Citat:
|
Ursprungligen postat av Doctor Snuggles
|
Tusen tack för artikeln, den var intressant, men det här är nog lösningen.
Jag har analyserat skadan och konstaterat några saker som troligtvis ligger till grund för smärtan. Mina problem började för flera år sedan, eller mera exakt för ca 17 år sedan. Då fick jag svår värk i någon av de muskler som utövar kraft över armbågsleden. Värken kunde härledas till knäböjmomentet.
Muskler som verkar över armbågsleden är följande: M. brachialis, som har sitt ursprung på överarmsbenet och fäster på tuberositas ulnae, ledkapseln och processus coronoideus.
Biceps brachi, som har två ursprung. Det ena ursprunget kommer från tuberculum supraglenoidale och labrum glenoidale, det andra från processus coracoideus. Dessa ursprung sammanlöper till en muskel som ovanför armbågsleden delar upp sig och fäster på båda underarmsbenen (ulna och radius).
Den sista muskeln, m. brachioradialis, har sitt ursprung på överarmsbenets nedre del och fäster på radius.
Då tittar vi lite på musklernas funktion: Eftersom m. brachialis huvudsakligen fäster på ulna är dess primära funktion att flektera (böja) armen.
Biceps brachi fäster på både ulna och radius. Den kan därför både flektera och supinera (rotera underarmen så att handflatan pekar uppåt mot ansiktet) armen.
M. brachioradialis har genom sitt ursprung och fäste två uppgifter. Den ena funktionen är att flektera armen, den andra är att ställa armen mitt emellan pronation och supination, alltså samma läge som när man spikar med en hammare.
När man greppar stången i knäböj är överarmsbenet utåtroterat, och underarmen befinner sig i samma läge som när man spikar med hammare. Överarmens utåtroterade läge gör att m. biceps brachis långa ursprung inte ligger i optimalt läge för att kontraheras, muskelursprunget är (delvis) aktivt insufficient.
Det korta ursprunget sträcks dock ut och hamnar i ett bra läge för att arbeta, men detta utövar sin kraft, precis som m. brachialis, främst på ulna (delvis pga att radius är något utåtroterat). Sammantaget gör under- och överarmens anatomiska positioner att biceps inte utan mycket våld kan överbelastas i detta läge. Den enda muskel som återstår och som utan extremt våld kan överbelastas i detta läge är m. brachioradialis.
Varför har då smärtan accelererat i takt med att jag har blivit starkare? Jo pga att styrkelyftare lägger stången en bit ner på ryggen där stången vill glida ner mot golvet, och ju starkare jag blir desto större blir den kraft som armarna skall motverka för att få stången att ligga kvar. Dessutom blir ryggmuskulaturen tjockare när jag genom åren har gått upp i vikt, och detta ställer större krav på god rörlighet i axlar och bröstmuskler för att kunna lägga stången i SL-läge. Då jag dessutom har slarvat å det grövsta med stretchningen de senaste åren blir våldet på brachioradialis stort redan när jag försöker lägga stången på plats på ryggen.
Medicinen blir följaktligen rehabträning för brachioradialis i syfte att dämpa den inflammation som orsakar smärtan. Dessutom krävs rejält med stretchning av bröst och axlar så att stången kan läggas på ryggen utan stort brytvåld i armbågarna. En annan fördel med stretchningen är att jag genom att bli smidigare kan greppa lite smalare om stången, vilket ger mer kött att lägga stången på. Och om stången ligger stadigare på ryggen vill den inte glida av lika lätt. Nu gäller det bara att ta tag i detta så att jag slipper värk och annat elände som kan följa med skadan.