Deffning = ätstörning?

[fred00]

"Men du behöver ju inte banta. Du är ju jättesmal."

Dessa kommentarer kommer alltid från personer som själva är i behov av bantning, men som saknar disciplinen som krävs. De vill innerst inne att jag ska säga "Ja, du har rätt. Nu ska jag börja käka en massa istället". Det faktum att jag bantar och dessutom lyckas ganska bra gör att de får dåligt samvete för att de själva inte tar tag i sina liv.

[joriice]

Det är som Eddie beskrev lite, är man inte med i en klubb eller förening så tror nog folk att man kan ha en slags tvångstanke/psykos som driver en till att frivilligt vilja gå ut och springa, eller sticka till gymmet, vilket i deras ögon är nästintill omöjligt.

Som mormor sa när jag deffat ner mig lite" Gud vad smal du blivit, vägde du inte lite mer nyss?"
När hon träffade min syrra för någon vecka sedan (som också gått ner i vikt, pga löpträning osv.) "Men gud vad smal hon blivit, man såg ju nyckelbenen på´na, hon måste ju äta, så hon inte hamnar i någon slagsätstörning.."

*love u grandma* <3

Sedan finns det avundsjuka också.

[Klock]

Ursprungligen postat av joriice

Det är som Eddie beskrev lite, är man inte med i en klubb eller förening så tror nog folk att man kan ha en slags tvångstanke/psykos som driver en till att frivilligt vilja gå ut och springa, eller sticka till gymmet, vilket i deras ögon är nästintill omöjligt.

Som mormor sa när jag deffat ner mig lite" Gud vad smal du blivit, vägde du inte lite mer nyss?"
När hon träffade min syrra för någon vecka sedan (som också gått ner i vikt, pga löpträning osv.) "Men gud vad smal hon blivit, man såg ju nyckelbenen på´na, hon måste ju äta, så hon inte hamnar i någon slagsätstörning.."

*love u grandma* <3

Sedan finns det avundsjuka också.

You gotta love grandma Min är precis likadan. Syns nyckelbenen eller sitter jeansen lite slappare, då är det ätstörningar som gäller. "Var försiktig, man ser ju dina nyckelben...", då vet man liksom.

Sedan finns det som redan nämnt avundsjuka människor som drygt påpekar att man tränar hela tiden, med kommentarer som "Ofta man är så spurtig och äter massa grönsaker. Jag orkar ju knappt springa 20 minuter." Så bra att jämföra sig med någon som inte tränar alls, lapar godis och kaffe hela dagarna, framför datorn. Det är självförnedring.

[Johan_P]

Ursprungligen postat av Klock

Sedan finns det som redan nämnt avundsjuka människor som drygt påpekar att man tränar hela tiden, med kommentarer som "Ofta man är så spurtig och äter massa grönsaker. Jag orkar ju knappt springa 20 minuter." Så bra att jämföra sig med någon som inte tränar alls, lapar godis och kaffe hela dagarna, framför datorn. Det är självförnedring.

Då är det väl lämpligt att jämföra sig med lika?

Själv tycker jag nog mer synd än illa om de som ger "dryga kommentarer". Trots allt har jag bättre fysik än dem, och det är inget att hänga läpp för direkt

[Damonk]

Man får ta i beaktande att den äldre generationen (70+) ofta har andra kroppsideal. När de var 20-30 ansågs nog inte 10% kroppsfett som sunt. En rejäl karl/kvinna var att föredra framför en förklemad tunnis som inte åt ordentligt.

Gym/träningskulturen med allt vad det innebär av viktminskning, kaloriräkning, viktkrig etc är ju förhållandevis ny.

[Endura]

Ända sen jag satte målet mot tävling och nämner det när träning/kostval kommer på tal, slutade folk med "kommentarerna". Förra året när jag bara testdeffade fick jag jämt kommentarer av olika slag, inte minst från (tjocka) släkten...

Visst det är skönt att slippa kommenterna, men min fundering blev: Får man bete sig (i deras ögon mätt) hur "konstigt" som helst kring träning och kost, bara för att man tävlar? Inte bara för att man väljer det?

Är tävlandet en "nivå" där de inte längre kan utgå från sig själva för att jämföra, medan så länge man gör det "bara för att", så vill de kunna utgå just från sig själva som jämförelse och därför blir det snett när det skiljer mycket?

[Danny Devito]

Ursprungligen postat av Damonk

Man får ta i beaktande att den äldre generationen (70+) ofta har andra kroppsideal. När de var 20-30 ansågs nog inte 10% kroppsfett som sunt. En rejäl karl/kvinna var att föredra framför en förklemad tunnis som inte åt ordentligt.

Gym/träningskulturen med allt vad det innebär av viktminskning, kaloriräkning, viktkrig etc är ju förhållandevis ny.

+1, bra poäng.
Det där har jag också märkt från min morsas släkt som är typiskt "bonnfolk" från dalarna. Att vara stor, stark och "kraftig" var helt klart idealet hos dom. Då blev man liksom en större och starkare arbetare osv. Om man inte åt ordentligt blev det liksom "ska du inte äta så du blir stor och stark eller?".

[Eddie Vedder]

Ursprungligen postat av Danny Devito

Att vara stor, stark och "kraftig" var helt klart idealet hos dom.

Ja då förstår jag att du måste känna dig som en skam för släkten

[Danny Devito]

Ursprungligen postat av Eddie Vedder

Ja då förstår jag att du måste känna dig som en skam för släkten

Haha, det var väl mest när man var mindre som det var så. Nu är jag väl lite större iaf.

[Johan_P]

Ursprungligen postat av Damonk

Man får ta i beaktande att den äldre generationen (70+) ofta har andra kroppsideal. När de var 20-30 ansågs nog inte 10% kroppsfett som sunt. En rejäl karl/kvinna var att föredra framför en förklemad tunnis som inte åt ordentligt.

Gym/träningskulturen med allt vad det innebär av viktminskning, kaloriräkning, viktkrig etc är ju förhållandevis ny.

Viktig aspekt som jag inte tänkte på alls, förrens du nämde det

[Klock]

Ursprungligen postat av Damonk

Man får ta i beaktande att den äldre generationen (70+) ofta har andra kroppsideal. När de var 20-30 ansågs nog inte 10% kroppsfett som sunt. En rejäl karl/kvinna var att föredra framför en förklemad tunnis som inte åt ordentligt.

Gym/träningskulturen med allt vad det innebär av viktminskning, kaloriräkning, viktkrig etc är ju förhållandevis ny.

Det är sant, men vad som också väger tungt ur gamlingarnas perspektiv är mångas konservativitet. De är helt enkelt inte särskilt mottagliga eller ägnar energi till att utveckla en större förståelse till "nya" sätt att leva sitt liv på, när alla i deras generation och de själva levt med en, under alla levande år. Deras livsstil vet de var trygg, eftersom den ledde dem till deras nuvarande liv, och nya livsstilar i jämförelse med sin egna man alltid levt med är nya och opålitliga. Det gäller att förstå the old folks.

[simmarn]

Även jag känner igen mig i detta. Är inne i min första deff och har fått alla möjliga kommentarer. "Du kommer aldrig orka vara så nyttig", "Du är väl den sista som behöver banta". Men när jag märker skillnad och framgång i spegeln så stärker det ens självförtroende, och det ska bli skönt att se dessa personers blickar när man väl är klar i sommar

[Waggho]

Efter alla dessa inlägg måste jag agera lite djävulens advokat.

1. Det är naturligt att folk ifrågasätter ett avvikande beteende. Oavsett om man är vegetarian, troende eller deffar i så får man i de flesta sammanhang finna sig i att förklara sig. På samma sätt får folk förklara sitt köttätande, sin ateism eller sitt slarviga ätande i andra sammanhang där normerna är annorlunda. Visst kan det kännas jobbigt och visst är det bekvämt att bara umgås med likasinnade, men det är nog bara nyttigt att få träna på att stå för och förklara sin ståndpunkt.

2. Det är också rimligt att ifrågasätta behovet av att gå ner i vikt. Att vilja gå ner i vikt signalerar att man inte är nöjd med sig själv, och om man då redan är relativt smal och vältränad är det inte så märkligt att andra börjar undra hur höga krav man egentligen har på sig själv. Och rätta mig om jag har fel, men jag har känslan av att det finns många här på kolo som har mer kroppsnoja än de mår bra av.

[Waggho]

"Men du behöver ju inte banta. Du är ju jättesmal."

Dessa kommentarer kommer alltid från personer som själva är i behov av bantning, men som saknar disciplinen som krävs. De vill innerst inne att jag ska säga "Ja, du har rätt. Nu ska jag börja käka en massa istället". Det faktum att jag bantar och dessutom lyckas ganska bra gör att de får dåligt samvete för att de själva inte tar tag i sina liv.

Jag tror inte att man ska vara för snabb att dra den slutsatsen. Det är ungefär som att säga att alla som säger "ska du inte ha en till öl?" gör det för att de är alkoholister som vill att du ska sjunka lika lågt som dem. Kommentaren "Men du behöver ju inte banta. Du är ju jättesmal" kan faktiskt betyda att de tycker att du inte behöver banta för att du faktiskt är jättesmal. I de flestas värld är nämligen inte <10 % bf det ultimata målet i livet.

[demode]

deffning handlar ändå inte om att bli smalare för mig