Att passera alla gränser...Och sen försvinna...

[MasterChief]

Tänkte jag kunde dela med mig av en del livserfarenhet och träningskunskap som jag erhållit under sisådär 15 år. Det var ett tag sen jag skrev i forumet men tråden "Att passera alla gränser..." fick mig att vilja skriva av mig lite.

Jag känner igen mig i Medusa och många andra unga killars träningsiver. Det är stora drömmar och stora planer. Allt det här är härligt. Det är med dedikering, inspiration och ambition man tar sig någonstans här i livet...DOCK:

Lägg inte alla ägg i en korg

För cirka 4 år sedan var jag i riktigt bra form. Jag var inte redo för någon scen (..och hade inget intresse för det), men befann mig på seriös fitnessnivå. Trots att jag var rätt stark ( +550) hade jag även rejäl kondition (jag vet...jag skryter nu, men slutet är inte lika lyckligt...). Jag hade under mina år tränat med flera olika träningssystem såsom HVT och HIT. Min kropp svarade dock bäst på HIT (Gör nu inte denna tråd till en diskus om detta!).

En tidig lördag skulle jag köra tunga basövningar. Först lite lätt rodd ett par km, därefter ett par uppvärmningset. Först ut var marklyften. Jag hade kört marklyft i många år. Hade inte haft några problem med skador. Kände mig stark och frisk. Var genomvarm och utvilad. Vikten var lätt och jag siktade på att göra en strikt 10:a. **PANG**. Helt utan förvarning small det till i ryggen efter 4:a reps. Smärtan var obeskrivlig. Jag ramlade ihop på golvet och hela ryggen gick in i kramp. Kunde inte göra någonting utan låg där helt hjälplös och svag som en död fisk. Efter ett tag kom ambulansen och hämtade mig. Ett dygn senare var jag opererad, orsak: Totalt diskbråck med cauda equina syndrom. Det innebar att hela underlivsfunktionen blev utslagen.

Efter ca 3 månader kunde jag börja träna lite lätt (som en halvdöd pensionär). Efter 6 månader kunde jag avancera och köra lite mer som en gammal pensionär. Efter ca 2 år kände jag mig nästan fullt återställd och kunde börja köra mer seriös träning, dock hade jag blivit manisk när det gällde säkerhet.

Nu efter ytterligare ett par år så har ryggen kollapsat. Frånvaron av en disk mellan två kotor har skapat kraftiga broskbildningar som gör djävulsk ont. Jag går på tunga smärtstillande för att klara jobbet och sköta familjen. Jag kan inte träna, utan är glad om jag orkar gå till tunnelbanan. I höst väntar en fusionsoperation (steloperation). Ortopedkirurgen gissar att det kommer att ta ca två år innan jag är på banan...om jag har tur. För vissa ger operationen inget fördelaktigt resultat.

Så det jag vill säga är att man ska inte bli förblindad av ambitionen. Lägg även tid på andra intressen och utbilda dig.
Någon dag så kanske du inte kan träna längre. Vad tror du händer då med psyket? De flesta uppger ju tydligt och klart här på forumet att de inte skulle palla att vara borta i två veckor.

Muskler växer tamefan inte snabbare bara för att man tänker träning dygnet runt. Lägg upp ett program, kör det seriöst. Ät vettigt. Sov bra. Resten av tiden bör du fokusera på något annat. Då blir träningen roligare, mer givande och du har inte alla ägg i samma korg om något skulle hända dig.

Hoppas budskapet har gått fram.

Mvh

MC

[TCOG]

bra skrivet

[Herkulez]

Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter.

Går mycket efter måttot : "Skynda långsamt" själv

[Tricklev]

Bra skrivet

[Karl_alfred]

Bra

[Fatalist]

Jätte bra skrivet! Verkligen!

Det stämmer så bra det du sa om att skynda långsamt och inte tänka träning hela tiden

[bubbleman]

Nu blev jag rädd för marklyft

[Grisen]

Väldigt bra skrivet!

[Trytter]

Originally posted by bubbleman
Nu blev jag rädd för marklyft

Ja skojar du!
Kanske skulle börja köra disco istället

Väldigt bra skrivet däremot!

[pellepedal]

[Glenner_84]

Fan man blir ju uppskrämd ju, men skit samma...väldigt bra skrivet. Hoppas allt ordnar upp sig för dig,

[swiftin]

Väldigt bra skrivet!

Hoppas ditt liv ordnar sig till det bättrei framtiden!

(Nu blev även jag lite rädd för att köra tungt i marken. )

[Jorgen]

Mycket bra skrivet Chief. Väldigt tråkigt att höra om dina problem med ryggen. Håller alla tummar jag har för att det skall ordna upp sig på bästa sätt.

//Jörgen

[snej]

Fyfaaan ruggig historia... Funderar på att aldrig mer köra marklyft! Mycket är träningen värd, men inte underlivsfunktionen!!

Hoppas du mår bra idag! (så bra man kan må vill säga)

[Big_Vik]

lider med dej hoppas på det bästa!

Originally posted by swiftin

(Nu blev även jag lite rädd för att köra tungt i marken. )

10 reppare är väl inget tungt? Men kanske lägger lite mer tid på uppvärmning nu och slutar slarva med låsen på stången.