Pensionärer. Om jag hade få önskat så skulle jag som sagt velat ha fått allting klart för mig väldigt tidigt. Och det är väl också vad samhället nu säger. Man får betyg mycket tidigare. För vad innebär det egentligen att vara barn, vara korkad tills man är 18 ?
Vad exakt önskar du att dina föräldrar förklarat för dig som du nu vet?
Jag sitter och arbetar just nu (internetfrilansare) och bara slölyssnar på random YT-klipp och då kom denna upp med Felixpajen som kolla på ett par där det finns en riktig "simp":
Ordet "simp" beskriver någon som förkastar sig och gör sig underlägsen gentemot det motsatta könet, används främst för att beskriva män. Snubben i klippet är vad jag skulle kalla för en typisk "simp", "niceguy" eller i svensk folkmun, "begagnad foppatoffla".
Han ber gång på gång ursäkt om att det är HAN som behandlas som skit istället för att bara sätta ned foten en gång för alla. Eller ja, båda är ju egentligen tragiska.
Hon vill "ha honom" för hans pengar. Han vill "ha henne" bara för att hon har stora bröst och misslyckade läppimplantat. Egentligen som hittat för båda, när man tänker efter lite?
Fråga: känner Du någon i din närhet som beter sig lite som denna snubbe? Typ underkastar sig och ändå vill gifta sig med en kvinna som verkar behandla snubben som skit?
Fråga: känner Du någon i din närhet som beter sig lite som denna snubbe? Typ underkastar sig och ändå vill gifta sig med en kvinna som verkar behandla snubben som skit?
Jag kör själv med den strategin. Jag har testat att ”stå på mig”, men det leder alltid till att jag blir blockerad. 100 % av gångerna.
Intressant tråd och diskussioner. Har inte läst allt, utan bara skummat lite. Vad skulle du säga är dina störta problem? Att du är för snäll och uppfattas som en "nice guy" bland tjejer?
Jag själv har en förmåga att alltid tvivla på mig själv efter ett par dejter har gått och höjer ibland tjejerna på en piedestal. Hur hanterar ni att bli avvisade? Genom åren har jag dejtat tjejer som jag vet att jag verkligen har en chans på, dvs jag känner att jag spelar i en liga över dem, men i sådana förhållanden känner jag mig efter ett tag inte tillräckligt nöjd utan nyfikenheten väcks och jag vill se mig om efter någon som jag känner starkare för.
Man måste ha ett självförtroende som tillåter misslyckanden eller så bara lära sig att skita i det. Angående att vara snäll så är det ofta osäkra och ovana människor som har det problemet. Vem fan kan leva ett liv där man inte har nån egen vilja. Många slösar bort åratal på sån skit, klagar åt kompisarna hur svårt de har det men ändå så hålls de kvar.
Jag sitter och arbetar just nu (internetfrilansare) och bara slölyssnar på random YT-klipp och då kom denna upp med Felixpajen som kolla på ett par där det finns en riktig "simp":
Ordet "simp" beskriver någon som förkastar sig och gör sig underlägsen gentemot det motsatta könet, används främst för att beskriva män. Snubben i klippet är vad jag skulle kalla för en typisk "simp", "niceguy" eller i svensk folkmun, "begagnad foppatoffla".
Han ber gång på gång ursäkt om att det är HAN som behandlas som skit istället för att bara sätta ned foten en gång för alla. Eller ja, båda är ju egentligen tragiska.
Hon vill "ha honom" för hans pengar. Han vill "ha henne" bara för att hon har stora bröst och misslyckade läppimplantat. Egentligen som hittat för båda, när man tänker efter lite?
Fråga: känner Du någon i din närhet som beter sig lite som denna snubbe? Typ underkastar sig och ändå vill gifta sig med en kvinna som verkar behandla snubben som skit?
Den showen och dess spinoffer är ganska underhållande "90 days to wed", går i Sverige på 12:an eller om det var 7:an. Är "vit man hämtar fattig fru från utland".
Där får man mer inblick i det hela och väääldigt ofta är det så som i verkligheten att den vite mannen verkligen inte sitter på all makt och det är synd om tjejen. Här i Sverige verkar det råda en tro om att ALLA så kallade thaifruar eller ryssfruar är underlägsna varelser det är synd om för att stygga vita mannen gifter sig med dom.
Man måste ha ett självförtroende som tillåter misslyckanden eller så bara lära sig att skita i det. Angående att vara snäll så är det ofta osäkra och ovana människor som har det problemet. Vem fan kan leva ett liv där man inte har nån egen vilja. Många slösar bort åratal på sån skit, klagar åt kompisarna hur svårt de har det men ändå så hålls de kvar.
Ja, jag håller helt med! Rädslan för att misslyckas kan säkerligen botas genom att fortsätta att misslyckas, men när man precis befinner sig i det känner man sig väldigt sårbar. Har läst mycket tips på ämnet och det gäller att inte försöka ta avvisanden så personligt. Se det som en nödvändig feedback för att styra dig i rätt riktning.
Har kompisar som inte ens dejtar för att de vill inte "vakna upp" ur sina bubblor för de inser att deras självförtroende kommer att få ta skit. Jag är medveten om mina problem och försöker jobba med. Funderar faktiskt på att testa någon KBT för detta.
Den showen och dess spinoffer är ganska underhållande "90 days to wed", går i Sverige på 12:an eller om det var 7:an. Är "vit man hämtar fattig fru från utland".
Där får man mer inblick i det hela och väääldigt ofta är det så som i verkligheten att den vite mannen verkligen inte sitter på all makt och det är synd om tjejen. Här i Sverige verkar det råda en tro om att ALLA så kallade thaifruar eller ryssfruar är underlägsna varelser det är synd om för att stygga vita mannen gifter sig med dom.
Männen väljer en kvinna som är några nivåer snyggare och är medvetna om att de är tvugna att vara hundar för att behålla denna. Männen är heta på gröten och kvinnorna utnyttjar detta eller helt enkelt lever i bubblan att de hittat nån rik karl
Fråga: känner Du någon i din närhet som beter sig lite som denna snubbe? Typ underkastar sig och ändå vill gifta sig med en kvinna som verkar behandla snubben som skit?
Vad som missas är att kameran dokumenterar inte deras sexliv. Är sexet väldigt bra och frekvent så ändrar det nog synen på hur tragisk Jorge var i sitt simpande till Anfisa. Skapar kanske större förståelse för det.
Det värsta simpandet skedde dock off-screen när Jorge inte hade råd att ge Anfisa allt Anfisa ville ha. Då började han smuggla droger för att kunna ge henne det hon ville ha. Jorge hamnade i fängelse och blev då lämnad av henne.
Vad som missas är att kameran dokumenterar inte deras sexliv. Är sexet väldigt bra och frekvent så ändrar det nog synen på hur tragisk Jorge var i sitt simpande till Anfisa. Skapar kanske större förståelse för det.
Det värsta simpandet skedde dock off-screen när Jorge inte hade råd att ge Anfisa allt Anfisa ville ha. Då började han smuggla droger för att kunna ge henne det hon ville ha. Jorge hamnade i fängelse och blev då lämnad av henne.
Jag känner mig i skrivartagen, så jag tänkte att jag skulle berätta om min mest udda sexupplevelse någonsin.
Det hela utspelade sig för några år sedan, förra gången jag bodde i Blekinge. Jag hade på den tiden en egen lägenhet, och var därför, enligt Brunoc:s och delta_mats definition, kapabel att sköta en cykel på egen hand.
Tjejen i fråga träffade jag på en utpräglad sexsida. På grund av sidans natur, och min naturliga öppenhet, klargjorde jag från första början att jag var sexuellt attraherad av henne. Eftersom hennes naturliga öppenhet var ännu större än min svarade hon att hon inte var den minsta gnutta sexuellt attraherad av mig.
En bidragande orsak till det sistnämnda var troligen att hon, i likhet med alla kvinnor utom wintersnowdrift, var undergiven och masochist. På en av sina bilder hade hon stora blåmärken över hela låren.
Men vi fortsatte prata, och konstaterade att vi låg på ungefär samma nivå gällande intelligens, värderingar och allmän konstighet. Eftersom hon även, i likhet med mig inte hade några vänner, och eftersom hon och jag var de enda på hela internet som bodde i Blekinge, sa vi att vi kunde börja hänga. Vilket vi också gjorde. Bara träffades och snackade.
Efter att ha träffats ett par gånger sa jag, mest på skoj: ”Om du verkligen inte är attraherad av mig, och om du verkligen är masochist, då borde du vilja ha sex med mig. För om du inte är attraherad av mig blir det ju obehagligt att ha sex med mig, och masochister gillar obehag”.
Ett par dagar senare hörde hon av sig OCH SA ATT HON KÖPTE MIN LOGIK! HON GICK MED PÅ ATT HA SEX!
Jag accepterade inte omedelbart. Jag tänkte att det här låter som självskadebeteende de luxe. Bäst att kolla att hon verkligen, verkligen är säker. Så jag lät det dröja några dagar, och frågade henne flera gånger under tiden. Och hon stod fast vid sitt beslut. Då tänkte jag: Hon är en vuxen individ vid sina sinnes fulla bruk som ger sitt samtycke. Hon verkar verkligen, verkligen säker.
Så jag tackade och tog emot, och vi gjorde det. Av allt att döma talade hon sanning angående att inte vara det minsta sexuellt attraherad; hon visade inget tecken på sexuell njutning. Vilket kändes rätt weird någon minut, men när jag vant mig vid tanken var det en av de bättre sexupplevelserna i mitt liv — jag hade ju bokstavligen NOLL krav på att prestera, eftersom hon skulle ogilla det oavsett.
Efteråt dubbelkollade jag att hon verkligen mådde bra. Allt verkade vara guld och gröna skogar.
Vi fortsatte träffas nästan varje helg ett tag, och fortsatte ha sex. Rätt många gånger, sådär fem-tio stycken. Och hon vidhöll under hela denna period, samt lång tid efteråt, att hon inte var det minsta sexuellt upphetsad, vare sig av mig eller situationen.
Antalet gånger vi hade sex får det hela till att bli mitt tredje längsta förhållande någonsin. Ett absurt faktum: Mitt tredje längsta förhållande var med någon som inte var det minsta attraherad av mig.
Till slut ville hon sluta träffas, eftersom hon tyckte att jag blev tråkig (hon var som sagt väldigt öppen). Men det var kul så länge det varade.
Historien är utan tvekan mitt livs största bedrift, och jag hoppas någon gång få barnbarn att berätta den för.