Då jag var 17-år hade jag väldigt få vänner, det var ett år jag minns såväl att jag kände mig ensam och det enda jag hade som var roligt var träningen.
Fast å andra sidan så var jag mer skygg av mig, det förekom aldrig att jag ens frågade om man kunde hitta på något eller sådant. Idag så kör jag allt det här som om det vore en lek, inte att jag gör andra illa eller inte ta något seriöst, men att jag har någon jag kan ringa och snacka med på ett cafe, någon som jag kan snacka om sporter med och någon som jag kan ta en öl med.
Som många säger, när man minst anar det. Dessutom så gäller det att vara mer modigare om vi säger så, det ger att man tex är med på alla aktiviteter och tvingar på sig situationer att träffas igen sisådär 3-5 gånger innan man kan tex fråga om han/hon vill se fotboll.
Som 17-åring så är det svårt att göra något, man kan tex inte gå på krogen.
|