Unga eller gamla föräldrar?

[Yes]

Åldern är ingen avgörande faktor. Huvudsaken är att man skaffar barn av rätt anledning och att man gör det som ett medvetet beslut med full förståelse för vad det innebär.

[King Grub]

Spelar ingen roll för mig. Mamma var 21 när hon fick min syster och 45 när hon fick mig. Det blev lyckat resultat båda gångerna.

[Hemi]

Ursprungligen postat av Nitrometan

[…]Sedan är det ganska nyligen bevisat att även en äldre far ger ökad risk för skador på barnet, fosterskador och bristande mental utveckling tror jag det var.

Det sistnämnda läste jag om men det hade att göra med det omvända förhållandet om man säger så, de farsor som fått barn vid äldre dar hade en högre andel barn med [någonting] och varför det, jo för att de själva hade något poblem och det var antagligen det som gjorde att de fick barn sent i livet. En del mentala problem är ju ärftliga.

Altså, åldern i sig hade inget med det att göra. Men du kanske hört någonting annat.

[Granatgiraffen]

Ursprungligen postat av Yes

Åldern är ingen avgörande faktor. Huvudsaken är att man skaffar barn av rätt anledning och att man gör det som ett medvetet beslut med full förståelse för vad det innebär.

Du har helt rätt. Själv så var jag inte i närheten av att kunna greppa vad det skulle innebära att ha barn när jag var 20. Jag är mogen!

[xodd]

Det mest fascinerade (sp?) i hela det här är inte just vilken ålder föräldrarna är när barnet blir till, även om jag själv tycker att spannet mellan 25-40 är en lagom tid, utan att det skall till en jefla massa självförverkliganden samtidigt som man har knodd(ar), något som inte alltid går så bra. Det mest synliga är väl att alla skall ha en karriär, men samtidigt barn (nanny alt. barnflicka, helt absurt?). Den ekvationen går inte alltid ihop. När inte föräldrar har tid med sina barn bildas det skuldkänslor. Skuldkänslor leder till att man inte vill säga till barnen när det behövs, utan man köper pryttlar till dem istället.
Har vi inte alla stått där vid godishörnan på ICA redo att fylla en stor fet påse med snask när det kommer en mamma/pappa med 2 kids som går loss på godiset, MEN MED NÄVARNA. Föräldern står glatt och tittar på...

Äsch, jag tycker det som skall till innan man bestämmer sig att skaffa barn är en städad ekonomi och att man ser till att man har TID och antingen sätter karriären åt sidan eller har den avklarad. Sedan ere bara att

Borde i vissa fall vara körkort på att skaffa barn...

Inlägget blev en massa

[machine gun]

Ursprungligen postat av xodd

När inte föräldrar har tid med sina barn bildas det skuldkänslor. Skuldkänslor leder till att man inte vill säga till barnen när det behövs, utan man köper pryttlar till dem istället.

Jag jobbade i leksaksbutik i två år. Alltid lika underbart när det kom in nån stressad snubbe och köpte dyraste Legoasken för typ 3000 spänn. Någon som har skuldkänslor?

Dessutom stod föräldrarna gärna och bara såg på när barnen rev ner hyllmeter av leksaker på golvet

[Lelle Pelle]

Spelar ingen större roll tror jag, men jag kryssade i 25-35 för det passar in på mig, och jag är ganska lyckad tycker jag.

[Ganymedes]

Ursprungligen postat av lectris

Det finns ju fler aspekter att ta hänsyn till när man blir förälder över 35 eller däromkring än att bara ungen får tas med gamla föräldrar. Risken för att barnet utvecklar downs syndrom eller andra kromosomavvikelser/sjukdomar höjs tex markant när man är "äldre" och skaffar barn.

Nä, runt 25-30 är opti ålder!

Håller med här! Fast jag kan inte undvika att inflika att risken för Downs syndrom även ökar exponentiellt ju fler gånger den blivande modern läser Aftonbladet.

[Hemi]

"Spelar ingen roll" valde jag, inom vissa gränser då. I övrigt kan man störa sig på barn och föräldrar men den dag man har barn själv kommer det i en ny dager, inte bara för att de är så gulliga och man älskar dem så mycket utan för att man lär sig nya saker och lever med de nya förhållandena 24h dygn. Det jag stör mig på är vissa föräldrars nonchalans och egoism och neglegering av sina barn men det blir för d-a mycket att ta på ett träningsforum. Men jag kan säga att det gäller lika mycket gamla föräldrar som unga. Ofta gäller det mor och farföräldrar som glömt hur det var, både att vara föräldrar och barn.

[Shajjn]

Som jag ser det: Inte innan 25, och helst inte efter 35.

[Tolkia]

En nackdel med att skaffa barn när man är äldre är ju att om man är tillräckligt gammal så är risken ganska stor att man dör av åldersrelaterade skäl när barnen är ganska unga (hände en bekant till mig; inte så kul att pappa dör när man är elva). Nu är ungdom ingen garanti för odödlighet heller, men dock.

En sak som det pratas mindre om än den ökade risken för kromosomskador etc. är att risken/chansen att bli med barn överhuvudtaget minskar en hel del med åldern, åtminstone för kvinnor. Det finns ganska många som vid 35, när de tyckt att de varit färdiga med allt de skulle göra innan de fick barn, upptäckt att det inte bara var att slänga p-pillerkartan och bingo.

Det finns helt klart en diskrepans mellan när det är lämpligast rent fysiskt och när det är lämpligt socialt/ekonomiskt.

[jontahontas]

Jag har gamla föräldrar. Nackdelen jag ser är att mina mor- och farföräldrar var väldigt gamla när jag föddes. Mormor träffade jag aldrig och resterande dog när jag var 6, 14 och 22 år gammal.

Biologiskt är det väl ingen skillnad I guess, socialt blir det helt enkelt annorlunda. Mamma och pappa var naturligtvis längre fram i sin karriär än vad dom hade varit om dom fått mig när de var yngre, så rent ekomiskt har jag nog haft det säkrare än vad jag kunde ha haft det.

[mela]

Runt 25-30 är lagom att skaffa barn, tycker jag. Förhoppningsvis är man mogen själv då och redo. man har "lekt" av sig lite och är redo att stadga sig. När man blir äldre kan det vara slitsamt med småbarn. Kroppen förfaller ju den också

[Hemi]

För mig, som inte vistats i Sverige någon längre tid åt gången på en del år är det där vänta på karriärargumentet ganska abstrakt. Det är inte så många länder man är ledig i så mycket och länge som i Sverige + ett fåtal till länder. Jag tycker fler länder borde ta efter oss (svenskar, tyskar etc).

Å andra sidan skulle kanske familjen kunna ställa upp och intressera sig lite mer (också) som det ofta är annars. I Sverige är farfarar och mormorar osv ofta ett äldre par man åker hem till och äter kakor hos. :/ Fast detta kanske bara mina erfarenheter.

[sissa]

Finns så mycket annat som är mer avgörande. Hur man är som förälder utifrån ålder tycker jag är svårt att säga nåt om. Och hur det påverkar allt.
Sen finns ju vissa faktum (som inte är oväsentliga), som gör att man kan tala om ett optimalt tidsintervall att skaffa barn (fysiologiskt), men jag vet inte om det säger nånting om var de bästa föräldrarna och de lyckliga ungarna finns.
Men visst kan man fundera kring utvecklingen, att medelåldern ökat