trodde själv jag trivdes i småstad (Piteå) tills jag var på besök i Beijing, fy fan vilka kontraster. Friheten att gå runt där ensam med vetskapen att man kan gå i timmar efter timmar åt valfritt håll med hur mycket som helst att uppleva. Folk som vill ta kort och för tjejer var man som Brad Pitt. Hade luften inte varit förjävlig hade jag lätt velat bo där.
__________________
Citat:
Ursprungligen postat av Klein
Finns ingen anledning att lita blint på vad folk säger i dagens informationssamhälle oavsett om personen är grov eller ej. Kolla upp vad studier säger och bilda dig din egen uppfattning.
______________________________
Senast redigerad av Radikaal den 2014-03-28 klockan 10:15.
trodde själv jag trivdes i småstad (Piteå) tills jag var på besök i Beijing, fy fan vilka kontraster. Friheten att gå runt där ensam med vetskapen att man kan gå i timmar efter timmar åt valfritt håll med hur mycket som helst att uppleva. Folk som vill ta kort och för tjejer var man som Brad Pitt. Hade luften inte varit förjävlig hade jag lätt velat bo där.
Välkommen till Hongkong grabben, samma känsla, fast man tar sig runt på engelska, renare, mindre bilar, bättre luft, skönare natur och sandstränder 30 minuter ifrån central.
Du är alltid välkommen hit, Filmjölk! Källargym med Disturbed/Raubtier etc på högsta volym, alla känner alla, jobb finns (i begränsade upplagor och inte alltför många valmöjligheter), EN pizzeria (mycket mer specialisering än Onigiris tre olika!!!!!1), och även här har vi sladdande volvobilar. Fast de som hade mest sladdande volvobilar började jobba på järnvägen så nu har de sladdande bmw:ar osv istället.
Idag lever många av oss inklämda på små ytor. Det myllrar av anonyma människor överallt, man ser tusentals människor passera förbi en samma dag. Man har ingen tillhörighet till de här människorna, men ändå trängs vi med dem på små ytor. vi bombarderas med intryck, lukter, otrygghet och påtvingat socialiserande.
Jag undrar om vi som art är lämpade för att leva i storstäder, eller om vi behöver mer utrymme och betydligt färre människor omkring oss? Tänk att bo i en trygg liten ort där man känner alla och bara ser kanske max 100 olika ansikten på en typisk dag, det kanske hade vart något bra?
Djur som har för små utrymmen och/eller klumpas ihop med individer de inte känner blir ju sinnessjuka och utvecklar störda beteenden, gäller inte samma för människor? Vi har ju snarare uppfattningen av sinnessjukdom om man inte omfamnar det sättet att leva.
Min dröm är att flytta för att slippa se så många människor hela tiden, men det är ju det här med det eviga oket av arbete och att min fru är en asfaltsblomma.
Är vi skapta för att kunna leva i städer?
Är det ohälsosamt att leva i städer?
Blir vi sinnessjuka av att bo i städer?
Är det nyttigt att samsas om små ytor med främlingar?
Är livet i en småstad/landsort så mycket bättre än storstad eller romantiserar jag bara om något jag inte vet något om?
Du är alltid välkommen hit, Filmjölk! Källargym med Disturbed/Raubtier etc på högsta volym, alla känner alla, jobb finns (i begränsade upplagor och inte alltför många valmöjligheter), EN pizzeria (mycket mer specialisering än Onigiris tre olika!!!!!1), och även här har vi sladdande volvobilar. Fast de som hade mest sladdande volvobilar började jobba på järnvägen så nu har de sladdande bmw:ar osv istället.
Tänker man på miljön måste det ju vara mycket effektivare att alla bor i enorma höghus, tätt som bara den.
Höghus är faktiskt inte så himla bra men att bo i befolkningstäta städer kan vara en stor fördel för miljön, gissningsvis finns det ett "optimalt"-täthetstal per kvadrat baserat på de unika förutsättningarna men jag tvivlar på att det finns något index som går att använda.
Några problem med höghus är att det sällan blir så hög täthet och att de skapar egna mikroklimat på ett helt annat sätt än lägre hus gör.
__________________
"The myth that women should not lift heavy is advanced only by women who fear effort and men who fear women." Eric Midkiff från misc.fitness.weights
"Your physiology doesn't care what your philosophy is"
(1) Är vi skapta för att kunna leva i städer?
(2) Är det ohälsosamt att leva i städer?
(3) Blir vi sinnessjuka av att bo i städer?
(4) Är det nyttigt att samsas om små ytor med främlingar?
(5) Är livet i en småstad/landsort så mycket bättre än storstad eller romantiserar jag bara om något jag inte vet något om?
(1) Anpassad kanske är ett bättre ord? Städer har väl funnits i några tusen år så det borde vi vara hyfsat anpassade för.
(2) Ja, i a f enligt denna: According to a 2009 study published in the Journal of Epidemiology and Community Health, the closer you live to nature, the healthier you're likely to be. The study took an objective look at 345,143 Dutch people's medical records, assessing health status for 24 conditions, including cardiovascular, respiratory and neurological diseases. The records were then correlated with how much green space was located within 1 kilometer and 3 kilometers of a person's postal code. And what did researchers find? People who lived within 1 kilometer of a park or a wooded area experienced less anxiety and depression than those who lived farther away from green space. http://www.sparkpeople.com/resource/...es.asp?id=1680
(3) Ja, ju större stad desto fler dårar. Det är i o f möjligt att dårarna drar sig till städerna och inte att folk blir knäpp av att bo i städerna.
(4) Det tror jag inte. Men är det verkligen ett problem? Eller tänker du på bilköer och liknande?
(5) Det beror väl på vad man har för intressen? Många flyttar väl ifrån småorter just p g a de är uttråkade?
Samhällen och städer, kanske men vi passar inte för att bo i små lägenheter där man går ut och är 100% borta, kommer hem och är 100% närvarande med konstant mycket mindre än 6 meter från varandra, ungefärlig gräns för visuell förvrängning. Ständigt inomhus eller stressande i T-banegångar. Vi lever nästan på varandra på det sättet. Skiftesreformerna i Sverige där byarna splittrades till ensamma stugor var inte heller så bra för socialt liv. Vi fungerar bra någonstans däremellan visuellt och socialt, anser jag.
Sen så tycker jag inte att det handlar om att ha det perfekt heller utan det är snarare betongern "new brutalism" samt skiftesreformernas enslighet från 1800-talet, som är extremerna på utkanterna. Trailer parks, Council houses, town houses, radhus av alla former, mindre hus, så som arbetarklass och medelklass eller för all del rika och fattiga bor runt om i världen om vi räknar bort kåkstäder och mansions så som de flesta borde kunna bo erbjuder störst möjligheter, tror jag. Men nu pratar jag utefter ett familjeperspektiv eventuellt kollektivboende, kanske inte så vanligt i Sverige nulängre vet inte. Det verkar som alla vill vara ensamma individer och sköta sig själva med sina personliga liv och då kanske det jag säger är booring.
Du är alltid välkommen hit, Filmjölk! Källargym med Disturbed/Raubtier etc på högsta volym, alla känner alla, jobb finns (i begränsade upplagor och inte alltför många valmöjligheter), EN pizzeria (mycket mer specialisering än Onigiris tre olika!!!!!1), och även här har vi sladdande volvobilar. Fast de som hade mest sladdande volvobilar började jobba på järnvägen så nu har de sladdande bmw:ar osv istället.
Värdshus, ny grillplats, egen Facebook-sida och någon form av raggar-festival. Passar honom som kanel i filen!
Edit: Jag skulle vilja se filmjölk har ett återkommande inslag på Facebook-sidan när han flyttar dit. Typ Fredag med Filmjölk där han går igenom veckans funderingar. Som Sen Kväll med Luuk fast bonnigare och mer opretentiöst.
__________________
Lennart, Sir.
Senast redigerad av Exdiaq den 2014-04-01 klockan 23:27.