Jaha, då var det äntligen dax att presentera resultatet av mitt skivbromsäventyr.
Leveransen från England (trots att vi hade eftersänd post till landstället...) gick väldigt smidigt. Så även monteringen. Sedan kom det lilla kruxet att bromsvajrarna var för långa - en kapning och därmed också luftning skulle bli nödvändig. Jag velade lite fram och tillbaka men lämnade tillslut in cykeln till min LBS som fick fixa detta; det var helt enkelt säkrast, smidigast och skulle gå fortast.
Jag fick tillbaka cykeln och körde ett par gånger, men tyckte att skivan gick emot beläggen på frambromsen. Bestämde mig för att testa tricket att "massera" bromskolvarna. Fumlig nybörjare som jag är lyckades jag givetvis med konststycket att göra det enda man INTE får göra när man har skivan och beläggen bortmonterade från bromsen - trycka in handtaget för mycket så att kolven åker ut för långt och börjar läcka olja... Jaha, det var ju inget annat att göra än att lämna in cykeln IGEN för ytterligare en luftning

.
Förnedringen jag kände var total när jag var tvungen att lämna in cykeln IGEN efter en vecka. Mest för att jag hatar känslan av inkompetens och inbillar mig att cykelmekarna skrattar, himlar med ögonen bakom min rygg och fäller kommentarer typ; "småflickor ska inte pilla med cyklar, det kan bara gå på ett vis". Bah, säger jag. Nästa gång jag beställer cykelprylar tänker jag köpa ett lufningskit också och lära mig göra det SJÄLV (ja, jag är nog ett trotsigt småbarn vid närmare eftertanke). Å andra sidan har jag lärt mig väldigt mycket av detta. Jag antar att det är samma process att lära sig meka som att lära sig cykla - det fungerar inte med enbart teoretiska kunskaper utan man måste ut i den fysiska världen och testa sig fram.
Nåja, här kommer i alla fall en bild på härligheten. Jag kan ju inte låta bli att tycka att skivbromsar gör cykeln såå mycket snyggare än v-bromsar. Som ett smycke.
//Kristin