tråden om dating, relationer mm

[Becky]

Ursprungligen postat av jaaaaag

Enligt mig ser jag bra ut men jag tycker inte att det borde vara ett hinder, snarare motivation som även Yes påpekade.

Det är som sagt inget problem att fixa ragg, det jag undrar över är varför jag alltid ska vara fixaren (som jag redan skrivit). Jag tycker att det är sjukt kul att ragga så det är väl eg inga problem, men hade varit kul att bli uppraggad någon gång också och jag hade blivit mycket imponerad av den man som tagit det steget och vågat, extra mycket eftersom det (nästan) aldrig hänt.

Jag har vid närmare eftertanke fixat alla mina ragg förutom ett enda, själv.

Låter ju knasigt att du blivit uppraggad så sällan. Är männen i Malmö blinda?

[joasimo]

Ursprungligen postat av Becky

I och för sig - när jag väl blir vardagsraggad på så blir jag så himla ställd att jag inte riktigt vet hur jag ska bete mig. Händer rätt ofta att kunder (stamkunder eller nya) smiter in någon kommentar i samband med att jag jobbar med dom och nämner nåt om någon lunch eller att jag är snygg eller jag vet inte, men då blir jag så ställd att jag bara pratar bort det.

Borde vara mer vardagsraggning egentligen. Vet inte hur många gånger jag sett någon jag tänkt att jag skulle gå fram till men aldrig någonsin vågar. Tror jag är för rädd att få nobben helt enkelt...

Ja det där är rätt vanligt, folk blir överraskad och vet inte riktigt vad dom ska göra.. folk borde våga mer, vad är det värsta som kan hända liksom? Det är bara köra, ser man någon man är intresserad av gå fram och ta chansen, man måste våga för att vinna.

Men det är inte alltid lätt, man får utmana sig själv lite grann.

[Vinter]

Beror på vilken nivå självförtroendet ligger på. Har slutat med vardagsflörtar för det mästa, missförstås lätt iaf i Stockholm. Men det beror på lite på personen i fråga och situationen. Frisörer är dock nästan alltid kul att flirta med.

Generellt så får man ett mycket bättre utgångsläge om man själv utstrålar lite glädje och skämtar lite. Märks direkt om personen ifråga är på samma våglängd eller inte.

Det svåra är att lära sig att inte bry sig om det inte går så bra.

[Yes]

Ursprungligen postat av Spartansk

En vanlig bieffekt av att ha gått högstadiet är att ekvationen snygg=ond är djupt inprogrammerat i hjärnbarken.

Haha, för mig är snarare ekvationen snygg = som vilken annan tjej som helst. Typ. Dels tycker jag det är väldigt vanligt med mycket snygga tjejer, och sen finns det väl ingen anledning att ovanligt snygga tjejer skulle funka annorlunda på något sätt.

Ibland händer det iof att man stöter på någon som är så snygg att tungan inte längre funkar som den ska. Senast det hände mig märkte jag iof att ett spontant "åh helvete...!" även kan funka som isbrytare.

Ursprungligen postat av jaaaaag

Enligt mig ser jag bra ut men jag tycker inte att det borde vara ett hinder, snarare motivation som även Yes påpekade.

Det är som sagt inget problem att fixa ragg, det jag undrar över är varför jag alltid ska vara fixaren (som jag redan skrivit). Jag tycker att det är sjukt kul att ragga så det är väl eg inga problem, men hade varit kul att bli uppraggad någon gång också och jag hade blivit mycket imponerad av den man som tagit det steget och vågat, extra mycket eftersom det (nästan) aldrig hänt.

Jag har vid närmare eftertanke fixat alla mina ragg förutom ett enda, själv.

Vad menar du när du säger att du fixat alla ragg? Är det just som det låter, att du i princip varit tvungen att snacka omkull killarna, eller mer i stil med att du bara brutit isen?

Hur är ditt kroppspråk? Ett öppet och inbjudande kroppspråk är nästan ett måste. Ser du för allvarlig ut kommer det tolkas som att du helst inte vill bli störd.

Vad sägs om en liten kompromiss? Du bryter isen, fast på ett väldigt alldaligt och intetsägande sätt. Alltså, inget som direkt kommunicerar intresse. "Men guuu vad det ska regna då..." eller "ursäkta, vet du hur man hittar till...?".

Ursprungligen postat av von huff

Fat är det inte lite så att man är medveten om vilken nivå ens eget utseende ligger på och raggar därefter?Jag vet inte många fulingar som skulle en brud som är mycket snyggare än dom själva (bortsett kändisar med dollars i börsen)

Verkligen inte. Jag bryr mig bara om huruvida jag är intresserad eller inte. Varför skulle jag skjuta mig själv i foten genom att tänka att jag inte är värd någon bara för att hon är "för snygg för mig"? Både fula och snygga tjejer lär dessutom se precis samma sak när de kollar på mig, så vad spelar det för roll? Jag skulle inte direkt kalla det kärlek när premissen är att båda jagar det näst bästa, eller tredje bästa...

[Inge Enveten]

Ursprungligen postat av Spartansk

Du är nog snarare för snygg. Ingen vågar.

Imo kan du vara inne på något. Personligen blir jag skraj att ens försöka när en tjej är above 7.5

Det jag menar med att jag fixat alla ragg är att de killar som jag haft förhållande med/dejtat/legat med, så är det jag som frågat ut osv. Jag som tagit första steget och fått allt att hända.

Jag är en väldigt glad person och skrattar mycket men det varierar ju som hos alla andra.
Självklart kan jag köra någon inledningsfras eller liknande men nu är ju min poäng varför det så sällan händer att någon "sätter igång" mig.

Jag bara spekulerar här. Vill jag verkligen komma åt någon så kommer jag att ta kontakt så det är inte det att jag svälter och sitter och väntar på bättre tider.

[Kwon]

Jag säger till Manu Bennet (Crixus) på facebook att skicka dig ett PM jaaag

[Vinter]

Ursprungligen postat av Yes

Verkligen inte. Jag bryr mig bara om huruvida jag är intresserad eller inte. Varför skulle jag skjuta mig själv i foten genom att tänka att jag inte är värd någon bara för att hon är "för snygg för mig"? Både fula och snygga tjejer lär dessutom se precis samma sak när de kollar på mig, så vad spelar det för roll? Jag skulle inte direkt kalla det kärlek när premissen är att båda jagar det näst bästa, eller tredje bästa...

Tror de flesta killar skulle tjäna på att försöka ändra sin inställning till detta.
Tjejer med för den delen. Man får lära sig "flyta ovanpå" så att säga, då händer det mycket mer intressanta saker i livet. Blir för övrigt mycket lättare att hitta rätt om man faktiskt kommunicerar...

Ursprungligen postat av Kwon

Jag säger till Manu Bennet (Crixus) på facebook att skicka dig ett PM jaaag

Jag är brunett igen så han kanske kan tänka sig det!

[tano]

Så vad har vi då kommit fram till? Mer vardagsflörtande!!!
Det är även vad jag tänkt på senaste tiden, var bara lite osäker hur man ska gå tillväga vid flyktiga möten, som jag tog upp tidigare. Direkt jag kom ut ur mitt långa förhållande så var inställningen typ att jag initierar inget om det inte skulle kännas perfekt, men som nu sagts man behöver kanske inte ta allt så seriöst. Skaffa lite erfarenheter och ha lite kul på vägen till nästa seriösa förhållande. Man blir inspirerad av att läsa här

[Lellan]

Kompisrelationsfrustration! Hon är lite energitjuv, men ibland glimmar hon till och vi har kul.

Kortversion: Kompis spelar på samvetet, ynklighet och massa fina ord och jag fixar och trixar kompisaktigt, men känner mig dörrmattad. När jag försöker förklara hur det känns framstår jag som millimeterrättvis och hon superlativar mig och vår relation och att vi självklart ska ställa upp för varandra.. Men jag behöver inte kompisar, på samma sätt som hon behöver att jag ställer upp. Problem: jag har svårt för att be om hjälp, hon har svårt att låta bli = jag blir toffel.

Veckolång version:
Hon har gjort illa sig, jag hör av mig med ett "krya på dig". Hon säger att hon saknar mig, att vi aldrig ses - jag har haft väldigt lite luckor på senare och förklarar det.. Att träningen är enda gångerna jag hinner se folk typ (sant).

Onsdag: jag ska iväg och träna m en kompis, hon ringer: "nämen är du leeedig..? Saknar ju dig.." Förklarar att jag har en träningslucka och försöker att inte få dåligt samvete. Vi pratar hela vägen 45 min, hon frågar om jag inte kan komma förbi men men kommer inte hinna. Föreslår att hon kan ringa när hon vill, ringer upp om jag inte kan svara. Vi bokar lunch på stan fredag.

Torsdag: jag sms:ar på kvällen att jag hoppas hon mår bättre, och att de ska bli kul att ses (sant). Ca kl 01 ringer hon (jag sover, ska lämna på dagis tidigt och jobba 11 timmar vilket hon vet), förklarar att jag sover men att det är lugnt att prata en kortis. Efter 45 min säger jag att jag är hemskt ledsen, men behöver sova, att jag ev kan ringa på lunchen men vi bestämmer att vi får prata när vi ses fredag.

Fredag: Läkarbesök, träning, vi ska ses 11.30. När jag byter om ringer hon och säger att hon tagit på sig att vara hundvakt, så om jag kan köpa med lunch istället vore det toppen. Jag frågar om det finns något ställe på vägen dit (vet ungefär vart hunden bor, stan ligger åt andra hållet). Hon säger att hon är sååå sugen på sallad från ett visst ställe i stan, "snälllaaaa....?" Jag säger ok. Har ont (infektion, läkarbesök=penicillin) och när jag ser skyfallet och inser att min trekvartstop och byxor kommer dränkas i det, ringer jag och förklarar läget. Att jag är ledsen men att det kommer ta en evighet för mig att gå till stan, sen tillbaks å vidare - att jag inte pallar helt enkelt, mår inte bra + att vi knappt kommer hinna ses. "Men jag har ju läängtat efter dig.. är så hungrig också.. Plutten vill ju träffa dig också? (hundfan) De har paraply på butiken intill". Föreslår att ses till kvällen? Hon har inga planer men är hungrig nuuu.. pretty please? Låter mig övertalas, köper salladen (89 spänn, fan - min 500:ing jag hade med då jag inte ville ha kortet med på morgonen, har efter läkarbesök + penicillin har krympt = köper en burk keso + frukt på butiken intill (som inte har paraply ). Köper en smsbussbiljett för att inse att den inte går på 25 min.. å jag som ska hämta på dagis!

Småjoggar i ösgregn till kompisen, som visserligen får lite dåligt samvete när hon ser mig och fixar te.. Men så när jag förklarar ang pengarna (självklart har hon inga kontanter) och föreslår att vi delar salladen (stor) + frukt m keso till efterätt - återigen hundögon, hon har ju knappt kunnat äta pga mått så dåligt.. "ok, men då äter vi nu!" tycker jag lite irriterat och letar på en sked. Då ska hundjäveln ut, och hon "du är ju redan blöt.. jag vet inte?" *hint om att jag ska gå ut med hunden* men skrattar bort det när hon inser att hon pushar det. Äter min keso, när hon kommer tillbaks är det dags för mig att gå.

Nu vill jag tagga ner vår relation, den måste bli kul om den ska hålla. Vill inte få dåligt samvete när jag gör annat, träffar andra.. Det är lite återkommande, tex om hon varit sjuk har jag handlat åt henne (toapapper, mjölk, halstabletter typ, nån piggelin för att pigga upp) och har aldrig tänkt på att kräva tillbaks. Men det som förut kändes som sånt man bara gör utan att tänka på det - känns numer toffligt el produkt av dåligt samvete..

Jag behöver inte hjälp på det sättet. Inte bara tjänster utan även pengar skevar nu rätt friskt. Och jag har typ alltid dåligt samvete för att jag inte hör av mig, får ofta sms att hon saknar mig. Har försökt ta upp ibland, men hokuspokus så slutar samtalet med att jag har dåligt samvete.. hur gör man för att sluta toffla? Det urholkar min självkänsla, men jag står inte ut när hon är ledsen, jäkla dumt.

Något konkret råd?

[Kwon]

She sounds lazy

Tell her "Buy your own damned salad!"

[Lellan]

Ursprungligen postat av Kwon

She sounds lazy

Tell her "Buy your own damned salad!"

Fast vi skulle ju käka lunch ihop, men jag borde väl ifrågasatt varför hon då skulle passa hund helt plötsligt? Det var ju inte så att hon kollade av, utan hennes kompis hade frågat och hon ringde mig ju och förklarade först när hon var där.. "Dont watch stupid dogs!!" Öhh.. typ. Den gnagde dessutom bort lite på min ena sko. (ingen bra dag! Kanske är mest sur på hunden? ).

[Kwon]

Har hon någonsin kommit med sallad/din favoriträtt till dig?

[Sk1llz]

Lellan, problemet är egentligen inte din kompis. Problemet är att du låter henne köra med dig. Du ids inte säga ifrån för att du är rädd att hon ska tycka illa om dig osv. Stå på dig annars fortsätter hon göra det!