Mitt första Marathon.
Förmiddag: Sov väldigt bra natten mot loppet. Åt en rejäl frukost bestående av omelett, ris, banan och honung. Drack några kopppar te till det. Efter frukosten gick vi ut en sväng, spande i några butiker, var ute i drygt en timme. Tillbaka i lägenheten så packade jag mina grejor och åt några ägg och banan. Vid tolv, två timmar innan start, tog vi tunnelbanan mot Stadion.
Innan start: Lite efter drog jag mig mot startområdet för lite uppvärmning. Kände mig törstig, vilket var lite märkligt eftersom jag druckit ordenligt på förmiddagen och hade kissat flera gånger. Drack två muggar vatten på väg in i startfållan och trängde mig nästan längst fram 20 minuter innan start.
Start: Kommer iväg fint, lite trängsel första biten men det lossnar rätt snabbt. Kollar regelbundet på klockan för att inte hålla för hög fart. Efter ett par kilometer och ute på Gärdet har jag redan kommit upp i 169-170 i puls vilket är ovanligt högt. Stannar och tar några klunkar vatten vid första kontrollen eftersom jag är törstig. Jag flyter på utan några större ansträngningar, farten kommer automatiskt.
5K (20.48). Inga problem i löpning, känner dock att jag har vätskebrist, vilket oroar. Bestämmer mig för att försöka dricka mer och vid varje kontroll.
10K (41.31). Börjar jag känna av knäna som jag varit ömma i hela veckan inför loppet. Mera oro, vilket gör att jag har svårt att slappna av mentalt Bränner över västerbron utan några problem. Konstaterar att pulsen förblir hög, 170-172 bpm. Vilken kommer innebära en mycket tuff avslutning om jag ska hålla farten.
15K (1.02.29) Är fortfarande stark men tröttheten börjar smyga sig på. Upp mot stadion kniper jag en saltgurka som jag sätter i halsen och får en total saltchock, lyckas på nått sätt tugga i mig skiten, vilket nog var välbehövligt.
21,1 (1.28.14) Nästan två 2 minuter till godo på sub 3 men känner mig inte på något sätt säker att klara målet. Jag måste börja kämpa för att hålla fart. Motvind och några pyttekullar på Gärdet känns tunga. Nu är det 100% fokus på att hålla fart. Drickandet vid kontrollerna tar dyrbar tid, men vätske- eller energibrist tar ännu mer.
30K (2.06.08). Drar i mig min gel vid södermälarstrand, tar två muggar sportdryck och blöter ner mig ordentligt. Svettas väldigt lite, hinner torka mellan kontrollerna trots att jag springer igenom varje dusch. Kämpar mig uppför Västerbron i betydligt långsammare tempo än sist. När krönet kommer så försöker jag öka farten och sträcka ut så mycket jag kan, men känner mig totalt osmidig och speciellt fort går det inte. I slutet av backen smäller det till för första gången i baksida lår, jag hoppar till och börjar halt-jogga och får lätt panik. Får ingen fullvärdig krampattack utan mer krampryckningar. Ljumskarna börjar också kramprycka och livet är en pest.
35K (2.28.31). 5K på 22.23 vilken är dryga minuter långsammare än i början av loppet. Västerbron avklarade och nu är det bara motvind och uppför till målet. Speakern meddelar att 3 timmars farthållaren är på gång, vilket innebär att jag tappat minst 1,5 minut sedan 21,1K. Helvete, och trött är jag! Vid stadshuset kommer han ikapp och det är då jag inser att det är dags att välja. Sub 3 or not. Jag måste i alla fall försöka tänker jag, och drar upp farten. Farthållaren stannar vid nästa vätskekontroll vilket inte jag gör (vätskan hinner inte göra nytta och är rädd att benen inte går att starta efter stopp), vilket gör att jag drar ifrån och det tar någon kilometer innan han är ikapp. Får mer och mer krampryckningar, främst i baksida lår och ljumskar vilket gör att jag ibland ylande hoppar till.
40K. (2.50.03). Livet är en pest, alltför gör ont. Har aldrig varit så utmattad i hela mitt liv. Men jag kan bara inte tillåta mig själv att ge upp nu, det är ju bara 10 minuter kvar! Benen bär mig fortfarande, men snyggt är det inte. Farthållaren ropar att vi har 25 sekunder till godo. Yes!
Målgång. När jag svänger in på Sturegatan och det är mindre än 1 kilometer kvar. Först nu kan jag äntligen slappna av mentalt och känna mig säker på att jag klarar det. Springer ifrån farthållaren och kommer ikapp en kille som nästan stannat av och ropar att sub3 är nära!. Jag är glad! Känslan att komma in på stadion är en märklig blandning mellan smärta och lycka. När jag springer över mållinjen och stannar så är det en obeskrivlig känsla av tillfredställelse och lycka som väller över mig. Jag haltar långsamt långsamt ut från stadion med medaljen i handen och möter upp med famliljen. Det första jag säger är: "Aldrig mer ett Marathon".
När jag lämnat chipet och skulle gå på toa så fick jag en helt överjävlig kramp i vaden när klev in i Bajamajjan. Stod där som en alkis och vinglade i dörren, skrek "aj aj aj" och tog mig varken ut eller in, försökte strecha ut den men gick inte. Måste sett helt galet ut. Efter ett par minuter släppte det och jag fick ta tag i dörrkarmen och kunde häva mig ut...
Prolog
Jag har aldrig varit så trött och haft så ont som vid 35 kilometer. Att jag vid den tidpunkten förmådde mig själv att ytterligare öka den smärtan och utmattningen genom att gå med farthållaren är den största idrottsprestation jag någonsin gjort. Det var verkligen ett helvete, jag stängde av allting omkring mig och bara tömde allt.
Efter jag ätit och badat så infann sig plötsligt sig ett otroligt mentalt lugn. Kände mig bara lycklig och avslappnad. Den känslan sitter i fortfarande.
Det här med Marathon kanske inte är så dum idé endå...
Tider:
Kod:
Distans Totaltid Sträcktid Min/km Plac
=============================================================
5 km 0.20.48 20.48 4.09/km 369
10 km 0.41.31 20.42 4.08/km 342
15 km 1.02.29 20.57 4.11/km 306
20 km 1.23.38 21.08 4.13/km 269
1/2 MT 1.28.14 4.36 4.11/km 263
25 km 1.44.44 16.29 4.13/km 245
30 km 2.06.08 21.23 4.16/km 230
35 km 2.28.31 22.23 4.28/km 215
40 km 2.50.03 21.31 4.18/km 180
=============================================================
Mål 2.59.21 9.18 4.14/km 172
Snittpuls 169 bpm.
Återkommer med lite analys av min träning, uppladdning och utförande.Vad som gick bra och vad som gick dåligt etc