Hot beat

[jwzrd]

Ursprungligen postat av Sniggel

Behemoth - Ceremony to Shiva

Behemoth är helt ok. Idag är det Martyr som gäller dock. Warp Zone-plarran.

[Sonny]

Black Label Society - Fire it up

[skaparn]

Ett infall av nostalgi har fått mig att sätta på Carcass - Reek Of Putrefaction. Bra goremangel från tiden innan Carcass blev städade.

[jwzrd]

Ursprungligen postat av skaparn

Ett infall av nostalgi har fått mig att sätta på Carcass - Reek Of Putrefaction. Bra goremangel från tiden innan Carcass blev städade.

Nu blir jag pilsk! Carcass är _JÄVLIGT_ bra; särskillt den plarran! Necrotisism är ännu bättre dock

[Lasse Kongo]

Amy Diamond-Welcome to the city

DIDIDADIDODIDIDADODIDADADAAAAA

[heltzonicka]

just nu är jag inne på låten "Buffalo Springfield again" med Neil Young.
Störtskön!

[JLL]

Sepultura - "We Who Are Not As Others" och Pantera - "Planet Caravan" känns rätt just nu.

[Zozza]

Shellac - Prayer to God

[MacLeod]

W.A.S.P: Animal (Fuck like a beast)

I got pictures of naked ladies
Lying on their beds
I whiff that smell and sweet convulsion
Starts a-Swelling inside my head
I'm making artificial lovers for free
I start to howl I'm in heat
I moan and growl and the hunt drives me crazy
I fuck like a Beast!

[Bolio]

2.
"värdeomdömet 'gott' härrör inte från dem som visas 'godhet'! Det var snarare 'de goda' själva, det vill säga de förnäma, mäktiga, högtstående och högsinnade som upplevde och värderade sig själva och sina handlingar som goda, av högsta rang nämligen i motsats till allt lågt, lågsinnat, gement och pöbelaktigt. [...] vad brydde de sig om nyttan! [...]
man kunde tillåta sig att uppfatta själva språkets ursprung som en manifestation av makt från de härskandes sida, de säger 'det här är det och det', de förseglar varje ting, varje händelse med ett ljud och tar det därigenom så att säga i besittning[...]
Detta ursprung visar att ordet 'god' inte alls med nödvändighet måste ha en anknytning till 'osjälviska' handlingar"

4.
"En fingervisning i rätt riktning fick jag av frågan om vad de beteckningar för 'god' som formats i olika språk egentligen innebär i etymologiskt hänseende: jag fann att de i samtliga fall kan härledas till samma begrepps-förvandling, – överallt är 'förnäm' och 'ädel', ur ståndssynpunkt, det grundbegrepp ur vilket 'god' i betydelsen 'själsligt-förnäm', 'ädel', 'själsligt-upphöjd', 'själsligt-privilegierad' med nödvändighet har utvecklats [...] Ungefär vid tiden för det trettioåriga kriget, alltså relativt sent, sker en förskjutning mot den betydelse av ordet som nu är bruklig."

5.
"i många av de ord och rötter som betecknar 'god', framskymtar ännu den huvudnyans genom vilken de förnäma kände sig som just människor av högre rang"

6.
"Från denna regel – att ett politiskt förrangsbegrepp alltid utmynnar i ett själsligt förrangsbegrepp – är det till att börja med inget undantag [...] när den högsta kasten samtidigt är den prästerliga kasten och till sin huvudbeteckning följaktligen föredrar ett predikat som inskärper deras prästerliga funktion."

7.
"judarna, detta prästerliga folk som till slut visste att skaffa sig upprättelse från sina fiender och erövrare endast genom en radikal omvärdering av deras värden, det vill säga genom en akt av andlig hämnd utan like [...] en omvändning av den aristokratiska värdeekvationen [...] slavupproret inom moralen börjar med judarna: detta uppror som har en tvåtusenårig historia bakom sig och som vi inte ser idag bara för att – det har varit segerrikt..."

10.
"Slavupproret inom moralen börjar med att ressentimentet självt blir skapande och föder värden: ressentimentet hos sådana slags människor som är förmenade den omedelbara reaktionen, den som ligger i en handling, och som kan hålla sig skadeslösa endast genom en imaginär hämnd. Medan all förnäm moral är framvuxen ur ett triumferande ja-rop till sig själv, säger slavmoralen från första början nej till allt 'utanför', till allt 'annorlunda', till allt som är 'icke-jag', och detta nej är dess skapande gärning. [...] slavmoralen behöver, för att uppstå, alltid först en mot- och yttervärld, den behöver, fysiologiskt talat, yttre retningar för att över huvud taget agera, – dess aktion är i grunden reaktion [...]
De 'välborna' kände sig som just de 'lyckliga'; de behövde inte först genom en blick på sina fiender på ett konstgjort sätt konstruera sin lycka, intala sig den under särskilda omständigheter, ljuga sig till den (så som alla ressentimentsmänniskor brukar göra) [...] Till och med den förnäma människans ressentiment, om det nu framträder hos henne, visar sig och uttöms i en omedelbar reaktion, det förgiftar därför inte: å andra sidan kommer det i otaliga fall inte till uttryck där det hos alla svaga och vanmäktiga är oundvikligt. Att inte kunna ta sina fiender, sina olyckor, kanske inte ens sina illgärningar på riktigt allvar – det är ett kännetecken på starka fullgoda naturer hos vilka det finns ett överskott av formande, efterbildande, läkande kraft, som också skänker förmågan att glömma [...]
I jämförelse med det kan man föreställa sig 'fienden' så som den blivit uttänkt av ressentimentsmänniskan – och just i detta återfinns hennes verk, hennes gärning: hon har koncipierat 'den onde fienden', 'den onde', och det som ett grundbegrepp utifrån vilket hon sedan som efterbild och motstycke också tänker ut en 'god' – sig själv!"

11.
"Raka motsatsen alltså till den förnäme som direkt och spontant, nämligen ur sig själv, koncipierar grundbegreppet 'god' och först utifrån detta skapar sig en föreställning om 'dålig'! [...]
Under förutsättning att det är sant [...] att själva meningen med all kultur är att tukta rovdjuret 'människa' till ett tamt och civiliserat djur [...] så måste man otvivelaktigt betrakta alla dessa reaktions- och ressentimentsinstinkter [...] som kulturens egentliga verktyg; därmed inte sagt att också deras bärare representerar kulturen. Tvärtom är motsatsen [...] idag uppenbar! Dessa bärare av nedtryckande och hämndlystna instinkter, ättlingarna till allt [...] slaveri, [...] de representerar mänsklighetens tillbakagång!"

13.
"Att kräva av styrkan att den inte skall yttra sig som styrka, att den inte skall vara en vilja att överväldiga, underkasta, göra sig till herre över andra och törsta efter fiender, motstånd och triumfer, det är likaså orimligt som att av svagheten kräva att den yttrar sig som styrka. En mängd kraft är en exakt lika stor mängd drift, vilja och verkan – rättare sagt, den är inget annat än just denna drift, vilja och verkan själv, och blott genom förförelsen genom språket, [...] vilket förstår och missförstår all verkan som orsakan av en verkande, av ett 'subjekt', kan det synas annorlunda. På samma sätt nämligen som folk skiljer blixten från dess blixtrande och uppfattar det senare som handling, som verkan av ett subjekt, som kallas blixt, så skiljer folkmoralen också styrkan från styrkans yttringar, som om det bakom den starke fanns ett neutralt substrat vilket det stod fritt att visa styrka eller inte. Men det finns inget sådant substrat; det finns inte något 'vara' bakom handla, verka, bliva; 'den verkande' är blott tilldiktad verkan, – verkan är allt [...] Naturforskarna gör inte saken bättre när de säger att 'kraften sätter i rörelse, kraften orsakar' och liknande, – hela vår vetenskap blir, trots sin kyla, trots sin frihet från affekter, fortfarande förförd av språket och kan inte göra sig av med de insmugglade missfostren 'subjekten' (atomen till exempel är ett sådant missfoster, likaså Kants 'ting i sig'): inte undra om de tillbakaträngda affekterna hämnd och hat, som glimrar i det fördolda, utnyttjar denna tro för sina egna syften och i grund och botten inte hävdar någon tro med större glöd än den att det står de starka fritt att vara svaga och rovfågeln att vara lamm [...]
detta nyktra konstaterande, denna den lägsta sortens klokhet som till och med insekter äger (vilka under hotande fara spelar döda för att inte göra 'för mycket') har tack vare vanmaktens falskmynteri och självförljugenhet klätt sig i den försakande, stilla, avvaktande dygdens lyster, som om självaste svagheten hos den svage [...] vore en frivillig prestation, något han önskade och hade valt, en handling, en förtjänst. Detta slags människor har utifån självbevarelse- och självbejakelseinstinkt, som ju brukar helga varje lögn, behov av att tro på ett indifferent 'subjekt' med valfrihet. Subjektet (eller, för att uttrycka det mer populärt, själen) har ända fram till nu kanske varit den bästa trossatsen här på jorden eftersom den för det stora flertaket dödliga, svaga och alla slags nedtrampade möjliggjorde det sublima självbedrägeri genom vilket svagheten själv kan tolkas som frihet och dess si eller så som en förtjänst."

14.
"Skämd luft! Skämd luft! Dessa verkstäder där man fabricerar ideal – mig förefaller det [s]om om de stinker av idel lögner."

16.
"Johannes uppenbarelse, detta det mest vedervärdiga av alla nedskrivna utbrott som hämnden har på sitt samvete [...]
Romarna var ju de starka och förnäma [...] Judarna däremot var detta ressentimentets prästerliga folk par excellence [...] Vem som hittills har segrat, Rom eller Juda? Men det råder ju inget tvivel om saken: tänk bara på vem man bugar sig för, i självaste Rom [...] Detta är högst märkvärdigt: Rom är utan minsta tvivel underlägset. Visserligen skedde under renässansen ett glansfullt-kusligt återuppvaknande av de klassiska idealen och det förnäma värderingssättet [...] men omedelbart triumferade åter Juda, tack vare denna fullständigt pöbelaktiga (tyska och engelska) ressentiment-rörelse som kallas reformationen [...] Och till och med i en ännu mer avgörande och djupare mening än den gången segrade Juda på nytt över det klassiska idealet genom franska revolutionen: den sista förnäma politiska kultur som fanns i Europa, det franska sexton- och sjuttonhundratalet, störtade samman under de folkliga ressentimentinstinkterna"

[Megatuttarna]

Vem är det som skrivit det där Bolle?

[Bolio]

Nietzsche... You don't like?

[WHITEFOLKS]

Nietzsche var en klurig filur han.

[Bolio]

Jepp. Det kan man nog lugnt säga...

[Zozza]

Merzbow - 1930