Visa fullständig version : ADD eller bara lättja?
Hur ska man skilja på dessa begrepp?
Den senaste tiden har jag börjat fundera på om jag bara är lat eller om jag har ADD:
Jag startar många projekt som aldrig avslutas.
Jag kan bli insnöad i någon dag för att sen tvärt aldrig ta upp det igen.
Jag kan inte plugga mer än 10 minuter i sträck utan att bli rastlös
.
Jag skjuter upp precis alla tråkiga måsten som att städa, ta bort disk och allt annat tråkigt. Jag gör det i allra sista stund.
Jag vill mycket men inget blir av det.
Känner mig ofta trött och seg.
På kvällen brukar jag alltid tänka att imorgon ska jag städa, men sen är jag så trött och orkar inte ta tag i det så jag skjuter bara på det.
Mitt fokus skiftar väldigt lätt och snabbt mellan saker
Jag vet att det är mycket snack kring ADD och att de flesta bara är lata. Om det nu är så att man skulle ha ADD skulle jag inte skylla på det och skulle förmodligen inte ta tabletter för det, är emot sådant och det skulle kännas fel/svagt att behöva ta tabletter för att klara av saker.
Någon som känner igen sig? Vem kontaktar man angående ADD? Fungerar concerta och liknande även för folk utan diagnos? ( Bara nyfiken)
luderlasse
2012-02-15, 22:03
Känner igen mej helt kan jag säga
Klart det inte bara är lättja, det är det nästan aldrig. Vissa människor är så strukturerade i sin natur att lättja för dom ÄR att ordna saker hela tiden. Andra människor är lite mer stökiga och måste anstränga sig mentalt för att hålla ordning och arbeta kontinuerligt. Och vissa är så ostrukturerade att de knappt lyckas med något, självförtroendet går ner och livet blir allmänt svårhanterat.
Men ja, jag känner igen mig, och ja, det kan vara allvarligt nog för att kallas ADD. Och ja, mediciner hjälper även de som inte har ADD. ADD-folk hjälps dock mer på så vis att lättnaden över att lyckas strukturera upp sitt liv i sig kan ge en boost till viljan att anstränga sig ytterligare.
Vilka du kontaktar beror säkert på var du bor, men kolla om det finns någon neuropsykiatrisk avdelning i ditt län, annars borde det finns någon sorts allmänpsykiatri. Du kan nog ringa dit och helt enkelt säga att du har problem och behöver hjälp. Håll inte inne med hur dåligt du faktiskt mår, det är också möjligt att du måste stå på dig lite, de kanske erbjuder dig annat än just neuropsykiatrisk utredning, men ska du såklart bara gå med på om det känns rätt. Hur som hellst, då får du kanske träffa någon som ber dig fylla i papper, och sen kanske du hamnar i en kö och får vänta flera år.
Lat är du nog inte i högre grad än normalt, att inte kunna koncentrera sig mer än 10 minuter på något krävande är undermåligt, och någon sorts förklaring till det förväntar man ju sig, om du inte mår dåligt och eller har ångest eller något i den stilen? Då kan ju koncentrationsförmågan också få sig en törn och man kan känna sig trött och seg etc.
Jag har en viss depressionsproblematik(inte någon jädra bokstavsdiagnos här inte) men känner igen mig nära nog alla punkter ändå. Värt att tänka på att besöka lämplig vårdinrättning för en differentialdiagnos.
Grejen med ADHD etc är väl att man haft dessa problem sedan tonåren eller ännu tidigare? Fråga dina päron kanske hur de ser på en ev. diagnos?
Jag kan ju koncentrera mig längre än 10 minuter om jag verkligen måste, men om jag studerar hemma så klarar jag inte det mer än 10-15 minuter, jag skjuter på allt, jag gör nästan aldrig något i ett svep utan delar upp det, speciellt på slutet brukar det slarvas.
grisbil3n
2012-02-15, 22:19
Jag med, 100% : )
Jag kan ju koncentrera mig längre än 10 minuter om jag verkligen måste, men om jag studerar hemma så klarar jag inte det mer än 10-15 minuter, jag skjuter på allt, jag gör nästan aldrig något i ett svep utan delar upp det, speciellt på slutet brukar det slarvas.
Om du studerar hemma och det är läsro där, så skall du klara av en trekvart(ganska opti, man behöver en del tid att komma in i det man läser och man skall vara på topp hela tiden så inte för länge) innan rast.
Om du studerar hemma och det är läsro där, så skall du klara av en trekvart(ganska opti, man behöver en del tid att komma in i det man läser och man skall vara på topp hela tiden så inte för länge) innan rast.
Har nog aldrig förutom enstaka gånger studerat över 30 minuter på en gång. Är det verkligen lätt att särskilja lättja och ADD?
Även om jag skulle få diagnos tror jag inte jag skulle vilja använda tabletter, har alltid varit emot det och det skulle kännas fel och som att man är psykiskt svag.
http://www.psychologytoday.com/
http://www.sciencedaily.com/news/mind_brain/psychology/
http://www.psychology.org/
Nu måste jag gå och sova.
Har nog aldrig förutom enstaka gånger studerat över 30 minuter på en gång. Är det verkligen lätt att särskilja lättja och ADD?
Nej, det är inte lätt, och kanske inte ens meningsfullt. Vad är lättja, vad är ADD? Ingen har nog några exakta svar, kaske är det samma sak, men beskrivna utifrån två olika synsätt. Den största frågan är ändå inte vad man har eller är, utan hur man bäst hanterar det.
Även om jag skulle få diagnos tror jag inte jag skulle vilja använda tabletter, har alltid varit emot det och det skulle kännas fel och som att man är psykiskt svag.
Så tänkte jag också förr, och det är trams. Undviker du mat för att din hunger bara är psykisk svaghet? Nej du, den främsta av psykiska svagheter är brist på pragmatiskt tänkande. Ingen kommer tacka dig för att du försöker vara tuff och välja en svårare väg i onödan.
Även om jag skulle få diagnos tror jag inte jag skulle vilja använda tabletter, har alltid varit emot det och det skulle kännas fel och som att man är psykiskt svag.
Då är det väl att gilla läget, eller ta alternativa vägar. *shrug*
Förändras dina problem ifall du får någon etikett på dem?
Då är det väl att gilla läget, eller ta alternativa vägar. *shrug*
Förändras dina problem ifall du får någon etikett på dem?
Nej gör det inte men om man får en diagnos känns det kanske som aha det är därför jag aldrig tar tag i saker och inte jag som är dålig. Inte för att man ska ge upp för att man får en diagnos såklart.
Loke: Medicinerar du med tabletter? Ingen kommer tacka en men det känns lite som att varför ska jag behöva ta tabletter om alla andra klarar det.
Greenlight
2012-02-16, 07:01
Hur ska man skilja på dessa begrepp?
Den senaste tiden har jag börjat fundera på om jag bara är lat eller om jag har ADD:
Jag startar många projekt som aldrig avslutas.
Jag kan bli insnöad i någon dag för att sen tvärt aldrig ta upp det igen.
Jag kan inte plugga mer än 10 minuter i sträck utan att bli rastlös
.
Jag skjuter upp precis alla tråkiga måsten som att städa, ta bort disk och allt annat tråkigt. Jag gör det i allra sista stund.
Jag vill mycket men inget blir av det.
Känner mig ofta trött och seg.
På kvällen brukar jag alltid tänka att imorgon ska jag städa, men sen är jag så trött och orkar inte ta tag i det så jag skjuter bara på det.
Mitt fokus skiftar väldigt lätt och snabbt mellan saker
Jag vet att det är mycket snack kring ADD och att de flesta bara är lata. Om det nu är så att man skulle ha ADD skulle jag inte skylla på det och skulle förmodligen inte ta tabletter för det, är emot sådant och det skulle kännas fel/svagt att behöva ta tabletter för att klara av saker.
Någon som känner igen sig? Vem kontaktar man angående ADD? Fungerar concerta och liknande även för folk utan diagnos? ( Bara nyfiken)
Hej Bengtan! det är inte omöjligt att du har add/adhd.
ett råd jag kan ge dig är att läsa lite på add/adhd-forum
tex. http://bokstavsfolk.ifokus.se/ - http://attention-riks.org/index.php - läs lite här med http://www.internetmedicin.se/dyn_main.asp?page=876
jag själv har add och asperger, och det har varit en stor lättnad för mig sen jag fick reda på detta förra året. har anpassat min vardag mer efter vad jag mår bra av och mår mycket bättre idag.
concerta/ritalin funkar inte på alla,, jag mådde bara skit av dom.
just nu äter jag ingen medicin mot min add.
vart man ska vända sig vet jag inte men prova att ringa psykiatrin och rådfråga dom i din stad.
hoppas du får den hjälp du behöver
Problemet med att själv diagnostisera olika mentala "störningar" är att dessa bokstavskombinationer/diagnoser är i grunden mänskliga drag men dessa drag är för dominerande i personens liv. Att självdiagnostisera blir lite ofta som att läsa horoskop, du hittar det du letar efter om du letar efter det, "aha, men de där kriterierna/händelserna stämmer ju in på mig/mitt liv". Det bästa är väl om man lider av sin psykiska hälsa eller psykiska oförmåga att kontakta psykvården för diagnos.
Bengtan, det kan inte bara vara så att du är tonåring?
Problemet med att själv diagnostisera olika mentala "störningar" är att dessa bokstavskombinationer/diagnoser är i grunden mänskliga drag men dessa drag är för dominerande i personens liv. Att självdiagnostisera blir lite ofta som att läsa horoskop, du hittar det du letar efter om du letar efter det, "aha, men de där kriterierna/händelserna stämmer ju in på mig/mitt liv". Det bästa är väl om man lider av sin psykiska hälsa eller psykiska oförmåga att kontakta psykvården för diagnos.
Bengtan, det kan inte bara vara så att du är tonåring?
Ja det är väl risken att det blir en självuppfyllande profetia. Jag har ADD så jag orkar inte göra det där, det är inte mitt fel utan ADDns så man slutar försöka.
Jag vet inte själv om jag är otroligt lat, bara saknar nog motivation eller om man har någon släng av ADD.
Jag är 20 nu. Hur många blir trötta i huvudet av att tänka logiskt t e x så snabbt som 1-3 matematiktal? Dock kan det lika gärna vara datorskärmen.
Gå till din huslekare och be om en remiss till en neuropsykiatrisk undersökning eller skriv en egenremiss.
Gå till din huslekare och be om en remiss till en neuropsykiatrisk undersökning eller skriv en egenremiss.
Jag är rädd att jag bara inbillar mig och skulle skämmas väldigt mycket då. Sen har jag varit där mycket med andra besvär (ej psykiska) så det känns som att läkaren tror att jag är en hypokondriker.
Hur kan dom vara säkra på att jag har ADD även med undersökning? Hur går den till?
Jag är rädd att jag bara inbillar mig och skulle skämmas väldigt mycket då. Sen har jag varit där mycket med andra besvär (ej psykiska) så det känns som att läkaren tror att jag är en hypokondriker.
Istället ber du Kolozzeum om råd. Listigt. Skriv nu en egenremiss. Eller gå till en annan läkare och be om den.
Hur kan dom vara säkra på att jag har ADD även med undersökning? Hur går den till?
Göteborg: 7-8 undersökningar, första fyller du i sju formulär med några sidor i varje, andra sitter du vid en dator och svarar på 400+ frågor. Resterande fem-sex vet jag inte.
Av intresse kan också vara följande tråd: http://www.kolozzeum.com/forum/showthread.php?t=142994
Doctor Snuggles
2012-03-25, 18:27
Det låter inte som du inbillar dig. Är det något du upplever som ett problem i livet, så ÄR det uppenbarligen något. Även om det inte vore inattentive ADHD, så skulle du säkert kunna få hjälp av t.ex KBT.
ALLA har vi styrkor och svagheter, så skäms inte för något.
Ett test, som kan ge dig en hum:
http://adhd-npf.com/wp-content/uploads/2009/01/18Q-ADHDTest.pdf
Det låter inte som du inbillar dig. Är det något du upplever som ett problem i livet, så ÄR det uppenbarligen något. Även om det inte vore inattentive ADHD, så skulle du säkert kunna få hjälp av t.ex KBT.
ALLA har vi styrkor och svagheter, så skäms inte för något.
Ett test, som kan ge dig en hum:
http://adhd-npf.com/wp-content/uploads/2009/01/18Q-ADHDTest.pdf
Gjorde testet lite snabbt, några frågor var svåra att svara på. Alla frågor förutom 2-4 stycken var inom de mörka områdena men många utan ADD kan väl få samma svar? Skulle inte säga att det påverkar mig särskilt mycket eftersom jag inte har något viktigt jag "måste" fixa. Jag har inget jobb, studier eller något annat som är livsviktigt att sköta.
Jag tenderar att slarva i slutet av uppgifter eller tråkiga arbeten eftersom jag vill bli klar och få slappna av är ett exempel.
Doctor Snuggles
2012-03-25, 20:52
"Lägg ihop värdena för del A. Om fyra eller fler kryss är markerade i de mörkt skuggade rutorna inom del A uppvisar patienten symtom som i hög grad överensstämmer med ADHD hos vuxna och motiverar vidare utredning"
Som sagt, detta är bara för att ge en hum. För att veta så måste en riktig utredning göras.
Uppenbarligen är det något slags problem, eftersom du tänkt på det. Att problemet inte har några praktiska konsekvenser just nu, är en annan sak. I framtiden kommer du ha jobb etc. Ironin är att många med add nog inte ens gör en utredning, för det är en av många grejer som de skjuter upp. ;)
Spartansk
2012-03-25, 21:07
Kan det vara så att du har en tendens att starta projekt som du egentligen inte vill slutföra? Det har jag, jag har t ex ett otal gånger börjat plugga saker jag egentligen inte har haft lust för att plugga, och bestämt mig för att bara genomlida kursen med ren viljestyrka. Då lyckas jag aldrig fullfölja. Om jag däremot får en fantastisk idé, t ex en jättebra teckningsidé, så är det mycket lättare för mig att tvinga mig igenom den jobbiga biten.
Kan det vara så att du har en tendens att starta projekt som du egentligen inte vill slutföra? Det har jag, jag har t ex ett otal gånger börjat plugga saker jag egentligen inte har haft lust för att plugga, och bestämt mig för att bara genomlida kursen med ren viljestyrka. Då lyckas jag aldrig fullfölja. Om jag däremot får en fantastisk idé, t ex en jättebra teckningsidé, så är det mycket lättare för mig att tvinga mig igenom den jobbiga biten.
Ja så kan det vara men det är väl just det som är ett stort problem hos folk med ADHD/ADD? Att roliga saker är inget problem men direkt det tar emot så ger man upp och finner det tråkigt? Jg är vl ganska impulsiv men ändå eftertänksam på större val. Jag kan få infall att detta vill jag lära mig och sen påbörjar jag något lite halvhjärtat och sen ger jag upp.
Pluggat lite till högskoleprovet som ett exempel men gav upp efter 2 veckor. Lånade böcker och ville träna upp så man får ett okej resultat men ändå ger jag upp efter 2 veckor när det tar emot och blir tråkigt? Har ingen drömutbildning som säkerligen hade hjälp mig få motivation utan vill mest göra för att göra men ändå? Varför kan jag inte hålla motivationen uppe längre och varför påverkas jag så mycket av det? Allt kan ju inte vara roligt och 1-2 timmars plugg per dag är ju egentligen inte alls mycket.
Kan tillägga att när jag koncentrerar mig när jag spelar gitarr så tänker jag oftast på annat samtidigt och är inte i någon the zone. Fast kanske har med att jag bara spela gitarr för skojs skull och jag älskar det inte?
Jag tenderar att vara en hypokondriker därför tar jag det lite lugnt med att söka tester och dylikt.
Spartansk
2012-03-28, 11:02
Ja så kan det vara men det är väl just det som är ett stort problem hos folk med ADHD/ADD? Att roliga saker är inget problem men direkt det tar emot så ger man upp och finner det tråkigt?
Jag är inte så påläst om ADD, men jag alla människor är väl så mer eller mindre? Tänk tillbaka på skoltiden och alla som struntade i att göra läxor för att de inte orkade, inte hade väl alla de ADD. ;) Det är nog mer uttalat hos folk med ADD dock.
Jg är vl ganska impulsiv men ändå eftertänksam på större val. Jag kan få infall att detta vill jag lära mig och sen påbörjar jag något lite halvhjärtat och sen ger jag upp.
Pluggat lite till högskoleprovet som ett exempel men gav upp efter 2 veckor. Lånade böcker och ville träna upp så man får ett okej resultat men ändå ger jag upp efter 2 veckor när det tar emot och blir tråkigt? Har ingen drömutbildning som säkerligen hade hjälp mig få motivation utan vill mest göra för att göra men ändå? Varför kan jag inte hålla motivationen uppe längre och varför påverkas jag så mycket av det? Allt kan ju inte vara roligt och 1-2 timmars plugg per dag är ju egentligen inte alls mycket.
Men det är ju precis det här jag pratar om. Föreställ dig att du vunnit 100 miljoner på lotto, inte sjutton hade du väl varit sugen att göra högskoleprovet? Eller plugga? Många som pluggar vill ju bli det som de pluggar till; ingenjörsstudenter har matte som hobby, veterinärstudenter drömmer om att ta hand om djur, osv. En väldig skillnad mot att plugga "med pannbenet".
För övrigt kan jag tillägga att det mest i din startpost stämmer med mig (framförallt närminnet, när jag var liten hade jag smeknamnet "professorn" och när jag var ställningsbyggare var jag känd som "firmans klantskalle", osv), så det är fullt möjligt att jag också har ADD (har inte testat mig).
Jag är inte så påläst om ADD, men jag alla människor är väl så mer eller mindre? Tänk tillbaka på skoltiden och alla som struntade i att göra läxor för att de inte orkade, inte hade väl alla de ADD. ;) Det är nog mer uttalat hos folk med ADD dock.
Men det är ju precis det här jag pratar om. Föreställ dig att du vunnit 100 miljoner på lotto, inte sjutton hade du väl varit sugen att göra högskoleprovet? Eller plugga? Många som pluggar vill ju bli det som de pluggar till; ingenjörsstudenter har matte som hobby, veterinärstudenter drömmer om att ta hand om djur, osv. En väldig skillnad mot att plugga "med pannbenet".
För övrigt kan jag tillägga att det mest i din startpost stämmer med mig (framförallt närminnet, när jag var liten hade jag smeknamnet "professorn" och när jag var ställningsbyggare var jag känd som "firmans klantskalle", osv), så det är fullt möjligt att jag också har ADD (har inte testat mig).
Jag är en redig jävla klant och lyckas alltid klanta till det i något skede eller tänka fel och man känner sig som den sämsta personen på stället, varför ska det alltid hända mig, varför är jag så klantig? Det blir alltid fel och har praktiskt taget tummen mitt i handen. Även extremt glömsk. :(
Det du tar upp angående att det är så för alla, det är precis det som gör mig tveksam. Är jag bara lat eller har jag någon form av ADD? Skulle vara riktigt pinsamt att söka in så märker man att man bara är lat.
Såklart att med ett mål i sikte blir högskoleprovs-pluggande lättare och man finner motivationen till att göra det, men jag känner att varför ger jag upp i allt jag startar? Det du säger att man inte vill det nog mycket spelar säkert en roll, men någon gång måste man ju ta sig i kragen? Har aldrig lyckats avsluta något på egen hand där jag själv bestämmer. Jag måste ha en deadline eller ett betyg som hänger på mitt resultat.
Doctor Snuggles
2012-03-30, 19:23
Pinsamheten är i din egen skalle. Det finns ingen diagnos som heter "nej, du är bara lat". Ingen kommer fnysa eller skratta åt dig. Är du såpass "lat" att det leder till seriösa problem med att sköta ett normalt liv, så ÄR det uppenbarligen någon slags psykologisk åkomma, oavsett om det är ADD, depression, ångest elller whatever. Behöver dock inte vara en big deal för det. Oavsett om det är hypokondri eller något annat så skadar det inte att gå till psykolog.
Spartansk
2012-03-30, 19:29
någon gång måste man ju ta sig i kragen?
Att skaffa ett "skitjobb" är också att ta sig i kragen. Om du inte är intresserad av att plugga något så tycker jag du ska ta ett skitjobb (som jag, jag är telefonintervjuare nu).
Pinsamheten är i din egen skalle. (...) Ingen kommer fnysa eller skratta åt dig.
Fel. Det är väldigt vanligt att folk skrattar åt mig, när jag glömmer saker, kör in i saker med bilen, pajar rutor, osv. Och inte bara framför mig, jag hör ibland historier om hur folk berättat historier om mina klantigheter till varandra. Folk i gemen verkar tro att jag själv tycker att det är lika roligt som de, annars hade de väl inte skrattat. Men självklart är det jättejobbigt. Att folk skrattar åt mig är mycket värre än klantigheten i sig, faktiskt.
Doctor Snuggles
2012-03-30, 19:41
Vad babblar du om? Jag talar inte om klantighet, eller idioter i ens närhet. Jag talar om hur en psykolog kommer att reagera. Man behöver ju inte ens berätta för någon att man går dit. ADHD är dessutom inget pinsamt på något sätt, snarare är det en innegrej, och det är väl isf bättre att få en förklaring på sin ouppmärksamhet etc.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2026, Jelsoft Enterprises Ltd.