Freddi blir hälsosam utan att bli svag - Sidan 256 - Kolozzeum Forum

EkarN · 2008-10-23, 17:49

Angående arbete, så finns här ute ett par bönder, varav den ene drunknade för några år sedan, och den andra som fortfarande lever kom EM tvåa i brottning(i sin krafts dagar dwarfade han nog nästan till och med herr Sisu).
Den yngre brodern, han som drunknade, var en 170 cm lång 120+ jävla köttbit. Han hade som brunnslock på gården ett gammalt kvarnhjul ett sånt där med ett stort fyrkantigt hål i mitten, vägandes ungefär 250-300 kg. En dag så ville 5-6 ungdomar skoja med honom, så de bar iväg kvarnhjulet 20 meter ut på åkern. Så kom bonden och såg det, och så suckade han, ställde sig i hålet, löft upp hjulet och bar tillbaks det till brunnen. Ungdomarna blev lite snopna.
Och den äldre brodern lekte med 200+ kgs melassfat i plast, som har en väldigt knapp kant, bara ett par cm. Andra bönder hade små lyftkranar eller använde gaffel på traktorn, men han gjorde det för hand.

Så nog blir man stark av arbete

Men så var också dessa bröder tidernas naturbarn.

bubbe · 2008-10-23, 18:02

På Freddis sommarjobb, finns det en kalkon som är född så stark i brösten så han bröstpressar med sina i övrigt klena vingar traktorn på gården. Jag såg det inte själv med egna ögon men kalkonen såg jag, och då förstod jag också att ryktet var sant.

bubbe · 2008-10-23, 18:12

Citat:

Ursprungligen postat av bubbe

På Freddis sommarjobb, finns det en kalkon som är född så stark i brösten så han bröstpressar med sina i övrigt klena vingar traktorn på gården. Jag såg det inte själv med egna ögon men kalkonen såg jag, och då förstod jag också att ryktet var sant.

Tilläggas skall det att kalkonen tränade på pighouse gym, vilket också är förklaringen till dom otroligt saftiga bröstfilérna.

130kg finsk sisu · 2008-10-23, 18:14

Och bubbe snackar en massa skit som vanligt!

Tack ekarn alltid roligt att höra lite legender kring styrka! :O)

bubbe · 2008-10-23, 18:15

Surpuppa!

130kg finsk sisu · 2008-10-23, 18:17

Citat:

Ursprungligen postat av bubbe

Surpuppa!

Bah, du vet att jag gillar dej men då du leker bröstmaffia blir man en surpuppa!

stahlberg · 2008-10-23, 19:11

Förr - på den gamla goda(?) tiden fanns gott om starka män. Historierna om dessa män är ännu flera - och ännu mera överdrivna. Som alla historier har de en tendens att bättras på med tiden.

Det är skäl att ta de flesta historier om t.ex starka män med en nypa salt. Förr hade varje avkrok en starke man. Samma sak är det för övrigt med alla nutida "Jag har en kompis, som...(skarva i med önskad styrkeprestation)"-historier.

Folk som berättar dessa styrkehistorier har ofta inte en aning om vad som är möjligt resp omöjligt i styrkeväg. Många av historierna blir därför rent skrattretande. De flesta historier är sådant man berättar om andra (då slipper man, ifall någon kräver att man ska upp till bevis). Men det finns också människor som helt utan självkritik berättar om sig själva. T.ex en numera död svarvare kom en gång in i en träningslokal, där bl.a jag tränade (det var alltså länge sedan), och sa, att de hade haft ett stycke järn som vägde 400 kg. Sedan hade de sett vem av dem som skulle kunna lyfta järnstycket i sin helhet upp från marken. Det var två stycken som klarat bedriften, och svarvaren själv hade varit den ena. "Men jag fick inte upp den på raka armar", sa han. Det är sådana historier man inte glömmer.

Rolig var också historien om EW, som sket på sig när han skulle lyfta 80 kg i bänkpress (efter att på krogen skrutit hur stark han var, varefter vi beställde taxi för att låta honom bevisa det). Den historien vågar jag dock inte berätta, eftersom den raderades ut från tråden om räningsfilmer nyligen (det är tydligen inte rumsrent att skita på sig!).

Ofta gäller dock historierna någon annan än en själv. Då är det svårare att motbevisa dem - i synnerhet om "hjälten" råkar ha dött. Däremot är det som sagt bäst att ta dem med en nypa salt, och i fantasin dra ifrån lite kilogram.

Men en viss sanning brukar det förstås finnas i dessa legender.

CalleP · 2008-10-23, 19:57

Stahlberg, lite författar stuk över ditt inlägg äh det är fint!

Sisu : Har du aldrig funderat på att börja i strongman, tror du är bra byggd till det. För rätt längesen så vi ju när du släpa stockar i finland på tuben det var bra grejer. Fast du är ju bänkpressarn med stort N.

130kg finsk sisu · 2008-10-23, 20:05

Stålis borde ge ut en bok om träning! ABSOLUT!

Det där med strongman har vi ju diskuterat tusen gånger i tråd från tråd. Nej jag har nog inte de långa armarna, greppet, ryggstyrkan , viljan för strongman. Hyfsad kondition och snabbhet ja men det räcker inte.

stahlberg · 2008-10-23, 20:34

Mina historier är inte precis legender (även om jag hört många så har jag glömt de flesta).

Jag måste ändå - när jag är i skrivartagen - fortsätta med en historia till. Jag börjar som en riktig författare : "Det var en gång...".

Det var en gång när Krister Ståhlberg var starkare än Fredrik Smulter (alltså före 1983

). Vi hade då i min stad en f.d fotbollsspelare som hade börjat satsa på en annan gren, ölhävning (han började bli periodsupare). Varje gång han träffade mig skröt han hur stark han var och menade att han skulle lyfta mer än jag.

En gång tröttnade jag, så jag föreslog en liten tävling. När vi kom till salen frågade jag i vilken gren han ville tävla. Han svarade : "Press bakom nacken". Sagt och gjort. Han klarade 60 kg i press bakom nacken, vilket inte är helt dåligt för en nybörjare (för min seger räckte alltså 65). Men han hade egentligen inte menat press bakom nacken utan knäböj (det är ju också en sorts press bakom nacken, om man ser det så). Han trodde nämligen att han - som gammal fotbollsspelare - skulle ha starka ben. Jag började värma upp med 60 och 100 kg, men han stod över. Så jag frågade vad han ville börja på. "120 kg". Så vi lastade 120 kg på stången. Jag var ju aldrig särskilt stark, men 120 kg i böjen var naturligtvis ingenting. Så lyfte han. Ut med stången, ner med stången, så blev han nere med den en stund (för säkerhets skull kanske?) och sedan lyfte han upp den.

Därefter bad han mig ringa en taxi. Han ville åka till sjukhuset. Han hade fått en ryggskada. Och den lär inte vara bra ännu!

130kg finsk sisu · 2008-10-23, 20:39

Citat:

Ursprungligen postat av stahlberg

Mina historier är inte precis legender (även om jag hört många så har jag glömt de flesta).

Jag måste ändå - när jag är i skrivartagen - fortsätta med en historia till. Jag börjar som en riktig författare : "Det var en gång...".

Det var en gång när Krister Ståhlberg var starkare än Fredrik Smulter (alltså före 1983

). Vi hade då i min stad en f.d fotbollsspelare som hade börjat satsa på en annan gren, ölhävning (han började bli periodsupare). Varje gång han träffade mig skröt han hur stark han var och menade att han skulle lyfta mer än jag.

En gång tröttnade jag, så jag föreslog en liten tävling. När vi kom till salen frågade jag i vilken gren han ville tävla. Han svarade : "Press bakom nacken". Sagt och gjort. Han klarade 60 kg i press bakom nacken, vilket inte är helt dåligt för en nybörjare (för min seger räckte alltså 65). Men han hade egentligen inte menat press bakom nacken utan knäböj (det är ju också en sorts press bakom nacken, om man ser det så). Han trodde nämligen att han - som gammal fotbollsspelare - skulle ha starka ben. Jag började värma upp med 60 och 100 kg, men han stod över. Så jag frågade vad han ville börja på. "120 kg". Så vi lastade 120 kg på stången. Jag var ju aldrig särskilt stark, men 120 kg i böjen var naturligtvis ingenting. Så lyfte han. Ut med stången, ner med stången, så blev han nere med den en stund (för säkerhets skull kanske?) och sedan lyfte han upp den.

Därefter bad han mig ringa en taxi. Han ville åka till sjukhuset. Han hade fått en ryggskada. Och den lär inte vara bra ännu!

Berätta gärna nån fler story från nån tävling etc. Kanske om när du såg mej bänka för första gången. Eller nån från Oves yngre år eller Jarmo Virtanens bravader. Du har mycket du kan dela med dej av!

stahlberg · 2008-10-23, 20:45

Det är ingen direkt historia, men jag glömmer aldrig när jag såg Freddi lyfta första gången. Det var i Salo, även om jag inte minns året. Skulle tippa på 1996 eller 1997?

Magnus Häggblom hade berättat att Vasa IS hade en kille som var riktigt bra i bänkpress, fastän han var rena nybörjaren. I sanningens namn trodde jag nog Freddi - som verkade vara rena amatören (och det var han ju på den tiden) - var något överreklamerad. Han hade en så hög ingångsvikt att jag trodde han hade överskattat sig och skulle bomma ut sig.

Så gick det som det gick. Freddi blev finsk mästare för 17-åringar i klass 90 kg, med resultatet 147,5. Var det inte så, Freddi?

Jag kunde iof bidra med någon Ove-historia eller Jarmo-historia också. Men de flesta av dem är sas nedanifrån lyftplattformen. Ska återkomma med någon småningom.

stahlberg · 2008-10-23, 21:58

Korrigering för årtalet : år 2000. Och nu har jag kollat upp det, så när som på årtalet stämmer min historia. Du har ju gjort en kometkarriär, Freddi, jämfört med t.ex Ove.

För örvigt deltog också ålänningarna Krogell (fjärde i 20-åringarnas klass 82,5 med 140 kg) och Högnäs (fjärde i 20-åringarnas klass 100 med 157,5 kg) i samma tävlingar, fast en åldersklass högre.

stahlberg · 2008-10-23, 22:45

Jag har ett minne att jag skulle ha träffat Ove Lehto första gången i Hangö i slutet av 1980- eller början av 1990-talet, då han hade tagit ett SFI-rekord i bänkpress av en av mina adepter. Men när jag kollar upp saken visar det sig, att Ove tävlade i SFI-mästerskapen första gången 1990 i Ekenäs. Så fel kan man minnas.

Ifall det rekord jag tänkte på var kring 130 och inte kring 140 kg, så kan det ändå hända att jag minns rätt angående rekordet. Ove bänkade alltså 135 år 1990. Det var 10 år före Freddi bänkade 147,5. Och eftersom Ove bänkade utan tröja och Freddi troligen hade en, fastän han inte fick mycket hjälp av den, så förstår folk kanske vad jag menar med kometkarriär.

Det finns iaf två finska styrkelyftare som jag särskilt lyfter på hatten för : Jarmo Virtanen (pga hans nio VM-titlar) och Ove Lehto (som vunnit allt man kan vinna som senior). Ove var förstås en talang, men är ändå den långa linjens styrkelyftare, med en lång karriär bakom sig (och kanske en del framför sig ännu?). Visst har framgångarna kommit, men nog har han också envist fått kämpa sig framåt. Dessutom har Ove varit tvungen att spräcka många resultatbarriärer : före Ove var väl Lasse Johansson den som lyft mest i åländskt styrkelyft, och det var långt mindre än de resultat Ove (och förstås sedan Kenta) uppnått. En med allra högsta sannolikhet ren idrottsman i en dopingstämplad gren - som dessutom alltså lyckats vinna allt - som dessutom tävlat i en ren amatörgren. Dessutom privat en sympatisk och trevlig man. Ove är en idrottsman som man kan se upp till och beundra.

Detta var ju ingen historia utan kom sig av att jag började försöka minnas när jag skulle sett Ove tävla första gången. Men det minnet tykcs ju vara en (felaktig) efterkonstruktion.

När jag såg Jarrmo första gången - 1977 - glömmer jag däremot aldrig. Men den historien har jag berättat så många gånger att jag inte drar den igen. Men kanske en annan Jarmo-historia.

the_PL_man · 2008-10-23, 22:54

Apropå Jarmo.....

Du är skyldig oss en del där.....
Och vart tog Ismo Lappi vägen?

Citat:

Ursprungligen postat av stahlberg

Jag har ett minne att jag skulle ha träffat Ove Lehto första gången i Hangö i slutet av 1980- eller början av 1990-talet, då han hade tagit ett SFI-rekord i bänkpress av en av mina adepter. Men när jag kollar upp saken visar det sig, att Ove tävlade i SFI-mästerskapen första gången 1990 i Ekenäs. Så fel kan man minnas.

Ifall det rekord jag tänkte på var kring 130 och inte kring 140 kg, så kan det ändå hända att jag minns rätt angående rekordet. Ove bänkade alltså 135 år 1990. Det var 10 år före Freddi bänkade 147,5. Och eftersom Ove bänkade utan tröja och Freddi troligen hade en, fastän han inte fick mycket hjälp av den, så förstår folk kanske vad jag menar med kometkarriär.

Det finns iaf två finska styrkelyftare som jag särskilt lyfter på hatten för : Jarmo Virtanen (pga hans nio VM-titlar) och Ove Lehto (som vunnit allt man kan vinna som senior). Ove var förstås en talang, men är ändå den långa linjens styrkelyftare, med en lång karriär bakom sig (och kanske en del framför sig ännu?). Visst har framgångarna kommit, men nog har han också envist fått kämpa sig framåt. Dessutom har Ove varit tvungen att spräcka många resultatbarriärer : före Ove var väl Lasse Johansson den som lyft mest i åländskt styrkelyft, och det var långt mindre än de resultat Ove (och förstås sedan Kenta) uppnått. En med allra högsta sannolikhet ren idrottsman i en dopingstämplad gren - som dessutom alltså lyckats vinna allt - som dessutom tävlat i en ren amatörgren. Dessutom privat en sympatisk och trevlig man. Ove är en idrottsman som man kan se upp till och beundra.

Detta var ju ingen historia utan kom sig av att jag började försöka minnas när jag skulle sett Ove tävla första gången. Men det minnet tykcs ju vara en (felaktig) efterkonstruktion.

När jag såg Jarrmo första gången - 1977 - glömmer jag däremot aldrig. Men den historien har jag berättat så många gånger att jag inte drar den igen. Men kanske en annan Jarmo-historia.