Visa fullständig version : Psykiskt svag? Kan ej hålla mig borta från dålig kost.
Deanmartin
2011-12-05, 18:50
Ja, ni har säkert sett sådana här trådar förut och tänker att det bara handlar om att vilja så går allt. Vilket säkert stämmer. Ändå klarar jag inte av det :|
Grejen är väl att jag tidigare åt riktigt dåligt och var sockerberoende utan tvekan. Det är jag inte längre åtminstone och jag äter inte jättedåligt längre likaså. I jämförelse med förr i tiden, jag äter fortfarande dåligt på helger:
Något går snett varannan eller varje vecka när ett "återfall" sker vilket förstör min träning och motivation att gå ned i vikt.
I princip kan jag äta bra från mån-fre då jag har saker att göra såsom att jobba och så vidare, men på helgen när jag inte har något att göra så har jag så väldigt svårt att vara "glad". Glad är väl kanske fel ord, men jag tänker snarare på hur kvällen skulle se ut med en film och lite chips och godis än en kväll med bara en film. Det känns som om dagen blir så mycket bättre då.
Vet att det kanske låter konstigt, men rent psykiskt känns det som det hjälper mig. Nu kommer ni kanske säga att man kan unna sig lite, men att man bör tänka på mängden. Vilket är nästa problem. Jag köper för mycket saker för att jag inte vill att saker ska ta slut och att det ska bli "tråkigt" igen.
Jag vet inte huruvida detta låter sjukt eller inte, men jag vill gärna göra något åt det. Det sätter stora resultat i min viktnedgång som inte är bra för mitt självförtroende eller livsglädje heller!
Denna vecka ska jag verkligen göra allt jag kan för att hålla mig borta från återfall och försöka hålla på detta på riktigt i flera månader, med undantag från någon chokladbit på julafton och så vidare. Jag har lyckats förut i kanske 2-3 veckor max, men till slut går det bara inte för det kommer alltid en helg jag alltid är ensam och där livet vore bättre med dåliga godsaker :/
Vad är det för fel på mig? Vad bör jag tänka på för att lyckas med mitt mål? Vill verkligen köra hårt så att jag i sommar till exempel kan gå och bada, vilket jag inte gjort på flera år :(
young_george
2011-12-05, 19:15
Att använda ord som "svag" och liknande är helt meningslöst eftersom det inte gör något annat än att förstärka din upplevelse av hjälplöshet.
E.x. "Jag är svag, därför klarar jag inte detta och det är ingen idé att jag försöker för att jag är svag". Det blir självuppfyllande.
Dom flesta gillar godis och det går utmärkt att äta godis och samtidigt gå ner i vikt. Om du drar ner lite på den "tråkiga" maten så kommer du kunna ersätta de kalorier med den "onyttiga" roliga maten.
Hitta andra saker som du kan göra istället för att äta när du vill må bra. Jobba med dessa och försök att inte falla tillbaka på att tristessäta.
vicarious
2011-12-05, 19:25
Kan det vara så att du äter för lite under veckan? Inte ovanligt att svälta sig för att sedan hetsäta när det brister.
Annars är det bara jobba på disciplinen och försöka ändra sin livsstil. Skaffa dig ett mål så du har något att se fram emot.
Unna dig Cola zero då och då på helgerna. Kolsyrat vatten fungerar också bra, du kan lägga i en multivitamintablett också för smaken :). Gör en sallad på broccoli, röd lök, krutonger, tonfisk m.m och med lite lättdressing i. Bättre det än att frossa i chips och godis.
Fast det är viktigt att du hittar på något att göra om helgerna också.
Jag tycker det hjälper mycket att väga och skriva upp exakt vad du äter. Använd dig av ev. smartphone/ipad app som listar kcal, protein, fett osv. Då är det lättare att se hur du ligger till (om du faktiskt har råd att unna dig en godisbit). Jag upplever också att det är lättare att stå över när man faktiskt har det svart på vitt framför sig.. lite av ett kvitto på att man har gjort något bra den dagen.
Lychgate
2011-12-05, 19:55
Behöver du verkligen godiset för att må bra på helgen? Ät lite godis isåfall eller prova på något annat som kan vara en belöning. T.ex. ett varmt bad etc.
Annars är det helt enkelt att fråga sig själv om det långsiktiga målet är viktigare än direkt belöning i form av godis. Kommer ens framtida jag vara nöjdare om man åt godiset eller om man bet ihop för en bättre kropp? Måste man ha hela påsen eller kan man nöjja sig med en liten bit och må bättre sen?
Du har ju lyckats bra att ändra kosten. Det är bättre säger du ju, bara fortsätt på inslagen väg och ändra i små steg till du är nöjd. Du behöver inte ändra allt på en gång. Sen är det som de andra säger, du behöver inte ta bort allt för att gå ner i vikt.
Springer
2011-12-05, 21:01
Ja, man kan väl göra på två olika sätt här. Ett sätt är att räkna kcal som andra varit inne på, och börja kompensationsträna för att kunna äta det du vill på lördagkvällen. En tvåtimmars rask promenad gör en del, men man inser snabbt att det är inte helt lätt att träna bort en kebabpizza. ;)
Jag håller med Thidea, det är kanske värt att pröva?
Jag älskar godis, läsk, chips och andra "onyttigheter". Kanske var det därför jag en gång vägde 112.6kg till mina 185cm. Nu har jag gått ner till 87kg och lärt mig mer om näringsinnehåll och så. I början gick jag ner genom att bara motionera mera. Senare var jag tvungen att skära ner på maten. Att räkna intaget av kalorier (energi) så får man sig en snabb uppfattning av hur mycket man verkligen stoppar i sig.
Förut hände det att jag åt en chipspåse på fredag tillsammans med en massa öl och sen fyllekäk. Lördag mera chips osv.
Det jag inte tänkte på då är att 200g chips är ca 1000kcal. Om jag ska bränna 1000kcal så krävs det att jag ska springa ca 12km på löpbandet. Det är helt enkelt inte värt det för mig längre.
Men eftersom jag fortfarande gillar att äta gott ibland så har jag bytt chipsen mot grönsaker som t.ex. gurka å morötter. Det är faktiskt riktigt gott!
Se om det finns bättre alternativ till dina "onyttigheter" men som fortfarande tillfredsställer ditt behov av "fredagsmys" :)
Kent Herbert
2011-12-06, 01:25
Behöver du verkligen godiset för att må bra på helgen? Ät lite godis isåfall eller prova på något annat som kan vara en belöning. T.ex. ett varmt bad etc.
Annars är det helt enkelt att fråga sig själv om det långsiktiga målet är viktigare än direkt belöning i form av godis. Kommer ens framtida jag vara nöjdare om man åt godiset eller om man bet ihop för en bättre kropp? Måste man ha hela påsen eller kan man nöjja sig med en liten bit och må bättre sen?
+1
om man har tålamod så brukar man få en till marshmellow* *cupid*
Sportfiskaren
2011-12-07, 21:38
Det låter som ett ganska ohälsosamt ätarbeteende det där. Du verkar ju inte äta för att det är gott, utan snarare för att du ensam och/eller uttråkad? Helt fel orsaker med andra ord!
Ett tips kan ju vara att försöka se till att inte köpa hem något som du inte får äta helt enkelt, och sedan väljer du ut en dag i veckan(exempelvis lördag) då du tillåter dig något extra. På fredag behöver du inte ens gå till affären. Se till att du är mätt och belåten när du handlar också, det kanske kan hjälpa till lite.
BelowAverage
2011-12-08, 08:34
Du skriver ju själv att du klarat det i 2-3 veckor. Då är det ju inget fel på din disciplin. Bara för att du sedan äter onyttigt och gott en helg betyder det inte att du måste återgå till att göra det alla helger.
Tror det vore bra om du tänker genom vad du vill uppnå. Jag antar att du vill tappa vikt. I så fall kan det vara en ide att testa att väga maten någon gång och testa att äta disciplinerat. När du gjort det en vecka känns det mindre lustigt att "sabba" veckans arbete genom att svulla under helgen. Så funkar jag iaf.
Du skriver ju inte heller din vikt eller längd så det är svårt att förstå vad det är för slags viktnedgång du jobbar med. Det kan hända att du sätter ribban på tok för högt under veckan?
Viktnedgång tar tid, det är viktigt att acceptera det.
StNicholaus
2011-12-08, 19:25
It's all in your head bro'.
Min erfarenhet säger mig att ohälsosamt beteende - oavsett om äter för mycket eller för lite - är en mental grej. Det kan låta som självklarheter. Det är det också. Men det gör inte att det inte är värt att återkommande poängtera. Vi äter (avstår att äta) pga. av att hjärnan säger åt oss att äta. Inte nödvändigtvis för att vi behöver (inte behöver) det.
Jag har själv ett förflutet (usch, vad pretto det låter...) där jag vid tillfällen ätit otroligt lite. För att sätta det i ett sammanhang kan vi väl säga som så att jag de senaste tre åren pendlat mellan 97 och 65 kg. Utan att för den sakens skull någonsin varit att anse som fet eller ens överviktig (rent estetiskt). När det var som värst gick jag ned 18-20 kg på ca. 6-8 veckor. I dagsläget väger jag omkring 81-83.
Så vad har detta nu med saken att göra? Jo, i nuläget lider jag av motsatt "problem". Från att tidigare ha våndats med att äta tillräckligt upplever jag nu svårigheter att inte äta för mycket. Jag är (mentalt) hungrig som ett djur och kan utan problem sätta i mig 1,5 kg chiligryta + 1 kg keso + 1 liter yoghurt i ett svep - och ändock fortfarande inbilla mig vara hungrig. Ett ätbeteende delvis framkallat efter längre tid av periodisk fasta (jag är säker på att en del koloiter förstår...)
Kontenta: Put your mind to it. Det är psykiskt jobbigt att lägga om sin kost. Det jobbiga övergår emellertid snart till ett livets normalitet. Till ren och skär vardag. Hjärnan är - mig veterligen - en hejare på att anpassa sig efter levnadsmönster. Bit ihop och håll kursen.
Du grejar det. Jag lovar.
kimozabe
2011-12-11, 01:49
It's all in your head bro'.
Min erfarenhet säger mig att ohälsosamt beteende - oavsett om äter för mycket eller för lite - är en mental grej. Det kan låta som självklarheter. Det är det också. Men det gör inte att det inte är värt att återkommande poängtera. Vi äter (avstår att äta) pga. av att hjärnan säger åt oss att äta. Inte nödvändigtvis för att vi behöver (inte behöver) det.
Jag har själv ett förflutet (usch, vad pretto det låter...) där jag vid tillfällen ätit otroligt lite. För att sätta det i ett sammanhang kan vi väl säga som så att jag de senaste tre åren pendlat mellan 97 och 65 kg. Utan att för den sakens skull någonsin varit att anse som fet eller ens överviktig (rent estetiskt). När det var som värst gick jag ned 18-20 kg på ca. 6-8 veckor. I dagsläget väger jag omkring 81-83.
Så vad har detta nu med saken att göra? Jo, i nuläget lider jag av motsatt "problem". Från att tidigare ha våndats med att äta tillräckligt upplever jag nu svårigheter att inte äta för mycket. Jag är (mentalt) hungrig som ett djur och kan utan problem sätta i mig 1,5 kg chiligryta + 1 kg keso + 1 liter yoghurt i ett svep - och ändock fortfarande inbilla mig vara hungrig. Ett ätbeteende delvis framkallat efter längre tid av periodisk fasta (jag är säker på att en del koloiter förstår...)
Kontenta: Put your mind to it. Det är psykiskt jobbigt att lägga om sin kost. Det jobbiga övergår emellertid snart till ett livets normalitet. Till ren och skär vardag. Hjärnan är - mig veterligen - en hejare på att anpassa sig efter levnadsmönster. Bit ihop och håll kursen.
Du grejar det. Jag lovar.
Lagt ner periodisk fasta?
Sent from my HTC Desire using Tapatalk
Rakanichy
2011-12-11, 11:52
Man the F**k up. Mat är ingen jävla joy-ride. Det är bränsle.
Man the F**k up. Mat är ingen jävla joy-ride. Det är bränsle.
Trist attityd det hjälper inte att få höra sånt här om man är i den situationen som han beskriver det.
OnT: Försök byta beteénde en viss period, istället för att sitta hemma och kolla på film gör något annat, besök släkt eller polare för lite kaffe och skitsnack eller något som innebär att du inte sitter hemma som du brukar, matvanorna är ofta kopplade till beteéndet så det kan vara skitsvårt att bryta mönstret om man inte ändrar på båda under en viss tid.
StampChamp
2011-12-11, 12:48
Ju mer jag har att göra ju mindre tänker jag på mat och hunger. Sommaren jag gick ner mest i vikt var även den som var mest fartfylld. :D Typisk dag var att man vakna kring 11, åt lunch sedan stack man ut och kom hem runt 2 på natten utan någon speciell tanke på mat. (vilket inte heller är bra).
Som sagt, sysselsätt dig om du har problem med maten, hitta andra glädjeämnen i vardagen. Umgås med polare på helgerna eller liknande.
StNicholaus
2011-12-11, 15:35
Lagt ner periodisk fasta?
Sent from my HTC Desire using Tapatalk
Ja, det skulle man nog kunna säga. Åtminstone tillfälligt.
Detta har i huvudsak sin grund i att min vardag, som den ser ut just nu, fungerar bättre om jag inte fastar.
Ju mer jag har att göra ju mindre tänker jag på mat och hunger. Sommaren jag gick ner mest i vikt var även den som var mest fartfylld. :D Typisk dag var att man vakna kring 11, åt lunch sedan stack man ut och kom hem runt 2 på natten utan någon speciell tanke på mat. (vilket inte heller är bra).
Som sagt, sysselsätt dig om du har problem med maten, hitta andra glädjeämnen i vardagen. Umgås med polare på helgerna eller liknande.
Där slår du huvudet på spiken. Lever man ett liv där enda glädjeämnet är att äta så får man - ofta - ett midjemått därefter. Inget är så hungersdämpande som psykisk och fysisk aktivitet! :)
Fru_Flisa
2011-12-11, 16:31
Ja, ni har säkert sett sådana här trådar förut och tänker att det bara handlar om att vilja så går allt. Vilket säkert stämmer. Ändå klarar jag inte av det
1. Skulle nog säga vilja + motivation och kunskap. Tydligen är inte din vilja tillräckligt stark för att bryta dej ur det destruktiva mönstret du beskriver.
Jag anser att med tillräcklig vilja skaffar man sig den kunskap
som krävs för att klara det och är man tillräckligt motiverad ger man aldrig upp så länge man misslyckas utan reser sej upp, biter ihop och provar nya vägar.
2. Ett "återfall" (din benämning) sker aldrig, det är alltid ett val.
Man the F**k up. Mat är ingen jävla joy-ride. Det är bränsle.Sant. Njutbar god mat är inte nåt nån behöver. Det är en belöning att äta god mat och njuta av.
Det är ditt val vad du väljer att belöna dej med.
Du kan vänja dej vid med att belöna dej på andra sätt som inte ger effekten att du mår dåligt eller går upp i vikt.
Jokester
2011-12-11, 18:31
Troligtvis är det inte hungern eller suget som är bekymret, utan snarare din känslomässiga inställning kring mat.
Alla som röker, snusar eller liknande och har provat sluta vet precis hur det är. Det handlar om att bryta vanor och det kan ta olika lång tid beroende på hur "fast" du är.
Så i början så är det tyvärr bara att bita ihop och kämpa och komma ihåg att det blir bättre ju längre du hänger i.
Lycka till.
Det handlar om matmissbruk. Där man använder mat för att dämpa känslor av ångest/stress/ensamhet kan vara olika.
Försök att sluta koppla ihop saker med onyttig mat, tex att äta chips och kolla på film samtidigt.
När du äter onyttigt, fokusera på det, stäng av tv/musik och andra distraktioner, ät dina chips långsamt fokusera på smaken osv.
Dels kommer du lära dig att inte koppla ihop vissa aktiviteter med onyttig föda.
Dels kommer du lära dig äta medvetet, och du kommer bli nöjd med mkt mindre mängder av onyttigheter.
Kan va värt att testa, annars finns det kbt terapi för matmissbruk även online.
Ganymedes
2011-12-24, 10:17
Ta aldrig den där första godisbiten. Då kan man aldrig misslyckas. En är tusen, förr eller senare. True story.
Känner igen mig själv i det du skriver, hade precis samma problem med helgerna...
Om du har möjlighet så försök hitta en väldigt intressant hobby :)
Iaf för mig så funkar en aktivitet som fokuserar mig och är rolig/intressant väldigt bra, och kan gå timmar innan jag ens tänker på att jag borde äta när jag deffar.
Fast när jag ser på tv och sånt blir jag jättehungrig, måste göra något som jag är aktiv i tanken med, annars tänker jag bara på chips och godis.
Trist attityd det hjälper inte att få höra sånt här om man är i den situationen som han beskriver det.
OnT: Försök byta beteénde en viss period, istället för att sitta hemma och kolla på film gör något annat, besök släkt eller polare för lite kaffe och skitsnack eller något som innebär att du inte sitter hemma som du brukar, matvanorna är ofta kopplade till beteéndet så det kan vara skitsvårt att bryta mönstret om man inte ändrar på båda under en viss tid.
Men han har ju rätt! Visst man kan tänka att jag ska acceptera mig själv och universum och hela skapelsen, men i slutänden handlar det om att när man står där framför chokladasken finns det två sorters av människor. De som kan ta sig i kragen och de som inte kan ta sig i kragen.
Känner igen mig själv i det du skriver, hade precis samma problem med helgerna...
Om du har möjlighet så försök hitta en väldigt intressant hobby :)
Iaf för mig så funkar en aktivitet som fokuserar mig och är rolig/intressant väldigt bra, och kan gå timmar innan jag ens tänker på att jag borde äta när jag deffar.
Fast när jag ser på tv och sånt blir jag jättehungrig, måste göra något som jag är aktiv i tanken med, annars tänker jag bara på chips och godis.
Detta är så jävla sant för mig räcker det att jag kommer in nåt jävligt bra tv lr data spel å jag kan sitta fastklistrad i timmar utan å ens tänka på mat. Värst va det under min MMO period då kroppen började säga ifrån å jag tvingade mig själv till å äta
En sån enkel grej som Sodastream kan göra vardagen mycket roligare. Kolsyrat vatten smakar mycket bättre.
jacklemmon
2012-02-29, 23:11
Sjukt grabbig stämning här. Jag tycker att det låter som att du liksom halva forumet ligger i riskzonen för att utveckla ätstörningar, alternativt redan har det, och då är det givetvis inte så enkelt att bara låta bli. Du är INTE värdelös som tycker att det är jobbigt och det finns INTE "två sorters människor" som någon här ovan skrev. Herregud.
Med det sagt har Flex många bra tips: försök sysselsätta dig med annat så att du inte har tid att tänka på mat, umgås med folk, gå ut. KBT kan hjälpa. Lycka till!
Sjukt grabbig stämning här. Jag tycker att det låter som att du liksom halva forumet ligger i riskzonen för att utveckla ätstörningar, alternativt redan har det, och då är det givetvis inte så enkelt att bara låta bli. Du är INTE värdelös som tycker att det är jobbigt och det finns INTE "två sorters människor" som någon här ovan skrev. Herregud.
Med det sagt har Flex många bra tips: försök sysselsätta dig med annat så att du inte har tid att tänka på mat, umgås med folk, gå ut. KBT kan hjälpa. Lycka till!
Jag ser mig själv som gravt förståndshandikappad när jag fortsätter att äta sådant jag vet att jag mår dåligt av. Kan inte hitta någon annan förklaring, möjligtvis att man är idiot eller missbrukare, Skrev precis om detta i min journal för några minuter sedan http://www.kolozzeum.com/forum/showthread.php?t=171507&page=6 och såg sen denna tråd.
jacklemmon
2012-02-29, 23:41
Jag ser mig själv som gravt förståndshandikappad när jag fortsätter att äta sådant jag vet att jag mår dåligt av. Kan inte hitta någon annan förklaring, möjligtvis att man är idiot eller missbrukare, Skrev precis om detta i min journal för några minuter sedan http://www.kolozzeum.com/forum/showthread.php?t=171507&page=6 och såg sen denna tråd.
Ja, och TS verkar vara en missbrukare. Är man inte i närheten av det själv är det kanske lätt att tro att det handlar om "förstånd" men så är det knappast. Gränsen är inte direkt knivskarp mellan sjuk och frisk i det här fallet heller, man kan vara ätstörd utan att kräkas varje dag eller väga 35 kilo. Många störda matbeteenden är ju dessutom ganska socialt accepterade.
Ett par ganska klassiska råd från ett tidigare fetto som också fick panik av hemmakvällar utan chips och godis:
1. Häng oftare med vännerna när tillfälle ges istället för att ligga hemma på soffan.
2. Åk inte och handla när du är hungrig. Då är det lättare att undvika att få med sig en massa skit i kundvagnen. Det är svårt att svulla chips och godis om det inte finns hemma. Se dock till att det finns ordentligt med bra käk hemma så du inte blir så hungrig att du springer ner till macken och köper godis mitt i natten.
Ja, och TS verkar vara en missbrukare. Är man inte i närheten av det själv är det kanske lätt att tro att det handlar om "förstånd" men så är det knappast. Gränsen är inte direkt knivskarp mellan sjuk och frisk i det här fallet heller, man kan vara ätstörd utan att kräkas varje dag eller väga 35 kilo. Många störda matbeteenden är ju dessutom ganska socialt accepterade.
Jag skulle vilja sträcka mig till att säga att många störda matbeteenden inte bara är socialt accepterade, de är norm och ett krav för att inte bli utstött och en "outsider".
Det fungerar helt enkelt inte att ha ett socialt liv med människor som tror sig själva vara normen (överbelånad vit villamedelklass ) och inte äta "normalt", jag kanske vill och behöver äta 100 gram kokt ris med 150 gram kycklingfile, det ses som konstigt av många. Självklart måste man själv bestämma vad/hur man vill äta men det som är normalt i detta samhälle leder också till mycket dålig hälsa. Bara det att alltid vara den som säger NEJ till fikabröd varje dag gör att man ses som konstig. Tittar man på innehållsförteckningen till mycket fikabröd som folk bälgar i sig är det väldigt mycket konstigt skit och många E-nummer typ emulgeringsmedel, förtjockningsmedel, antioxidationsmedel, färgämnen, smakförstärkare och en hel attans kemilåda - lustigt att folk blir sjuka av skiten ?
Någon skrev tidigare i denna tråd att man får väga långsiktiga vinster mot kortsiktiga, det är något jag tidigare har rättat mig efter men glömt bort sista veckorna.
Ett par ganska klassiska råd från ett tidigare fetto som också fick panik av hemmakvällar utan chips och godis:
1. Häng oftare med vännerna när tillfälle ges istället för att ligga hemma på soffan.
2. Åk inte och handla när du är hungrig. Då är det lättare att undvika att få med sig en massa skit i kundvagnen. Det är svårt att svulla chips och godis om det inte finns hemma. Se dock till att det finns ordentligt med bra käk hemma så du inte blir hungrig och springer ner till macken och köper godis.
Säkert bra tips men med mina vänner blir det mycket ätande av olika slag så det funkar inte för oss blaserade 30+ are.
Självklart handlar jag inte när jag är hungrig, då skulle jag väga 350 kilo nu. Jag är riktigt disciplinerad när jag handlar. Enbart långsamma kolhydrater och kyckling,köttfärs,kvarg och grönsaker typ, men det hjälper ju inte när det finns dåliga kalorier överallt och man rör på sig mycket och åker mycket bil osv... så lätt att gå in och köpa något skit.
För egen del kanske jag borde lägga ut helkroppsbilder i min journal så jag får skämmas lite, fast det blir inte heller rätt för då tar jag ju inte eget ansvar utan skulle i så fall sluta mitt missbruk pga. rädsla för vad andra skall tycka.
Säkert bra tips men med mina vänner blir det mycket ätande av olika slag så det funkar inte för oss blaserade 30+ are.
Jag är också 30+ men jag förstår vad du menar. För mig är det numera öl och whisky som är det största problemet men det är fortfarande oändligt bättre än vissa svull-kvällar jag kunde ha på den tiden när jag hade två hakor. Jag kunde utan större problem sätta i mig 7-8 tusen kcal en lördagkväll framför teven.
... det hjälper ju inte när det finns dåliga kalorier överallt och man rör på sig mycket och åker mycket bil osv... så lätt att gå in och köpa något skit.
Jag känner igen även detta. Det hände flera gånger att jag åkte till McDonken mitt i natten är suget blev för mycket. Lite läskigt när jag tänker på det.
Jag bestämde mig helt enkelt för något år sedan att jag inte ville vara ett fetto längre. Jag ville kunna ta del av livet på samma vilkor som mina icke-överviktiga vänner.
En stor motivation för mig var uppmärksamhet från tjejer. Komplimangerna lät inte vänta på sig när jag började gå ner i vikt och det är fortfarande den största sporren för mig. Ytligt kan tyckas men sådan är jag och det funkar för mig.
Jag är också 30+ men jag förstår vad du menar. För mig är det numera öl och whisky som är det största problemet men det är fortfarande oändligt bättre än vissa svull-kvällar jag kunde ha på den tiden när jag hade två hakor. Jag kunde utan större problem sätta i mig 7-8 tusen kcal en lördagkväll framför teven.
Jag känner igen även detta. Det hände flera gånger att jag åkte till McDonken mitt i natten är suget blev för mycket. Lite läskigt när jag tänker på det.
Jag bestämde mig helt enkelt för något år sedan att jag inte ville vara ett fetto längre. Jag ville kunna ta del av livet på samma vilkor som mina icke-överviktiga vänner.
En stor motivation för mig var uppmärksamhet från tjejer. Komplimangerna lät inte vänta på sig när jag började gå ner i vikt och det är fortfarande den största sporren för mig. Ytligt kan tyckas men sådan är jag och det funkar för mig.
7-8k kcal per kväll ! ! ! SATAN I GATAN ! , själv kan jag dra 3-4k kcal och då mår jag riktigt jävla dåligt eftersom hälften av det är enbart ren skit helt utan muskeluppbyggande egenskaper, typ godis bakelser och glass.
Själv har jag ju gått ner från 100+ till just nu 80,3 och lite mer muskler men mitt problem verkar vara att behålla kostdisciplinen, nu har jag ju bara varit normalviktig i ca 1 år så jag kan inte direkt uttala mig med 100% säkerhet men jag kände i dag att jag var missbrukare när jag drog en pizza och en påse godis på vägen hem från jobbet.
7-8k kcal per kväll ! ! ! SATAN I GATAN !
Jag blev själv lite förskräckt när jag började räkna ihop allt jag kunde sätta i mig under en typisk super-svull-kväll "förr i tiden". Jag köpte bl.a. sådana där stora flak med Gille Arraksbollar och kunde lätt trycka ett halvt sådant på en kväll, och det var bara en del av menyn. Efter allt sött var det gott med salt och då åkte chipspåsarna fram. Herrejösses, jag har faktiskt aldrig tänkt i de banorna tidigare men jag hade kanske någon form av ätstörning ändå. :confused:
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2026, Jelsoft Enterprises Ltd.