Ett nytt liv, en ny chans.

[Rahf]

Ursprungligen postat av blåvitt

Jävla bra jobbat hörrödu. Hade inte du en totaltrasig kropp när du kom tillbaks till Sverige? Helt orimligt att du har lyckats bli en stålman så snabbt isf

Ungefär så här har tidslinjen sett ut:

Sommaren 2015 - Hemkommen med körtelfeber som höll i sig till hösten 2015.

Hösten 2015 - Knäskador och ischias. Obehandlad.

2016 - Liten förbättring. Skadorna avlöser varandra i form av lårbristningar, asymmetrier, knäproblem, skulderproblem, skadade hälsenor, osv. Vid vissa tidpunkter gör det ont att gå i trappor.

2017 - Från maj ser jag förbättringar, tack vare sjukgymnastik. Men det dröjer tills säkert juni/juli innan besvären slutar komma i vägen.

Ungefär så. Det blir så sakteliga bättre.

Vad som gör mig riktigt glad är hur effektivt mängdträning och 'högreppare' varit för hälsan och styrkan. Det är gött med insikten att femmor inte alltid är svaret.

[micke81]

Mäktigt presterat! Och glädjande att läsa om din hälsomässiga framgång!

[Rahf]

Ursprungligen postat av micke81

Mäktigt presterat! Och glädjande att läsa om din hälsomässiga framgång!

Än så länge pekar kurvan uppåt, trots motgångar ibland. Det svåraste är att balansera benstyrka med löpträning, utan att dra på sig skador. Känner verkligen vissa dagar att det är gränsfall.

[micke81]

Ursprungligen postat av Rahf

Än så länge pekar kurvan uppåt, trots motgångar ibland. Det svåraste är att balansera benstyrka med löpträning, utan att dra på sig skador. Känner verkligen vissa dagar att det är gränsfall.

Jo det här med att få både styrketräning för ben och löpning att gå ihop tycks vara en balansakt av rang,har nästan slutat med benträningen för att få det att gå ihop med löpning och då springer ja inte i närheten av lika fort,långt och ofta som en del av er andra fantomer här på brädan,däremot en hel del kropsviktsövningar som innefattar benen,men blir mycket imponerad av er som lyckas mosa på riktigt hårt och ändå håller ihop.

[Rahf]

Vilopulsen har skjutit upp från runt 52 till 61 över ett par dagar. Det har varit rätt så påfrestande i veckan, med andra ord.

[Rahf]

Udda vilodag som säger någonting om gårdagens prestation.

Vaknar vid 06:00, upp för att vattna porslinstronen, och sen i säng igen. Somnar om. Vaknar igen vid 07:30 och kliver upp. Från den tidpunkten konsumerar jag en hel pizza, ostbågar, proteindrinkar, müsli, havregryn, bröd, glass, grönsaker, ja verkligen allt som kylen hade att erbjuda. Vid 10:30 är jag fortfarande hungrig, men bestämmer mig för att sluta äta. Huvudet bestämmer sig helt plötsligt för att sova.

Huvudet på kudden. Det tar inte ens fem minuter innan dvalan kliver genom balkongdörren.

Vaknar vid 12:30. Ligger och rensar skallen en stund. Blåser ur lite löv och annat skräp som bara sölar ned geléklumpen.

Gårdagens benvärk har släppt. Vaderna är lite möra, men kvider åtminstone inte. Ingenting känns särskilt redo för någon fysisk prestation, så det får bli städdag och storkok.

Kvällen spenderas med att återigen äta som en häst.

Undrar vad vågen visar imorgon?

[Rahf]

Helvete... Det verkar som att jag kommer följa med och köra Open den här lördagen också. Linköping den här gången.

[Rahf]

När ingen vill. Inte kropp. inte knopp, inte nån, inte nåt. Gymträning 27/02.

Uppvärmning 1000m rodd
Allmängympa

Stöt

6x40kg + en massa böj
2x60kg
2x60kg
2x70kg
2x70kg

1x75kg Enbart frivändning.

Ingen ork. Ingen vilja. Ingen glädje. Känning av ischias också.

Vill gå hem så fort jag börjar vända, för det finns ingen energi idag. Snarare känner jag mig som Artax i Sorgens Träsk, och inte fan finns det någon Atreyu som kan rycka i tyglarna heller. Svikare!

Knäböj

2x80kg
2x90kg
5x100kg
6x100kg
6x100kg
6x95kg
6x95kg

Trycklös. Helt slut i benen. Trött. Sur. Grinig.

Frontböj

6x80kg
6x80kg
6x80kg

Jobbigt. Gnuggigt. Bröligt sista set.

Raka marklyft

15x60kg
15x60kg
15x60kg

Baksidan behöver kärlek.

Push press

1x60kg

Nä. Ger mig direkt. Det finns inte idag.

Benpress

12x90kg
12x90kg
12x90kg

Låren vibrerar och dallrar efter varje set. Fenomenalt lätt vikt ska ju det här vara.

Reverse flyes

15x8kg
12x10kg
12x10kg

Militärpress

6x40kg
8x40kg
8x40kg

Höger axel känns stel i toppläge. Nästan så att någonting kommer i vägen.

Hängande knälyft

20st
20x3kg

Ryggextensions + kissande hunden

12 + 15 + 15
12 + 15 + 15
12 + 15 + 15

Behövs nog för att stärka rumpan. Det är ju trots allt en av anledningarna till att bennerven retas.

Summering: två långfingrar åt världen. Lite småtrött på att benstyrkan nu går bakåt.

[Rahf]

Ingen löpning idag. Benen och kroppen behöver lite extra vila just nu. Så jag gick istället för att se en småkul tennismatch mellan Johannes Årsjö och Magnus "Jycken" Cedenblad.

I samma veva är det spikat att jag kör 18.2 i Linköping på lördag. Hej åhå.

[Ozziking]

Bra val ändå! Ladda inför 18.2!

Blir det löpning till och från Linköping också?

[Rahf]

Dagens status: träningsvärk i benen och lite smärta här och var. Överansträngd, med andra ord.

Ursprungligen postat av Ozziking

Bra val ändå! Ladda inför 18.2!

Blir det löpning till och från Linköping också?

Det vore nåt! Typ, två extremlånga ultramaror för att ta sig dit Förstår själv fortfarande inte varför jag skrev upp mig och nu står med på CrossFit Leaderboard.

[Rahf]

Ett pass är ett pass. Gymträning 01/03.

Uppvärmning

Rodd 1000m
Foam rolling

Allehanda ryckträning

Har ingen särskild plan kring det här idag, på grund av enorm träningsvärk i benen, och särskilt i bäckenmusklerna. Istället jobbar jag mig igenom rörelserna och sätter på analyshatten mellan repetitioner.

Tempot lågt. Vikten lätt. Tankarna går.

Explosiviteten på 40kg känns nu som någonting i hästväg. Det handlar om millisekunder innan stången är ovanför huvudet, och ansträngningsnivån är nästan noll. Enda skavanken är lite aviga känningar i benen just när jag reser mig från bottenläge. Som om fjädrarna rostat och behöver knarra till innan de spänner ifrån.

Ryckdrag

3x60kg
4x80kg
4x80kg
4x80kg
4x80kg

Det känns ganska bra. Inte som att jag skulle kunna rycka 80kg, men ändå inte så långt ifrån. Ryggpartiet är aktivt, känns stabilt för första gången på länge; kroppen vill dra vikten. Det är ett lejon som inte börjat kvällens jakt än, men åtminstone vaknat och gjort sig redo efter dagens tupplur. Kul!

Benspark + räckhäng

12x30kg + 15 sek
12x35kg + 15 sek
12x35kg + 15 sek

Införskaffat nya grips och behöver värma upp dem inför lördagen, så jag slår två flugor i en smäll på ett litet superset.

Bensparken känns... vanilj. Inget spektakulärt, utan bara arbete. Lite lätt mjölksyra och pump, men framför allt kontakt och känna att lårmusklerna jobbar. Den extra volymen på lite lättare vikter är ju viktig för min allmänhälsa.

Hantelrodd

10x30kg V+H
10x30kg V+H
10x30kg V+H

Lätt och inga bekymmer. Undviker jag alltför tung vikt blir inte övningen helt dominerad av lats, vilket jag anser gynnar utvecklingen och styrkan i småmusklerna.

Latsdrag

10x40kg
10x50kg
10x50kg
10x50kg

Kul att köra latsdrag som omväxling, särskilt med grips.

Hollow body på golv

45 sek
35 sek
25 sek

Utvecklingen går framåt så pass bra att jag aktivt kan lyfta både fötter och händer i en proper "hollow"-position. Guld värt för kontroll i alla CrossFit-rörelser som sker från räck.

Summarum:

Nöjd ändå. Framsteg på ryckdrag, vilket är viktigt för motivationen.

Det som känns lite trist är hur jag känner att intresset och humöret väldigt ofta sjunker bort på dessa pass. Det känns helt enkelt inte kul att gå till gymmet på vardagarna, men det är enda tiden jag kan komma iväg, då jobbet är 07:00-16:15 de flesta dagar, och ingen möjlighet till träning under den tiden.

Sen börjar det bita att träna ensam också.

Nåja. På lördag smäller det igen. Framför en jäkla publik också.

[Rahf]

Trött dag. Vilodag.

Imorgon smäller det igen. 18.2 vankas.

[Ozziking]

Ladda!!


Skickat från min iPhone med Tapatalk

[Rahf]

Är det blod? Är det spya? Den här gången är det CrossFit Open 18.2.

En behaglig bilresa från Stockholm till Linköping.
En laddning på palatset för omättade magar, alltså Subway.
En CrossFit-box, lika stor som tre vanliga CrossFit-boxar, alltså CrossFit Highway.

Att vandra in på CrossFit Highway är lite som att bli lurad i positiv bemärkelse. Lokalen är L-formad, och man vandrar in i lilla sidosnoppen till en stor hall med högt i tak. Därefter vandrar man förbi en liten nybyggd cafeteria med angränsande omklädningsrum, och stöter på ytterligare en hall, avgränsad med öppna väggar, och därefter ytterligare en hall av episka proportioner. Man kan arrangera ett ruggigt stabilt träningsläger och ha minst tre sessioner, med tre fulla fotbollslag, under vilken tid som helst.

Lokalen myllrar och bubblar, som en myrstack precis innan en sko går lite för nära.

Några sena pass håller på att avslutas i snopphallen, och roddandet för 18.2 är i full gång i mitten. Det tejpas, baxas vikter, värms upp alldeles för länge, värms upp alldeles för tidigt, någonstans är en alldeles för nyfiken bebis på väg att bli del av en skivstång; det är organiserad aktivitet på hög nivå av få människor, och planlöst irrande i professionell tappning av väldigt många.

Jag faller in bland professionella irrarna och vandrar omkring lite. Hälsar på folk. Det slår mig att andelen människor som är där för att bevisa någonting inte överstiger den mängd människor som tycker det verkar vara en kul grej, och det märks i luften. Många hälsar glatt tillbaka när jag slår upp små konversationer, och luften har en härligt gemytlig jippo-stämning.

Listan är fullsmockad. Mer än 60 personer har anmält sig, och hela kalendern har bara svart i sig. Jag frågar lite försynt om det råkar finnas en plats kvar, och eventmästare Josefine lovar att hitta en lösning.

Går och värmer upp, känner på vikter. Konstaterar snabbt att kroppen fortfarande inte känns fräsch, som den inte gjort på hela veckan. Ischias pirrar lite, högeraxeln molar, benen känns inte helt pigga. Det är ingen toppdag, men inget båtsvrak heller. Nä, det här kan man jobba med.

Klockan tickar fram till ett. Helt plötsligt kommer vänner och säger att jag kanske ska köra. Pulsen skenar, hjärnan drar i tyglarna, börjar automatiskt spänna in sig bakom mentala skygglappar och fokusera på målet.

Falskt alarm. Josefine håller vad hon lovar, och levererar en bred marginal. Tiden jag fått är tjugo i tre. Mer än nittio minuter bort. Hjärnan tar av skygglapparna och ställer av sulkyn tills vidare.

Åttio minuter. Avslappning. Trygghet. Lite härligt snack med andra jag träffade förra lördagen. Det är kul att få perspektiv från folk som ligger ett par nivåer över en själv, och inte har något emot att diskutera det.

Sjuttio minuter. Kroppen har kallnat sen länge.

Sextio minuter. Lite meditation, jag tror det populära begreppet nuförtiden är mindfulness. Jag gillar det som ett sätt att kolla oljan i känsloverket, och bara insupa ljud och dofter runtomkring. Den här gången visar oljestickan på lite tårar, så mitt i den stora, magnifika, och tomma snopphallen gråter jag lite smått. Det känns skönt. Befriande. Ingen press längre. Inga kval. Snart är det dags.

Trettio minuter kvar. Jag värmer upp igen och känner på vikter. Ser hur folk kör igenom hela 18.2 innan det ens är dags för dem att köra den på riktigt.

Åttio kilo ska väl kunna gå att frivända efter en massa burpees och knäböj med hantlar? Jadå!

Tio minuter kvar. Jag går och dubbelkollar att det är heatet före oss som ska köra. Det är det inte. Det är mitt heat.

Pulsen skenar. Skygglappar fram. Nu kör vi.

Fortsättning följer.