Visa fullständig version : Jobba med något som du inte brinner för.
Hej hej,
Undrar om någon här jobbar med någonting som du/ni ogillar och inte har något intresse för, eller typ jobbar med någon person ni inte tycker så värst mycket om, just bara för att ni måste jobba för ekonomin eller pga någon annan random anledning? Hur står ni ut isåfall? Vad är era taktiker för att stå ut? Ni som inte är/varit med om detta, kom gärna med tips ni med :=)
Att må bra på jobbet påverkar ju vardagen till 100% ..
Hoppas ni förståd vad jag försökte mena, god kväll.
beckman88
2011-01-06, 03:03
Trivs man inte så får man sluta. Inte lönsamt för någon om man inte gillar att gå till jobbet.
Gabriel174
2011-01-06, 03:04
Polares farsa är ingenjör och hatar sitt jobb, men jobbar för att få hem pengar till familjen vad jag förstått det.
Kanske inte är så OnT, men intressant tråd, undrar samma sak.
Jo, denna fråga är intressant. Jag har själv i mina tidigare år slitit arslet av mig på vissa jobb bara för jag behövde pengarna till hyra, det var ett måste. Har jag däremot ett val med att jobba med något jag verkligen inte trivs med eller inte jobba alls, väljer jag sist nämnda. Om du dock inte kan hitta ett jobb som du trivs med, då är du antingen för kräsen med tanke på dina erfarenheter/utbildning eller så måste du lära dig söka jobb bättre och på bättre ställen.
Nåja, det är förjävligt att jobba på ett tråkigt jobb, thats for sure.
MasterChief
2011-01-06, 08:13
Tycker folk grinar alldeles för lätt. Alla miljarder människor kan inte arbeta med vad som är "jättekul". Man måste försöka anpassa sig lite till situationen. Det kan bli roligare om man själv anstränger sig lite.
Jag brinner sjukt mycket för mitt jobb, sitter ofta hemma utanför arbetstid och jobbar.
Däremot tar jag emellanåt enstaka bemanningsjobb, något som oftast är riktigt drygt. Då gör jag det endast för det är såpass bra betalt plus att jag vet att när natten är över så behöver jag inte gå dit igen.
Tycker folk grinar alldeles för lätt. Alla miljarder människor kan inte arbeta med vad som är "jättekul". Man måste försöka anpassa sig lite till situationen. Det kan bli roligare om man själv anstränger sig lite.
Precis. Verkligheten ser ut så, de flesta jobbar inte med något de brinner för. Nu innebär inte detta att de flesta vantrivs med sina jobb, det tror jag inte. Även om själva jobbet i sig är något man är relativt likgiltig för så betyder ju inte det att man måste ha skittråkigt när man är där. Som du säger så underlättar det mycket om man bara anstränger sig lite, försöker hitta glädjeämnen.
Jag har haft en del jobb som jag bara tog för att jag behövde tjäna pengar. Det har ändå varit ytterst få av de jobben som jag faktiskt vantrivdes på, det har alltid funnits saker som har gjort det ok. Bra jobbarkompisar underlättar alltid.
Går man runt med inställningen att "fy fan vad detta suger" så kommer man garanterat att vantrivas, gör det bästa av situationen i stället.
Har haft jobb som jag hatat, jobb som jag varit likgiltig inför men stannat för samma sak: pengarna.
Oavsett om jobbet verkligen suger så känns det bättre (för mig) att få in pengar via jobb än bidrag.
Men sen har jag också varit arbetslös och det suger fan mer än vilket jävla sunkjobb som helst.
Chaaarles
2011-01-06, 09:39
Jag har arbetat på en arbetsplats i fyra år direkt efter gymnasiet där jag inte trivdes med själva arbetet, var då montör/lackerare på en industri. Dock trivdes jag otroligt bra med mina kollegor.
För min del spelar arbetet i sig tämligen liten roll sålänge man får umgås med vettiga människor.
Tycker folk grinar alldeles för lätt. Alla miljarder människor kan inte arbeta med vad som är "jättekul". Man måste försöka anpassa sig lite till situationen. Det kan bli roligare om man själv anstränger sig lite.
+1
Grundtanken är faktiskt att du får betalt för att göra något du inte har lust med.
Dom flesta älskar inte sitt jobb..det är väl mest mindre eller mer dåligt för de flesta..
Haft lite olika jobb, det blir vad man gör det till och arbetskompisarna är det som spelar roll i slutändan.
Ignatius72
2011-01-06, 10:28
Det är nog få förunnat att alltid ha ett jobb som man brinner för. Att ha skitjobb är förutom lön för mödan även en bra erfarenhet att ha med sig till många andra jobb.
pragmatist
2011-01-06, 10:34
Man får väl skilja lite mellan att jobba med något man brinner för som är genomintressant hela tiden (vilket är förunnat några få procent av alla som arbetar), å ena sidan, och att inte jobba med något man tycker är pest och pina bara för att tjäna pengar å den andra. De allra flest hamnar väl någonstans mittemellan, d.v.s. de tycker att jobbet är ok men inte jättekul, tycker det är lite trist när helgen är över men har inte ont i magen på söndag kväll, o.s.v. Så gott som alla jobb innehåller också moment som är urjobbiga, ointressanta och repetitiva. Det är de man får betalt för.
Man får väl skilja lite mellan att jobba med något man brinner för som är genomintressant hela tiden (vilket är förunnat några få procent av alla som arbetar), å ena sidan, och att inte jobba med något man tycker är pest och pina bara för att tjäna pengar å den andra. De allra flest hamnar väl någonstans mittemellan, d.v.s. de tycker att jobbet är ok men inte jättekul, tycker det är lite trist när helgen är över men har inte ont i magen på söndag kväll, o.s.v. Så gott som alla jobb innehåller också moment som är urjobbiga, ointressanta och repetitiva. Det är de man får betalt för.
Yepp.
Carolinew
2011-01-06, 10:46
Brinner absolut inte för det jag jobbar med nu, men som student kan man inte direkt ställa för höga krav heller. Meningen med ett extrajobb är ju först och främst pengarna + erfarenheten (bättra på sitt CV) + nya värdefulla kontakter på olika företag.
Stefan J
2011-01-06, 10:54
Hej hej,
Undrar om någon här jobbar med någonting som du/ni ogillar och inte har något intresse för, eller typ jobbar med någon person ni inte tycker så värst mycket om, just bara för att ni måste jobba för ekonomin eller pga någon annan random anledning? Hur står ni ut isåfall? Vad är era taktiker för att stå ut? Ni som inte är/varit med om detta, kom gärna med tips ni med :=)
Att må bra på jobbet påverkar ju vardagen till 100% ..
Hoppas ni förståd vad jag försökte mena, god kväll.
Japp, jobbar i sjukvården (psykiatrin) som sjuksköterska och lider varje sekund, det är så tråkigt att jag ibland skulle kunna lägga mig ner på golv och bara upphöra existera av ren tristess. Men så blir alla jobb efter ett tag enligt min upplevelse. Jobbet är ett tvång 8h/dag som du aldrig kommer få tillbaka, men som ändå måste göras för att betala räkningar och kunna leva. Så, hemligheten är att stänga av hjärnan på jobbet och hitta mening och nöjen på sin fritid! Det som hänt nu när jag blivit äldre är att ångesten över att vara tvungen att jobba bytts ut mot en stilla acceptans över att livet ser ut så och alltid sett ut så för alla människor. Alternativet är att ständigt ha korta vikariat på 3-6 månader innan jobbets skoningslösa monotoni krossar dig med sin ofattbara tyngd!
Sedan hjälper det faktum att jag jobbar med att ta hand om psykiskt sjuka människor. Om jag någon dag är missnöjd kan jag bara kasta ett öga på mina patienter. Där ser man hur jävla orättvist livet verkligen kan vara, och man blir ödmjuk och inser att man faktiskt har det jävligt bra trots allt. Det är faktiskt bortskämt och löjligt att gå omkring och kräva att jobbet ska vara roligt och utmanande, för de flesta ser verkligheten inte ut så. Man växer nog ifrån den inställningen så småningom med undantag för de få som verkligen brinner för det de gör och gått igenom en hård utbildning för att få det jobbet de drömt om.
Förmodligen hjälper detta inte dig ett skit, men du kanske finner någon tröst i att många delar denna bild av arbete med dig ;)
The_RobRoy
2011-01-06, 11:24
Stefan_J om du ändå känner så, i all välmening, kanske du skulle jobba med något lite mer välbetalt? Jag känner mycket syrror, de gnäller på lönen, men de vill verkligen hålla på med just vård.
Själv har jag väldigt svårt för att brinna för jobb längre perioder. I början kan det vara skitkul, men sen hamnar man som någon sa, någonstans där i mellan-landet. Det är helt OK att jobba, men ändå skönare att ha helg.
Har man svårt att hitta en arbetsuppgift man brinner för, kanske man istället ska fokusera på att hitta en arbetsplats där man umgås mycket med kollegorna och har kul på det sättet istället.
Jockefoten
2011-01-06, 11:26
Man vänjer sig.
shut teh face
2011-01-06, 11:32
Jag arbetade förut som ung med enkla deltidsarbeten för pengarnas skull. Lagerarbetare, tidningsutdelare, diverse skit helt enkelt. Det var absolut inte kul men det var absolut OK då man fick pengar.
Nu när man är äldre så måste man ha in pengar varje månad, det är inte så att jag jobbar en sommar och kan köpa en dator för 30,000 efter det, så kan man inte hålla på i en ansvarsfull hushållsekonomi.
Men jag trivs superbra med mitt nuvarande arbete. Jag tycker det är jävligt kul att gå till jobbet varje dag och jag längtar till jobbet på söndag kväll. Jag vet inte om det beror på att jag helt enkelt har en misslyckad fritid som helt enkelt är tråkig, men jag tror inte det. De flesta i min sektion trivs lika bra som mig och vi är ett jävligt bra team som har alla olika personligheter man behöver för att få en trevlig grupp.
The_RobRoy
2011-01-06, 11:33
shut teh face du är fortfarande ung! :D
shut teh face
2011-01-06, 11:35
shut teh face du är fortfarande ung! :D
Känns inte så. :D Med ung menar jag 16-20 års åldern där man kanske fortfarande gick gymnasiet och hade diverse deltidsarbeten. Nu är jag ju 22 trots allt. ;)
Jag skulle aldrig klara av att ha ett lagerarbete idag med medioker lön, att gå dit varje dag för att kunna betala räkningar. Jag är jävligt nöjd med mitt arbete som jag trivs med och är enormt flexibelt och bra betalt, det är nog få 22 åringar förunnat.
För mej har jobbet ofta tagit överhand eftersom det varit restaurang/hotell-jobb. Jäkligt mycket kvällar och helger. Dessutom säsongsjobb. Nu när jag har fått en hel del starka fritidsintressen(sport av olika slag) känner jag att det absolut viktigaste är att hitta ett jobb med bra arbetstider, 8-16 eller nåt.
Har man tillräckligt starka intressen kan man ta de flesta jobb för att få tid över att ha kul.
Väl mött!
Leo
+1
Grundtanken är faktiskt att du får betalt för att göra något du inte har lust med.
Vem har sagt att jobb ska vara tråkigt?
Själv har jag aldrig jobbat med något jag tycker är tråkigt. De få jobben som varit tråkiga har jag slutat på på en gång. Visst, alla kan inte bara sluta, men tycker fortfarande att det är fel att jobb ska vara tråkiga. Tycker vi hamnat lite fel på den punkten.
Tror ni isåfall inte dessa "bushmän" mår bättre än oss i västvärlden? De har inget 9-5 jobb utan lever för dagen. När de är hungriga fångar dem något djur. Annars glider dom omkring i naturen med sina bros.. Låter soft ;)
De lär ju ha mer livskvalité än någon annan människa och deras "jobb" är just att få föda för dagen som de va för alla människor förr i tiden. Då kallades det inte jobb. Då var det inte tråkigt.
Känns som vi utvecklas men ändå inte på nåt sätt...
Vem har sagt att jobb ska vara tråkigt?
Vem har sagt att ett jobb ska vara roligt? Det är ju tamejfan som att stjäla från sin arbetsgivare.
Text
Vadå, är inte två-timmars ronderna spännande? :smash:
Stefan J
2011-01-06, 12:19
Haha nä!
Har jobbat med att byta däck på däckfirma, byta elmätare, limma värmeväxlare, bygga infravärme till lackboxar, lager åt saab, gräva ner kabel, underhålla slussar/broar och allt däremellan. Nu underhåller jag vindkraftverk.
Alla jobb är bra sålänge jag inte sitter still på en stol hela dagen, gärna utomhus också så är jag nöjd :)
Slartibartfast
2011-01-06, 12:24
+1
Grundtanken är faktiskt att du får betalt för att göra något du inte har lust med.
Öh, nej? Skulle det finnas nånslags regel att man måste lida för sin lön?
Grundtanken är att det finns ett jobb som ska göras. Om du gillar det eller inte har inget med saken att göra.
Det är upp till var och en att skaffa sig ett jobb man inte vantrivs med. Har man tur hittar man ett man gillar.
Ignatius72
2011-01-06, 12:25
Att i ordentligt vuxen ålder (dvs äldre än shut the face) ha ett jobb som man direkt vantrivs med verkar ju onödigt. Är man som Stefan sjuksköterska så finns det ju andra jobb på andra ställen att söka. Trots allt så är det rätt så mycket av ens vakna tid som går åt.
Jag har ett tråkigt jobb. Det går bra ett tag och så länge man jobbar med folk man trivs med. Nu efter 6 år med att "sitta och glo" och pga den dåliga stämningen som råder på avdelningen ska jag byta jobb. Samma företag dock, men en helt annan tjänst. Jag går ned rejält i lön, men det får det vara värt. Jag måste bort från surkärringarna innan jag blir en själv. Trivs man inte får man helt enkelt byta.
filmjölk
2011-01-06, 12:33
Japp, jobbar i sjukvården (psykiatrin) som sjuksköterska och lider varje sekund,
Du är för ung för att ha den inställningen. Hett tips är att ta tjänstledigt i ett tag och jobba inom somatiken istället. Det är utvecklande (och om du går tillbaka till psykiatrin, kommer det att göra dig till en bättre ssk), man lär sig tonvis. Även om man kan allt det där man gör mer av i somatiken än psykiatrin sen innan (tror sig kunna, det mesta sitter faktiskt inte, iaf inte för mig, fått lära massa på nytt, kunde knappt ta ett EKG), så är det nyttigt för en själv att utföra andra sysslor än att lägga oxascand i plastkoppar och injicera folks skinkor med zyprexa. (Nu är jag msk och inte ssk men det är väl ungefär det du gör :D )
Vem har sagt att ett jobb ska vara roligt? Det är ju tamejfan som att stjäla från sin arbetsgivare.
Hahahahahahahaha!!!!!!!!!! Citat-material för böveln!
Däremot kan jag säga att det kan vara rätt trist att möta folk som "brinner" för sina jobb. Satt häromdagen med en kemiingenjör - jo, jag vet, men han hade en svår barndom - som inte kunde sluta prata om det fantastiska han höll på med varje dag.... Till svår plåga för omgivningen.
Själv har jag delar i mitt arbete som är hemska, men som ändå måste göras. Och på det hela taget trivs jag sen trettio år. Däremot brinner jag inte för det
Vem har sagt att ett jobb ska vara roligt? Det är ju tamejfan som att stjäla från sin arbetsgivare.
Vart i mitt inlägg skrev jag ordet roligt?
Ignatius72
2011-01-06, 12:40
Däremot kan jag säga att det kan vara rätt trist att möta folk som "brinner" för sina jobb. Satt häromdagen med en kemiingenjör - jo, jag vet, men han hade en svår barndom - som inte kunde sluta prata om det fantastiska han höll på med varje dag.... Till svår plåga för omgivningen.
Det har nog mindre att göra med att han brinner för sitt jobb och mer att göra med bristande social kompetens.
En period var jag tim vik på 3 olika ställen samt croupier på helgerna, det var full fart, men eftersom jag aldrig riktigt kom vidare (vart anställd för en längre period) så började jag kolla utbildningar och utbildade mig istället och det är något som ofta händer så jag tycker det är bra att man tröttnar lite på sitt jobb och börjar se över nya erfarenheter.
Den andra diskussionen handlar om OM man trivs på jobbet. Jag trivs enbart på jobbet om det finns galet mycket att göra och detta måste förankras med mig chef så han ser till att det alltid finns att göra och stöttar mig i min tjänst. Jag tror att det landar rätt mycket i ledarskap, där jag personligen tycker att chefen borde fråga "hur kan jag köra ditt jobb bättre" eller känna av hur den anställde jobbar bäst.
Ibland väljer folk jobb pga av att det ligger närmast deras dagis, andra vill bara vara exakt 8 timmar och vissa vill uträtta stordåd och det är viktigt att chefen också tillfredställer alla dessa personer.
Jag har haft massor av tråkiga och repetetiva arbeten men har i stort sett trivts på alla ändå. Har man trevliga kollegor så trivs jag ändå. Känner jag att jag är bra på något så blir jag glad även om det är en enkel sak. Jag är väl lite dum på det sättet men i såna fall dum och glad. Just nu jobbar jag som process-operatør (Kontrollrums arbete) i industri. Folk rynkar på näsan när jag säger det men jag tycker det är kul att gå till jobbet. Det är ju inte så att jag brinner för att tillverka kraftfoder men jag trivs bra med det och får en schysst lön att spendera på min fritid.
Crippa90
2011-01-06, 13:21
Kommer ihåg när jag praoade på en bilverkstad för många år sedan att en som jobbade där sa till mig att aldrig ta ett jobb som innefattar ditt intresse. Han tog sig själv som exempel. Han tyckte om att skruva på bilar men när man gör 8 h om dagen på jobbet och kanske ett par timmar hemma också efter jobbet så dödar det intresset totalt.
Så det är nog bättre att ha något halvtråkigt jobb och brinna för sitt intresse på sidan om. Ibland ska ha tråkigt så man uppskattar när man har roligt, som morsan brukar säga.
Kommer ihåg när jag praoade på en bilverkstad för många år sedan att en som jobbade där sa till mig att aldrig ta ett jobb som innefattar ditt intresse. Han tog sig själv som exempel. Han tyckte om att skruva på bilar men när man gör 8 h om dagen på jobbet och kanske ett par timmar hemma också efter jobbet så dödar det intresset totalt.
Så det är nog bättre att ha något halvtråkigt jobb och brinna för sitt intresse på sidan om. Ibland ska ha tråkigt så man uppskattar när man har roligt, som morsan brukar säga.
Kloka människor du träffat :) Jag delar den uppfattningen och dom som jag känner som har arbetet med sin hobby har tröttnat efter ett tag.
Vart i mitt inlägg skrev jag ordet roligt?
Var i mitt inlägg skrev jag ordet tråkigt?
Slartibartfast: Lida ska man naturligtvis inte göra. Att jobb innehåller arbetsuppgifter man inte vill genomföra är väl knappast ovanligt?
von huff
2011-01-06, 13:46
Att ha ett jobb man hatar funkar inte i längden, men det finns nog inte alltför många som brinner för sitt jobb.Oavsett vad man jobbbar med så har arbetsomgivningen en stor del i om man trivs eller ej.Som sagt så ska ett jobb inte vara roligt men ingen pina heller
Det har nog mindre att göra med att han brinner för sitt jobb och mer att göra med bristande social kompetens.:laugh:
+1
Nästan alla jobb jag har haft har varit roliga och jag ville gå till jobbet. Ett av dem var att tvätta lastbilar, det var roligt på grund av att jag hade inställningen att det var ett träningspass att stå med högtryck i konstiga ställningar för att komma åt smutsen (sjukt stressande för axlarna).
Jag är en obotlig optimist så det har nog med det att göra.
Idag har jag ett jobb som jag brinner för. Lärare. Större delen av tiden är det jätte roligt, vilket mest hänger på att jag har roliga klasser och mycket bra kollegor. Trivs man inte med de man jobbar med kan vilket jobb som helst bli en pina. Trivs man med kollegorna kan man trivas med att skyffla bajs och ändå vilja gå till jobbet på morgonen.
jag tar studenten nu, och kommer va glad över i princip vilket jobb som helst (har ju givetvis några på "önskelistan").bara jag tjänar någorlunda och kommer få mycket arbetstid så är jag nöjd.
Detta är ju dock nu, nu när jag är så ung, så senare i livet efter de första åren vill jag såklart jobba med något jag tycker är kul! Får säkerligen läsa på universitet osv, men tänker inte sluta upp med något jobb jag vantrivs med. Fuk no.. Lever bara en gång! Bästa hade vart att få jobba me sin hobby -drömjobbet ju!
Chrillee
2011-01-06, 15:11
Det är höga krav att man ska brinna för det, skulle jag trivas på mitt jobb och det var ok skulle jag vara nöjd.
Chrillee
2011-01-06, 15:14
Känns inte så. :D Med ung menar jag 16-20 års åldern där man kanske fortfarande gick gymnasiet och hade diverse deltidsarbeten. Nu är jag ju 22 trots allt. ;)
Jag skulle aldrig klara av att ha ett lagerarbete idag med medioker lön, att gå dit varje dag för att kunna betala räkningar. Jag är jävligt nöjd med mitt arbete som jag trivs med och är enormt flexibelt och bra betalt, det är nog få 22 åringar förunnat.
Jag är sjukt avundsjuk, jag är lika gammal som dig men är kvar på industri/lagerarbete, de är det ända jobb jag kan få, hamnar alltid där efter ha sagt upp mig från ett annat likvärdigt jobb pga panik över situationen.
Men så hamnar jag alltid på ruta 1 igen.
Vad jobbar du med om man får fråga?
Kan ta ett mindre än perfekt jobb bara jag får sitta ner, inte ha en chef som hökar över mig, och lönen är hög nog att jag har råd med det jag gillar att göra.
shut teh face
2011-01-06, 16:39
Kommer ihåg när jag praoade på en bilverkstad för många år sedan att en som jobbade där sa till mig att aldrig ta ett jobb som innefattar ditt intresse. Han tog sig själv som exempel. Han tyckte om att skruva på bilar men när man gör 8 h om dagen på jobbet och kanske ett par timmar hemma också efter jobbet så dödar det intresset totalt.
Så det är nog bättre att ha något halvtråkigt jobb och brinna för sitt intresse på sidan om. Ibland ska ha tråkigt så man uppskattar när man har roligt, som morsan brukar säga.
Det stämmer nog rätt ofta, men inte alltid. Min farsa som är mekaniker har alltid jobbat med det, och alltid på sin fritid meckat med sina egna saker i garaget dag och natt. :)
shut teh face
2011-01-06, 16:42
Jag är sjukt avundsjuk, jag är lika gammal som dig men är kvar på industri/lagerarbete, de är det ända jobb jag kan få, hamnar alltid där efter ha sagt upp mig från ett annat likvärdigt jobb pga panik över situationen.
Men så hamnar jag alltid på ruta 1 igen.
Vad jobbar du med om man får fråga?
Du måste förmodligen skaffa dig en utbildning, annars ska man ha rejäl tur. Behöver inte vara lång utbildning, 1 år räcker kanske, beror på vad iofs.
Jag arbetar inom IT på ett stort företag, Systemtekniker inom Oracle och Unix, med mer tyngd på det arkitektoniska.
Eddie Vedder
2011-01-06, 16:43
Kommer ihåg när jag praoade på en bilverkstad för många år sedan att en som jobbade där sa till mig att aldrig ta ett jobb som innefattar ditt intresse. Han tog sig själv som exempel. Han tyckte om att skruva på bilar men när man gör 8 h om dagen på jobbet och kanske ett par timmar hemma också efter jobbet så dödar det intresset totalt.
Så det är nog bättre att ha något halvtråkigt jobb och brinna för sitt intresse på sidan om. Ibland ska ha tråkigt så man uppskattar när man har roligt, som morsan brukar säga.
Nu har jag inget "jobb" direkt men utanför mina studier har jag ju en egen firma och skriver min bok samt artiklarna i BODY. Även bloggandet ser jag ju som något som förhoppningsvis kommer ge något även om jag gör det helt gratis.
Och ja det är absolut så att det kan ta lite udden av intresset med deadlines och stressen över att man måste producera Så då blir det lite slentrian i det man brinner för helt enkelt.
Min dröm är att vara mattant i en skola som lagar bra mat från grunden och sedan komplettera det med mitt skrivande.
rajjan_dammit
2011-01-06, 16:44
Hur fan hade det sett ut om alla bara skulle jobba med sånt de gillar. Det heter ju "jobb" av en anledning.
frambogir
2011-01-06, 16:55
Jag brinner inte för mitt jobb (demensvård), men jag trivs trots kass lön. Jag vill nog hålla mig till socialt arbete, kanske utbilda mig till socionom.
Tänkte mig länge att jag skulle bli forskare inom det jag är utbildad (teologi) men den planen släppte jag så småningom.
Scratch89
2011-01-06, 17:15
För tillfället trivs jag på mitt jobb, men det är inget jag brinner för eller skulle vilja göra hela livet. Är på Coop Forum nu och står i delikatessen, samt bara vanligt plock med färskvaror. Dagarna går fort, väldigt trevliga arbetskompisar och liknande. Det blir ju lite som en familj, och man blir på så sätt väldigt lojal mot sitt arbete.
Tidigare har jag haft själadödande arbeten, typ lagerjobb, charkuteri osv under kortare perioder, eller lite då och då under längre perioder. De flesta av dessa har varit ångest, särskilt två av dem. Innan jag fick fortsätta på Coop efter sommaren var jag fast på ett av jobben i två veckor utan någon vetskap om framtiden, och det var två av mina värsta veckor nånsin.
Planen för framtiden är att utbilda mig till något jag vill jobba med. Eftersom jag trivs att arbeta med människor, så är det sjukgymnast eller läkare som gäller.
Jag kan till exempel berätta att ett ytterst effektivt sätt att ta död på sitt intresse för hälsa och styrketräning, och gärna i kombination, är att börja arbeta med det. Jag har drivor med kompisar som gjort det, och rekommenderar det inte - eftersom den sortens ofta missionärsliknande inställning (Jag ska UTROTA fetma och ohälsa....) inte kan kombineras med ett fungerande yrkesliv
Scratch89
2011-01-06, 17:26
Jag läste missionärsliknande ställning. :D
Jag läste missionärsliknande ställning. :D
Du var inte ensam.
Scratch89
2011-01-06, 17:28
Allan, självklart får man vara realistisk. Som random hälsocoach, eller vad man nu som hälsointresserad utbildar sig till idag, kommer man inte göra någon skillnad på läget i landet.
Det man däremot kan göra är att utbilda sig till något där man faktiskt hjälper individer; att ha fått fem personer att kunna leva sitt vardagliga liv utan att få ont i knän, rygg och/eller axlar, är en stor personlig triumf även om det står hundra personer till utanför och väntar på sin behandling.
Arf Pingvin
2011-01-06, 17:30
Undrar om någon här jobbar med någonting som du/ni ogillar och inte har något intresse för
Jag har gjort det i 3 år. Har sagt upp mig utan att ha klart med något nytt jobb. Har inte råd att vara arbetslös. Men det känns rätt ändå.
mattilainen
2011-01-06, 17:33
Jag kände ganska tidigt att jag skulle bli en sån som inte gillar att jobba.. Sommarjobb sög och jag ville inte sluta skolan för att tjäna pengar som alla andra.. Jag undrade ganska länge vad som var fel med mig mot mina närmaste. Min bror jobbade på och flytta hemifrån medans jag inte hade någon lust att jobba. Jag har jobbat inom en hel del men under korta perioder. Varit på div bilfabrik, biltema ex. Jag ville inte ha ett jobb där man visste vad man skulle få göra hela dagarna, jag hatade det. Att stå och göra samma saker om och om igen fick mig att få panikkänslor på kvällarna. Kanske ringde chefen och bad mig jobba.. Ibland låtsades jag inte höra telefonen när chefen ringde.
Jag började ta mitt körkort och jobbade ingenting under tiden, som tur var. När jag var klar med körkortet så sökte jag till polishögskolan men kom inte in. Jag ville BARA bli polis, inget annat. Som tur var pushade min mamma mig att söka skola medans jag väntade för nästa intagning. Jag kom in som reserv på undersköterskeprogrammet på komvux och ÄNTLIGEN känner jag att jag faktiskt trivs inom ett yrke. Kanske var det för att man får jobba med folk, vilket jag älskar, kanske var det för att man faktiskt fick kämpa sig igenom en utbildning för att få jobb som undersköterska. Jag gillar arbetet men gillar inte att nöja mig med något.
Jag har kämpat upp flertal betyg till MVG på komvux det senaste halvåret för att lättare komma in på sjuksköterskeutbildningen för att inse att jag hade väldigt mycket högre snitt än vad som var lägsta snittet. Jag tror att vill man bli något, så får man kämpa. Nöj dig inte med ett 7-5 jobb. Trivs du inte? Gör något annat! Finns det inget annat? Studera till något du vill bli.
Jag kommer aldrig någonsin jobba med något jag inte tycker är kul. Livet är för värdefullt för att komma på när man är 60 år och har fem år kvar till pension att "Jag skulle gjort detta istället.."
mattilainen: Jag menar inte det här på ett drygt sätt, men faller inte sjuksköterska ändå under samma rubrik som jobben du ogillar? Visst, det är nya personligheter och sjukdomar man möter, men oftast handlar det väl om samma sorters sjukdomar, som du ska medicinera på samma sätt varje gång - dvs. ett jobb där man vet vad man ska göra hela dagarna, stå och göra samma saker om och om igen.
forslund
2011-01-06, 17:42
Jag kan till exempel berätta att ett ytterst effektivt sätt att ta död på sitt intresse för hälsa och styrketräning, och gärna i kombination, är att börja arbeta med det.
Det var precis den här känslan som gjorde att jag inte valde att gå någon utbildning inom området. Riktigt nöjd över det beslutet i dag. :)
Ganska intressant tråd faktiskt. Kul att läsa hur andra tänker/tänkte och vilka förväntningar man har på sitt arbete.
Själv brinner jag inte för mitt arbete, men jag trivs något ohyggligt! Brinner är för mig liktydigt med engagemang, entusiasm e.t.c. För mig är ett arbete ett arbete och syftet är att få mat på bordet och pengar till hyra. Blir det något över är det en bonus.
Mitt arbete innhåller dock flera bonusar som jag gillar. Jag får i hög utsträckning bestämma och planera min dag själv. Jag får träffa en massa märkliga människor och hamnar ofta i många smått bisarra situationer. Jag får resa en hel del i arbetet och många dagar vet man inte på morgonen vad som kommer hända, och får planera väldigt adhoc-mässigt. Slutligen, vilket för mig är lite dubbelt, har jag kommit att förstå att jag i min yrkesroll faktiskt betyder en hel del för en del personer. Mer än jag trodde, vilket faktiskt ibland är lite jobbigt också.
Så när allt kommer omkring är det hela ganska fantastiskt. Man behöver liksom inte brinna, utan för min del upptäcker man saker som man faktiskt uppskattar och till slut trivs man.
MasterChief
2011-01-06, 18:49
Ganska intressant tråd faktiskt. Kul att läsa hur andra tänker/tänkte och vilka förväntningar man har på sitt arbete.
Själv brinner jag inte för mitt arbete, men jag trivs något ohyggligt! Brinner är för mig liktydigt med engagemang, entusiasm e.t.c. För mig är ett arbete ett arbete och syftet är att få mat på bordet och pengar till hyra. Blir det något över är det en bonus.
Mitt arbete innhåller dock flera bonusar som jag gillar. Jag får i hög utsträckning bestämma och planera min dag själv. Jag får träffa en massa märkliga människor och hamnar ofta i många smått bisarra situationer. Jag får resa en hel del i arbetet och många dagar vet man inte på morgonen vad som kommer hända, och får planera väldigt adhoc-mässigt. Slutligen, vilket för mig är lite dubbelt, har jag kommit att förstå att jag i min yrkesroll faktiskt betyder en hel del för en del personer. Mer än jag trodde, vilket faktiskt ibland är lite jobbigt också.
Så när allt kommer omkring är det hela ganska fantastiskt. Man behöver liksom inte brinna, utan för min del upptäcker man saker som man faktiskt uppskattar och till slut trivs man.
Det där stämmer rätt bra på mig med. Som ekonomichef så är det en hel del saker som inte är speciellt kul. Till exempel mervärdesskattelagen, bokföringslagen osv. Men det roliga är ju att optimera avdelningen, hitta affärsmöjligheter, få de anställda att trivas, träffa externt folk, representera företaget.
Jag tror att ett arbete blir mer intressant om det är komplext, lite svårare än vad man egentligen behärskar och där man får utrymme för sin kreativitet. Att sitta vid ett löpande band skulle jag nog bli tokig av.
Det där stämmer rätt bra på mig med. Som ekonomichef så är det en hel del saker som inte är speciellt kul. Till exempel mervärdesskattelagen, bokföringslagen osv. Men det roliga är ju att optimera avdelningen, hitta affärsmöjligheter, få de anställda att trivas, träffa externt folk, representera företaget.
Jag tror att ett arbete blir mer intressant om det är komplext, lite svårare än vad man egentligen behärskar och där man får utrymme för sin kreativitet. Att sitta vid ett löpande band skulle jag nog bli tokig av.
+1
Nu arbetar jag inte som ekonomichef, men tidigare har jag varit industri och lagerarbetare och nu gått till att arbeta som försäljare inom telekom. Det gör en väldigt stor skillnad att ha ett socialt och ganska avancerat arbete där man hela tiden får lära sig nya saker och möta nya utmaningar. Om jag skulle behöva gå tillbaka att jobba vid ett löpande band så skulle jag nog gå postal.
hel del saker som inte är speciellt kul. Till exempel mervärdesskattelagen,
Jag är nog lite sjuk men jag har alltid tyckt det har varit kul med moms. Jag var typ också den enda som gillade skattelagstiftningskursen på univ.
Jag har ett kul jobb. Jag har aldrig i hela mitt liv haft söndagsångest. Jag har i snitt stannat ca 5 år på varje jobb. För mig är det viktigt att hela tiden ha en utmaning. Många gånger tänker jag att gud så skönt det vore om saker och ting bara flöt på och jag kunde ta det lite lugnt och slippa hålla på och utveckla. Men varje gång jag kommer dit så tröttnar jag och blir rastlös. Jag behöver utmaningen.
Jag har tidigare i min karriär haft jobb som många skulle kalla som skitjobb men jag har alltid hittat något utmanande i alla jobb. Värst var nog ändå jobb på banken när jag jobbade på arbitrage. Jobbet var väl ok men tråkigare människor har jag aldrig jobbat med. Jag skulle aldrig klara av en bankkarriär.
mattilainen
2011-01-06, 19:28
mattilainen: Jag menar inte det här på ett drygt sätt, men faller inte sjuksköterska ändå under samma rubrik som jobben du ogillar? Visst, det är nya personligheter och sjukdomar man möter, men oftast handlar det väl om samma sorters sjukdomar, som du ska medicinera på samma sätt varje gång - dvs. ett jobb där man vet vad man ska göra hela dagarna, stå och göra samma saker om och om igen.
Jag tycker absolut inte det är samma sak. Visst kan man se det så att man kommer göra samma saker, men varje person är annorlunda, varje tillfälle är annorlunda. Du träffar hela tiden nya personer, du får jobba med människor, då kan det inte bli lika dant varje gång. Bara för att en sköterska har sina uppgifter, bland annat ta prover och skriva i journaler så är det ju så mycket mer än att bara göra dessa uppgifter. Man går inte i tre år i skola för att lära sig ta ett blodprov.
Då skulle man lätt kunna säga att en ambulanssjuksköterska gör samma saker hela dagarna. Väntar på larm, åker på larm, tar hand om någon skadad, kör han/henne till akuten. Så är det ju inte eller hur? Det är ju så mycket mer än bara arbetsuppgifterna i sig man får tänka på.
OM det skulle bli så att man gör samma saker om och om igen, dag ut och dag in så har man möjligheten att byta till något annat eller specialisera sig inom något. Byt avdelning och du får en otroligt massa nya arbetsuppgifter. Jobba på akuten eller att jobba med barn ställer nya krav och nya erfarenheter.
Som att säga att en barnmoska gör samma saker varje pass, vilket delvis stämmer men som sagt, uppgifterna är inte det viktiga. Förstår du hur jag menar?
Sen självklart kommer man inte alltid behandla samma sorters sjukdomar.
The_RobRoy
2011-01-06, 19:29
Värst var nog ändå jobb på banken när jag jobbade på arbitrage. Jobbet var väl ok men tråkigare människor har jag aldrig jobbat med. Jag skulle aldrig klara av en bankkarriär.
Säger man ens så, jobbade på arbitrage?
Vad gjorde du mer exakt? *nyfiken* :)
Säger man ens så, jobbade på arbitrage?
Vad gjorde du mer exakt? *nyfiken* :)
Då hette avdelningen arbitrage. Tror inte den heter så då. Jag jobbade på backoffice. Det här var innan jag gick på univ. Fördelen med att jobba med saker man inte gillar är att det jag verkligen förstod att jag behövde vidareutbilda mig även om jag alltid hade den planen blev det tydligare.
The_RobRoy
2011-01-06, 19:36
Då hette avdelningen arbitrage. Tror inte den heter så då. Jag jobbade på backoffice. Det här var innan jag gick på univ. Fördelen med att jobba med saker man inte gillar är att det jag verkligen förstod att jag behövde vidareutbilda mig även om jag alltid hade den planen blev det tydligare.
OK, då hänger jag med. Tror kulturen i finansbranschen var delvis annorlunda då jämfört med nu. Hela den här makthierarkin med back-office längst ner, precis ovanför de som städer toaletterna är vidrig. Skillnaden är att massa trevliga ingenjörer börjat ta över inne på tradingavdelningarna sen du jobbade ;)
Nä men allvarligt, så håller de på att luckras upp skulle jag säga.
MasterChief
2011-01-06, 19:42
Jag är nog lite sjuk men jag har alltid tyckt det har varit kul med moms. Jag var typ också den enda som gillade skattelagstiftningskursen på univ.
Ok, jag erkänner. Jag tycker också det är kul med moms. Jag har varit momsansvarig för en mångmiljardkoncern med handel i över 100 länder (och ett sanslöst komplext system av logistik, tillverkning, tjänster och varor). Det var faktiskt riktigt kul.
Men jag brukar säga att det är tråkigt per default. Man får så konstiga blickar annars.
Jag har jobbat med mitt största intresse vid två tillfällen. Första gången ledde det till att jag ledsnade, andra gången har det varit roligt hela tiden men kanske inte alltid. Jag tror inte att något jobb är roligt 100% av tiden, men det innebär ju inte att man inte trivs.
Att ha kollegor man inte gillar är inget konstigt. Vi har ju inte valt dem själva.
De är väl typ som att fråga, äter du mat du inte gillar?
Har gjort det av och till. Just nu är jag egenföretagare sedan ett par månader tillbaka, och det är kul.
OK, då hänger jag med. Tror kulturen i finansbranschen var delvis annorlunda då jämfört med nu. Hela den här makthierarkin med back-office längst ner, precis ovanför de som städer toaletterna är vidrig. Skillnaden är att massa trevliga ingenjörer börjat ta över inne på tradingavdelningarna sen du jobbade ;)
Nä men allvarligt, så håller de på att luckras upp skulle jag säga.
Det ändrades precis efter jag slutade. Men bankmänniskor är tråkiga. Har en kompis som jobbar på bank och hennes kompisar (därifrån) är dom absolut tråkigaste av alla våra vänners kompisar.
Jobbet var ok för då. Jag skulle bara jobba ihop pengar för att kunna åka skidor en säsong.
Det här med att gilla och inte gilla sina arbetskamrater; man får kanske ha ett lite bredare spektrum. Man måste ju inte bli, eller vilja bli, bästis med sina arbetskamrater för att kunna jobba ihop (att hamna på en arbetsplats där folk på allvar tror att detta är normen kan vara mer påfrestande än man kanske anar), och man måste inte ha arbetskamrater som är ens bästa vänner för att gilla sin arbetsplats och sitt jobb. Jag tycker inte att man råkar ut för de där mardrömskollegorna SÅ ofta ändå.
Men det är sant att det är viktigt med trevliga arbetskamrater; det är enligt min erfarenhet lättare att stå ut med ett tråkigt jobb om arbetskamraterna är bra, än vad det är att stå ut på ett roligt jobb med katastrofkollegor.
The_RobRoy
2011-01-06, 20:19
Har en kompis som jobbar på bank och hennes kompisar (därifrån) är dom absolut tråkigaste av alla våra vänners kompisar.
Kanske bara din kompis som är tråkig? Finansfolk är för mig väldigt sociala varelser, jämfört med de kretsar jag umgås i privat (klassiskt ingenjörsfolk). Du kanske har lyckats samla på dig helt fantastiska vänner vad vet jag?
Det här med att gilla och inte gilla sina arbetskamrater; man får kanske ha ett lite bredare spektrum. Man måste ju inte bli, eller vilja bli, bästis med sina arbetskamrater för att kunna jobba ihop (att hamna på en arbetsplats där folk på allvar tror att detta är normen kan vara mer påfrestande än man kanske anar), och man måste inte ha arbetskamrater som är ens bästa vänner för att gilla sin arbetsplats och sitt jobb. Jag tycker inte att man råkar ut för de där mardrömskollegorna SÅ ofta ändå.
Men det är sant att det är viktigt med trevliga arbetskamrater; det är enligt min erfarenhet lättare att stå ut med ett tråkigt jobb om arbetskamraterna är bra, än vad det är att stå ut på ett roligt jobb med katastrofkollegor.
håller med, jag hade nog inte tyckt det var lika tråkigt idag som när jag var 19. Men jag är uppväxt i en reklamfamilj. Jag hade eg aldrig träffat andra vuxna än de som jobbade med reklam och var kreativa. Det var min första kulturchock.
Jag är inte ute efter att skaffa vänner på jobbet (även om jag fått några genom åren) men det här var värre än att se färg torka.
Kanske bara din kompis som är tråkig? Finansfolk är för mig väldigt sociala varelser, jämfört med de kretsar jag umgås i privat (klassiskt ingenjörsfolk). Du kanske har lyckats samla på dig helt fantastiska vänner vad vet jag?
Så kan det vara fast de är inte mina kompisar.
De här var också sociala men hade så höga tankar om sig själva så dom nästan sprack. Jag tror inte det är samma överallt och det kan ha förändrats lite.
Parabellum
2011-01-06, 20:23
Innan jag valde att bli polis jobbade jag med lite olika kontorsjobb och som försäljare. Det var roligt och givande i början mest för att jag hade kommit in i arbetslivet överhuvudtaget istället för att sitta hemma och vänta på det där perfekta jobbet där jag har bra betalt, trivs med arbetskollegorna och har bekväma arbetstider. Efter ett tag tog jag tag i min egen dröm och valde att bli polis. Ingenting jag ångrar. Hade jag inte blivit polis skulle jag ha velat jobba inom sjukvård, rättsmedicin och dylikt. (röd tråd: jobba med utsatta människor).
Det är tråkigt att se att en hel del (inte bara på detta forum) tror att man alltid har valmöjligheter och framförallt rättigheter. Såsom rätten till ett välbetalt jobb, rätten till att säga vad fan man vill utan logik och eftertanke bara för att man kan och har yttrandefrihet, rätten till att ha ett jobb där man stormtrivs osv. Detta är inte en realistisk situation för många, framförallt utanför Sverige.
Såsom jag ser det (gammaldags av mig kanske?) så måste man börja någonstans. Om det då är ett städarjobb eller McDonalds kvittar, bara man kommer in i arbetslivet och få prova på olika saker. Ibland tar det ett par få år för vissa att hitta något de stormtrivs med, ibland tar det en livstid. Låt livet ha sin gång. Det är inte alltid bekvämt med livet och jobb. Kul för de som hittar det perfekta direkt dock :)
D-Crawler
2011-01-06, 22:05
Väldigt intressant tråd. Har funderat mycket kring detta själv, att trivas på sitt arbete och känna att man gör någonting viktigt. Innan arbetade jag i en ICA butik, det sög (för det mesta) bokstavligen talat. Visst, jag såg till att kunder kunde komma åt sina dagliga varor och hjälpte till att hålla butiken i skick men det var olidligt tråkigt många gånger. Hade ofta ångest flertalet kvällar över att behöva gå till jobbet morgonen därpå. Sysslorna sög, extremt monotont och knappt aldrig någon uppskattning. Så varför var jag kvar? En anledning; mina arbetskollegor. Fy vad roligt vi hade och jäklar vilket gäng vi var! Pga. dom var det faktiskt värt att lida igenom vardagen, bra människor får mig att må toppen!
Idag är situationen väldigt annorlunda. Jobbar som säljare på Teknikmagasinet och trivs ypperligt. Brinner inte för det jag gör men känner verkligen att jag bidrar med någonting och gillar det jag håller på med. Att sedan arbetskollegorna är helt underbara skadar ju inte. Som grädde på moset bor jag fortf. hemma, ung som jag är (20 år) och kan spara en jävla massa para. :D
Idag är situationen väldigt annorlunda. Jobbar som säljare på Teknikmagasinet och trivs ypperligt. Brinner inte för det jag gör men känner verkligen att jag bidrar med någonting och gillar det jag håller på med. Att sedan arbetskollegorna är helt underbara skadar ju inte. Som grädde på moset bor jag fortf. hemma, ung som jag är (20 år) och kan spara en jävla massa para. :D
Jag kan förstå att du trivs där. Det är alltid trevlig stämning när man kommer in i affärerna. Dessutom är ni trevliga mot kunderna. Sånt gillar vi
D-Crawler
2011-01-06, 22:11
Jag kan förstå att du trivs där. Det är alltid trevlig stämning när man kommer in i affärerna. Dessutom är ni trevliga mot kunderna. Sånt gillar vi
Tackar för berömmet, uppskattas. :)
Wow, har bläddrat igenom alla sidor. Trevligt att man kunde skapa en diskussion angående detta, väldigt intressant att läsa andras erfarenheter.
Jag har ju inte berättat om just mitt fall så specifikt - kan ju göra det nu typ.
Jag jobbar just nu med något jag absolut inte brinner för, jobbar inte heller med människor jag trivs runt omkring med. Varför jobbar jag med det då? Jo, för att jag just nu måste, (pga vissa anledningar) för jag har inget annat jobb för tillfället och jag måste börja med att ta körkort. Har inte satsat på att studera och har varit väldigt seg i arbetslivet hittils, så omständigheterna kräver typ att jag ska göra de jag gör just nu, om man säger så.
Wow, har bläddrat igenom alla sidor. Trevligt att man kunde skapa en diskussion angående detta, väldigt intressant att läsa andras erfarenheter.
Jag har ju inte berättat om just mitt fall så specifikt - kan ju göra det nu typ.
Jag jobbar just nu med något jag absolut inte brinner för, jobbar inte heller med människor jag trivs runt omkring med. Varför jobbar jag med det då? Jo, för att jag just nu måste, (pga vissa anledningar) för jag har inget annat jobb för tillfället och jag måste börja med att ta körkort. Har inte satsat på att studera och har varit väldigt seg i arbetslivet hittils, så omständigheterna kräver typ att jag ska göra de jag gör just nu, om man säger så.
Det behöver inte nödvändigtvis vara enbart negativt att ta jobb man egentligen inte hade tänkt sig att arbeta med. Att prova olika saker och få se lite olika perspektiv skadar inte och en del av de jobben kanske rentav kan ge dig idéer till vad du vill syssla med i framtiden. Om jag tar mitt förra jobb som exempel så var det på en monteringslina där vi byggde gaffeltruckar. Ganska trist jobb egentligen och jag tog det enbart för att jag var tvungen, men medans jag var där fick jag en idé att det nog inte skulle vara så tokigt att jobba som servicetekniker för det företaget. Jag gillar att meka med saker och att åka runt till kunder och reparera truckar är rätt självständigt och trevligt. Nu blev det inte så eftersom jag fick gå hem pga övertalighet, men det är ett exempel på hur ett skitjobb kan leda till något annat.
Du är ung och kommer förmodligen att hinna byta yrkesbana ett flertal gånger. Se till att hålla huvudet på skaft och var öppen för intryck så hittar du säkert något du vill syssla med så småningom.
Själv utbildade jag mig till flygtekniker direkt efter gymnasiet men tyvärr hade jag den kopiösa oturen att ta examen samtidigt som 9/11 attentatet och tiden efter det var det lögn i helvete att som nyutexaminerad få jobb i flygindustrin. Eftersom jag inte ville gå hemma hur länge som helst tog jag jobb som flygplansmontör på SAAB i stället, då fick jag i alla fall jobba med flygplan men utbildningen var ju lite bortkastad. På det företaget blev jag övertalig redan efter någon månad men jag lyckades ändå klamra mig fast i nästan fem år. Jag hamnade i en utlåningspool och var på 5-6 olika ställen under de åren. Fick göra allt möjligt, jag byggde flygplan ett tag, var på bofors och byggde torpeder och små fjärrstyrda ubåtar ett tag, jag var rentav ute och monterade upp prydnadsplan vid motorvägsinfarterna en tid. När jag fick sluta på SAAB hoppade jag på en utbildning till sjukgymnast men hoppade av efter två terminer. Efter det var jag tillbaka på industrijobb och monterade truckar några år tills jag blev övertalig även där. Då bestämde jag mig för att plugga igen och det är vad jag sysslar med just nu.
Jag tittade på en jäkla massa utbildningar men bestämde mig till slut för att läsa till lokförare. Det var lite av en chansning eftersom jag knappt visste något om yrket men av det jag sett så verkade det bra och utbildningen är kort. Nu när jag har gått större delen av utbildningen så känner jag att det förmodligen var ett av de bästa val jag har gjort. Jag tror rentav att jag har hittat något jag faktiskt kan tänka mig att syssla med en lång tid framöver.
Min poäng med allt detta babblande är att det aldrig är för sent att ändra bana. Jag har bara jobbat i 10 år men har hunnit med att göra två riktiga kovändningar. Den ena ledde ingenvart, den andra är jag mitt uppe i nu men den känns väldigt bra. Ibland kan det vara saker man aldrig hade tänkt sig att syssla med som man kommer på att man stortrivs med. Det enda sättet att få reda på om man passar till något är att prova, alltså måste man våga chansa lite ibland.
Så när allt kommer omkring är det hela ganska fantastiskt. Man behöver liksom inte brinna, utan för min del upptäcker man saker som man faktiskt uppskattar och till slut trivs man.
Visserligen håller jag fortfarande på att utbilda mig så det kanske låter lite fånigt, men jag känner ändå igen mig lite. När jag hoppade på den här utbildningen var jag ganska osäker på om jag verkligen hade gjort rätt val men ju längre jag sysslar med detta och ju mer jag är ute på praktik desto mer känner jag att, fan detta är... nice. Jag vet inte om jag kommer att brinna för mitt jobb, förmodligen inte, men jag tror definitivt inte att jag kommer att vara ledsen över att behöva gå dit. Upptäcker fler och fler saker som får mig att trivas, och detta inom ett arbete som jag inte hade haft en tanke på för ett par år sedan.
.
Jag tittade på en jäkla massa utbildningar men bestämde mig till slut för att läsa till lokförare. Det var lite av en chansning eftersom jag knappt visste något om yrket men av det jag sett så verkade det bra och utbildningen är kort. Nu när jag har gått större delen av utbildningen så känner jag att det förmodligen var ett av de bästa val jag har gjort. Jag tror rentav att jag har hittat något jag faktiskt kan tänka mig att syssla med en lång tid framöver.
.
Lokförare, låter sjukt mysigt, tänk att en tidig morgon dundra fram i ett alldeles klart vinterlandskap (vi bortser från allt jävla strul med SJ i år) med en varm kopp kaffe i handen. Fyfan om jag bara kunde förmedla den sjukt mysiga bilden jag har i mitt huvud!
Sen har jag genom bekanta fått höra att lokförare är ett riktigt smygaryrke lönemässigt det vill säga ingen kan tro att lokförare tjänar så mycket pengar som de faktiskt gör.
Litegrann som när man läste om de Spanska flygledarna som strejkade för en tid sen, visst fattar man att flygledare tjänar bra men man tänker liksom 50 tusen i månaden inte 310 tusen kronor i månaden!
De spanska flygledarna har röstat för att gå i strejk i protest mot att ändrade arbetstider minskar deras övertidsersättning.
Omkring 92 procent av de röstberättigade flygtrafikledarna deltog i den fackliga omröstningen och 98,25 procent stödde förslaget att strejka, sade facket USCA i ett uttalande på tisdagskvällen.
Ett besked om när strejken ska genomföras väntas på onsdagen.
Eftersom ett strejkvarsel måste utfärdas tio dagar i förväg kan strejken bli av tidigast i mitten av augusti, som är den spanska turistnäringens viktigaste period.
Flygledarnas kontrakt beordrar dem att arbeta 1 000 timmar per år. De flesta arbetar ytterligare omkring 600 timmar övertid, vilket ger tre gånger mer betalt än grundlönen.
Enligt nya regler som regeringen godkände i förra veckan tvingas hädanefter flygledarna arbeta 1 600 timmar med normal lön. De nya reglerna ger dem en årslön på 200 000 euro (1,87 miljoner kronor), mot hittills 350 000 euro.Regeringen har beskrivit flygtrafikledarnas "miljonärslöner" som "ofattbara privilegier" vid en tidpunkt när resten av landet tvingas dra åt svångremmen medan Spanien skär ned sitt budgetunderskott, det tredje högsta i eurozonen efter Greklands och Irlands.
Typexempel på smygaryrke.:)
Visserligen håller jag fortfarande på att utbilda mig så det kanske låter lite fånigt, men jag känner ändå igen mig lite. När jag hoppade på den här utbildningen var jag ganska osäker på om jag verkligen hade gjort rätt val men ju längre jag sysslar med detta och ju mer jag är ute på praktik desto mer känner jag att, fan detta är... nice. Jag vet inte om jag kommer att brinna för mitt jobb, förmodligen inte, men jag tror definitivt inte att jag kommer att vara ledsen över att behöva gå dit. Upptäcker fler och fler saker som får mig att trivas, och detta inom ett arbete som jag inte hade haft en tanke på för ett par år sedan.
Det där är väl kanske en av de viktigare punkterna i denna tråd. Nu är jag rätt gammal, men jag minns min egen utbildningstid. Jag var oerhört osäker på om jag valt rätt. Ständigt sneglade jag åt andra utbildningar och yrkesalternativ och stundtals kunde jag nästan känna mig bitter över mitt val. Jag var vid dåvarande tidpunkt helt ovetandes om alla små detaljer i mitt arbete som utgör dess helhet, med vilka jag faktiskt trivs och tycker är lite småroliga. Istället hade jag en färdig bild som jag förkastade utan det minsta av kritisk reflektion.
Idag tycks valmöjligheterna vara oändliga och många lär sig redan vid låg ålder att "alla kan bli allt", vilket, enligt min mening är en lögn. Förutom att jobbet ska vara välbetalt och statusfyllt, så ska det också vara roligt och spännande.
På något vis önskar jag att bara det faktum att folk arbetar vore mer uppskattat i samhället. Särskilt mot bakgrund av en arbetslöshet som säkert kommer normaliseras kring dagens nivåer. Att se personer ändå jobba med sådant som städning, burgerflippande och andra (icke-statusfyllda) arbeten fyller mig ändå med respekt för vederbörande. Den som valt att klara sig själv, att tjäna sin egen inkomst och inte ligga andra till last, förtjänar respekt oavsett vad personen ifråga gör.
shut teh face
2011-01-07, 10:29
Jag tycker det är väldigt konstigt att säga att ett jobb ska vara tråkigt, för det är ett jobb. Jag ser hellre motsatsen, att ett jobb ska vara inte tråkigt, iaf för mig personligen.
Det är klart alla jobb vissa dagar är tråkiga, av tusen olika skäl. Men det betyder inte att jobbet i överlag är tråkigt.
Det låter mer som något folk skulle säga ifall de har ett riktigt skitjobb och inte orkar/kan/vill göra något åt saken.
Det där vad man tycker är roligt är ju inte en statisk parameter. Saker som blir ens vardag, eller iaf vanligt förekommande, är inte lika roliga som då de var nya och spännande.
Jag kan tycka att de aspekter av ens jobb som man verkligen brinner för, kan bli jobbiga snarare än peppande, då man inte får gehör för dem och utfallen blir att saker görs på 'fel' sätt.
Jag tycker absolut att man ska göra saker man brinner för, men att ha dem i sitt arbetsliv är nog väldigt ofta att sätta en ambitionsnivå som inte är bra för en på det hela taget.
Kräket for president :bow:
Jag upplever att statushetsen är mindre i Norge men det kan också vara att jag har blivit äldre. När jag växte upp så skulle jag alldrig bli "en av dom" men nu är jag det och trivs bra med det. Skulle jag inte trivas så får jag göra nåt åt situationen. Livet tar inte slut vid en viss ålder.
shut teh face
2011-01-07, 10:38
Det där vad man tycker är roligt är ju inte en statisk parameter. Saker som blir ens vardag, eller iaf vanligt förekommande, är inte lika roliga som då de var nya och spännande.
Jag kan tycka att de aspekter av ens jobb som man verkligen brinner för, kan bli jobbiga snarare än peppande, då man inte får gehör för dem och utfallen blir att saker görs på 'fel' sätt.
Jag tycker absolut att man ska göra saker man brinner för, men att ha dem i sitt arbetsliv är nog väldigt ofta att sätta en ambitionsnivå som inte är bra för en på det hela taget.
Vi är alla olika helt enkelt. Om man arbetat med något monotont rullbandsjobb i 20 år så är man självklart van med det, och man kanske har inställningen att jobb ska vara tråkigt, det för stå för dem, jag har lika mycket respekt för dem om de respekterar att jag vill ha ett jobb som jag tycker är roligt den mesta av tiden.
Kravmaga
2011-01-07, 10:47
Trivs man inte så får man sluta. Inte lönsamt för någon om man inte gillar att gå till jobbet.
Och hur många tror du faktisk har den möjligheten i praktiken? *screwy*
Vi är alla olika helt enkelt. Om man arbetat med något monotont rullbandsjobb i 20 år så är man självklart van med det, och man kanske har inställningen att jobb ska vara tråkigt, det för stå för dem, jag har lika mycket respekt för dem om de respekterar att jag vill ha ett jobb som jag tycker är roligt den mesta av tiden.
Det är sant, olika yrken har så olika karaktär att man inte kan prata om dem på samma sätt vad gäller tråkighet.
Har jobbat inom IT-branchen i ~10 år (för tre olika arbetsgivare). Jag har absolut inte "brunnit" för det men jag har alltid haft ett teknik/it-intresse vilket defintivit underlättar. De senare åren så har dock även det intresset dalat lite, man sitter ju inte hemma och "mekar" längre som man gjorde förr i tiden.
Ibland funderar man ju på att göra något annat men det slutar oftast med att nej, jag tänker inte börja om från noll i någon annan branch. Oftast krävs ju utbildning men studentliv är jag absolut inte intresserad av att leva igen.
Fördelen med IT är att det ett väldigt stort spann så man kan ju variera sig, ex programmerare, tekniker, serveradmin, projektledare osv. Jag har sett till att få en helt ny roll varje gång jag har bytt.
The_RobRoy
2011-01-07, 11:21
På något vis önskar jag att bara det faktum att folk arbetar vore mer uppskattat i samhället. Särskilt mot bakgrund av en arbetslöshet som säkert kommer normaliseras kring dagens nivåer. Att se personer ändå jobba med sådant som städning, burgerflippande och andra (icke-statusfyllda) arbeten fyller mig ändå med respekt för vederbörande. Den som valt att klara sig själv, att tjäna sin egen inkomst och inte ligga andra till last, förtjänar respekt oavsett vad personen ifråga gör.
Amen
Jag har provat många varierande yrke. ICA blev ändå det jag trivs bäst med. Jag kan inte säga att jag brinner för scanna/stapla varor, men bra arbetskamrater och chef gör sjukt mycket.
Nipple tweaker kan vara ett yrke som jag brinner för. :laugh:
Lokförare, låter sjukt mysigt, tänk att en tidig morgon dundra fram i ett alldeles klart vinterlandskap (vi bortser från allt jävla strul med SJ i år) med en varm kopp kaffe i handen. Fyfan om jag bara kunde förmedla den sjukt mysiga bilden jag har i mitt huvud!
Har inte kört något på vintern ännu men jag ska ut om någon vecka, får hoppas att det blir några upplevelser av den typen du beskriver och minimalt med problem så att man slipper bli stående i någon snödriva mitt i natten. Däremot minns jag en fin sommardag från min första praktik. Vi åkte längs kusten och på ena sidan var det lövskog och på andra sidan en stor sluttning full med vita blommor ner mot havet, sen strålande sol på det. Mycket vackert. Finns många fina vyer längs med små skogsbanor.
Sen har jag genom bekanta fått höra att lokförare är ett riktigt smygaryrke lönemässigt det vill säga ingen kan tro att lokförare tjänar så mycket pengar som de faktiskt gör.
Litegrann som när man läste om de Spanska flygledarna som strejkade för en tid sen, visst fattar man att flygledare tjänar bra men man tänker liksom 50 tusen i månaden inte 310 tusen kronor i månaden!
I klass med några flygledare är vi ju verkligen inte men jo, lite av ett smygaryrke kanske det är. Här i Sverige ligger lönen på 28-35000kr per månad beroende på vart man jobbar, sen tillkommer lite tillägg som OB och traktamente men inga större summor. Det tycker jag är en väldigt ok lön med tanke på den korta utbildningstiden. I vissa andra länder är dock yrket väldigt högavlönat, jag vet inga exakta summor men jag har hört att de tjänar strax under det dubbla i England. Sen har jag hört rena fantasisummor för vissa specialföretag i Norge, men där är väl lönerna rätt höga generellt.
På något vis önskar jag att bara det faktum att folk arbetar vore mer uppskattat i samhället. Särskilt mot bakgrund av en arbetslöshet som säkert kommer normaliseras kring dagens nivåer. Att se personer ändå jobba med sådant som städning, burgerflippande och andra (icke-statusfyllda) arbeten fyller mig ändå med respekt för vederbörande. Den som valt att klara sig själv, att tjäna sin egen inkomst och inte ligga andra till last, förtjänar respekt oavsett vad personen ifråga gör.
Mycket bra.
jag jobbar med något jag hatar. ett jävla skitjobb. varmt och slitigt i en fabrik. dock tjänar jag 450k om året och jobbar i timmar räknat bara halvtid (t.o.m 47% för att va exakt). så jag uppskattar den rika fritiden så enormt mycket att jag lever med ett jobb som jag har ångerst att gå till.
men jobbet är ett jävla skitgöra. och ska jag ha något vettigt så är det skolbänken igen. inget jag vill ta mig tid till med fru, 3 barn hund och en gård.
så jag är kvar.
hejhopp79
2011-01-07, 23:53
Oavsett jobb är kontakten med arbetskamrater essentiell och kan göra vilket jobb som helst rätt trivsamt enligt egen erfarenhet.
Chrillee
2011-01-08, 02:55
jag jobbar med något jag hatar. ett jävla skitjobb. varmt och slitigt i en fabrik. dock tjänar jag 450k om året och jobbar i timmar räknat bara halvtid (t.o.m 47% för att va exakt). så jag uppskattar den rika fritiden så enormt mycket att jag lever med ett jobb som jag har ångerst att gå till.
men jobbet är ett jävla skitgöra. och ska jag ha något vettigt så är det skolbänken igen. inget jag vill ta mig tid till med fru, 3 barn hund och en gård.
så jag är kvar.
Att jobba 4h om dagen och få ut nästan det dubbla vad en annan får på ett heltidsjobb på en smutsig fabrik låter väldigt bra tycker jag, måste vara bra hemska arbetsuppgifter du har.
Man kanske skulle utbilda sig till lokförare, kort utbildning + ok lön. :)
Vem har sagt att ett jobb ska vara roligt? Det är ju tamejfan som att stjäla från sin arbetsgivare.
Har väl absolut noll och inget att göra med huruvida du tycker det är kul eller ej? Vissa jobb kan vara skitroliga, men kräver också en speciell kompetens för att kunna utföras, och vem som helst kan alltså inte få jobbet.
Jag kan tänka mig tex, pilot, lejontämjare, fysiker osv som rätt intressanta jobb beroende på personlighet. Nåt de alla har gemensamt är dock att vem som helst kan inte utföra jobbet. De roligaste jobben är väl allt som oftast sånt som man behöver en viss utbildning för att klara av
Jag inser att exemplet "lejontämjare" låter rätt oseriöst, men jag tänkte mest på att varje gång man kollar på naturprogram, och man ser någon som jobbat med, säg, delfiner, eller schimpanser, i 30 år, så verkar de stormtrivas. Så visst finns det folk som jobbar med det de tycker om
ji5_MqicxSo
Något för er som har en något negativ inställning till jobb kanske? Det är en föreläsning av en professor som vid tillfället var döende. Han tar upp hur man uppnår sina drömmar, och hur han själv gjorde det. Väldigt karismatisk och skön person för övrigt
stahlberg
2011-01-12, 12:47
Samhället är uppbyggt kring pengar. Detta betyder att man måste arbeta för att kunna leva någorlunda gott. Detta för i sin tur med sig, att många människor säkert inte trivs särskilt bra med sina arbeten. Ändå tror jag att människor är såpass anpassningsbara att de flesta ändå känner att de trivs rätt bra på sina arbetsplatser.
Själv har jag ingen utbildning. Jag har arbetat med ett stort antal olika jobb under årens lopp. Någon enstaka gång har jag direkt vantrivts på jobbet, men då har detta jobb inte blivit långvarigt.
Jag har försökt välja arbeten som jag trivs med. Det är sällan så att jag direkt brinner för mina jobb. Dels är jag en person som inte brinner lätt, och dels slocknar de lågor man haft, och blir till en stilla glöd, med högre ålder.
Jag har ändå trivts med samtliga arbeten jag haft under längre tidsperioder. Med detta räknar jag över en månad. Det längsta jag jobbat med något heltidsarbete är sex år. Däremot har jag arbetat totalt sett med flera jobb betydligt längre än så, men då har det varit pauser emellan. Jag kan förstå människor som arbetar med sådant de avskyr under relativt korta perioder, ifall lönen är god. Men jag föredrar nog själv jobb jag trivs med.
Till stora delar kommer nog trivseln inifrån. Om man har ett jobb där man kan känna att man gör ett viktigt arbete borde man kunna sträva till att vara nöjd med det. På det viset är det hyfsat lätt att trivas.
Att jobba 4h om dagen och få ut nästan det dubbla vad en annan får på ett heltidsjobb på en smutsig fabrik låter väldigt bra tycker jag, måste vara bra hemska arbetsuppgifter du har.
Man kanske skulle utbilda sig till lokförare, kort utbildning + ok lön. :)
jobbar 8 eller 12h pass förmiddagar, eftermiddagar, nätter, helger. men inte varje dag. inga halva pass. men är ledig varannat typ. blev iaf 47% utslaget på året.
ett jävla slit med med 8h natt på fredag och sen två 12h på raken lördag söndag. men alltid ledig 1 vecka efter det iaf. känns dock som en klen tröst när det börjar jävlas redan första timmen på fredagen...
Att jobba 4h om dagen och få ut nästan det dubbla vad en annan får på ett heltidsjobb på en smutsig fabrik låter väldigt bra tycker jag, måste vara bra hemska arbetsuppgifter du har.
Man kanske skulle utbilda sig till lokförare, kort utbildning + ok lön. :)
Meth lab är också en sorts fabrik....
Tror det är väldigt få som verkligen brinner för sitt jobb. Jag tror inte det är så jättemånga som verkligen gillar sitt jobb.
Många hatar det nog inte, men dom gillar det inte heller, dom gör det för pengarna.
Sen finns det ju såklart folk som hatar sitt jobb och folk som älskar sitt jobb.
jag jobbar med något jag hatar. ett jävla skitjobb. varmt och slitigt i en fabrik. dock tjänar jag 450k om året och jobbar i timmar räknat bara halvtid (t.o.m 47% för att va exakt). så jag uppskattar den rika fritiden så enormt mycket att jag lever med ett jobb som jag har ångerst att gå till.
men jobbet är ett jävla skitgöra. och ska jag ha något vettigt så är det skolbänken igen. inget jag vill ta mig tid till med fru, 3 barn hund och en gård.
så jag är kvar.
Du skulle kunna studera på halvfart. Då behöver du inte säga upp dig och kan ändå få en utbildning för att gå vidare.
''bumpar'' denna. Väldigt intressanta svar och funderingar, glädjer mig att kunna väcka debatt om en ganska intressant sak lixom.
Nja, jobbar med ett jobb jag inte trivs speciellt bra med. Är hemifrån halva året (fartyg) så det är väl det som spökar. Just nu är detta bara tillfälligt då jag söker en roligare båt att jobba på. Ska även "plugga" till PT nästa gång jag är ledig, för att kunna jobba med min hobby, ska bli roligt!
Sheogorath
2011-01-20, 07:12
Nja, jobbar med ett jobb jag inte trivs speciellt bra med. Är hemifrån halva året (fartyg) så det är väl det som spökar. Just nu är detta bara tillfälligt då jag söker en roligare båt att jobba på. Ska även "plugga" till PT nästa gång jag är ledig, för att kunna jobba med min hobby, ska bli roligt!
Word of warning: jobba med sin hobby kan leda till hobbydöd. Sen har du varken glädje i jobb eller hobby.
SiSenior
2011-01-20, 07:42
Jobbar med barn på ett fritids och en förskola. Det finns inget mer motiverande än att se varje individ utvecklas för varje dag som går. När barnen gör/ säger samma sak som en själv bara för att de tror att vi vuxna har rätt kan också bli väldigt roligt ibland. Däremot har jag en kollega som är som natt och dag. Ibland super trevligt, ibland värsta rötägget. I förr går var hon så jävla tyken så jag var när på att säga upp mig. Igår var hon jätte trevligt igen.
Word of warning: jobba med sin hobby kan leda till hobbydöd. Sen har du varken glädje i jobb eller hobby.
Kan vara så, har dock fler än en hobby. Sen vet jag om att jag kommer aldrig att sluta träna, så oroar mig inte så mycket för det. *flex*
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2025, Jelsoft Enterprises Ltd.