|
Jag tänkte jag skulle tala ut lite här. Detta är inte något jag någonsin trodde att jag skulle göra, men här kommer det i alla fall, om någon orkar läsa.
Jag har varit tillsammans med samma tjej i 21 år och vi träffades när jag var 16 och hon 15 och vi har två barn tillsammans (11 och 7 år).
För 3 månader sedan råkade jag när jag skulle stänga av datorn se att hon på facebook hade skickat kärleksfulla meddelanden till en annan man. När jag konfronterade henne med detta så bestämde hon sig att vi skulle bryta upp pga att hon inte älskar mig. Det har varit en rejält jobbig tid och jag har desperat försökt och få henne att stanna för barnens skull osv men hon har stått på sig och är helt enkelt förälskad i den andra mannen som hon kommit i kontakt med på internet. Samtidigt har jag varit tvungen att planera för hur vi rent praktiskt skall kunna lösa det.
Nu har jag lyckats acceptera läget och i morgon skall vi förhoppningsvis skriva på bodelningsavtal som innebär att jag bor kvar i huset med en massa skulder. Men summan vi kommit överens om för hennes del av huset gör i alla fall att vi slipper sälja och barnet kan i alla fall bo kvar i huset hos mig varannan vecka. Det kommer väl dröja ytterligare en tid innan hon hittar en lägenhet som hon kan flytta till. Jag måste erkänna att det är rätt jobbigt att bo kvar ihop och försöka hålla ihop vardagen när något sånt här händer. Det har varit flera anledningar till att vi inte kommit längre med vårt uppbrott än vad vi har efter 3 månader. Vi ville inte förstöra semestern för barnen och inte heller deras födelsedagar.
Barnen vet ännu inget och jag det kommer väl bli oehört jobbigt när det väl är dags att berätta. Frågan är om det skall bli lika tungt att få dem att acceptera detta som det har varit för mig. Någon som varit med om något liknande och som har några råd om hur man hanterar detta?
Jag hoppas verkligen att jag och mitt ex skall kunna fortsätta att vara vänner. Jag har verkligen konstiga känslor för henne nu. Å ena sidan älskar jag henne fortfarande för att hon i vissa avseenden är en väldigt bra person bla är hon en jättebra mamma. Dessutom har vi ju i princip växt upp tillsammans. Å andra sidan avskyr jag vissa saker som exempelvis hur infernaliskt lätt hon tar till lögner och hur bra hon är på att ljuga. Detta innebär bla att jag har svårt att lita på henne överhuvudtaget. Jag har iofs vetat den här sidan av henne ett tag och inte litat på henne innan heller (vilket ju naturligtvis är katastrofalt för ett förhållande) men nu är känns det ännu värre.
Nu till lite annat.
För ca en och en halv vecka sedan registrerade jag mig på dejtingsidan happypancake. Mest för att kolla läget lite och som lite terapi. Det har fungerat som terapi då faktiskt ett antal kvinnor/tjejer hörde av sig och jag har träffat två. De som hört av sig är väl inte direkt de som är de snyggaste, då de säkerligen har tillräckligt med män som hör av sig till dem.
Hursomhelst så har jag hållit ganska tät kontakt med en tjej som jag träffat. Först var jag väldigt tveksam till att träffas men hon var ihärdig på något sätt utan att vara tjatig. Vi träffades hemma hos henne och drack kaffe och det var riktigt trevligt. Sen räckte det med att hon kramade mig väldigt innerligt innan jag gick hem från vår träff för att jag skulle smälta. Jag känner att jag börjar bli lite förjust i henne, visserligen verkar hon vara ännu mer förtjust i mig. Det jag funderar på är om anledningen till att jag blivit förtjust i henne mest beror på att jag är i det tillståndet jag är pga att jag precis blivit lämnad, och därmed är extra lättpåverkad när någon verkar tycka om mig. En sak som gör mig lite tveksam är att utseendemässigt är hon kanske inte någon jag normalt fallit för.
Jag hade dessutom inte tänkt mig att rusa in i ett nytt förhållande direkt, jag har ju därför också pausat happypancake-kontot. Jag har ju exempelvis funderat på att satsa på att fixa till huset de veckorna då jag inte kommer ha barnen. Jag är alltså väldigt tveksam till hur jag skall fortsätta med den här tjejen. Jag känner ju att jag verkligen vill fortsätta träffa henne men jag är ju långt ifrån säker på att det kommer funka och jag vill ju inte göra henne besviken. Så vad tycker ni, skall jag satsa på detta och se vad som händer, eller skall jag vara förnuftig och ordna upp min vardag innan jag börjar fundera på tjejer?
|