Visa fullständig version : En fundering angående svenskar
Folk kan prata om sin löpning, hockeyträning, kläder,barn eller vad nu deras intresse är. Men när det kommer till just Styrketräningen, man pratar om sina ökningar, att det går bra etc, då stör sig folk och man skryter verkar det som. Men om någon säger att jag spelade match igår, gick skitbra, orkade springa hur mycket som helst. Eller jag fick det där jobbet som 100st sökte, fan vad glad jag är. Då är det oki. Eller att man pratar om att man mår dåligt, sina psykiska problem etc, det är oki. Men just när det kommer till gymmande så skryter man bara om man pratar om att man blivit starkare, klarat den vikten tex,för då är man en gymtönt som tror att man är något. Rörig text, men ni fattar. Märkt det här fenomenet allt för mycket nu för att det ska vara en slump.
Igår fick jag tex en kommentar på jobbet att jag kanske borde ta hand om mitt barn och familj istället för att träna så mycket. 1 Timme om dagen är inte så farligt sa jag, hon tyckte att jag tänker för mycket på mig själv. Grejen är att personen känner knappt mig och har inte en aning om mitt liv och vad jag gör, förutom att jag just går på gymmet.
Vart så stäld så nu i efterhand skulle jag bett henne dra åt helvete och sköta sitt eget, att hon hävde ur sig kommentaren beror på att jag snackade med en annan om PT utbildning.
Då måste du för helvete ge respons till henne också. Våga besvara en utmaning.
Problemet är inte bara att Jantelagen genomsyrar vår kultur -- vilket får folk att utmana andras bedrifter -- utan också att man inte vågar stå upp för sig själv när man får negativ feedback. Jag tycker inte heller du i framtiden ska bete dig som en olycklig älskare och ge henne onda ögat. Prata med henne och förklara dig.
Då måste du för helvete ge respons till henne också. Våga besvara en utmaning.
Problemet är inte bara att Jantelagen genomsyrar vår kultur -- vilket får folk att utmana andras bedrifter -- utan också att man inte vågar stå upp för sig själv när man får negativ feedback.
Jo det skulel jag ju ha gjort men jag är sån att jag blir förbanand efter, när jag funderat lite.
Det är inte bara henne och det gäller inte bara mig, även andra jag vet som tränar mycket på gymmet. Folk kan tex lägga upp sina bilder på facebook där dom sitter i sin nya bil eller båt. Tjejer putar med munnen, samma pose på 100 bilder. Lägger man ut 1 bild där man kanske inte har tshirt på sig och råkar ara en sån som tränar, det är inte oki :). Men är man fet, då är det lugnt
Baskagge
2012-09-01, 19:53
Jag brukar undvika att prata med folk om träning och framför allt om hur mycket jag tränar eftersom det enligt folk som inte tränar själva är sjukt att träna varje dag. Dessutom är jag inte intresserad av att höra deras åsikter eller tankar kring träning. Det är sjukt att träna 1-2 timmar per dag, men att sitta i soffan och glo på tv fem timmar per dag är fullt normalt.
Om det är enstaka personer som ger den responsen så har man några val. Antingen så fångar man dem helt enkelt, genom att påpeka om Jantelagen, eller så gnabbas man tillbaka.
"Du! Jag såg några av dina hundratals bilder. Nummer 67 var nog bäst. Jag menar, den såg inte exakt ut som alla andra."
Man blir lätt förvånad över hur lätt människor ger med sig, när man väl står upp mot deras utmaning.
Bara avundsjuka, alla kan springa eller spela sport men få kan lyfta "those heavy ass weights" ;)
Bara avundsjuka, alla kan springa eller spela sport men få kan lyfta "those heavy ass weights" ;)
Avundsjuka eller mindervärdeskomplex, och det är inte ett svenskt fenomen, det är ett världsfenomen.. :)
Det här fenomenet är så vanligt att det nog får betraktas som allmänmänskligt. Specifikt svenskt är det definitivt inte (möjligen är det svenska att skylla allt på att man/vi/de är just svenskar).
Angående tjejer som lägger upp 100 duckfacebilder så är det ju inte direkt som att de hyllas för det, varken privat (refereras frekvent till som pinsamt och uppmärksamhetssökande, ffa bakom ryggen på personen) eller i den offentliga debatten, så den jämförelsen var väl inte riktigt så lysande.
Angående respons så är man aldrig skyldig att förklara sig, vilket man kan markera. Däremot kommer ett vredesutbrott komplett med hulkförvandling mest att få dig att framstå som en obalanserad idiot. En markering till den som förtjänar det, men en behärskad. Kan du behålla lugn och artighet kommer du dessutom att plocka poäng hos eventuella omkringstående på ett helt annat sätt än om du börjar rasa. Att be folk fara åt helvete är t.ex. inte den bästa första reaktionen.
Det är väl ansvarsfullt att du som förälder lever sunt så att dina barn kan ta efter dig när de växer upp.
Att enbart vara hemma och inaktiv tycker jag inte är att vara en förebild för sina barn. Det är viktigt att vara regelbundet aktiv och barn gör som vuxna gör, inte som de säger.
Rikard Jansson
2012-09-01, 20:18
Att be folk fara åt helvete är t.ex. inte den bästa första reaktionen.
Förutsatt att det inte är en väldigt speciell sorts människa man har att göra med som är;
-vrång
-envis
-konflikträdd
-korkad
-bitter
Då är det nog den bästa första reaktionen :)
Min bror tex, han var underviktig, vägde 57kg på 182 cm. Fick höra både den ena och andra kommentaren. Tränat med mig nu och gått upp 20kg på 2 år. Ingen säger ett skit, samma personer kan inte ens ge beröm och säga bra gjort. Bara på fyllan har jag märkt att folk kan göra det :)
När någon som inte känner mig börjar tala om för mig att jag ska ta hand om mitt barn istället, jag förklarar att jag gör nog mer med mitt barn än många andra pappor, varav jag får kommentaren, så vad gör du med dit barn då. Jag förklarar och hon forsätter argumentera Då kan man fan be en person hålla igen käften. Har hon inget med att göra
Stefan J
2012-09-01, 20:24
Folk kan prata om sin löpning, hockeyträning, kläder,barn eller vad nu deras intresse är. Men när det kommer till just Styrketräningen, man pratar om sina ökningar, att det går bra etc, då stör sig folk och man skryter verkar det som. Men om någon säger att jag spelade match igår, gick skitbra, orkade springa hur mycket som helst. Eller jag fick det där jobbet som 100st sökte, fan vad glad jag är. Då är det oki. Eller att man pratar om att man mår dåligt, sina psykiska problem etc, det är oki. Men just när det kommer till gymmande så skryter man bara om man pratar om att man blivit starkare, klarat den vikten tex,för då är man en gymtönt som tror att man är något. Rörig text, men ni fattar. Märkt det här fenomenet allt för mycket nu för att det ska vara en slump.
Igår fick jag tex en kommentar på jobbet att jag kanske borde ta hand om mitt barn och familj istället för att träna så mycket. 1 Timme om dagen är inte så farligt sa jag, hon tyckte att jag tänker för mycket på mig själv. Grejen är att personen känner knappt mig och har inte en aning om mitt liv och vad jag gör, förutom att jag just går på gymmet.
Har hon själv barn och är slapp, fet, ful, otränad och är så massiv att det blir tidvatten i din kaffekopp när hon är i samma rum som du?
Om ja på minst 2 av ovanstående alternativ så säger det sig självt varför hon irriterar sig på att du klarar av att hålla dig i form.
Sånt här gör mig så jävla lack att jag inte ens kan uttrycka det i ord..
Så satans less på all avundsjuka i ALLA dess former. Kan folk för en _JÄVLA_ gångs skull GLÄDJAS åt att någon annan sysslar med något som gör att den personen mår bra. Det är ju det hela livet handlar om - att leva.
Fyfan :furious:
Har hon själv barn och är slapp, fet, ful, otränad och är så massiv att det blir tidvatten i din kaffekopp när hon är i samma rum som du?
Om ja på minst 2 av ovanstående alternativ så säger det sig självt varför hon irriterar sig på att du klarar av att hålla dig i form.
Både hon och hennes man har försökt gå ner i vikt och börjat träna hårt flera gånger, pulver dieter och allt vad det är. När jag började igen att styrketräna ville han att vi skulle träna ihop, han började överdriva vikterna eftersom jag ökade så fort i början och han klarade inte av att vara svagare, slutade med att det aldrig vart något pass ( kunde inte fortsätta överdriva för det vart för öppenbart) och han " skadade" sig i axel och la ner styrketräningen (detta var 4 år sedan) och började springa istället, som oxå varade ett tag. Jag har fortsatt och ökat hela tiden. Om det har med saken att göra vet jag inte. Men varför skulle hon bry sig om det :)
Men nu handlade det inte bara om just vad hon sa utan allmänt. Kan sägas att hon har en son som har 2 små barn och han ligger ute jobb hela veckorna :)
Eddie Vedder
2012-09-01, 20:30
Jag har aldrig varit med om det. Men jag brukar ju överhuvudtaget inte göra mig till offer heller.
Gabriel Forslund
2012-09-01, 20:31
Folk kan prata om sin löpning, hockeyträning, kläder,barn eller vad nu deras intresse är. Men när det kommer till just Styrketräningen, man pratar om sina ökningar, att det går bra etc, då stör sig folk och man skryter verkar det som. Men om någon säger att jag spelade match igår, gick skitbra, orkade springa hur mycket som helst. Eller jag fick det där jobbet som 100st sökte, fan vad glad jag är. Då är det oki. Eller att man pratar om att man mår dåligt, sina psykiska problem etc, det är oki. Men just när det kommer till gymmande så skryter man bara om man pratar om att man blivit starkare, klarat den vikten tex,för då är man en gymtönt som tror att man är något. Rörig text, men ni fattar. Märkt det här fenomenet allt för mycket nu för att det ska vara en slump.
Igår fick jag tex en kommentar på jobbet att jag kanske borde ta hand om mitt barn och familj istället för att träna så mycket. 1 Timme om dagen är inte så farligt sa jag, hon tyckte att jag tänker för mycket på mig själv. Grejen är att personen känner knappt mig och har inte en aning om mitt liv och vad jag gör, förutom att jag just går på gymmet.
Har du något behov av att hävda dig och få dig själv att framstå som någon typ av alfa-hane på jobbet när du skryter om vad du kan lyfta i bänkpress?
Folk lägger upp sina filmer på FB där dom åker i sina nya båtar, skit häftigt tycker folk, eller vad det nu är för film. Jag var nöjd med 15 reps på 120 i bänk, slängde upp den. Inte en kommentar förutom från dom närmaste :). Det enda man får höra är snack om att man är dopad, tar olika saker. Man får höra från någon som hört från någon etc :)
Har du något behov av att hävda dig och få dig själv att framstå som någon typ av alfa-hane på jobbet när du skryter om vad du kan lyfta i bänkpress?
Jag pratade med en arbetskollega om att jag funderade på PT utbildning, vi snackade lite allmänt. Hon var inte ens med i konversationen. Pratar bara träning på jobbet med dom närmaste, men det är bara allmänt prat, folk undrar hur jag gör och vill att jag ska hjälpa dom etc
Jag har aldrig varit med om det. Men jag brukar ju överhuvudtaget inte göra mig till offer heller.
Det behöver man inte, är man hyfsat stark, ser hyfsat stor ut blir man oftast ett offer utan att man gör något. Om så bakom ryggen
Folk är väldigt aviga till styrketräning som går bortom den sedvanliga, dvs, gå på ett flashigt gym med silverhantlar och femtontusen olika kurser med flingpaketscertifikat PTs.
Men eftersom du som tränar lite vettigt får resultat, vilket dessa tröga individer INTE får trots år av motvilliga perioder där man släpar sig till gymmet resulterar det i dessa reaktioner.
Eftersom det kräver minsta lilla ansträngning, du rubbar hennes lilla slappa, feta, otränade tillvaro som endast aktiveras av en 15 min lång promenad efter kaffe & fika på söndagen.
Stefan J
2012-09-01, 20:44
Både hon och hennes man har försökt gå ner i vikt och börjat träna hårt flera gånger, pulver dieter och allt vad det är. När jag började igen att styrketräna ville han att vi skulle träna ihop, han började överdriva vikterna eftersom jag ökade så fort i början och han klarade inte av att vara svagare, slutade med att det aldrig vart något pass ( kunde inte fortsätta överdriva för det vart för öppenbart) och han " skadade" sig i axel och la ner styrketräningen (detta var 4 år sedan) och började springa istället, som oxå varade ett tag. Jag har fortsatt och ökat hela tiden. Om det har med saken att göra vet jag inte. Men varför skulle hon bry sig om det :)
Men nu handlade det inte bara om just vad hon sa utan allmänt. Kan sägas att hon har en son som har 2 små barn och han ligger ute jobb hela veckorna :)
Ja där har vi det :)
Barn tidigt, påföljande kroppsligt förfall med övervikt, åstadkommit noll i livet (förutom en lyckad reproduktion och eventuellt tagit studenten) men har mage att ha åsikter om folk som vill mer än så. Snälla säg att hon röker också så har du uppfyllt alla mina fördomar på en och samma gång!
Eddie Vedder
2012-09-01, 20:44
Det behöver man inte, är man hyfsat stark, ser hyfsat stor ut blir man oftast ett offer utan att man gör något. Om så bakom ryggen
Det är just det där som är att göra sig till ett offer. Inget fel i det, om man nu gillar att slösa energi på det. :)
Det här fenomenet är så vanligt att det nog får betraktas som allmänmänskligt. Specifikt svenskt är det definitivt inte (möjligen är det svenska att skylla allt på att man/vi/de är just svenskar).
Angående tjejer som lägger upp 100 duckfacebilder så är det ju inte direkt som att de hyllas för det, varken privat (refereras frekvent till som pinsamt och uppmärksamhetssökande, ffa bakom ryggen på personen) eller i den offentliga debatten, så den jämförelsen var väl inte riktigt så lysande.
Angående respons så är man aldrig skyldig att förklara sig, vilket man kan markera. Däremot kommer ett vredesutbrott komplett med hulkförvandling mest att få dig att framstå som en obalanserad idiot. En markering till den som förtjänar det, men en behärskad. Kan du behålla lugn och artighet kommer du dessutom att plocka poäng hos eventuella omkringstående på ett helt annat sätt än om du börjar rasa. Att be folk fara åt helvete är t.ex. inte den bästa första reaktionen.
Nu är inte min observation någon slags jordlig konsensus; men jag vill säga att detta inte förekommer i närheten lika ofta i USA. Det blir ett svenskt fenomen när man tar emot dessa onödiga kommentarer, inte besvarar det på något sätt, och sen bearbetar bort irritationen i sitt eget huvud eller genom att gnälla för bekanta.
Rikard Jansson
2012-09-01, 20:53
Det är just det där som är att göra sig till ett offer. Inget fel i det, om man nu gillar att slösa energi på det. :)
Varför ska detta behöva innebära att man blir ett offer jämförelsevis med de andra sakerna, då? :)
Frågan du borde ställa dig är varför du inte vände henne över knät och smiskade henne som en liten sälunge.
Stefan J
2012-09-01, 21:03
Att bli anklagad för att inte ta tillräckligt hand om sitt barn är en mycket grov förolämpning och det blir inte mindre irriterande när det bara grundar sig i att kvinnan som sade det är bitter över att själv ha degenererats till ett paddogram. Nu är stunden förbi, men upprepas en liknande situation måste du förgöra henne. Sådana människor ska inte komma undan utan tryckas till verbalt, hårt och skoningslöst. Gärna med kvardröjande dåligt mående en kortare eller längre tid där hon känner sig direkt obekväm i din närhet. Jag blir förbannad över sånt här, känner själv hur pulsen stiger när jag sätter mig in i din situation. Hur vågar hon? :)
Jag har fått frågan om jag hinner med min son, om jag hinner NJUTA av livet, påpekanden om att jag duger som jag är, om jag så nyser så får jag höra - inte "prosit" utan "nu ska du INTE iväg och träna, det vet du!!" etc etc i all oändlighet och kunde inte bry mig mindre. Det är ju bara ett tecken på att personen inte fattat.
Tid på gymet är inte ett stort svart magiskt hål som slukar allt annat. Det är en helig timme som ger ork, lust o glädje dygnets övriga. Jag ser inte på tv, går inte ut och festar, sitter sällan och nöter soffor på fik. Och jag skiter i när folk gör sånt, eller va sjutton det är folk gör. För vi har det ju rätt bra, vi tränande människor! Kommer leva gladare, längre liv, trist för dem som inte fattat men jag orkar faktiskt inte vara den som förklarar för dem som inte känner som jag. :)
Det är just det där som är att göra sig till ett offer. Inget fel i det, om man nu gillar att slösa energi på det. :)
Man gör inte sig till ett offer för att man tränar och får resultat. Vad pratar du om?
Det är just det där som är att göra sig till ett offer. Inget fel i det, om man nu gillar att slösa energi på det. :)
Det jag reagerade på var att hon började blanda in min son, skiter egentligen fullständigt vad folk tycker. Sitter tjejer på jobbet och snackar dagligen om deras jävla hästar dom sköter på morgonen och det är så roligt att rida. Ska jag börja säga åt dom att sluta löjla sig, göd dom förfan så det blir mer korv av skiten. Nej men du fattar. Det är som sagt bara något jag funderat på länge.
Frågan du borde ställa dig är varför du inte vände henne över knät och smiskade henne som en liten sälunge.
Borde tagit tag i henne och gjort några snabba stående militärpressar
Att bli anklagad för att inte ta tillräckligt hand om sitt barn är en mycket grov förolämpning och det blir inte mindre irriterande när det bara grundar sig i att kvinnan som sade det är bitter över att själv ha degenererats till ett paddogram. Nu är stunden förbi, men upprepas en liknande situation måste du förgöra henne. Sådana människor ska inte komma undan utan tryckas till verbalt, hårt och skoningslöst. Gärna med kvardröjande dåligt mående en kortare eller längre tid där hon känner sig direkt obekväm i din närhet. Jag blir förbannad över sånt här, känner själv hur pulsen stiger när jag sätter mig in i din situation. Hur vågar hon? :)
För mig är det lite lättare, 1a ggn ngn drog in mitt barn i det hela så svarade jag (sanningsenligt) att mitt bmi sjunkit från "morbid obecity"/svår fetma till normalt vilket innebär en ökad genomsnittslängd på 10 år. En gång fick jag dryg kommentar från en trist rökare och kunde inte låta bli att lägga till "Beklagar att du röker". Men tycker sånt tar mer energi än ger, enklast för mig är att inombords bara känna att jag vet ju vad jag gör så liksom, det får rinna av och så fortsätter jag vara glad och stark. *flex*
Att bli anklagad för att inte ta tillräckligt hand om sitt barn är en mycket grov förolämpning och det blir inte mindre irriterande när det bara grundar sig i att kvinnan som sade det är bitter över att själv ha degenererats till ett paddogram. Nu är stunden förbi, men upprepas en liknande situation måste du förgöra henne. Sådana människor ska inte komma undan utan tryckas till verbalt, hårt och skoningslöst. Gärna med kvardröjande dåligt mående en kortare eller längre tid där hon känner sig direkt obekväm i din närhet. Jag blir förbannad över sånt här, känner själv hur pulsen stiger när jag sätter mig in i din situation. Hur vågar hon? :)
Tror det kan vara så att hennes man spytt ur sig en hel del och hon retat sig oxå. Sen sa hon oxå att 1 timme om dagen bara, då blir man ju inte ens varm, ja hon tror ju att det är jätte bra att styrketräna och sen springa på bandet i 40 minuter. Hon sa åt mig att så där kan du inte hålla på du lär ju ha kondition oxå, förklarade att kondition har jag genom att jag spelat fotboll halva mitt liv, men det var färskvara sa hon, Javisst sa jag, men jag har endå en grundkonditon som jag byggt upp. Hon vet inte vad hon pratar om och endå försöker hon argumentera med mig.
På ett sätt känns det bra att jag inte brusade upp utan bara tog det med ro och en klackspark, hon ville säkert göra mig förbannad men lyckades inte vilket retar henne ännu mer :).
Borde tagit tag i henne och gjort några snabba stående militärpressar
Alltså: du vet att de är ute och cyklar, hur du då låter det nå in till dig såpass att du bryr dig är för mig lite av en gåta.. folk kommer alltid ha åsikter om allt, jämt och ständigt. Fråga dig själv vad du tycker, lev så, och du lär inte ångra nåt. :) Dina egna skyldigheter är just mot dina barn, känner du i själ och hjärta att du gör rätt för dem som investerar i din hälsa utan att det går ut över dem på något sätt? Ja, men då så. Lev väl! :)
Men visst, känns det bra släng ihop en "oneliner" och ta till den vid behov. Den kommer isf komma till användning, folk är som sagt ofta rätt dumma i huvudet. :P
Rikard Jansson
2012-09-01, 21:17
Har en kaxig vän, här är ett urval av svar jag har hört honom ge;
"Vadå varför? Så jag inte blir lika fet och äcklig som dig såklart!"
"Vad menar du med att jag inte får äta såhär som tränande? Det är ju du som ligger i soffan hela dagarna som inte kan äta pizza, det ser du väl själv."
"Alltså för fan, ta av dig tröjan då så ska du få se varför jag tränar."
Alltså, varför kan det inte bara varit så att kvinnan var på dåligt humör och tog ut det på första bästa person med en förolämpning riktad mot personens mest utstickande egenskap?
Jag ska nog göra en tråd om samhällets hat mot oss rödhåriga: Jag blir konstant utsatt för det... *rolleyes*
Det är väl inte så konstigt att nån som köpt ny flashig båt/bil får mycket kommentarer? I den kan man ju få åka med och då är det ju viktigt att påpeka att man är sugen genom att säga att den är fin.
Hur åker man med på 150kg i bänkpress?
Alltså: du vet att de är ute och cyklar, hur du då låter det nå in till dig såpass att du bryr dig är för mig lite av en gåta.. folk kommer alltid ha åsikter om allt, jämt och ständigt. Fråga dig själv vad du tycker, lev så, och du lär inte ångra nåt. :) Dina egna skyldigheter är just mot dina barn, känner du i själ och hjärta att du gör rätt för dem som investerar i din hälsa utan att det går ut över dem på något sätt? Ja, men då så. Lev väl! :)
Men visst, känns det bra släng ihop en "oneliner" och ta till den vid behov. Den kommer isf komma till användning, folk är som sagt ofta rätt dumma i huvudet. :P
Har som sagt funderat på det här i flera år, tänkt starta tråd förut. Men har inte blivit av. Helt ärligt så bryr jag mig inte på det sättet. Njuter då snarare ev hennes bitterhet :)
Har en kaxig vän, här är ett urval av svar jag har hört honom ge;
"Vadå varför? Så jag inte blir lika fet och äcklig som dig såklart!"
"Vad menar du med att jag inte får äta såhär som tränande? Det är ju du som ligger i soffan hela dagarna som inte kan äta pizza, det ser du väl själv."
"Alltså för fan, ta av dig tröjan då så ska du få se varför jag tränar."
Ja, förhoppningsvis lugnar han ner sig. Då kan han, förhoppningsvis, skrapa ihop vett nog att ge svar som inte är direkt förolämpande.
Rikard Jansson
2012-09-01, 21:21
Ja, förhoppningsvis lugnar han ner sig. Då kan han, förhoppningsvis, skrapa ihop vett nog att ge svar som inte är direkt förolämpande.
Det har ju givetvis varit på förolämpande frågor i stil med TS's "borde du inte ta hand om dina barn istället?"
Det är väl inte så konstigt att nån som köpt ny flashig båt/bil får mycket kommentarer? I den kan man ju få åka med och då är det ju viktigt att påpeka att man är sugen genom att säga att den är fin.
Hur åker man med på 150kg i bänkpress?
Tog som exempel, kan vara någon som hoppar med sin häst, knäpper kort på sina hästar i stallet. Du kan ta vad fan som helst, men just saker som är relaterade till styrka, då vill man hävda sig. Det kan inte bara vara så att man har det som intresse och inte alls tänker så. Ingen tänker om en som löper eller en som hoppar höjdhopp att han försöker skryta för att han kan springa så långt eller hoppa så högt. Han gör det bara sen skiter dom i det.
Fick oxå kommentaren att det inte är rätt att bara tänka på sig själv när man har barn och familj. Sen när jag nämnde det där med PT utbildningen till min kollega sa hon, hur ska du ha tid med det som snart ska få barn igen, nån måtta får det väl vara sa hon. Ska hon bestämma vad jag ska äta och när jag får skita oxå :D
Stefan J
2012-09-01, 21:28
För mig är det lite lättare, 1a ggn ngn drog in mitt barn i det hela så svarade jag (sanningsenligt) att mitt bmi sjunkit från "morbid obecity"/svår fetma till normalt vilket innebär en ökad genomsnittslängd på 10 år. En gång fick jag dryg kommentar från en trist rökare och kunde inte låta bli att lägga till "Beklagar att du röker". Men tycker sånt tar mer energi än ger, enklast för mig är att inombords bara känna att jag vet ju vad jag gör så liksom, det får rinna av och så fortsätter jag vara glad och stark. *flex*
Det är ju ett bra sätt att hantera det som du gör. Jag får dock ingen ro i själen om jag låter saker rinna av mig utan är mer för att skipa rättvisa. Dessutom upplever jag inte som du att vrede är något som stjäl energi utan tvärtom är det ett underbart rus att bli riktigt riktigt arg. Pulsen stiger, kroppen vaknar till liv, tankarna går fortare, jag smider planer och ränker (som är helt absurda och over the top) och jag kan bli riktigt verbal vilket jag inte är annars eftersom jag i normaltillståndet är rätt så likgiltig och tycker få saker är värda att diskutera. Nej jag älskar att bli arg. Det är synd att det händer så sällan. :)
Albatross
2012-09-01, 21:36
Du är en fin människa oavsett hur du upplever din uppenbara kränkning.
Alltså: du vet att de är ute och cyklar, hur du då låter det nå in till dig såpass att du bryr dig är för mig lite av en gåta.. folk kommer alltid ha åsikter om allt, jämt och ständigt. Fråga dig själv vad du tycker, lev så, och du lär inte ångra nåt. :) Dina egna skyldigheter är just mot dina barn, känner du i själ och hjärta att du gör rätt för dem som investerar i din hälsa utan att det går ut över dem på något sätt? Ja, men då så. Lev väl! :)
Men visst, känns det bra släng ihop en "oneliner" och ta till den vid behov. Den kommer isf komma till användning, folk är som sagt ofta rätt dumma i huvudet. :P
Det handlar om att inte låta sig bli trampad på och kräva att omgivningen tar ansvar för vad de säger. Att folk har åsikter jämt och ständigt får man stå ut med. Är de välmenta och respektfulla behöver man inte mer än rycka på axlarna åt det. Jag menar, om dina vänner tycker det vore bra om du åt mer grönsaker är det ju inget att uppröras över. En annan sak är det om kollegan kallar dig för en dålig morsa som försummar familjen för att du lägger ned tid på något du tycker är viktigt. Det är en förolämpning och går en bra bit över gränsen för vad de har rätt att lägga sig i.
Där är det dags att markera att det gått över gränsen och ställa personen till svars. Att försöka komma på kvicka one-liners kan bli lite larvigt, men jag tycker inte det är bra att låta det passera obemärkt. Sen om man behåller lugnet eller går Gordon Ramsay på dem är väl lite av en smaksak. Håller man inte på sådana gränser kommer man ständigt få stå ut med övertramp.
Du är en fin människa oavsett hur du upplever din uppenbara kränkning.
Det där med mitt barn var en kränkning ja och det skulle vem som helst tycka som är normal i skallen.
Nu är inte min observation någon slags jordlig konsensus; men jag vill säga att detta inte förekommer i närheten lika ofta i USA.
Jag håller med, men jag är mer böjd att se USA som undantaget än att se Sverige som undantaget. Inte för att jag heller sitter inne med facit.
Jag tycker inte att det är OK att ifrågasätta hur någon tar hand om sina barn som något slags random förolämpning (vi lämnar obvious fall för socialen och polisen utanför) och jag tycker absolut att man skall reagera om det händer. Däremot tror jag, på goda grunder, att man inte tjänar på att, som Yes uttryckte det, gå Gordon Ramsay. Det går utmärkt att ge svar på tal utan att vare sig börja skrika, svära, kasta ur sig första bästa förolämpning man kan komma på, hota folks husdjur, gå till handgripligheter eller göra den berömda "amendurå!" Man måste inte vara vitsig och komma med smarta oneliners, det räcker i de flesta fall att man ger personen backning på vad den faktiskt sagt: "Hörde jag rätt att du säger att jag inte kan ta hand om mina barn? Vad grundar du det på?" eller för den delen bara säger vad man tycker om beteendet: "Du det där var verkligen extremt oförskämt, vad menar du när du säger sådär?" De flesta över 14 kommer att krympa rätt mycket när de får i ansiktet att de är sjukt otrevliga, i synnerhet om det sker när någon annan hör på. Man "skipar" inte mer "rättvisa" för att man sänker sig till en idiots nivå; för att dra en plattityd så kommer en idiot att vinna på lång erfarenhet om man låter sig bli neddragen till deras nivå. Ingen vinner i längden på att bli känd som det labila offret som får utbrott i fikarummet. I de allra flesta fall skulle jag säga att man plockar fler poäng på att kunna hålla huvudet kallt i en laddad situation.
Sedan fattar jag ärligt talat inte hur man tänker när man använder antalet likes på Facebook som något slags objektiv mätmetod. Det går väl inte att komma längre ifrån. Hur många likes och kommentarer man får där på saker man skriver/lägger upp beror, skulle jag säga, helt och hållet på om man har en bekantskapskrets som tokfacebookar eller inte.
BelowAverage
2012-09-01, 23:45
Jag har aldrig varit med om det. Men jag brukar ju överhuvudtaget inte göra mig till offer heller.
Du tjatar väldigt mycket om offer.
Kände du verkligen att du behövde skriva det där?
OnT: Så är det inte ok att lägga ut bilder på sig själv på fb där man poserar om man är muskulös, i mångas ögon. Inte heller att gå barbröstad på stan, men det går an om man är spenslig. Det är jantelag. Kan inte säga att de påverkar mig så mycket för jag brukar inte göra sånt, men man måste vara både blind och döv om man inte märkt av sådana reaktioner hos andra.
Du tjatar väldigt mycket om offer.
Kände du verkligen att du behövde skriva det där?
Vad är problemet?
Jag håller inte helt med Tolkia. Det är absolut inte fel att höja rösten, dra näven i bordet och svära(kocken är för övrigt otroligt skicklig på att hantera konflikter). Att visa temperament och känslor är inte fel. Däremot är det inte heller en fråga om att "vinna" på nåt sätt, eller att framstå som häftig när man gör det(typ som i att leverera världens coolaste one-liner). Kort och gott handlar det om att inte låta folk pissa på en och ställa dem till svars för det om det händer. Ofta är det just en smaksak eller stilfråga, även om det finns vissa situationer då det ena är bättre än det andra.
Det handlar om att inte låta sig bli trampad på och kräva att omgivningen tar ansvar för vad de säger. Att folk har åsikter jämt och ständigt får man stå ut med. Är de välmenta och respektfulla behöver man inte mer än rycka på axlarna åt det. Jag menar, om dina vänner tycker det vore bra om du åt mer grönsaker är det ju inget att uppröras över. En annan sak är det om kollegan kallar dig för en dålig morsa som försummar familjen för att du lägger ned tid på något du tycker är viktigt. Det är en förolämpning och går en bra bit över gränsen för vad de har rätt att lägga sig i.
Där är det dags att markera att det gått över gränsen och ställa personen till svars. Att försöka komma på kvicka one-liners kan bli lite larvigt, men jag tycker inte det är bra att låta det passera obemärkt. Sen om man behåller lugnet eller går Gordon Ramsay på dem är väl lite av en smaksak. Håller man inte på sådana gränser kommer man ständigt få stå ut med övertramp.
..å andra sidan så är det ju ganska uppenbart att det inte är folk med normalbegåvning el inblick i ens liv som gett sådana kommentarer. Skulle någon jag umgås med, respekterar inflika något sådant skulle jag verkligen reagera, ta mig en funderare el kommentera.
Det är snarare ngt slags knasig slutledning som förekommit när kille vill få till dejt el ngt slags komplimang, el tjejkompis som iom sådan o liknande hjärnsläpp inte längre är ngn man ser som vän (läs förvirrat partyanimal). Att man format till sig måste i deras ögon (vet ej varför, kanske de missat koppling kost-fysisk status, själva jobbar sig blåa kutandes spåret o går på bodypump) betyda att man bor på gymet 24/7. Om man nobbar att dejta, så kanske (för att rädda sitt ansikte?) det ligger nära till hands att mena på att man är en stackars sate som inte kan njuta av livet.. o inte kan ta sig tid till att ge personen en chans; "ja då kan man ju börja undra hur man har tid att vara mamma el om man är helt sjukligt upptagen av sin träning". (Nej pucko, det kan man inte börja undra.. långsökt slutledning).
Hursomhelst: normala människor säger inte sånt, och skulle en normal människa som har inblick i ens liv säga det så skulle man såklart reagera. Antingen har man ju låtit sitt intresse skena och det är en kommentar av omtanke, el så har man missbedömt ngn. Vet inte vad det är, kan ha civilkurage annars, men när folk är FÖR pinsamma så orkar jag inte tydliggöra att de gjort bort sig mer än med en kort kommentar som inte kan misstolkas. För mig suger det energi och behöver all sådan själv istället för att uppfostra folk, ge mig in i ngn diskussion med en uppenbart puckad individ.
Att Tolkia gärna gör det ser jag däremot som ngt självklart, skulle inte förvåna mig om hon får en viss njutning i att påpeka andra deras fel o brister och trycka till lite sådär snusförnuftigt.. :D Man är väl inte kolos moraltant för intet! ;)
Att gå på Yes linje hade kanske varit fallet om jag haft mer testo, men är nog för såld på lakrits för att det ska bli fallet samt självgod nog att känna mig som en högst engagerad mor som inte försummar barn genom träning. :P
För mig ger det iaf en hint om att bry sig om en knasig människas åsikt om jag bemöter den med att diskutera det absurda i påståendet, när något är högst uppenbart så lägger jag hellre ner. Som sagt; skulle det gälla ngt det kan råda tvivel om så bemöter man ju, men inte sånt där man vet hur extremt personen cyklar.
BelowAverage
2012-09-02, 00:04
Vad är problemet?
"Jag har aldrig varit med om det. Men jag brukar ju överhuvudtaget inte göra mig till offer heller."
Jag tolkar det som en rätt arrogant avsnoppning. Det är inte första gången som Eddie avfärdar andras åsikter som simpel offermentalitet.
Men jag kanske misstolkade meningen och det han egentligen menade var att han inte fått negativ respons när han skyltat med sin ståtliga lekamen. Tycker fortfarande att offer-kommentaren är onödig, dock.
Visst handlar det om en uppenbart puckad individ som inte är värd någon direkt tid och energi. Vad som däremot är värt tid och energi är att upprätthålla sina personliga gränser, att inte låta någon trampa på en och det man värderar. Problemet är trots allt att det alltid kommer finnas puckade individer som gör sånt. Desto mindre man säger ifrån desto lättare blir det att trampa på en.
Det handlar inte bara om konsekvenserna när man står inför ett enskilt fall av puckad individ, utan om den generella attityden man håller mot sånt. En isolerad incident av pucko behöver inte vara så farligt, men puckot kan få för sig att komma tillbaka och med fel inställning kan det lämna dörren öppen för fler puckon.
Jag tolkar det som en rätt arrogant avsnoppning. Det är inte första gången som Eddie avfärdar andras åsikter som simpel offermentalitet.
Men jag kanske misstolkade meningen och det han egentligen menade var att han inte fått negativ respons när han skyltat med sin ståtliga lekamen. Tycker fortfarande att offer-kommentaren är onödig, dock.
Tja, han må göra det på ett drygt sätt, men jag tror du missförstår vad han menar om du uppfattar själva innehållet som drygt. Det är ju bara det att trådskaparen väljer att se sig själv som speciellt utsatt. Han kanske är det, han kanske inte är det, men hur som hellst gör han valet att se det som att svenskar i största allmänhet har något emot honom. Det finns folk som faktiskt är väldigt utsatta som har offermentalitet, det finns de som inte är så utsatta som har offermentalitet. I vilket fall blir man antagligen gladast av att undvika att se sig själv som ett offer. Det suger liksom rätt mycket energi ur en.
Med det sagt kan man ju såklart bli arg över händelsen, att säga att någon har offermentalitet är ju inte att avfärda händelsen som sådan, utan snarare är det ett sätt att säga att personen lägger för mycket vikt vid den.
OK, han hade en knäppskalle på jobbet, är det då ett tecken på att svenskar i största allmänhet ogillar folk som styrketränar? Snälla! TS, du, jag, eddie vedder och de flesta andra här på kollo måste ju fått betydligt fler positiva kommentarer om vår träning än negativa?
Eddie Vedder
2012-09-02, 08:05
Tycker fortfarande att offer-kommentaren är onödig, dock.
Varför då? Alla måste väl inte hålla med? Jag uppfattar allt det här whineandet från folk som just offermentalitet och inget annat. Man stöter på dryga enskilda individer och tjuter över att "svenskar gör si och så" eller att det är så synd om de stackars mobbade kroppsbyggarna. Men samma personer har inga problem att spy galla över andra, mindre perfekta, i första bästa tråd.
Jantelagen är fortfarande inte svensk, den är dansk.
Och för allt vi vet kan ju hon komma ifrån en familj där man spenderar väldigt mycket tid tillsammans och tycker att ta en timme för sig själv sådär är väldigt starkt?
Varför då? Alla måste väl inte hålla med? Jag uppfattar allt det här whineandet från folk som just offermentalitet och inget annat. Man stöter på dryga enskilda individer och tjuter över att "svenskar gör si och så" eller att det är så synd om de stackars mobbade kroppsbyggarna. Men samma personer har inga problem att spy galla över andra, mindre perfekta, i första bästa tråd.
Det är ett påstående med substans, inget jag hittar på, sen för att jag tar upp det bara för att jag funderat över det här ett tag gör väl inte mig till ett offer. Det är ett faktum att folk som är starka, relativt stora blir utsatta för mycket fördommar om man jämför med folk som håller på med andra idrotter eller vad det nu är. Du verkar vara rätt
bitter själv.
Det är ett faktum att folk som är starka, relativt stora blir utsatta för mycket fördommar om man jämför med folk som håller på med andra idrotter eller vad det nu är.Nja, jag tycker snarare att vältränade snygga människor som inte förhäver sig eller skryter om sin framgång får positiva kommentarer.
Men visst finns det avundsjuka människor. De är dock i minoritet och finns i hela världen, inte bara i Sverige.
Eddie Vedder
2012-09-02, 09:10
Det är ett påstående med substans, inget jag hittar på, sen för att jag tar upp det bara för att jag funderat över det här ett tag gör väl inte mig till ett offer. Det är ett faktum att folk som är starka, relativt stora blir utsatta för mycket fördommar om man jämför med folk som håller på med andra idrotter eller vad det nu är. Du verkar vara rätt
bitter själv.
Jag är inte det minsta bitter, jag håller bara inte med dig om du försöker göra det till en så stor och allomfattande grej mot just "stora och starka". Och visst finns fördomar om andra människor men det finns alltid fördomar om det man inte känner igen. Och det är inget som är exklusivt för stora och starka och inget exklusivt svenskt. Det är hela min poäng. Jag förstår därför inte varför det alltid ska göras till en "Svensson mot oss"-konstruktion när det handlar om enskilda störiga personer.
BelowAverage
2012-09-02, 09:52
Jag är inte det minsta bitter, jag håller bara inte med dig om du försöker göra det till en så stor och allomfattande grej mot just "stora och starka". Och visst finns fördomar om andra människor men det finns alltid fördomar om det man inte känner igen. Och det är inget som är exklusivt för stora och starka och inget exklusivt svenskt. Det är hela min poäng. Jag förstår därför inte varför det alltid ska göras till en "Svensson mot oss"-konstruktion när det handlar om enskilda störiga personer.
Utan att känna mig det minsta som ett offer känner jag att jag kan påpeka att aspirerande bodybuilders inte högaktas alls på samma sätt som sjukampare, snarare tvärtom.
TS observar detta och du börjar kalla honom för offer.
"allt det här whinandet".
Jag har inte koll på vad andra skrivit men det är inte särskilt rättvist av dig att lägga det på TS. Synd att så många spyr galla i första bästa tråd hördedu. :naughty:
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2026, Jelsoft Enterprises Ltd.