 37 :)

[mycketbrännvin]

Det finns tid till familj, träning, hus, firma, djur och allt annat man sysslar med i livet.

När ungarna är riktigt små kan man bli lite asocial och livet förutom det viktigaste tar en rejäl paus på ett par år men visst finns det plats till det mesta, det förutsätter dock att man sammarbetar och tränar på lite udda tider på dygnet.

Jag blev far när jag var 21 år och har inte ångrat det en sekund. Nu är grabben 16 och vi har ett riktigt bra kompisförhållande men med klara gränser.

21år, det var ungt. Känns det inte lite underligt när polarna super och du byter babykalsonger? Jag vet att man inte behöver ge upp sitt gamla liv, men inte går det att leva som förr det är självklart. Jag tror inte många ångrar sig när man väl fått sitt barn, iofs är det ju försent då

[filmjölk]

Jag var 24 när min dotter föddes och 30 när min son föddes. Personligen upplevde jag en skillnad att jag pallade sömnlösa nätter bättre när jag var rel ung istället för rel. gammal, men det kan ju ha andra orsaker.

Jag skulle rekommendera att iaf den ena föräldern är rel. ung, jag har svårt att tänka mig att ett par 43-åringar el. liknande faktiskt pallar med att vara särskilt bra småbarnsföräldrar om de inte är något slags ubermensch.

Så ni Koloiter oavsett kön som pushar 30 eller 40 och vill ha barn vill jag rekommendera en yngre partner.


Personligen "hinner" jag träna 2 ibland 3ggr i veckan, men om jag prioriterade lite annorlunda hade jag säkert kunnat dubbla det.

[filmjölk]

Sen är festa på krogen, resa och "leva" på det sättet rätt överreklamerat. Alkohol kan man konsumera ändå, det är ett steg till att bli man att kunna supa utan att ha roligt.

[shut teh face]

Vi fick vårt första barn vid 21, idag är vi 25, vi var/är dock rätt vuxna för vår ålder, "festa" blev tråkigt redan när man var 18 år enligt oss.

Vi har lyckats kombinera detta med alla andra saker, båda har bra karriär och vi tränar, spenderar tid med vår hobby, träffa vänner etc.

Innan man fick barn så undra jag vad fan man höll på med om dagarna, man hinner ju mer än vad man tror, sålänge man kan tänka sig att få sätta sig ned först när barnen somnat. ;)

Som svar på frågan är att livet förändras extremt mycket, till det bättre eller sämre? Ja, de flesta som får barn är lyckliga med det, det är mycket jobb, men det är alltid värt det. Men har man inte barn så vet man ju inte vad man går miste om liksom, eller hur "lugnt och skönt" ens liv är, eller t.o.m innehållslöst - egentligen? Att inte "gilla" barn appliceras inte på ens egna barn, andras barn är oftast snorungar, det tycker jag fortfarande, men självklart inte ens egna barn. :)

[mycketbrännvin]

Tack för svaren! Bruden har börjat tala om att lämna bort pillren och några frikortschanser blir det ej mer knappast fast intresset för min del är ganska svagt. Jag har ingenting emot barn och skulle säkert klara av att sköta ett sådant fastän ödlan vi köpte i våras tröttnade jag på efter 2 veckor men kanske annorlunda med barn lol. Ligger i min säng nu och äter lösgodis och kollar på supernatural säsong 3 och funderar på att festande nog är rätt onödigt egentligen men friheten att inte vara bunden till någonting är skön.

[Tricce]

Tack för svaren! Bruden har börjat tala om att lämna bort pillren och några frikortschanser blir det ej mer knappast fast intresset för min del är ganska svagt. Jag har ingenting emot barn och skulle säkert klara av att sköta ett sådant fastän ödlan vi köpte i våras tröttnade jag på efter 2 veckor men kanske annorlunda med barn lol. Ligger i min säng nu och äter lösgodis och kollar på supernatural säsong 3 och funderar på att festande nog är rätt onödigt egentligen men friheten att inte vara bunden till någonting är skön.

Det går inte att förbereda sig på hur det känns att få barn eller att försöka beskriva känslan när man väl har dom. Jag lovar dig att det är hyffsat stor skillnad mot att ha en ödla :D

[shut teh face]

Tack för svaren! Bruden har börjat tala om att lämna bort pillren och några frikortschanser blir det ej mer knappast fast intresset för min del är ganska svagt. Jag har ingenting emot barn och skulle säkert klara av att sköta ett sådant fastän ödlan vi köpte i våras tröttnade jag på efter 2 veckor men kanske annorlunda med barn lol. Ligger i min säng nu och äter lösgodis och kollar på supernatural säsong 3 och funderar på att festande nog är rätt onödigt egentligen men friheten att inte vara bunden till någonting är skön.
Det är nog inte alltid man är så jävla "på", kanske när klockorna börjat ticka.

Men såhär, vill du ha barn, är svaret absolut, ok. Vart ser du dig när du är 40 år, vill du barn i -510 års ålder då eller hade du hellre sett att barnen kanske är 15-18 och snart flyttat ut?

Vill du leva ett liv vid 40 istället för att vara pensionär när barnen fluger ut, så är det bara att köra på, ifall tjejen du har är något att ha.

[Baha]

fick vid 26 år, klart det förändrades men har alltid känt mig låst direkt, har väl kanske en för snäll fru

men haft lång föräldraledighet, haft friår, jobbat 80% etc så har inte direkt varit en karriärmänniska

hinnit träna egentligen hur mkt jag vill, tillbringar den mesta andra tiuden förutom jobbandet hemma så man är runt barnen det mesta av sin lediga tid ändå

[filmjölk]

Om man är man, inte vill skaffa barn inom en någotsånär snar framtid och är 25-40 så skall man inte ha en jämnårig kvinna utan barn som vill ha barn som partner. Borde nästan vara lag på det.

[RobbanColeman]

2005 AF-kval en ettåring...
2006 CBB en tvååring
2011 CBB en ettåring och en sjuåring
2012 CBB en tvååring och en åttaåring

Nästa gång jag kliver upp på en scen är jag inte längre småbarnsförälder. Det försvårar allt en hel del kan jag lova. Har inte lyckats bli hård en enda gång. Varit hårdare som hobbydeffare innan jag blev pappa. :)

Vill inte påstå att det inte går dock, det finns dem som fixar det, säkert, men jag har inte klarat det iaf. Det gör iaf ingenting angående bodybuilding och tävlingsform enklare. Det törs jag nog hålla som säkert för samtliga.

[difeddy]

sen är festa på krogen, resa och "leva" på det sättet rätt överreklamerat. Alkohol kan man konsumera ändå, det är ett steg till att bli man att kunna supa utan att ha roligt.

:d

[filmjölk]

Vill inte påstå att det inte går dock, det finns dem som fixar det, säkert, men jag har inte klarat det iaf. Det gör iaf ingenting angående bodybuilding och tävlingsform enklare.

Det är enklare om du kör den egocentriska stilen:) Din fru tar hand om barn och hem, din kost och ser till att du får sova ostört. Du säger upp dig ifrån jobbet och tränar. Win! :D

[mycketbrännvin]

Bra med svar! Den egocentriska stilen är alltid roligast men det funkar nog ej i längden.

Jag talade om frihet senare men nu när jag funderar efter så kan man knappast säga att man är fri. Jobb 5 dagar i veckan och en gnällig kärring lol:D.

[Mats J]

Var 36 när jag blev pappa, hur det förändrar ditt liv beror ju väldigt mycket på din partner också. För mig blev det stora förändringar eftersom mamman till barnet har funktionshinder och behövde stöd stora delar av dygnet. Sov ca 4 timmar natt det första året och fick åka direkt hem efter jobbet för att avlasta. Tränade mest lunchpass eller på mongo tider typ 5 på morgonen. Träningen gick ändå skapligt trots att inget var optimalt.

Första månaden efter födseln var det dock bara att glömma att få utrymme till träningen eftersom jag tog hand om barnet till ca 80%

[stahlberg]

Om man skaffar barn ska man ta ansvar för det. Detta innebär att man under många år kommer att ta det yttersta ansvaret för en annan människa än sig själv.

Därmed är det inte sagt att man behöver offra särskilt mycket. I synnerhet om man är två föräldrar och kanske någon gång har tillgång till barnvakt har man säkert möjlighet att få en hel del egen individuell tid samt tid för varandra.

Men man måste ändå vara beredd att ta hand om barnet. Denna "föräldrakänsla" kommer inte automatiskt. Man måste också vara beredd på att den andra föräldern ställer annorlunda krav på en än förut.

shut teh face frågar om du vill leva ett liv som 40-åring istället för att vara pensionär när barnen flyger ut så är det bara att köra på. Detta tycker jag är en märklig inställning. Om man tycker att man förlorar den del av sitt liv då man har barn hemma är det väl bäst att inte skaffa några.

När man är i 20-årsåldern har man den bästa fysiken för att ta hand om barn. Däremot är många inte psykiskt mogna att ha barn förrän i 50-årsåldern. Den som inte kan anpassa sitt liv till barnen utan tycker att de inkräktar p den egna friheten borde kanske fundera två gånger innan de skaffar barn.

[Mats J]

Håller helt med stahlberg, hela mitt liv kretsar runt min dotter, men skulle aldrig vilja ha det på något annat sätt heller.

[RobbanColeman]

Håller helt med stahlberg, hela mitt liv kretsar runt min dotter, men skulle aldrig vilja ha det på något annat sätt heller.

Barnen går först! Jag tror dock mina är så stora nu så jag kan ta mig i rejält bra form utan att tulla på dem.

[mycketbrännvin]

Sant så sant. Jag ser iofs inte åldern som nånting avgörande utan ekonomisk situation, bostad och karriär som mer viktigt.

stahlberg: Det är ju i princip ren fakta att ens liv till en viss del blir lidande. Det funkar inte att träna 5 dagar i veckan då bruden ibland har kvälls/nattur, att planera resor med polare blir mycket svårare osv osv.

[Mats J]

Barnen går först! Jag tror dock mina är så stora nu så jag kan ta mig i rejält bra form utan att tulla på dem.

:hbang:

[130kg finsk sisu]

Jag blev pappa vid 25 års ålder och det är det största som kan hända.
Skulle säga att träningen går bara bättre då fest och sprit blir en raritet. Du tröstäter istället tröstsuper.
Ett tips är att du har mor/farföräldrar i närheten och sådana som ställer upp. Då finns det alltid barnvakter då det vankas träning.

Nej skaffa barn emedan du/ni är unga så ni orkar med det. Att skaffa barn som 40 åring måste vara mer än jobbigt rent fysiskt.

[filmjölk]

Sant så sant. Jag ser iofs inte åldern som nånting avgörande utan ekonomisk situation, bostad och karriär som mer viktigt.

s.

Att ha en bra karriär och ekonomi kan också bli en börda med barn, jobbar du mycket, är viktig på jobbet, kanske reser i jobbet, tar med dig jobb hem osv. är det inte helt lätt att vara förälder och samtidigt vara jämnställd, dela hushållsarbete, dagishämtningar och ansvar.

Isf. är det nog bra att ha en diskussion innan där man eventuellt faktiskt går med på att slänga en del feministiska idéer i soptunnan, eller lägger ner sin karriär.

Det är en sak som nog bidrar till att vissa män dör i hjärtinfarkt i förtid. Att behöva vara så jäkla duktig både i jobbet, som förälder och hemmahändig samtidigt som man är jämnställd på en och samma gång.

[shut teh face]

Om man skaffar barn ska man ta ansvar för det. Detta innebär att man under många år kommer att ta det yttersta ansvaret för en annan människa än sig själv.

Därmed är det inte sagt att man behöver offra särskilt mycket. I synnerhet om man är två föräldrar och kanske någon gång har tillgång till barnvakt har man säkert möjlighet att få en hel del egen individuell tid samt tid för varandra.

Men man måste ändå vara beredd att ta hand om barnet. Denna "föräldrakänsla" kommer inte automatiskt. Man måste också vara beredd på att den andra föräldern ställer annorlunda krav på en än förut.

shut teh face frågar om du vill leva ett liv som 40-åring istället för att vara pensionär när barnen flyger ut så är det bara att köra på. Detta tycker jag är en märklig inställning. Om man tycker att man förlorar den del av sitt liv då man har barn hemma är det väl bäst att inte skaffa några.

När man är i 20-årsåldern har man den bästa fysiken för att ta hand om barn. Däremot är många inte psykiskt mogna att ha barn förrän i 50-årsåldern. Den som inte kan anpassa sitt liv till barnen utan tycker att de inkräktar p den egna friheten borde kanske fundera två gånger innan de skaffar barn.
Men seriöst, hur många anser att ens barn "aldrig inkräktar på ens frihet"? Det är ju själva poängen med barn, allting man får gå igenom, alla nätter, behov av barnvakt för att gå ut på date med sin fru.

Det är att ha barn, sen om man är mer eller mindre OK i olika perioder är väl en annan sak.

[TcAnders]

Vart pappa i Februari och var då 25 år, jag tycker helt klart det är en omställning, men den är mest i huvudet. Jag gör samma saker nu som innan, tränar, umgås med kompisar osv. Men då har jag en väldigt hjälpsam sambo som sen tidigare har ett barn.

Men visst är jag hemma mer nu än tidigare, det liksom svider lite att åka bort från pojken, man vill vara där nästan jämt. Om jag kunde spola tillbaka tiden så skulle jag inte ha ändrat något, jag gillar att vara en någorlunda ung pappa. När han blir äldre, säg 15 så kommer jag vara 40 och fortfarande ha ork att göra sådant man kanske har lite svårare för när man börjar närma sig 50-60.

[TheOne1994]

Det finns tid till familj, träning, hus, firma, djur och allt annat man sysslar med i livet.

När ungarna är riktigt små kan man bli lite asocial och livet förutom det viktigaste tar en rejäl paus på ett par år men visst finns det plats till det mesta, det förutsätter dock att man sammarbetar och tränar på lite udda tider på dygnet.

Jag blev far när jag var 21 år och har inte ångrat det en sekund. Nu är grabben 16 och vi har ett riktigt bra kompisförhållande men med klara gränser.

+1
barn kommer s´tärka dej som människa ! Du får klart ofra dina planer med supande osv. Livet handlar inte om supande ändå. Jag var oxå 21 när jag blev pappa. Idag är jag 40 och har två tjejer på 16 och 19. Vi har samma intresse och jag känner mig som en bra kompis med dom. Dock som ovanstående säger:gränser är extremt viktiga. Var en bra förebild så kommer dina barn att lyckas...för det är dina barn det handlar om och inte dej !

[mycketbrännvin]

Att ha en bra karriär och ekonomi kan också bli en börda med barn, jobbar du mycket, är viktig på jobbet, kanske reser i jobbet, tar med dig jobb hem osv. är det inte helt lätt att vara förälder och samtidigt vara jämnställd, dela hushållsarbete, dagishämtningar och ansvar.

Isf. är det nog bra att ha en diskussion innan där man eventuellt faktiskt går med på att slänga en del feministiska idéer i soptunnan, eller lägger ner sin karriär.

Det är en sak som nog bidrar till att vissa män dör i hjärtinfarkt i förtid. Att behöva vara så jäkla duktig både i jobbet, som förälder och hemmahändig samtidigt som man är jämnställd på en och samma gång.

Vad jag menade med karriären var att trots att man är ung har en stadig arbetsplats, barn kostar. Med bostad menade jag att man har rum för barn helt enkelt. Bruden blev färdig för knappt ett år sen och har två deltidsanställningar och ingendera är nåt hon vill jobba med i framtiden så jag har frågat henne om hon är beredd att sitta hemma ett år eller hur länge det nu räcker istället för att söka ett ordentligt jobb

[shut teh face]

Det finns mycket att säga om barn, och det finns jäääävligt många olika åsikter, och alla har rätt, speciellt när det gäller barn.

Du kanske kan diskutera med någon kompis som har barn, föräldrarna (de har väl iofs glömt bort allting känns det ofta som ..)

Gör det som känns rätt, ta allt vi skriver med en nypa salt, det behöver inte gälla dig.

[O_Wao]

Bra med svar! Den egocentriska stilen är alltid roligast men det funkar nog ej i längden.

Jag talade om frihet senare men nu när jag funderar efter så kan man knappast säga att man är fri. Jobb 5 dagar i veckan och en gnällig kärring lol:D.

Det verkar ju verkligen som en toppenidé att skaffa barn med nån som du refererar till som "en gnällig kärring". :rolleyes:

Graviditet och småbarnsår med sömnlösa nätter gör inte göra ert förhållande roligare, så ta er en rejäl funderare på vad ni vill.

[Herman H]

Om man säger som såhär, festa med polarna slutade jag med väldigt tidigt, jag började jobba som traditionell lärling när jag var 15 år gammal och allt annat som kommer i spåren av att han fast inkomst gjorde jag jäkligt fort, jag köpte t.ex. hus när jag bara var 19, att skaffa barn när jag var 21 var då inte så konstigt.
Det som satte stort tryck på min nu mera fd fru var att jag gjorde lumpen när grabben föddes (en helt annan historia) men det gick.
Vi klarade dessutom av att hon åkte på leukemi när grabben bara var 6 månader gammal med allt vad det innebär.

Min poäng är att man klarar av nästan hur mycket som helst om man bara inser att livet är som de är och man får försöka göra det bästa av det, det går t.ex. inte att sitta och uggla framför datorn om du vill träna, det funkar kanske inte att ha helt kemiskt rent i bostaden alltid om du vill umgås med barnen, om någon kommer och hälsar på mitt i blöjbyte och dammråttor så sätt polarna på att laga kaffe eller be dem ta en tur med damsugaren osv.

Man ska aldrig vara för stolt att be om hjälp, framför allt när ungarna är nyfödda, det är mycket nog att pyssla med ändå.

Men för allt i världen, skaffa barn, det är absolut värt den dåliga sömnen, avbruten sex, mörka ringar under ögonen, zombiekännsla på jobb och allt annat extrajobb när ens son/dotter tittar upp på en när det är nyfött, när de håller om pekfingret på en för att händerna är för små att nå runt mer än så när man är ute och går, för att inte tala om hur stolta och nervösa de är första skoldagen osv! Det är en helt ny värld som öppnar sig!


Nu blir det snart en uppsats av detta, jag tror att jag går och lägger mitt snusförnuftiga sinne i sängen och sover ett par timmar.

[stahlberg]

Shut teh : Det är klart att ens liv förändras när man skaffar barn.

Om man är medveten om det och ser det som positivt så är det fritt fram. Men om man ser det som huvudsakligen negativt och tycker att man kan börja leva på nytt först efter att barnen är utflugna, så förstår jag inte alls varför man skaffar barn. Det är inte obligatoriskt.

I relationer mellan människor finns alltid flera åsikter och viljor en en enda. Vardagen med barn kan ibland vara påfrestande. Men det är skillnad på om man ser positivt eller negativt på dessa påfrestningar.

[Minimjölk]

Jag förstår inte riktigt de som säger at tens liv slutar när man skaffar barn. Jag skulle snarare säga att en väldigt viktig del av ens liv startar. Livet blir sig inte riktigt likt men detta menar jag till 99% är positivt. Det finns tillfällen när saker var bättre innan man skaffade barn men i det stora hela så är det först när jag fick barn som jag fann min riktiga roll i livet och jag började fundera på vad som verkligen är viktigt för mig.

[130kg finsk sisu]

Det enda negativa jag kommer på är att man blir fruktandsvärt mycket oftare småsjuk.
Har dock inte haft feber på många år men det är ju var 2-4e vecka man får lite ont i halsen och känner sig lite trött. Detta har nog att göra med att man vistas nära så mycket människor med kramar, avföring, urin osv osv.

[RobbanColeman]

Sjukdomar är ju ngt man får dras med, jag hade inte varit förkyld på 6-7 år tror jag när jag blev pappa första gången. Sen dess har man fått sin beskärda del...

Att det löser sig med barnvakt osv är inga problem för mig, det fixar sig oftast, det svåra är att komma i tävlingsform för mig, det påverkar inte min offseason negativt, snarare tvärtom, det ger mig välbehövlig distans till min träning bara.

[jego]

Aldrig förstått varför folk skall hymla med om hur fantastiskt allt är med barn.Är väl bättre att folk vet vad som komma skall. Mina erfarenheter med mina 3 barn är att det påverkar grymt mycket och att mycket faktiskt är negativt. Pratar om sömnbrist i småbarnsåren, dålig träning, minskad tid för sociala grejer mm mm. Därmed inte sagt att jag inte är beredd att ta detta pga av fördelarna och skulle naturligtvis aldrig vilja ha något barn ogjort. Kan jag längta efter mer egentid: ja, påverkar småbarn träningen: ja.

Skaffar man så går de alltid förra allt annat som kan tänkas krocka

[TheOne1994]

Aldrig förstått varför folk skall hymla med om hur fantastiskt allt är med barn.Är väl bättre att folk vet vad som komma skall. Mina erfarenheter med mina 3 barn är att det påverkar grymt mycket och att mycket faktiskt är negativt. Pratar om sömnbrist i småbarnsåren, dålig träning, minskad tid för sociala grejer mm mm. Därmed inte sagt att jag inte är beredd att ta detta pga av fördelarna och skulle naturligtvis aldrig vilja ha något barn ogjort. Kan jag längta efter mer egentid: ja, påverkar småbarn träningen: ja.

Skaffar man så går de alltid förra allt annat som kan tänkas krocka

har du små barn ?

[jego]

Från 1-6 år så ja.

En del vill gärna framställa sina familjeliv genom ett rosa filter taget ur att mamma magasin. Allt är så fantastiskt och de som klagar på att det är jobbigt borde aldrig ha skaffat barn. Naturligtvis ger de bara barnen hemlagsad eekologisk mat, lämnar dem till dagis när de är fjorton och sätter deras barn på små gudapedistaler.

[jego]

Ursäkta stavning men plattan jag skriver på lever ett eget liv.

[130kg finsk sisu]

En annan negativ sak är faktumet att man får en helt annan oro inför framtiden än vad man tidigare hade.
Så mina 2 mest negativa saker är:
1. Förkylningar
2. Oro inför framtiden

[TheOne1994]

Från 1-6 år så ja.

En del vill gärna framställa sina familjeliv genom ett rosa filter taget ur att mamma magasin. Allt är så fantastiskt och de som klagar på att det är jobbigt borde aldrig ha skaffat barn. Naturligtvis ger de bara barnen hemlagsad eekologisk mat, lämnar dem till dagis när de är fjorton och sätter deras barn på små gudapedistaler.

då förstår jag. När barnen är små är det givetvis jobbigt. Du får sätta av massor med tid osv. Vissa är inte berdedda att "ofra" sin tid på detta, då ska man inte bli förälder. Att folk målar upp att dom har hur mkt tid som helst när kidsen är små är bs ! Däremot när barnen är större ( 13-> ) så bli ditt liv helt annorlunda. Mitt förhållande sprack när mina barn blev stora. Vi hade nästan bara barnen som gemensamt intresse eller vad man nu ska kalla det. åren bara flyger ifrån en. Det är lätt att glömma varandra under barnuppfostran....det är ju så mkt barn i början.

[TheOne1994]

En annan negativ sak är faktumet att man får en helt annan oro inför framtiden än vad man tidigare hade.
Så mina 2 mest negativa saker är:
1. Förkylningar
2. Oro inför framtiden

oro inför framtiden ? explain more sisu.

[Chrillee]

När jag ser barn hos bekanta eller på en offentlig plats så brukar jag få en skön känsla att jag "slipper" det där. Är dock bara 26, möjligtvis att jag får en annan syn om några år.

[130kg finsk sisu]

oro inför framtiden ? explain more sisu.

Hur ser samhället ut då mina barn blir stora?
Hur ser världen ut?
Kan de leva lika tryggt som jag gjort?
Håller min egen hälsa tills mina barn är 18-20 år?
osv
osv

Sådana saker som aldrig tänkt på före man fick barn.

[jego]

jo så är det ju säkert. Barnen hamnar som sagt i första rummet. Vi försöker ordna med barnvakt och komma iväg på tu man hand och vårda varandra ibland.

Mitt liv är absolut bättre nu än innan barn men vill gärna visa sanningen till blivande föräldrar.

Angående oro så är det ju så att ju mer man älskar desto mer har man att förlora men vill fan vill leva sitt liv utan kärlek och med barn fylls livet av kärlek.

Jävligt jobbigt är det dock :-)

[Raschmus]

Härlig tråd!

Fortsätt skriv alla föräldrar

[130kg finsk sisu]

Skall återge en diskussion som jag hade med min träningskamrat som är en så kallad life time playboy. Där en snygg kropp, fest, egen träning och massvis av olika sexpartners ingår.

Då jag sa "barn är det största som kan hända en människa" så svarade han "säkert, men även det tyngsta".
Så det stämmer: Barn är det största som kan hända men även det tyngsta.

[TheOne1994]

Skall återge en diskussion som jag hade med min träningskamrat som är en så kallad life time playboy. Där en snygg kropp, fest, egen träning och massvis av olika sexpartners ingår.

Då jag sa "barn är det största som kan hända en människa" så svarade han "säkert, men även det tyngsta".
Så det stämmer: Barn är det största som kan hända men även det tyngsta.

ha ha jo så är det säkert.
När mina barn kom till världen så grät jag i timmar. Det gick tamejfan inte att stoppa tårarna...nästan så jag bölar nu. Lite magiskt är det allt.

[TheOne1994]

Ni som har barn. Är ni tillsammans med barnets mamma idag ? Jag tycker många i min umgängeskrets är skilda. Vi är 11 på vårt jobb och 5 är skilda.
Det är inte helt enkelt att ro ihop ett lång äktenskap.

[eternallord]

Intressant hur tidigt folk skaffar barn. Jag är 25 nu och det skulle vara _helt_ otänkbart att skaffa barn nu. Att då läsa om flera som skaffat barn vid 21 är helt tokigt :D tror runt 29-30 är realiatiskt och lagom. Vill vara färdig med studierna och ha en stabil inkomst och boende.

[jego]

Tvärtom var det för mig. Så mkt mer anpassningsbar när man är yngre och det hela blir inte lika stor omställning. Vid första barnet både vi i lgh i centrala stan tillsammans med min bror och syster. Jag studerade och min fru var precis utexaminerad. Sedan dess har vi bägge skaffat bra jobb och bor numera i villa. Minst tillbaka på den första tiden och hur lite problem vi hade. Inga dyra vanor, inga ägodelar att ha ångest över. Det var grymt. Sömnbristen och alla andra negativa aspekter var förståss jobbiga men säkert lättare för oss än äldre föräldrar.

[Mats J]

Ja är ju olika det där, jag var som sagt 36 och det var lagomt för mig. Är 41 nu och känner fortfarande ingen skillnad rent kroppsligt motför när jag var 20-25 så det har inte varit några problem heller.

[mycketbrännvin]

En sak som oroar mig är också att hur relationen blir och jag vill inte att mitt barn bilr skillsmässobarn, utan vill att barnets biologiska far och mor tar hand om uppväxten tillsammans. Sen så vet jag inte hur ens planer om att kanske flytta till en annan stad ett par år, bli bodybuilder, bli snygg och rik påverkas av att få barn. Knappast positivt lol.

Ens egna planer känns trots allt ganska bleka och ytliga jämfört med att få barn. Det är väl lite annorlunda glädje än den man får av att supa sig redlös och pumpa bröst i cabelcrossen.

[TheOne1994]

ni som har lite större bar kan testa detta.
Fråga era barn vad dom tycker om er som förälder. 3 saker som är bra , 3 saker som är dåliga. Lite kul att vända på det och höra hur man är som förälder. Vad tycker dom egentligen om dej som mamma/pappa ? Vi är ju bara föräldrar....det finns ju inget facit.

[Tricce]

ni som har lite större bar kan testa detta.
Fråga era barn vad dom tycker om er som förälder. 3 saker som är bra , 3 saker som är dåliga. Lite kul att vända på det och höra hur man är som förälder. Vad tycker dom egentligen om dej som mamma/pappa ? Vi är ju bara föräldrar....det finns ju inget facit.

Ska göra det ikväll :)

[Minimjölk]

Att skaffa barn är stort. Det kommer påverka hela ens liv och det kommer ta en väldig massa tid i anspråk. Tid som man annars skulle kunna använda till att förverkliga sig själv genom hårda pass i cable crossen.

Genom att skaffa barn tvingas du till att prioritera annorlunda och ffa väga in många fler aspekter i varje beslut då det påverkar fler än dig själv.

Jag vill mena att detta är en positiv aspekt för de allra flesta. Många byggare är extremt anala och sätter sig i så mycket detaljer så att man begärnsar sin egen utveckling. När tiden är kort som den blir under småbarnsåren blir man istället glad att man över huvudtaget kan/har tid och är frisk för att träna. man blir bättre på att väga vad som är och vad som inte är så viktigt.

Det är inte alltid roligt att ha barn men i stunder utan min familj blir det för min del väldigt fort tråkigt och tomt, ett liv utan mina barn och min fru är idag otänkbart.

yes, mina Biceps har påverkats negativt för att jag pririterat som jag gjort men för egen del behövde jag nog ett wake up call gällande vad som var viktigt. Att vakna upp som 45år plus och inse att jag slösat bort myckat av mitt liv på at optinoja kring gainz i gymmet istället för det liv som jag egentligen ville leva. Självklart kan man göra detta på andra sätt än att skaffa barn men om man vill skaffa barn tycker jag inte man skall vara för orolig över att man kommer försöka alla sina egna hobbies, du kommer behöva försaka en del men detta gör du för att du prioriterar annorlunda.

Mitt tips i alla baby-hysteri är dock att skaffa barn med en person som du helt säkert ser din egen framtid med. Ibland skiter det sig såklart men att skaffa barn med en person som man inte ser sin framtid med är som dömt till att leda till problem på sikt.

[jego]

att skaffa barn är stort. Det kommer påverka hela ens liv och det kommer ta en väldig massa tid i anspråk. Tid som man annars skulle kunna använda till att förverkliga sig själv genom hårda pass i cable crossen.

Genom att skaffa barn tvingas du till att prioritera annorlunda och ffa väga in många fler aspekter i varje beslut då det påverkar fler än dig själv.

Jag vill mena att detta är en positiv aspekt för de allra flesta. Många byggare är extremt anala och sätter sig i så mycket detaljer så att man begärnsar sin egen utveckling. När tiden är kort som den blir under småbarnsåren blir man istället glad att man över huvudtaget kan/har tid och är frisk för att träna. Man blir bättre på att väga vad som är och vad som inte är så viktigt.

Det är inte alltid roligt att ha barn men i stunder utan min familj blir det för min del väldigt fort tråkigt och tomt, ett liv utan mina barn och min fru är idag otänkbart.

Yes, mina biceps har påverkats negativt för att jag pririterat som jag gjort men för egen del behövde jag nog ett wake up call gällande vad som var viktigt. Att vakna upp som 45år plus och inse att jag slösat bort myckat av mitt liv på at optinoja kring gainz i gymmet istället för det liv som jag egentligen ville leva. Självklart kan man göra detta på andra sätt än att skaffa barn men om man vill skaffa barn tycker jag inte man skall vara för orolig över att man kommer försöka alla sina egna hobbies, du kommer behöva försaka en del men detta gör du för att du prioriterar annorlunda.

Mitt tips i alla baby-hysteri är dock att skaffa barn med en person som du helt säkert ser din egen framtid med. Ibland skiter det sig såklart men att skaffa barn med en person som man inte ser sin framtid med är som dömt till att leda till problem på sikt.


+1

[Mats J]

Mitt tips i alla baby-hysteri är dock att skaffa barn med en person som du helt säkert ser din egen framtid med. Ibland skiter det sig såklart men att skaffa barn med en person som man inte ser sin framtid med är som dömt till att leda till problem på sikt.

+1 väldigt viktigt, jag var lite osäker redan innan, men tänkte inte så mycket utan bara flöt med. Vi är fortfarande tillsammans men det blev verkligen inte bättre av att få barn, är mest bara mamma och pappa numer. Trots att jag fördömt det tidigare så har även vi börjat kalla varandra för "mamma" och "pappa" även när inte barnet är med *gah!*

[O_Wao]

Mitt tips i alla baby-hysteri är dock att skaffa barn med en person som du helt säkert ser din egen framtid med. Ibland skiter det sig såklart men att skaffa barn med en person som man inte ser sin framtid med är som dömt till att leda till problem på sikt.

This. Med tanke på TS andra inlägg till sitt förhållande är det kanske det här det första han bör fundera på.

[TheOne1994]

+1 väldigt viktigt, jag var lite osäker redan innan, men tänkte inte så mycket utan bara flöt med. Vi är fortfarande tillsammans men det blev verkligen inte bättre av att få barn, är mest bara mamma och pappa numer. Trots att jag fördömt det tidigare så har även vi börjat kalla varandra för "mamma" och "pappa" även när inte barnet är med *gah!*

hur ser det ut om 5-10 år tror du ? Ger ni upp eller försöker stärka er band ?
hur går dina tankar Mats ?

[Tricklew]

Skaffa barn och skilj er sedan, om ni båda är vettiga så kan ni samarbeta för barnets bästa. Det är enkelt att vara en dedikerad pappa på deltid. På detta sättet har du fortfarande möjlighet att leva ut din frihet varannan vecka, och de flesta nackdelar med att ha barn försvinner.


Sent from my iPhone using Tapatalk - now Free (http://tapatalk.com/m/)

[Stonemountain]

Jag var 33 år och frugan 30 när vi skaffade barn. Levde livet innan så saknar inte party och den biten. Dessutom i min vänkrets har alla utom en skaffat barn mellan 30-35 år och alla håller ihop med sin respektive förutom han som skaffade barn när han var 23.

Min dotter är nu 5 år och jag tyckte det var lättare att få ihop träning, familjeliv samt jobb då jag även har jobbat som resande säljare dock reser jag nu med men med MYCKET färre övernattningar. Hade 110 hotellnätter per ås som mest på ett av företagen.

Min fru och jag håller ihop och även fast det går upp och ner hittar vi alltid roliga saker att göra för att trigga igång om det går lite grus i maskineriet :-).
Typ ha en date på restaurangen vi träffades på första gången.
Vårt senaste inköp är en ute jaccuzi för att få lite tid och avkoppling gemensamt utan TV och krav och den nyttjar vi 2 ggr i veckan ungefär.

[BisonLGcrew]

Att vilja ha barn är det starkaste arvet vi har. Men jag är rätt stark så jag tror jag kan hålla emot utan någon ansträngning och tar lite extra gains, tid och cash istället. Alla arters överlevnad är beroende av att vilja fortplanta sig. Men människan är smart nog att förstå när enough is enough. Jag gör nog alla (inklusive mig själv) en stor tjänst om jag inte skaffar barn i det långa loppet. Människans fabriksinställningar är bra liksom, men de går ju att optimera för maximum gains.

[Raschmus]

bump

[TheOne1994]

bump

ha ha du gillade denna tråden :)

[NickeSthlm]

Det är klart att det alltid är lite svårare när barnet/barnen är mindre.
Har en grabb nu på 8 år samt en dotter på snart 1 år. Träningen lyckas man alltid få ihop om man har stöd från sin partner och även ser till att ens partner får en chans att kunna komma iväg.

Det som jag tycker kanske kan vara tungt är just när barnen är 0-2 år och inte sover ordentligt på nätterna. Det tär på både en själv och förhållandet när man springer runt och är sjukt trött.

Fick min grabb när jag var 24. Visst, tidigt, samtidigt finns det nog ingenting att göra på krogen som ändå redan hade gjort.

En sak som däremot bör sägas: barn skaffar man för att man vill, inte för att man måste. Har 2 barn och älskar dom över allt annat och skulle aldrig i livet ångra något av dom bara för att jag inte kunnat resa/dra på krogen eller något annat. De skänker mig mer glädje än något krogbesök eller någon resa någonsin skulle kunna göra..

Fan, slutet blev lite gay men jag älskar mina barn ;)

[Klein]

Min lärdom av att skaffa barn är att det är väldigt mycket arbete. Verkligen ingen dans på rosor. Man behöver släkt och vänner som kan hjälpa till. Är man bara två vuxna och ett litet barn så blir det lätt överväldigande. En annan sak att ha i beaktande är att en väldigt involverad far som dagligen byter blöjor, badar och matar sina små kommer att få lägre testosteronnivåer med ökad fetma, lägre sexdrift och möjligen även gyno som resultat.

[Olegh]

Min lärdom av att skaffa barn är att det är väldigt mycket arbete. Verkligen ingen dans på rosor. Man behöver släkt och vänner som kan hjälpa till. Är man bara två vuxna och ett litet barn så blir det lätt överväldigande. En annan sak att ha i beaktande är att en väldigt involverad far som dagligen byter blöjor, badar och matar sina små kommer att få lägre testosteronnivåer med ökad fetma, lägre sexdrift och möjligen även gyno som resultat.

Det var inget dåligt påstående du drog fram ur röven där.

[jego]

Min lärdom av att skaffa barn är att det är väldigt mycket arbete. Verkligen ingen dans på rosor. Man behöver släkt och vänner som kan hjälpa till. Är man bara två vuxna och ett litet barn så blir det lätt överväldigande. En annan sak att ha i beaktande är att en väldigt involverad far som dagligen byter blöjor, badar och matar sina små kommer att få lägre testosteronnivåer med ökad fetma, lägre sexdrift och möjligen även gyno som resultat.

Inget jag märkt av ännu fast har kanske inte så bra självuppfattning. Kan konstatera att jag ökat i de 3 stora under dessa hittills 7 småbarnsår. Skall dock sägas att jag är helt säker på att resultaten varit betydligt bättre utan barn men så länge jag håller mig där jag är så är jag nöjd.

[130kg finsk sisu]

Psssst, jag har blivit världsmästare 2ggr sedan jag fick barn och helt ärligt så tror jag att det är en av orsakerna. Först då man fick barn så kunde man slappna av så pass mycket mentalt att man kunde vinna. Åren före hade jag lika stora chanser men kunde helt enkelt inte samla ihop mig till en prestation.
Nu är jag dock fet å jävlig, men i övrigt tror jag inte att faderskapet är negativt för träningen.

[TheOne1994]

Psssst, jag har blivit världsmästare 2ggr sedan jag fick barn och helt ärligt så tror jag att det är en av orsakerna. Först då man fick barn så kunde man slappna av så pass mycket mentalt att man kunde vinna. Åren före hade jag lika stora chanser men kunde helt enkelt inte samla ihop mig till en prestation.
Nu är jag dock fet å jävlig, men i övrigt tror jag inte att faderskapet är negativt för träningen.

dina kidz måste vara stolta över dej ! Tänk att ha en fassa som är världsmästare, hur coolt är inte det.

[130kg finsk sisu]

De är så små att de inte tar det på det sättet ( de fyller 3 å 5 i november).
Sedan tror jag inte att de kommer att börja gymma/lyfta själva. Jag menar du har sett någon bolla med 250kg för reps raw i bänken när du är liten otaliga gånger. Hur intressant är det då i tonåren att börja från 30-100kg och träna häcken av dig för varje ökning? Då du som barn sett det som världens naturligaste.
Man märker ju samma med träningspolarna även de som är "normalt starka", de bryr sig NOLL i hur man tränar och med vilka vikter. Går jag in på något annat gym stannar oftast 10-30 pers och tittar på då man bänkar.
Jag tror som sagt inte att ungarna tar efter mitt lyftande. Men jag kommer stöda dem i deras val av idrott/hobby oavsett om det är bänkpress,balett eller schack.

[speedy83]

Psssst, jag har blivit världsmästare 2ggr sedan jag fick barn och helt ärligt så tror jag att det är en av orsakerna. Först då man fick barn så kunde man slappna av så pass mycket mentalt att man kunde vinna. Åren före hade jag lika stora chanser men kunde helt enkelt inte samla ihop mig till en prestation.
Nu är jag dock fet å jävlig, men i övrigt tror jag inte att faderskapet är negativt för träningen.

Den klassiska skolgårdskomentaren

-min pappa är starkare än din, känns ju ganska överspelad här :)

[mycketbrännvin]

Om 30 dagar tar pillren slut, så får man se vad som händer. Känner mig en aning rädd, vet att jag skulle vara en bra förälder men känns som att det bor en lite gosse inne i mig som fortfarande vill göra hyss. Har en bra tjej som är smart, tar ansvar osv osv men jag vet att hon inte är beredd att vänta på att få barn.

[MrLomax]

Jag var 33 när jag blev pappa till en tjej och hon fyller snart 8, alltså är jag 41 nu.
Första barnet och speciellt när man är ung är nog väldigt krävande. Det är lätt att man bli överbeskyddande tror jag. Det blir nästa löjligt för utomstående. Läs runt på t.ex. Familjeliv.se så förstår du hur kvinnor blir som förbytta. Det kommer att ställas stora krav på dig. Din kvinna kommer att kräva mer av dig, självklart med all rätt. Hur fungerar ert förhållande idag? Stabilt? Likvärdigt? Ekonomiskt? Inget tjafs?

Är ni båda målmedvetna, duktiga, flitiga, ansvarstagande och ett tight lag så funkar det. Men skaffa inte barn om ni tror att ert förhållande ska bli bättre. Man kan aldrig ångra barn. Oavsett hur jobbigt det kan vara ibland så är det en otrolig upplevelse som man inte vill vara ogjord ändå.

23-24 år? Hum, jag skulle nog vänta 5-7 år ändå. Det är mitt tips. Det är troligen inte din kvinnas tips ;)

[MrLomax]

Om 30 dagar tar pillren slut, så får man se vad som händer. Känner mig en aning rädd, vet att jag skulle vara en bra förälder men känns som att det bor en lite gosse inne i mig som fortfarande vill göra hyss. Har en bra tjej som är smart, tar ansvar osv osv men jag vet att hon inte är beredd att vänta på att få barn.
Oh no! CRAP! Nej nej nej nej nej nej nej gör det inte om du tvivlar. Gör det inte för att hon vill. Man är två om att skaffa barn.

Som en känd pokerspelare sa: -In doubt you should fold.

[Ponde]

Har inte ungar och förstår inte hetsen kring att "måsta" skaffa fru och barn (press från samhället alltså, att följa normen).

Man blir som förankrad i 18-20 år, ännu värre om barnet får någon allvarlig diagnos. Blöjbyten, ingen sömn, gnäll i tonårsåldern, suger pengarna från en, nej tack.

Finns inget behov av mig heller att skaffa unge, världen är överbefolkad sedan länge och dessutom vidrig.

[NickeSthlm]

Oh no! CRAP! Nej nej nej nej nej nej nej gör det inte om du tvivlar. Gör det inte för att hon vill. Man är två om att skaffa barn.

Som en känd pokerspelare sa: -In doubt you should fold.

+1 på denna. Barn skaffar man som sagt för att man vill, inte för att man måste...

Däremot så kanske du ska rannsaka dina egna funderingar.. Är det värt att riskera att förlora en bra tjej för att man känner att man har lite hyss kvar i kroppen?

[Ponde]

+1 på denna. Barn skaffar man som sagt för att man vill, inte för att man måste...

Däremot så kanske du ska rannsaka dina egna funderingar.. Är det värt att riskera att förlora en bra tjej för att man känner att man har lite hyss kvar i kroppen?
Klart det är värt det. Det finns miljontals tjejer som är precis likadana, om inte bättre.

Är man inte helt säker så är det aldrig värt att skaffa unge, ungar är en stor belastning på ditt egna liv som många redan påpekat i tråden.

[NickeSthlm]

Klart det är värt det. Det finns miljontals tjejer som är precis likadana, om inte bättre.

Är man inte helt säker så är det aldrig värt att skaffa unge, ungar är en stor belastning på ditt egna liv som många redan påpekat i tråden.

Just därför han kanske ska fundera igenom saken på allvar. Tråkigt för honom om han ger beskedet att han inte vill ha barn nu utan att verkligen tänkt igenom saken och kommer på att han faktiskt vill ha barn först när tjejen gått vidare..

Är inte direkt något unikt att folk inte riktigt vet om de är redo för barn eller ej. Många gånger för att de faktiskt inte tänkt på saken ordentligt..

[mycketbrännvin]

Oh no! CRAP! Nej nej nej nej nej nej nej gör det inte om du tvivlar. Gör det inte för att hon vill. Man är två om att skaffa barn.

Som en känd pokerspelare sa: -In doubt you should fold.

Jag sade för typ 2 år sen att innan 25 är ok för mig. Sen kan man undra ifall det är värt att vänta för att jag skall få dricka bärs och träna under helgerna istället för att byta blöjjor.

[mycketbrännvin]

Har inte ungar och förstår inte hetsen kring att "måsta" skaffa fru och barn (press från samhället alltså, att följa normen).

Man blir som förankrad i 18-20 år, ännu värre om barnet får någon allvarlig diagnos. Blöjbyten, ingen sömn, gnäll i tonårsåldern, suger pengarna från en, nej tack.

Finns inget behov av mig heller att skaffa unge, världen är överbefolkad sedan länge och dessutom vidrig.

SÅ har jag alltid tänkt, jag njuter av att få hänga med polare, supa och träna. Det funkar dock inte att leva min livsstil och ha ett förhållande. Vad händer när man är 35+? Kanske man funderar vart åren tagit vägen då alla andra har familjer och man själv sitter ensam. Jag tror trots allt att barn hör till livets djupare "lyckor" trots allt

[tntballe]

Den stora skillnaden är för min del ett ökat antal sjukdomar som stört, men annars är det inget som jag inte kunnat hantera. 2 små barn har inte hindrat mig från tung träning 6 dagar i veckan, och det på den tiden jag var ensamstående.
Folk överdriver allt för ofta om hur tungt eller jobbigt det är och det gäller inte bara barn.

[Ponde]

SÅ har jag alltid tänkt, jag njuter av att få hänga med polare, supa och träna. Det funkar dock inte att leva min livsstil och ha ett förhållande. Vad händer när man är 35+? Kanske man funderar vart åren tagit vägen då alla andra har familjer och man själv sitter ensam. Jag tror trots allt att barn hör till livets djupare "lyckor" trots allt

Ensam? Man kan inte ha fru/sambo om man inte har barn? :smash:
Klart att det finns kvinnor som inte vill ha barn/redan har egna barn som de tar hand om (så jag slipper ansvar ekonomiskt och tidsmässigt).

[Tricklew]

Ensam? Man kan inte ha fru/sambo om man inte har barn? :smash:
Klart att det finns kvinnor som inte vill ha barn/redan har egna barn som de tar hand om (så jag slipper ansvar ekonomiskt och tidsmässigt).

Du kan väll knappast räkna med att bo ihop med en tjej som har barn utan att det medkommer extra arbete?


Sent from my iPhone using Tapatalk - now Free (http://tapatalk.com/m/)

[130kg finsk sisu]

Den stora skillnaden är för min del ett ökat antal sjukdomar som stört, men annars är det inget som jag inte kunnat hantera. 2 små barn har inte hindrat mig från tung träning 6 dagar i veckan, och det på den tiden jag var ensamstående.
Folk överdriver allt för ofta om hur tungt eller jobbigt det är och det gäller inte bara barn.

JA dessa satans småsjukdomar som man haft de senaste 5 åren skulle man kunna vara utan.

OBS! Det är inte som att du har feber ofta. Har väl nuddat 37,0 någon gång under dessa 5 år. :)
Men det är för min del att man får dras med lätt halsont 1-2 gånger i månaden samt vara lite trött och kallsvettig.
Det är otroligt störande eftersom man inte vet om man skall träna eller inte.

[tntballe]

JA dessa satans småsjukdomar som man haft de senaste 5 åren skulle man kunna vara utan.

OBS! Det är inte som att du har feber ofta. Har väl nuddat 37,0 någon gång under dessa 5 år. :)
Men det är för min del att man får dras med lätt halsont 1-2 gånger i månaden samt vara lite trött och kallsvettig.
Det är otroligt störande eftersom man inte vet om man skall träna eller inte.

Precis så, inget större men man vet aldrig om det är ok att träna.

Skickat från min GT-I9300 med Tapatalk 4

[thomast]

Jag fick mitt första barn vid 25 och mitt andra vid 27, är 28 i dagsläget. Vi har ett stabilt förhållande och ekonomin är ok.

Barnen är fortfarande små och med den första hade vi en mjölkproteinallergi som upptäcktes sent och var ett rent helvete. Vi snackar om att gå runt och vagga ett barn nonstop nästan alla vakna timmar av dygnet. Trots sömnbrist och strålande ryggsmärtor av vaggandet (jag skämtar inte) har jag lyckats ta mig framåt i träningen. Det har dock varit väldigt tungt och jobbigt i perioder.

Vi byggde ett hemmagym (podie, powerrack, skivstång) i ett av våra sovrum strax innan den första kom. Det har varit en räddning för träningen. Jag kan inte se att jag skulle haft möjlighet att åka iväg till ett gym flera gånger i veckan, vecka ut och vecka in. Totalt har jag missat 3 pass med förlossningarna inkluderat, det känns helt okej.

Jag kan lägga in brasklappen att två barn är betydligt tyngre än ett. Alla de där stunderna då barn #1 sover/vilar/är frånvarande av någon anledning har du ingen som helst möjlighet att vila själv då du tar hand om ett annat barn. När vi skaffade barn nummer ett undrade vi vad vi gjort med all tid som barnlösa. När vi skaffade barn nummer två undrade vi vad vi hade gjort med all tid som enbarnsföräldrar...

http://s21.postimg.org/ee78vdlon/abs.jpg
Jag skulle inte byta bort min nuvarande situation mot alla pengar i världen. Även om jag hade haft möjlighet att flyga in Arnold med ett urval av fitnessflickor för privatträningslektioner varje dag i veckan.

[Ponde]

Jag fick mitt första barn vid 25 och mitt andra vid 27, är 28 i dagsläget. Vi har ett stabilt förhållande och ekonomin är ok.

Barnen är fortfarande små och med den första hade vi en mjölkproteinallergi som upptäcktes sent och var ett rent helvete. Vi snackar om att gå runt och vagga ett barn nonstop nästan alla vakna timmar av dygnet. Trots sömnbrist och strålande ryggsmärtor av vaggandet (jag skämtar inte) har jag lyckats ta mig framåt i träningen. Det har dock varit väldigt tungt och jobbigt i perioder.

Vi byggde ett hemmagym (podie, powerrack, skivstång) i ett av våra sovrum strax innan den första kom. Det har varit en räddning för träningen. Jag kan inte se att jag skulle haft möjlighet att åka iväg till ett gym flera gånger i veckan, vecka ut och vecka in. Totalt har jag missat 3 pass med förlossningarna inkluderat, det känns helt okej.

Jag kan lägga in brasklappen att två barn är betydligt tyngre än ett. Alla de där stunderna då barn #1 sover/vilar/är frånvarande av någon anledning har du ingen som helst möjlighet att vila själv då du tar hand om ett annat barn. När vi skaffade barn nummer ett undrade vi vad vi gjort med all tid som barnlösa. När vi skaffade barn nummer två undrade vi vad vi hade gjort med all tid som enbarnsföräldrar...

http://s21.postimg.org/ee78vdlon/abs.jpg
Jag skulle inte byta bort min nuvarande situation mot alla pengar i världen. Även om jag hade haft möjlighet att flyga in Arnold med ett urval av kvinnliga fitnessflickor för privatträningslektioner varje dag i veckan.

Every man has his price...:d

[Klein]

Det var inget dåligt påstående du drog fram ur röven där.

Det är inte draget ur röven. Det är ett faktum att testot sjunker när man blir far. Det ligger i sakens natur. Utan denna förändring skulle män vara usla fäder. Särskilt med tanke på att män med relativt högt testosteron är de som är mest sannolika att hamna i ett förhållande och få barn.

In species in which males care for young, testosterone (T) is often high during mating periods but then declines to allow for caregiving of resulting offspring. This model may apply to human males, but past human studies of T and fatherhood have been cross-sectional, making it unclear whether fatherhood suppresses T or if men with lower T are more likely to become fathers. Here, we use a large representative study in the Philippines (n = 624) to show that among single nonfathers at baseline (2005) (21.5 ± 0.3 y), men with high waking T were more likely to become partnered fathers by the time of follow-up 4.5 y later (P < 0.05). Men who became partnered fathers then experienced large declines in waking (median: −26%) and evening (median: −34%) T, which were significantly greater than declines in single nonfathers (P < 0.001). Consistent with the hypothesis that child interaction suppresses T, fathers reporting 3 h or more of daily childcare had lower T at follow-up compared with fathers not involved in care (P < 0.05). Using longitudinal data, these findings show that T and reproductive strategy have bidirectional relationships in human males, with high T predicting subsequent mating success but then declining rapidly after men become fathers. Our findings suggest that T mediates tradeoffs between mating and parenting in humans, as seen in other species in which fathers care for young. They also highlight one likely explanation for previously observed health disparities between partnered fathers and single men.

Lee T. Gettlera, Thomas W. McDadea, Alan B. Feranilc, and Christopher W. Kuzawa. Longitudinal evidence that fatherhood decreases testosterone in human males. PNAS September 12, 2011. (http://www.pnas.org/content/early/2011/09/02/1105403108.abstract)


Despite the well-documented benefits afforded the children of invested fathers in modern Western societies, some fathers choose not to invest in their children. Why do some men make this choice? Life History Theory offers an explanation for variation in parental investment by positing a trade-off between mating and parenting effort, which may explain some of the observed variance in human fathers’ parenting behavior. We tested this hypothesis by measuring aspects of reproductive biology related to mating effort, as well as paternal nurturing behavior and the brain activity related to it. Both plasma testosterone levels and testes volume were independently inversely correlated with paternal caregiving. In response to viewing pictures of one’s own child, activity in the ventral tegmental area—a key component of the mesolimbic dopamine reward and motivation system—predicted paternal caregiving and was negatively related to testes volume. Our results suggest that the biology of human males reflects a trade-off between mating effort and parenting effort, as indexed by testicular size and nurturing-related brain function, respectively.

Jennifer S. Mascaroa, Patrick D. Hacketta, and James K. Rillinga. Testicular volume is inversely correlated with nurturing-related brain activity in human fathers. PNAS September 9, 2013. (http://www.pnas.org/content/early/2013/09/04/1305579110)

[Gibbs]

Den största förändringen när vi fick barn var att jag har blivit betydligt mer målmedveten och diciplinerad. Vi fick ju iofs trillingar i kombination med att min frus kropp inte är i bästa skick, så första 18 månaderna var jag mer eller mindre själv med ungarna utan något större stöd från omgivningen. Den tiden av sömnbrist och intensivt arbete runt barnen har gett mig mer tid och närhet än de flesta pappor får uppleva i livet, och den mentala styrka det bygger har jag nytta av resten av livet.

Träningen fungerar faktiskt bättre än innan. Trots influensor, magsjuka, förkylningar och cancer har jag nog tränat bättre och mer kontinuerligt nu än innan barnen föddes. Dessutom har hag varit tvungen att strukturera, prioritera och planera träningen på ett sätt som ger färre kortsiktiga belöningar, men gör att jag håller i längden istället.

[Arne Persson]

JA dessa satans småsjukdomar som man haft de senaste 5 åren skulle man kunna vara utan.

OBS! Det är inte som att du har feber ofta. Har väl nuddat 37,0 någon gång under dessa 5 år. :)
Men det är för min del att man får dras med lätt halsont 1-2 gånger i månaden samt vara lite trött och kallsvettig.
Det är otroligt störande eftersom man inte vet om man skall träna eller inte.

Trots allt elände så sätts det världsrekord på världsrekord av HERRN.:d

[j0hanh]

har 3 barn, 2 månader, 2 år och 4 år. fick första när jag va 25. finns inte mycket tid över till att göra mycket man själv vil,l men tar mig iaf tid till 2 gympass i veckan. i övrigt så har jag inte ens orkat bry mig om att ringa någon kompis dom senaste 2 månaderna. skulle ändå aldrig vilja va utan våra barn och om ett par år så blir det lättare att kunna få mer tid till sina intressen igen

[Määng]

Innan man fick barn så undra jag vad fan man höll på med om dagarna, man hinner ju mer än vad man tror, sålänge man kan tänka sig att få sätta sig ned först när barnen somnat. ;)

Som svar på frågan är att livet förändras extremt mycket, till det bättre eller sämre? Ja, de flesta som får barn är lyckliga med det, det är mycket jobb, men det är alltid värt det. Men har man inte barn så vet man ju inte vad man går miste om liksom, eller hur "lugnt och skönt" ens liv är, eller t.o.m innehållslöst - egentligen? Att inte "gilla" barn appliceras inte på ens egna barn, andras barn är oftast snorungar, det tycker jag fortfarande, men självklart inte ens egna barn. :)

Behövde inte läsa tråden längre än hit för du fick med det mesta jag skulle ha skrivit.

[stahlberg]

Alla människor har väl olika perioder av sitt liv då de är fokuserade på olika saker.

Får man barn förändras livet på flera sätt. Som jag redan skrev har man en annan människa (eller flera andra, om man får flera barn) att ta ansvar för. Detta innebär att fokus måste flyttas från enbart det som gäller den egna personen till delvis - och i hög grad - det som gäller barnet/barnen.

Allt är inte en dans på rosor. Mycket kommer att vara besvärligt, ansträngande eller oroande. Men den som valt att skaffa barn anpassar sig ofta till det som är besvärligt, eftersom fokus har förändrats. Och då ser man positivt på sin nya situation.

Men den som inte är beredd på att ändra fokus, på att synen på vad som är viktigt ska förändras vet inte vad han eller hon ger sig in på. Och den som tycker att barnen inkräktar på ens personliga liv, begränsar det, är nog egentligen inte mogen att skaffa barn.

Jag tycker att man inte ska skaffa barn med tanke på framtiden. Om man vill "leva livet" ännu, men skaffar barn för att man 1) är rädd för att förlora sin flickvän och 2) funderar på vad som händer när man är 35+, undrar jag nog om man ska skaffa barn. Du får detta barn nu och inte när du är 35+, och då är det väl nu du ska vara beredd och villig att ändra livsstil. Annars kommer du att svära över barnen många gånger - och de kanske över dig, men den som sett till att de kommit till världen är ju du och inte de.

[stahlberg]

Ska ännu tillägga att om du skaffar barn för att hålla kvar sin flickvän så blir det mycket slitsamt för förhållandet, om hon tar hand om barnet medan du är ute och leker med dina kompisar. Då har hon två barn i huset, ett litet och ett vuxet, och det kommer knappast att göra förhållandet så mycket bättre.

[Slartibartfast]

Vad tror ni om detta? (studien nämndes i senaste Alex&Sigge pod)

having a child can have a pretty strong negative impact on a person's happiness, according to a new study published in the journal Demography. In fact, on average, the effect of a new baby on a person's life in the first year is devastatingly bad — worse than divorce, worse than unemployment and worse even than the death of a partner.

http://www.washingtonpost.com/news/to-your-health/wp/2015/08/11/the-most-depressing-statistic-imaginable-about-being-a-new-parent/

[4623]

Ser inte ut så på Facebook iaf.

[Dreas]

Vad tror ni om detta? (studien nämndes i senaste Alex&Sigge pod)

http://www.washingtonpost.com/news/to-your-health/wp/2015/08/11/the-most-depressing-statistic-imaginable-about-being-a-new-parent/Lyckan ökade innan barnet kom så fallhöjden blev längre.

Det var ju också ganska spretigt rörande fördelningen, vissa blev lyckligare.

Jag tror inte att ett barn gör dig olyckligare, men glädjen före kanske inte behålls efter.

[Paperbasket]

Kan bara utgå ifrån mig själv och min fru. Vi har en dotter på 10 månader. Underbaraste varelsen på denna jord. MEN helvete va det är påfrestande på förhållandet.

Jag har aldrig varit så trött och grinig i hela mitt liv. Har för mig jag läst att första året av barnets år är som mest krävande på förhållandet.

[Klein]

Vad tror ni om detta? (studien nämndes i senaste Alex&Sigge pod)



http://www.washingtonpost.com/news/to-your-health/wp/2015/08/11/the-most-depressing-statistic-imaginable-about-being-a-new-parent/

Det är väldigt svårt att bara vara två vuxna och ett litet barn. Det krävs nog en hel stam för att göra det hela hanterbart. Så det är samhället det är fel på. Inte människorna.

[Asdf]

Hoj! Ni som har barn/bebisar, hur ändras ert liv? Finns det tid till träning osv? I vilken ålder fick ni och tror ni man "går miste" om mycket ifall man i ung ålder (23-24) skaffar barn eller växer man automatiskt upp och blir vuxen när man blir förälder?

Fick du äntligen till det med kvinnorna? :)

[pragmatist]

Jag tror många är oförberedda på vilken dramatisk omställning det är att få barn. Första året är en skärseld, helt klart, framför allt om man har ett barn med diverse sjukdomar. Man kan dock notera att väldigt många väljer att skaffa fler barn, så uppenbarligen tycker de att det är värt besväret.

[dluddeckens]

Sen är festa på krogen, resa och "leva" på det sättet rätt överreklamerat. Alkohol kan man konsumera ändå, det är ett steg till att bli man att kunna supa utan att ha roligt.

Det där är så jävla sant :D

[timoat]

Jag är extremt tacksam och lyckliga att jag inte har barn, husdjur eller fru i den ordningen. EXTREMT. Det lila jag vill umgås med ungar kan jag göra via syrran eller brorsans, eller klappa någon annan stackars sates djur ett tag, sen lämna tillbaka. Underbart att jag kan göra precis exakt vad jag själv vill 24 timmar om dygnet. Inga förpliktelser annat än till mig själv.

[Bailah]

Vad tror ni om detta? (studien nämndes i senaste Alex&Sigge pod)



http://www.washingtonpost.com/news/to-your-health/wp/2015/08/11/the-most-depressing-statistic-imaginable-about-being-a-new-parent/

Så är det definitivt inte för mig. Visst träningen och sömnen tar stryk. Men när man kommer hem efter jobb el random skitdag så är allt glömt när jag ser min lilla prinsessa sova. Jag har definitivt blivit lyckligare. Men ja klart det har sina tuffa tider. Men overall nej, mycket gladare än förr.

[shut teh face]

Så är det definitivt inte för mig. Visst träningen och sömnen tar stryk. Men när man kommer hem efter jobb el random skitdag så är allt glömt när jag ser min lilla prinsessa sova. Jag har definitivt blivit lyckligare. Men ja klart det har sina tuffa tider. Men overall nej, mycket gladare än förr.
Klart du är lycklig om du kommer hem och ungen sover. Testa komma hem och sätta igång och diska, laga mat, sen natta barnen ;)

Vi har fått två barn nu och det rasslade bara till ganska fort.

För mig personligen är första året jobbigt, jag har svårt att få en anknytning till en bebis som skriker och inte fattar något, men sen är det bra

[Slartibartfast]

Ser inte ut så på Facebook iaf.

Jag tycker det är uppfriskande med dylika undersökningar, som visar att livet som småbarnsförälder inte alltid är en facebookfeed.

Att man inte är onormal om man är nybliven förälder och hatar livet. Det verkar vara ganska vanligt. Sen är det ju väldigt tabu att säga att man är olycklig i sin småfamilj.

[Raschmus]

Det finns tid till familj, träning, hus, firma, djur och allt annat man sysslar med i livet.

När ungarna är riktigt små kan man bli lite asocial och livet förutom det viktigaste tar en rejäl paus på ett par år men visst finns det plats till det mesta, det förutsätter dock att man sammarbetar och tränar på lite udda tider på dygnet.

Jag blev far när jag var 21 år och har inte ångrat det en sekund. Nu är grabben 16 och vi har ett riktigt bra kompisförhållande men med klara gränser.

*Applåder*

[timoat]

Jag tänker alltid att folk, speciellt yngre föräldrar bara intalar sig att de är lyckliga eftersom det är en situation de omöjligen kan ta sig ur ändå så det är bara att gilla läget. Men så är det nog förstås inte.:d

[Minimjölk]

Ja, första året är sällan en riktig höjdare, visst finns topparna där men även en väldig massa jobb och utebliven sömn. När barnen växer upp däremot och man mer umgås än tar hand om dem så blir det riktigt kul. Dynamiken i en familj blir mycket större än om man bara är två. Eftersom alla är både lika på något sätt men olika på något annat hittar man med större sannolikhet någon som delar dina intressen än om du bara gör allt med din partner.

Självklart skall man inte skaffa barn som ersättning till vänner men likväl är det trevligt att man får en ny bästis som förhoppningsvis kommer finnas där hela livet.

Samtidigt så är att skaffa barn det största man gör i livet och det är upp till var och en att ta ett aktivt beslut i frågan. Man skall inte skaffa barn bara för att man får påtryckningar från partner, familj,vänner och samhälle utan man måste känna för det själv. Alla behöver inte skaffa barn så ni som avstår kan rakryggat stå på er.

[timoat]

khebZ7uFRds?t=1m47s

1.47 och nån minut framåt.

[Minimjölk]

Jag tänker alltid att folk, speciellt yngre föräldrar bara intalar sig att de är lyckliga eftersom det är en situation de omöjligen kan ta sig ur ändå så det är bara att gilla läget. Men så är det nog förstås inte.:d

Ja, det finns ju en hel del forskning som visar att människor gärna intalar sig att allt är bra och att de är lyckliga och mår bra när de hamnat i en situation som de egentligen inte uppskattar men inte heller kan ta sig ur på ett enkelt sätt. En sorts försvarsmekanism helt enkelt.

Som med allting annat finns det för- och nackdelar med att bli förälder. Långa och betydande listor på båda sidor dessutom så därför bör man noga väga igenom sitt val.

Man kan ju även vända på det och säga att de som ännu inte har barn eller aktivt säger att de aldrig skall skaffa kan göra en motsvarande lista fast då inverterad. Eftersom att vilja yngla av sig fortfarande är normen så kommer man som barnlös i vissa situationer i samhället att ha vissa nackdelar.

Framför allt tänker jag då på den biten som en familj normalt står för med kärlek, trygghet, sällskap och närhet. Visst kan man finna detta även utan barn men vet man med sig att man lider av att vara ensam så kan nog en familj vara ett bra alternativ då detta automatiskt även leder till att du kommer i kontakt med en massa olika människor genom barnens uppväxt.

Att skaffa barn innebär mer än att man bara skall uppfostra en ny världsmedborgare. Det blir för de allra flesta en förändring i den egna livsstilen och något som kommer ta tid och energi i anspråk. Det kjommer leda till både glädje och sorg.

Det är lite som när man funderar över att skaffa en ny häftig pryl, man har en vag bild över hur det kommer kännas när man har den, man läser på innan och väl när man har den så inser man att det upplevs rätt annorlunda då man plötsligt inser att prylen öppnar upp vissa möjligheter men även kräver en hel del mer (underhåll och kärlek) av dig än du först anat.

Vill man komma så enkelt och problemfritt undan som möjligt i livet skall man undvika att skaffa familj och prylar då båda ökar på komplexiteten men även för de flesta bidrar starkt till deras välmående.

[timoat]

Ja, det finns ju en hel del forskning som visar att människor gärna intalar sig att allt är bra och att de är lyckliga och mår bra när de hamnat i en situation som de egentligen inte uppskattar men inte heller kan ta sig ur på ett enkelt sätt. En sorts försvarsmekanism helt enkelt.

Som med allting annat finns det för- och nackdelar med att bli förälder. Långa och betydande listor på båda sidor dessutom så därför bör man noga väga igenom sitt val.

Man kan ju även vända på det och säga att de som ännu inte har barn eller aktivt säger att de aldrig skall skaffa kan göra en motsvarande lista fast då inverterad. Eftersom att vilja yngla av sig fortfarande är normen så kommer man som barnlös i vissa situationer i samhället att ha vissa nackdelar.

Framför allt tänker jag då på den biten som en familj normalt står för med kärlek, trygghet, sällskap och närhet. Visst kan man finna detta även utan barn men vet man med sig att man lider av att vara ensam så kan nog en familj vara ett bra alternativ då detta automatiskt även leder till att du kommer i kontakt med en massa olika människor genom barnens uppväxt.

Att skaffa barn innebär mer än att man bara skall uppfostra en ny världsmedborgare. Det blir för de allra flesta en förändring i den egna livsstilen och något som kommer ta tid och energi i anspråk. Det kjommer leda till både glädje och sorg.

Det är lite som när man funderar över att skaffa en ny häftig pryl, man har en vag bild över hur det kommer kännas när man har den, man läser på innan och väl när man har den så inser man att det upplevs rätt annorlunda då man plötsligt inser att prylen öppnar upp vissa möjligheter men även kräver en hel del mer (underhåll och kärlek) av dig än du först anat.

Vill man komma så enkelt och problemfritt undan som möjligt i livet skall man undvika att skaffa familj och prylar då båda ökar på komplexiteten men även för de flesta bidrar starkt till deras välmående.

Bra sagt!

[Bailah]

Klart du är lycklig om du kommer hem och ungen sover. Testa komma hem och sätta igång och diska, laga mat, sen natta barnen ;)

Vi har fått två barn nu och det rasslade bara till ganska fort.

För mig personligen är första året jobbigt, jag har svårt att få en anknytning till en bebis som skriker och inte fattar något, men sen är det bra

Jo det e klart, men har ju sådana dagar också. Värst för mig är sömnbrist men det är mitt eget fel. Kan lägga mig tidigare. Skriker hon så skriker hon. Har jag kollat allt, blöja mat osv så går jag bara runt med henne tills allt är bra.

Men klart, hon är 2 månader. Inte så mycket erfarenhet!