Kan man bli underlig av ensamhet?

[Tolkia]

Ursprungligen postat av High1ander

Tack, hoppas du ställer dig mellan mig och jwzrd nu när han kanske vill slå mig.

Det är lugnt, han vill redan slå mig så jag har inget att förlora ...
(se "Gud-tråden" - eller vid närmare eftertanke kanske inte, för då gör ni väl gemensam sak och slår mig båda två).

[jwzrd]

Ursprungligen postat av Tolkia

No, no, no ...

KOLERIKER:
UTTAL: k?leriker, äv. kol- l. kå-
GENUS: m.||ig.;
BÖJNING: best. -n: pl. ==; l. (numera bl. ngn gg i pl.) KOLERIKUS
ORDKLASS: m.||ig;
BETYDELSE: person med koleriskt temperament; hetsig l. häftig person; jwzrd, Kolozzeumprofil känd ffa. för sina marklyft.
(www.saob.se)

Hahahaha! Det roligaste sättet någon gort narr av mig på kolozzeum någonsin?

[High1ander]

Ursprungligen postat av Tolkia

Det är lugnt, han vill redan slå mig så jag har inget att förlora ...
(se "Gud-tråden" - eller vid närmare eftertanke kanske inte, för då gör ni väl gemensam sak och slår mig båda två).

Rör han mig ropar jag på mamma.

Ursprungligen postat av jwzrd

Går helt på den linjen? Hur menar du då, att dina studier visar att jag (och dom andra i tråden som trivs själva) har fel? Det kanske kommer som en nyhet för dig men alla är inte stöpta i samma form. Vissa av oss kräver större frihet och ensamhet, andra blir ängsliga på toaletten för att dom måste kissa ensamma.

Tror ni är på lite olika banor, JackSatan menar antagligen längre tid. Du verkar anta att det är bara en dag om ens det.

Som sagt, var själv i 1 år, utan kontakt med omvärlden, och du kommer kanske vara normal om du själv valt det.

Men om man osjälvmant (ofrivilligt) blivit själv ett år så knäcks man nog.

Läste nyligen om ett exempel i en av USA:s marinkårer, där en soldat blev utfryst av hela kåren, han klara utbildningen, eftersom han bara hade ett halvår kvar (han tjalla på någon, och blev efter det utfryst). Men han sa just att det var enormt påfrestande att inte prata med någon under den tiden.


Sen som sagt, är det en läääängre period som säg ett par år, så kommer man även om det är frivilligt att bli smått knäpp, eller finurlig (enligt samhällets normer), och de har att göra med att man behöver andra människor för att jämföra sig med, för att få deras syn på en själv, osv... Det finns ju alltid undantag, men folk blir med stor sannorlikhet knäppa.

[H.Emanuel]

Ursprungligen postat av High1ander

Läste nyligen om ett exempel i en av USA:s marinkårer, där en soldat blev utfryst av hela kåren, han klara utbildningen, eftersom han bara hade ett halvår kvar (han tjalla på någon, och blev efter det utfryst). Men han sa just att det var enormt påfrestande att inte prata med någon under den tiden.

Ett bra exempel!

[H.Emanuel]

Ursprungligen postat av Tolkia

No, no, no ...

KOLERIKER:
UTTAL: kωleriker, äv. kol- l. kå-
GENUS: m.||ig.;
BÖJNING: best. -n: pl. ==; l. (numera bl. ngn gg i pl.) KOLERIKUS
ORDKLASS: m.||ig;
BETYDELSE: person med koleriskt temperament; hetsig l. häftig person; jwzrd, Kolozzeumprofil känd ffa. för sina marklyft.
(www.saob.se)

Hahahahaaaaaaaa

[Nitrometan]

Ursprungligen postat av High1ander

Men om man osjälvmant (ofrivilligt) blivit själv ett år så knäcks man nog.

Läste nyligen om ett exempel i en av USA:s marinkårer, där en soldat blev utfryst av hela kåren, han klara utbildningen, eftersom han bara hade ett halvår kvar (han tjalla på någon, och blev efter det utfryst). Men han sa just att det var enormt påfrestande att inte prata med någon under den tiden.


Sen som sagt, är det en läääängre period som säg ett par år, så kommer man även om det är frivilligt att bli smått knäpp, eller finurlig (enligt samhällets normer), och de har att göra med att man behöver andra människor för att jämföra sig med, för att få deras syn på en själv, osv... Det finns ju alltid undantag, men folk blir med stor sannorlikhet knäppa.

Det finns ju folk som har suttit i isoleringscell orimligt länge och inte blivit mer knäppa än innan.

[H.Emanuel]

Ursprungligen postat av Nitrometan

Det finns ju folk som har suttit i isoleringscell orimligt länge och inte blivit mer knäppa än innan.

Också ett intressant faktum tycker jag. Kommer att tänka på en läkare jag lyssnade på under en föreläsning om PTSD. Han var själv från Iran, där han suttit fängslad, blivit torterad, tvingat bevittna hur vakter skar en tvåårig pojke i halsen, tvingats bevittna sin frus avrättning, blivit av med precis alla tillgångar, blivit torterad av en man han gått i samma skola som och som vuxit upp i samma kvarter, betalat med alla besparingar för att smugglas ur landet, blivit lovad att komma till Canada med hamnat i Sverige där han blivit otrevligt bemött av myndighetspersoner som inte kunnat uttala hans namn.
Han hade trots allt detta inte drabbats av poststraumatiskt stressyndrom, men jobbar nu med människor som drabbats av det och som varit med om liknanade upplevelser som han själv. Lite OT, men appropå hur olika vi människor drabbas.

[High1ander]

Ursprungligen postat av Nitrometan

Det finns ju folk som har suttit i isoleringscell orimligt länge och inte blivit mer knäppa än innan.

Och varför har de hamnat i isolering?
På isolering så får du ändå mat av någon, kontakt, hur liten den än må vara. Men finns ju som sagt undantag.

Men återigen, inte fan hamnar man i isolering utan vidare?

[Grahn]

Ursprungligen postat av Nitrometan

Det finns ju folk som har suttit i isoleringscell orimligt länge och inte blivit mer knäppa än innan.

Frågan är ju vilken ensamhet som är tyngst psykiskt, isolerad mitt bland en massa människor eller tvignad att vara isolerad från människor.

[Piranha]

Ursprungligen postat av Grahn

Frågan är ju vilken ensamhet som är tyngst psykiskt, isolerad mitt bland en massa människor eller tvignad att vara isolerad från människor.

Utan fysisk och mental stimulans är man förr eller senare rökt, att sitta i isoleringcell tex är nog ingen lek.

Likaså TROR jag det utfördes väldigt inhumana projekt om det under 2a världskriget and spädbarn/barn.....sjukt

[Grahn]

Ursprungligen postat av Piranha

Utan fysisk och mental stimulans är man förr eller senare rökt, att sitta i isoleringcell tex är nog ingen lek.

Absolut, men frågan är ju om det inte tar hårdare att känna sig totalt isolerad mitt ibland folk. Det borde gå djupare eftersom det kommer att leda till tvivel på ens egen person medans en fånge i isolering kan se det som separat från hans självbild.

om du förstår hur jag menar, känns som om jag beskrev det dåligt.

[Callister]

Ursprungligen postat av Grahn

Absolut, men frågan är ju om det inte tar hårdare att känna sig totalt isolerad mitt ibland folk. Det borde gå djupare eftersom det kommer att leda till tvivel på ens egen person medans en fånge i isolering kan se det som separat från hans självbild.

om du förstår hur jag menar, känns som om jag beskrev det dåligt.

Jag förstod så det är nog lugnt..

[Diana]

bra point Grahn.

Tanken på/kring ensamheten lär ju va det som tär mest, en vuxen människa med utvecklad självbild osv är ju inte i lika stort behov av att helatiden umgås och reflektera, jämföra sej med andra mm.(som nån nämnde tidigare i tråden) som en yngre människa är, så jag tror att en ung människa rätt lätt kan bli underlig av ensamhet--> deppig och därmed sluta sysselsätta sej med saker som stimulerar hjärnan och då bli ännu deppigare, underlig -nedåtspiral. En vuxen människa däremot, är jag övertygad, växer av ensamhet.

Ursprungligen postat av Nitrometan

I feel you. Men att begå självmord löser inte situationen. Det minskar ditt lidande men mötena kommer att fortsätta och att upprepas igen och igen. Men om du mördar de glappkäftade idioterna så upphör mötet verkligen. Och de syndarna kan inte upprepa mötet. Alltså bidrar du till att minska lidandet för många i samma situation.

[Perscitus]

Ursprungligen postat av H.Emanuel

Beskrivning av en förödande ensamhet, passar bra i tråden tycker jag. Just sättet att tänka och se på sig själv i sammanhangen, suga in det man ser på teve nästan så det blir ens verklighet, häftiga "coola" ensamvargar som man kan identifiera sig med. Jag får en känsla av att du var rätt ung denna period?

Ja det stämmer. Men det har gjort mig till en starkare människa idag, som jag skrev om i en annan tråd har jag lärt mig bemästra ensamheten, medan många verkar rädda för att vara ensamma på samma vis som de är rädda för det okända.

Ursprungligen postat av H.Emanuel

Om du hade fått möjlighet, tror du att du kunde ha förändrat något denna period, alltså hos dig själv? Framförallt sättet att tänka och se på dig själv, kunde det ha "vridits" i en annan riktning? För man kan ju jobba med sig själv exempelvis i kogntiv beteendeterapi, få i uppgift att regsitrera sk automatiska tankar osv. Men då måste man ju förstås se sig om efter den sortens hjälp.
Bra att skriva ned det, bra sätt att bearbeta på och kanske göra konst av?

Självklart, jag började studera kognitiv beteendeterapi på egen hand, läste böcker och insåg att världen inte är så invecklad som man vill göra den. Man styr över det mesta själv faktiskt, så tillvida att man har viljan. Något jag skulle gjort tidigare. Jag hoppas någon annan som kanske är i samma situation kan lära sig något av mig och reda upp sitt liv, det låter klyschigt - men 90 år är fan inte länge, man ska inte kasta bort den tiden på saker som inte ger något...

Ursprungligen postat av fonzie

Det är som om du har skrivit om mig.
Om jag ändå vore så verbalt begåvad.

Sätt igång och gör något då! Det är inte så läskigt som det låter, det ska kännas pirrande men bra. Ungefär som när man frågar en man vet tycker om en om hon vill följa med och fika. Då vet man att något positivt är på väg. Tack för komplimangen! Läs böcker så blir du verbalt begåvad.

[Perscitus]

Ursprungligen postat av Grahn

Absolut, men frågan är ju om det inte tar hårdare att känna sig totalt isolerad mitt ibland folk. Det borde gå djupare eftersom det kommer att leda till tvivel på ens egen person medans en fånge i isolering kan se det som separat från hans självbild.

om du förstår hur jag menar, känns som om jag beskrev det dåligt.

Jag förstår väldigt väl vad du menar och jag tycker du ha väldigt rätt!